Nu är treårskalaset avklarat. Släkten kom och hälsade på och Ulf var i högform. Vår underbara lilla gosse som är så försigkommen att han både kan vissla, slå kullerbyttor, trä på sig fingervantar och bygga mekano. Med sådana motoriska talanger och intressen är det inte konstigt att han under sina tre första år i livet förstört lösöre värt tusentals kronor. Dock har han lugnat sig betydligt på hyss-fronten senaste månaderna. Det är som att han nu kan kanalisera sin klåfingrighet till vettigare saker än att pilla in smågrus i uttag, måla med superlim och gömma nycklar i golvspringor. Rätt vad det är går han nog och blir ordförande i kommunalnämnden också – precis som det slutade för Emil i Lönneberga.

Jag hade gjort en sex lager tjock tårta (köpesbottnar) och satte hallon i formen U ovanpå.

Fram med småkakorna och rabarber- och jordgubbssaften jag gjorde i somras.

Av pasteller blir man snäller det är vad jag alltid säger

Istället för den sedvanliga kalaskorven innan sötfikat hade jag gjort jag små salta rullmackor med olika fyllningar.

Kalaset anlände!

Jag hade strukit en rutig skjorta åt Ulf väldigt noggrant, men när han fick syn på Mias färgglada blus ville han byta till klänning. Uffe fick dessutom en gräslig keps av morfar som han genast tog på sig.

Gräslig keps, sommarklänning och finbyxor. Jahapp.

Monstersockarna i sockiplast blev verkligen pricken över i!

På vedspisen trängdes massa paket med färgglada papper.

Det fina med att vara tretton personer till bordet på matlaget varje vecka är att ett kalas med tio släktingar känns riktigt lättsamt.

Genomgående hatt-tema

Sedan blev det presentöppning

Storerbror hjälpte till.

Ja alla fick rycka ut och öppna. Ulf fick en hoppboll (vi sa alltid hoppsa-boll när vi var små så hoppboll låter fel) samt två kladdhänder…

och en alldeles egen klocka som han önskat sig. Klockan satt fast på en liten kudde i sin kartong och när han öppnade paketet ropade han lyckligt

-Jag fick en kudde!

Förutom världens minsta huvudkudde fick han diverse vapen. Som ett alldeles eget svärd.

Brorsorna fick också svärd och sedan pimpade de svärden med medföljande mosaik och paljetter.

Den värsta presenten (förmodligen den bästa om man frågar Ulf) var denna röstförvrängare med högtalarfunktion. Har redan svåra skavsår i hörselgångarna.

Så mysigt att ha barn som fyller år på vintern, våren och sommaren! Då får man ordna alla typer av kalas. Där tänkte jag till minsann 😉

Folke testade hoppsabollen och Ulf lurpassade för att skjuta prick på Bertil.

Röstförvrängare, boll, memory, en uppdragbar kyckling och lustiga figurer man kan bygga om lite som man vill var några av sakerna han och brorsorna fick.

Men roligast hade vi nog ändå med Ulfs nya boll. Vi lekte Kasta Gris i vardagsrummet och både gammor, gammelmoster och farmor kastade sig efter bollarna, fintade varandra och sylade dem genom rummet – ja ibland rakt i ansiktet på varandra. Jag skrattade så att jag nästan kissade på mig och är väldigt tacksam att inget gick sönder under denna kaoslek. Lekar har en tendens att urarta när min kära svärmor är inblandad. Särskilt när man kombinerar det med Folke!

Kasta gris – brukar ni göra det förresten? Då kastar man boll till varandra och om någon missar att fånga får den ett G. Och nästa gång den missar får den ett R. Och tillslut när någon fått ihop till GRIS är den ute ur leken. Detta lekte jag ofta med min syrra och våra barn leker det nu – men rekommendationen är väl att göra det utomhus och inte sittandes i ett vardagsrum fullt med vaser, fotogenlampor och löst hängande tavlor. Men det var för roligt för att kunna låta bli!

När gästerna åkt hem stannade turligt nog gammor kvar och hon blir här hela helgen. Så roligt för pojkarna. Ja för oss allihopa.

Idag har jag gjort så mycket att jag planerar att göra absolut ingenting resten av helgen. Det känns rimligast.