Varför vill man ha barn? För att addera glädje? Kanske. Är barnen rekvisita? Kanske. Hur känner sig mindre attraktiva barn till världsberömda vackra föräldrar? Och ska summan av komplimanger verkligen vara konstant? I det här avsnittet gräver Malin och jag djupare i anledningarna till varför vi, och andra, egentligen skaffar barn. Och i vanlig ordning har vi ofta helt olika uppfattningar..
Nu finns andra avsnittet av Wollin & Clara ute för lyssning! Överallt där poddar finns.
33 svar
Barn är en gåva. Det är inget man skaffar sig.
Jag håller faktiskt inte med, man skaffar barn precis som man skaffar jobb. Sen kan man ha olika lätt för både jobbskaffande och barnskaffande. Men båda två är något man normalt tar ett aktivt beslut om att försöka få till, med olika framgång, och vill man hellre låta bli går det också att välja.
En gåva är något som dimper ner på en, inget man själv tar ett beslut om.
Oavsett hur mycket en har bestämt sig, kommer dom inte på beställning. Därav ordet gåva.
Dessutom är det nog bra mycket svårare att byta barn än att byta jobb?! 😅
Skaffade aldrig barn.Det är tydligen extremt ovanligt zom kvinna.
Inga barn här heller. Tycker om sovmorgon för mkt och har massa genetisk skit i släkten som jag inte vill riskera att utsätta ett barn för.
Jag är frivilligt barnfri jag också. Har inte ångrat mig en sekund.
Samma här.
Här är en till som inte vill ha barn, känt så sen jag var ca 10 år…och att inte vilja ha barn är tydligen inget man får säga i Sverige, fått så mycket hat över det beslutet så håller numera tyst…
Hur uttrycks hatet?
Obs ärlig fråga, ifrågasätter ej. Är barnlös själv, kan troligen ej få barn och känner mig ambivalent, ledsen men samtidigt lite lättat eftersom 1) barn är jobbiga, har bonusbarn så jag vet; 2) världen verkar gå åt skogen ändå :p
Men nyfiken eftersom jag vill vara väl rustad för vad man får bemöta.
Samma här.
Samma här! 🙋♀️ Vi är många, tydligen.
Hahaha känner igen mig sååå mycket i Malins resonemang! Jag har fyra barn. Jag vill ha er här, men kan ni lämna mig i fred? Jag är livrädd för att vara ensam, men vill bara vara i fred?!?!?!?!? Kände igen mig i exakt allt!
Jag har inte lyssnat än, det har varit fullt upp men av din beskrivning att döma låter det som ett avsnitt för mig.
Underbart att det redan (?) finns ett avsnitt till!
Ska spara på det, en present som får ligga och vänta lite.
*Förväntan!*
Läser era båda bloggar med glädje. Har inget emot ämnet/na MEN 2 saker:
1. Varför talar ni båda nåt slags 08-ska när ni har så bra egna dialekter att tala på? Det finns väl tillräckligt med 08-or ändå?
2. Varför talar ni (sorry, Clara men det är framför allt du) så onödigt fort? Vore kul att hinna följa en tankegång i taget?
Mvh/Smålänning i sävlig skånsk förskingring
Åh jag älskar tvärt om när folk pratar fort. Man riktigt hör hur tankarna sprutar fram i hjärnan på personen och låste ut. Så är det i min hjärna också! Blir så rastlös av folk som pratar långsamt, man vill ju bara speeda på dem. 😁 Ett av mina största problem med Ev varg söker sin pod, som jag i övrigt älskar. Vad olika det kan vara.
*måste ut
Tips: De flesta podd-appar har reglage för ljudhastigheten. Jag lyssnar alltid på 0.9 när det kommer till poddare som pratar lite för fort för min smak.
Oh bästa tipset, tack!
0,9 tror jag blir helt perfekt. Ska även prova Varg-podden
M🌷
Det verkar som att ni båda hade tydliga resonemang kring varför ni ville ha barn. Men om man inte vet sitt varför då, om det bara är en diffus känsla av att föräldraskap kanske är något man skulle vilja vara med om i livet? Mvh rådvill.
Om man har den känslan att man kanske vill – då tycker jag att man ska våga =)
De som jättegärna vill ha barn måste ju inte bli bättre föräldrar.
Man kanske inte bara ska tänka på varför man vill ha barn utan om man tror att man har bra förutsättningar att ge sina eventuella barn en god uppväxt?
Önskar att mina föräldrar tänkt ett par varv innan de satte mig till världen.
Hej Clara,
Så himla roligt att få höra dig i podd-format igen, som jag har hoppats!!! 🙂
Jag använder “google podcasts”-appen för att lyssna på podcasts, men den hittar inte igen Wollin & Clara. Vet du något om detta?
Kram!
Hej!
Detta har inte riktigt med detta inlägget att göra men jag letar efter ett gammalt blogginlägg. Ett där du skrev om hur man upplever saker genom sina barns ögon. Att fixa fika efter skolavslutningen och ficka fint o göra traditioner vid olika högtider. Att saker blir ännu finare när man upplever det genom barnens ögon och får vara med o skapa deras traditioner. Det var så fint och jag blev så rörd av inlägget och att få känna den känslan. Nu har jag precis själv blivit mamma och ska ge min son hans första midsommarupplevelse imorgon och skulle så gärna vilja läsa om inlägget.
Glad midsommar!
Jag har valt att inte ha barn, inte tvekat det minsta på det. Har dels ingen längtan alls efter barn, inte heller efter den typ av livsstil det innebär (även om det självklart finns olika sätt att leva på som barnfamilj så finns vissa gemensamma drag) dessutom har jag ett mående som pendlar mycket, vill varken utsätta barn för det eller mig själv att orka med det extra ansvar barn innebär. Inte heller föra genetiken vidare.
Intressant att höra i podden, orsaker till att ni tagit beslut om barn, tror att ingen av orsakerna är ovanliga men jag kan tillägga att jag t.ex julpyntar, ser tecknad film m.m för min egen skull och njuter av det, behöver inga barn som ”ursäkt”, det borde nog fler vuxna våga, mer lekfullhet åt folket!
Även intressant att läsa här om att en del liksom jag valt bort barn. Berätta gärna mer! Upplevt att det är så tabu att prata om.
Jag är också en av alla vi (ja, jag skriver alla för jag märker att när man skrapar lite på ytan så dyker det upp fler och fler barnfria, men det talas väldigt tyst om) som frivilligt valt bort barn.
Jag kan inte minnas när jag tog det beslutet, det känns som en medfödd känsla för ända sedan jag själv var barn har jag vetat och uttryckt att jag inte vill bli mamma.
Jag har fått enormt mycket synpunkter på det. Den vanligaste att jag skulle komma att ändra mig när jag blir äldre och visst kan det vara så. Att man tycker det verkar läskigt när man är barn och sen ändrar man sig som vuxen, men det har inte hänt mig.
Jag har aldrig varit intresserad av barn eller tyckt att de på nåt sätt berikar mig och mitt liv. Idag är jag 45 och har aldrig ångrat mitt beslut.
Det upplevs fortfarande mycket kontroversiellt att som kvinna frivilligt välja bort barn, men jag tycker det är bra att det börjar pratas mera om och att fler “kommer ut” som frivilligt barnlösa. Det borde inte vara ett stigmatiserat sätt att leva.
Jag kan tipsa om boken “Ingens mamma” som kom ut för några år sedan. Jag minns inte vem som har skrivit den, men det är en sammanställning av berättelser från kvinnor som av olika anledningar frivilligt valt bort barn. Intressant läsning och jag tror att de flesta av oss som är i den här situationen kommer att känna igen oss. Om inte annat så i omgivningens reaktioner och kommentarer.
Tack för att du delar med dig, intressanta tankar!!
jag är nog en ganska okänslig typ för jag har aldrig känt mig ifrågasatt i mitt beslut om barn. Alltså att inte ha några. Varken av mina föräldrar eller andra. Jo, mitt ex mamma, hon längtade efter barnbarn, hon kunde väl fråga då och då. Men jag kände mig aldrig pressad, vilket den äldsta sonens fru gjorde (vi pratade om det en gång). Kanske var jag för ung? Trots att jag fyllde 30 tillsammans med den killen.
Nu är jag över 40 och nu frågar inte många längre. Och jag umgås väldigt mycket med andra barnfria och en del andra barnlösa. Jag tror de tycker det är skönt att jag aldrig frågar dem om barn, de som är ofrivilligt barnlösa? Min värld kretsar liksom inte kring barn, så vi pratar liksom inte om barnsaker.
Och absolut, jag kollar också barnfilmer. Ibland tillsammans med barn jag känner och tycker om (för såna finns, många!), ibland utan barn.
Mina skäl till att välja bort egna barn liknar dina. Har förstått att många kvinnor som väljer bort egna barn blir ifrågasatta och upplever, liksom du skriver, att det är tabu att prata om. Jag har dock inte den erfarenheten. Aldrig ngn som ifrågasatt och om ngn frågat så har jag svarat ärligt utan att det blivit ngn konstig stämning. Vet ej varför, kanske är jag för udda redan innan så det finns inga förväntningar på normalitet.
Vill tacka för boktipset ovan av Agneta, ”Ingens mamma”, verkar intressant! Tack alla ni andra också som skrivit om frivillig barnlöshet, givande att läsa era kommentarer! 💕
Trevligt att läsa respons från andra barnlösa/fria, i 30 årsåldern är det så sjukt mycket fokus på barnalstrande att det kan vara ett helvete. Hade uppskattat en “caveat” i podden om att ni är medvetna om att det inte alltid är ett val att inte ha barn. Så många som kämpar med detta.
Tycker det var intressant reflektion från Clara angående det jobbiga i att inte ha barn, svårt med rutiner osv. Så kan det ju vara. Livet är alltid jobbigt men på olika sätt!
Angående kul barnbilder är det ju fine om föräldrarna tycker det är kul men varför dela på sociala medier om man vet att andras barn inte är så roliga?
Och – har hört två avsnitt och är lite beklämd över hur ni pratar om utseende, om folk är fula eller snygga, hur en kvinnas snygghet är hennes främsta resurs, fula/snygga barn osv. Ni får ju tycka och säga vad ni vill men personligen undviker jag att lyssna på sådant som förstärker mossiga normer.