Idag går jag på semester. Det behövs verkligen eftersom förra veckan och de två veckorna dessförinnan varit fullmatade. Och inte bara med jobb utan med så många andra saker som händer den här tiden varje år. Födelsedagar, kalas och avslutningar. Sena kvällar, helgpass och långa dagar när jag behövt arbeta på 100 procent av min arbetsförmåga. Så glad att jag klarat av det och att jag nu ska få vila. Eller förresten, “klarat av” är ju en definitionsfråga. Jag har absolut klarat av jobbet, men jag har inte klarat av livet så bra.

Under de senaste veckorna har jag inte tränat som jag velat, gått väldigt få promenader, sovit ganska dåligt och ätit ännu sämre. Jag trodde ju inte att det skulle behöva bli så i år. Men det blev visst lite så ändå. Men jag försöker undvika att tänka på det som att jag misslyckats. Jag valde att jobba mer nu för att kunna få vara ordentligt ledig i sommar. Det har alltid ett pris och det kände jag till sedan innan. Och det var ändå ett betydligt lindrigare pris än det jag brukar behöva betala den här tiden på året.

Det jag övar på är alltså inte att aldrig köra i diket (för det gör jag garanterat ändå) utan att bli snabbare på att ta mig upp på vägen igen. Så att konsekvenserna av dikeskörningen inte ska behöva bli så omfattande.

Jag är glad över att jag har många strategier för återhämtning som jag lärt mig genom åren efter utmattningen. De här fyra dagarna som passerat sedan jag gjorde det sista stora jobbet (tevesändningen) har jag aktivt försökt baxa upp cykeln ur diket genom att…

  • Fylla kylen med goda fräscha grejer jag vill äta. Salladsingredienser, frön, frukt, grönsaker. Allt jag behöver för att fylla på energin igen efter att under några veckor ha ätit en kost huvudsakligen bestående av korv, makaroner och potatisbullar.

  • Jag har också köpt mer korv, makaroner och potatisbullar för att barnen ska ha något att äta. Min ork för att tänka ut nyttiga goda rätter som hela familjen gillar är obefintlig. Nu får de äta sin mat och jag äta min utan att försöka få världarna att mötas. Just nu ska jag inte slösa energi på det.

  • Jag har tagit några långa kvällsbad. Med hårinpackning och bokläsning sedan barnen somnat.

  • Jag har försökt pallra mig ut på några promenader. Inga långa svängar utan kanske 20 minuter bara för att få igång kroppen.

  • Hemmet i stort har varit en katastrof och då är det så svårt att finna ro att vila. Därför bestämde jag mig för att göra fräscht i sovrummet som varit stökigast av alla rum. I väldigt långsamt tempo, samtidigt pratandes i telefon med min bästis Elina, började jag vika ihop alla kläder, slänga lakanen i tvätten, dammtorka överallt och rensa nattygsbordet. Sedan bäddade jag rent och passade på att byta sängsida igen. Det är mitt bästa sätt för att förändra energierna i rummet. Nu när sovrummet är trevligt igen har jag bättre förutsättningar för återhämtning.

  • Jag hade så ont i ryggen efter tevesändningen i regn och kyla. Men ändå tog jag mig iväg på ett pass med min PT Ida. Och trots att jag helst hade velat strunta i det så var det jätteskönt att göra tvärt emot hur jag brukar. Det blev ett mycket bättre pass än jag trott och ryggontet blev mindre. På hemvägen stannade jag och badade i en tjärn.

  • Jag försöker ta varje tillfälle i akt att snusa barnen i håret, krypa tätt ihop i sängen eller gosa i soffan. Fysisk närhet gör mig lugn.

  • Jag pratar jättesnällt och lugnande med mig själv och klappar om mig och säger åt mig att jag varit sååå duktig och att jag nu ska få vila. Praktiserar självmedkänsla.