Det kanske Àr mensen jag vet inte. Men redan innan klockan nio pÄ morgonen idag har jag hunnit grÄta av tacksamhet för:

-Att min laptop som jag tömde ut en hel latte i igÄr startade som vanligt idag och verkar funka felfritt. Har inte kunnat sova inatt för att jag legat och oroat mig över hur det ska gÄ. Inte bara med datorn utan med allt jobb jag inte kommer kunna göra ifall den kraschar. Alla kunder som kommer bli sÄ besvikna pÄ mig. Nu ska jag rÀdda allting pÄ den och sedan lÀmna in den pÄ en extra kontroll för sÀkerhets skull. Men tills dess kan jag andas lugnt.

-Över den unga killen pĂ„ cafĂ©et som rusade upp frĂ„n sin plats och hojtade SITT STILL till mig nĂ€r jag spillt ut kaffet och sedan hĂ€mtade massor av papper och hjĂ€lpte mig torka bordet, stolen, datorn, min telefon och mina airpods som ocksĂ„ blivit översköljda med kaffe. Torkade, tröstade och var sĂ„ himla snĂ€ll. MĂ€nskligheten alltsĂ„. HjĂ€rtat stĂ„r knappt ut med hur mycket vardagsgodhet som finns.

-Att jag har sÄ fina kÀrleksfulla söner. Mot varandra och mot mig. -Mamma du Àr sÄÄÄ fin och snÀll sÀger de hela tiden. Du Àr sÄ gullig mamma. Vilka fina klÀder du har! Vad har jag gjort för att förtjÀna dessa omtÀnksamma pojkar? Böl och lip!

-Av tanken pÄ att jag pÄ fredag ska Àta lunch med (nÀstan) hela mitt gamla gymnasiegÀng med tjejer. Jag Àlskar hela högen sÄ mycket och lÀngtar efter att Äterigen trÀngas runt ett fikabord och skvallra med dem. Det Àr exakt det jag behöver just nu.

-Av att solen skiner, att jag ska fÄ baka pÄ arbetstid idag och kanske hinner Äka lite lÀngdskidor pÄ lunchrasten.

Nu ska jag snyta mig och blaska ansiktet med kallvatten och sluta vara ett sÄnt blödigt exemplar av mÀnniskoarten