Nej stopp. Nu räcker det. Nu är det så vackert att mitt hjärta inte orkar mer.

Vi kom hem klockan tio efter en lång söndag i stan och trädgården badade i kvällssol.

Får nästan lite tryck över bröstet av alltihop. Vill fånga det vackra och spara det. Men det går inte.

Det enda man kan göra är att stanna upp och låta ögonen svepa över naturen, begrava näsan i blågull, gå barfota och dra håret bakom öronen så att varje fågelljud når in i hörselgångarna. Låta alla sinnena intensivt uppleva skönheten. Och fast man inte kan fånga och spara skönhetsupplevelsen till senare kan man ändå vila i att man starkt erfor den. Om så bara för några sekunder.

-Det finns ingen bättre plats på jorden att bo än här, säger Bertil. Jag protesterar inte.