Ett underbart pÄsklov har tagit slut och idag Àr det dags att jobba igen. Men pÄsklovet tog en Ànde med förskrÀckelse efter en liten olycka och idag kÀnner jag mig allt annat Àn jobbsugen.

HÀr kommer i alla fall sista dagarna pÄ lovet i bilder.

Folke som verkligen knÀckt lÀskoden har Àgnat pÄsken Ät lÀsbingo. LÀsa sent pÄ kvÀllen, högt uppe, i nÄgon annans sÀng, lÀsa medan man Àter, lÀsa för en slÀkting. Nu har han fyllt hela bingobrickan och fÄr inkassera ett fint sudd frÄn fröken nÀr han kommer tillbaka skolan.

HÀr lÀser han den underbara nyutkomna boken Myrornas Rekordbok. Den kan jag varmt rekommendera. Rolig, informativ och med annorlunda och riktigt intressant fakta! Perfekt för barn i Folkes Älder!

Vi har haft min bĂ€stis Elinas familj pĂ„ besök ocksĂ„. Tack vare pandemin har vi inte setts hela familjerna sedan augusti 2020. Helt sjukt nĂ€r man tĂ€nker pĂ„ det. Det fina med pandemin Ă€r att den fick mig och Elina att inse att vi inte kan rĂ€kna med att kunna ses utan istĂ€llet mĂ„ste börja ringa varandra. NĂ„got vi inte gjort överhuvud taget sedan under de tjugo Ă„r vi varit vĂ€nner. Men nu gĂ„r vi en telefonpromenad i princip varje vecka – vissa veckor flera stycken. Och oftast blir det en mils promenad för mig eftersom vi har sĂ„ mycket att prata om.

Duka fint och laga massa god mat – det Ă€r livet, det!

Gjorde min suverÀna gnocci som alltid gör gÀsterna lyckliga.

Plus matig sallad. FörlÄt för fula matbilder men det var nÄgot knas med mitt objektiv nÀr jag skulle fota.

Ulf hittade en ny kompis i Milly. “Hon Ă€r min bĂ€sta vÀÀÀÀÀn. Men nu Ă€r hon bortaaaaa” hulkade han sig till sömns pĂ„ kvĂ€llen nĂ€r de Ă„kt hem.

Jag gjorde en stor marÀngsviss att bjuda pÄ, för varför krÄngla till det? Uttal med ett norrlÀndskt sch-ljud. MarÀng-swisch som man sÀger hÀr uppe. Som liten trodde jag det hette sÄ för att det gick snabbt som ett swisch att göra den.

Fint att se barnen Äterknyta vÀnskapsband efter flera Är ifrÄn varandra.

GÀsterna Äkte hem vid elva och vÄra barn somnade halv tolv vilket var nÄgot slags pÄsklovsrekord.

Supertrötta barn fick börja sista dagen pÄ lovet med att dega i soffan och smaka av min proteinshake.

Banan, proteinpulver, vatten och is. Det Àr min vanligaste frukost just nu. Sedan en slurk kaffe och jag stÄr mig fram till lunch.

Ute sken solen och trots att det “bara” var tio grader varmt var det riktigt skönt eftersom det var fullkomligt vindstilla. Jag klĂ€dde pĂ„ mig och gick ut i trĂ€dgĂ„rden med barnen medan Jakob Ă„kte in till stan.

Grannens katt Svea smög runt huset och vi tog chansen att gosa. Önskar jag inte var allergisk utan kunde ha en egen katt eller tvĂ„.

TvÄ kompisar till barnen kom förbi och lekte och jag donade pÄ. Drog fram utemöbler ur magasinet och kÄnkade krukor. Vintern har varit sÄ lÄng men nÀr jag gick dÀr och bar stolar kÀndes det plötsligt som att det var nyss jag stÀllde bort allting. Vintern swischade bara förbi. MarÀngswischade.

-Oj har ni vinter fortfarande? sÀger folk nÀr de ser mina bilder. Men det hÀr Àr typisk vÄr i norra Sverige. HÀr kan det liksom vara arton grader i skuggan och snö samtidigt. Jag tror inte folk förstÄr att det kan gÄ sÄ fort heller. Men nu Àr ju snötÀcket sÄ tunt att det kan försvinna helt pÄ bara nÄgon dag. Som ni ser gÄr Bertil runt i sandaler, uppkavlade byxor och vÄrskjorta.

Och den hÀr lilla gröna Àrtan Àr nÀstan för gullig.

Jag drog fram nÄgra stora krukor för att plantera lite frosttÄligt blomster i dem. Att bottna stora krukor med jord blir ganska dyrt. Jag brukar lÀgga kompost, klipp frÄn perennrabatter och annat skröfs jag kan hitta i botten pÄ dem. Sedan trampar jag till och toppar upp med bra jord.

Jag plockade ner julbelysningen ur trĂ€den, monterade taket pĂ„ hammocken, krattade löv ur gruset och beskar mina rosor. Gick runt och hörde barnen leka och skratta och kunde sjĂ€lv inte sluta le mot solen. TĂ€nk att just jag fĂ„r bo sĂ„ hĂ€r fint, ha mina fina barn, mina hemtrevliga utemöbler, mina gamla krukor som för en gĂ„ngs skull varit tömda, rengjorda och stĂ„tt undanstĂ€llda i vĂ„rt magasin under vintern. TĂ€nk att det börjar bli lite ordning pĂ„ torpet och att vi börjar hitta lite rutiner? Vad fint livet kan va’!

NÀr jag fÄr arbeta i min trÀdgÄrd Àr jag lycklig.

Bertil och Ulf var trötta efter den sena kvĂ€llen sĂ„ de drog ut filtar och soffkuddar och bĂ€ddade pĂ„ farstubron. Ulf tyckte att solen blĂ€ndade sĂ„ han slet hatten frĂ„n Bertils huvud…

..satte den pĂ„ sitt eget…

..och la sig nöjt till rÀtta. OdrÀgliga Àr de smÄ liven. Tur storasyskonen har tÄlamod.

De fyra storbarnen klÀttrade upp i piltrÀdet och vi konstaterade att de som fÄtt kÀmpa förra Äret nu med lÀtthet kunde ta sig upp sjÀlva. KlÀttertrÀd borde förresten skrivas in i barnkonventionen. De hör till barndomens nödtorft!

Svea smyger runt pÄ tomten och frestar Essa som Àr sÄ upphetsad att hon skakar i hela kroppen. Hon vill verkligen, verkligen bli vÀn med katten men kommer hon för nÀra Äker hon pÄ dÀng.

Lunchpaus pÄ verandan och Essas nos redo rakt under Ulfs plats. Den glada lilla gerberan i rosa fick jag i present av gammor nÀr jag fyllde Är.

Jag Ă„t gĂ„rdagens middag till lunch – gnocci och sallad. Och sedan fortsatte jag dona pĂ„ medan storbarnen drog ner pĂ„ byn för att cykla runt pĂ„ skolgĂ„rden med massa andra kompisar.

Albin och Ylva-Karin kom förbi för att lĂ„na slĂ€pvagnen och Ylva-Karin stannade sedan kvar och lekte med Ulf. De Ă€r sĂ„ fruktansvĂ€rt söta ihop. HĂ€r “leker” de att de tar pĂ„ och av strumporna. TĂ€nk att det kan vara en lek? NĂ€r det blir svĂ„rt för den ena hjĂ€lper den andra till att trĂ€ pĂ„ och berömma.

Strax efter att jag tagit den hĂ€r bilden kom Stina förbi och berĂ€ttade att hennes dotter Elle ringt och sagt att Folke hade ramlat nere pĂ„ byn och slagit sig illa och behövde hĂ€mtas. Eftersom jag var hemma sjĂ€lv fick Stina stanna kvar med smĂ„barnen medan jag Ă„kte för att hitta Folke. Jag hittade honom snabbt med hjĂ€lp av de Ă„tta upphetsade kompisarna som kom skrikande och viftande och hojtade “Han Ă€r skadad och blöööder jĂ€ttejĂ€ttemycket“. Mitt hjĂ€rta hoppade över nĂ„gra slag.

Som tur var hade han inte slagit sig sĂ„ allvarligt. Inte huvudet eller sĂ„ – men dĂ€remot skrapat upp sitt knĂ€ med ett riktigt djupt sĂ„r som blödde kraftigt. Jag lyfte in honom i bilen och körde hem igen.

Stina satte honom i badkaret, tröstade och pratade lugnande och sköljde rent sÄret och tillverkade en kompress medan jag konfererade med Jakob och sjukvÄrdsupplysningen och höll pÄ. Och eftersom sÄret var sÄ stort bestÀmdes det att vi skulle lÄta en sjuksköterska titta pÄ det. Albin fick ta Ulf och Ylva-Karin och jag och Folke Äkte ivÀg i Stinas bil för att möta upp Jakob som var i stan.

Som sÄ mÄnga gÄnger förut tÀnkte jag pÄ hur viktigt det Àr med storfamiljen. Det Àr nÀmligen inte första gÄngen det hÀnder nÄgot akut nÀr jag Àr hemma sjÀlv med alla tre barn. Första gÄngen var nÀr vÄr hund Melker blev akut sjuk och behövde till veterinÀren och sedan ovÀntat fick avlivas, andra gÄngen var nÀr Folke och Ulf fick en splittrad glasruta över sig och Folke skar upp pannan. Tredje gÄngen var nÀr Ulf föll ur sin vagn och slog upp ett sÄr i huvudet. Och alla dessa gÄnger har vÀnnerna funnits och hjÀlpt till, skjutsat, passat barnen, tröstat och hjÀlpt mig att tÀnka nÀr förÀldrahjÀrnan Àr lite för uppskÀrrad för att fungera optimalt. Vad svÄrt och ensamt det skulle vara annars.

Det blev nÄgra timmars vÀntan innan vi fick trÀffa sjuksköterska och lÀkare som tog hand om sÄret. Jakob stannade kvar med Folke medan jag körde hem och ordnade kvÀll för barnen. Det kommer bli nÄgra riktigt fula Àrr pÄ knÀt men i övrigt inga större men. Tack och lov.

Hem kom vi lite stukade och trötta. Men Folke var lĂ€ttad och glad. För trots att han inte fĂ„tt nĂ„gon present av doktorn som man brukar hade Jakob lĂ„tit honom “tradera” pĂ„ hemvĂ€gen. Det fĂ„r han göra ibland och det innebĂ€r alltsĂ„ att han fĂ„r köpa en begagnad legofigur pĂ„ Tradera. “Nu Ă€r det bara fem dagar tills jag fĂ„r hem min tradition” sa han nöjt nĂ€r han haltade in i köket med gosedjuret under armen. Och sedan med ett knipslugt leende. “Och nu har jag i alla fall nĂ„got spĂ€nnande att berĂ€tta för klassen imorgon”.

Älskade lilla olycksfĂ„gel.

NÀr barnen somnat tog jag en svÀng i trÀdgÄrden med Essa och plockade ihop kuddar, filtar, barnkalsonger och annat som strösslats kring gÄrden och blivit kvar i villervallan.

Och sÄ var pÄsklovet till Ànda och jag kÀnner mig vimmelkantig av alltihopa. Vore behövligt med lite pÄsklov snart igen kan jag kÀnna.