Vaknar efter en stormig natt nĂ€r det lĂ„tit som att hustaket ska flyga ivĂ€g. Lite trött och vimmelkantig trots att jag sovit i tio timmar. Är sĂ„ less efter den hĂ€r arbetsveckan och kĂ€nner redan hur helgen börjar i mental uppförsbacke. Tung i huvudet, inget roligt inplanerat. Det enda jag vet att jag ska göra Ă€r att rensa hela söndagen. Börja med mitt arbetsrum och fĂ„ ordning pĂ„ mina saker. Jakob tar barnen till stan imorgon sĂ„ att jag ska kunna göra det i lugn och ro.

Idag har jag ocksÄ tusen trÄkiga saker jag skulle kunna göra. StÀda groventrén, rensa hyllorna i hallen, rensa mitt skrivbord, sortera lÄdorna i köket. Jag har en sÄdan kÀnsla av kontrollförlust eftersom ordningen Àr sÄ eftersatt överallt. Ibland nÀr man har den hÀr kÀnslan Àr det lÀge att bromsa och vila. Men ibland Àr det Àr raka motsatsen som behövs. Att jag skulle mÄ bÀst om jag kom igÄng med dagen och gjorde nÄgon liten förbÀttring för att reclaima mitt hem och mitt mÄende. Det svÄra Àr att veta vilken gÄng man ska göra vad. Men det lutar Ät det senare. Jag ska sÀtta pÄ en mysig podd eller min spellista speciellt för vÄrstÀdning, fÀsta hÄret i ett huckle och sedan gÄ an och gno nÄgra timmar. Och i eftermiddag kan jag fira mina bedrifter och grÀdda vÄfflor till hela familjen. För nÄgra sÄdana fick vi inte igÄr. Ja, sÄ ska jag göra!

Jag kanaliserar min egen mormor Rut Nilsson för att fÄ lite kraft. HÄll tummarna för mig.