Nu är vi i mitt paradis! Hade ju hoppats hinna hit för en månad sedan men det gick tyvärr inte av en massa olika anledningar. Tur att vi kan vara här nu.

I tisdags när vi kom till vårt fritidshus var det rätt mycket kaos. En rörkoppling hade slitits isär under vintern så att det inte gick att ha vattnet på. Sedan var tvättmaskinen sönder också. Så skönt att komma hit med Jakob när man öppnar för våren. Han kan ju laga allting och kirrade även detta. Plus mycket mycket mer.

Sedan vi packat upp, klippt gräs, dammsugit bort musbajs och kommit till rätta gick jag och storbarnen för ett kvällsdopp. Ett så underbart sätt att börja om när man känner sig lite vissen.

Efteråt blev det varm choklad och smörgåsar och jordkällarluckan stod öppen för Jakob som donade med någonting där nere.

Essa funderade på om hon borde följa husse ner.

Klockan tio på kvällen vid polcirkeln är det inte tillstymmelse till skymning den här tiden på året.

Tog denna bild från fönstret innan jag kraschade i säng efter midnatt. Och som alltid när jag är här sover jag en djup och närmast medvetslös sömn.

Morgonen därpå tog vi det lugnt.

La pussel och drack kaffe och sedan drog jag igång ett bullbak.

Man kan mäta min ledighetskänsla i mängden bullar jag bakar.

Just nu visar mätaren på 48 stycken.

Och för den som inte känner till det måttsystemet så kan jag meddela att det är skyhögt.

Barnen hjälpte till och jag fick stajla för dem med hur duktig jag är på att kavla degar. Jämfört med dem alltså vilket kanske inte är någon superhög ribba men väl värt ett omnämnande.

Gjorde min mormors recept på “Johans kalljästa bullar” – extremt goda!

Sedan blev det trefika. En helig företeelse här eftersom man alltid, alltid, alltid fikade trefika när mormor levde. Men då var det inte sällan sju sorters kakor som ställdes fram.

En bukett med blomster jag tagit med mig hemifrån fick samsas om utrymmet med bullarna. Kunde inte med att lämna alla mina pioner och brandliljor åt sitt öde. Bonus för omedelbar hemtrevnad när man tar blommor med sig på semestern.

Eftersom Jakob kirrat tvättmaskinen tog jag itu med att tvätta massor av lakan och handdukar och hänga ut på tork.

Vi har ju en viss tvättskuld att beta av.

Barnen har härjat runt på byn, lekt i skogen, gått på upptäcksfärd och hållit igång.

Vi provlekte grannkompisarnas koja. De hade inte kommit dit ännu men i minnet återupplevde vi förra sommarens stora krig.

Prick en sådan här koja vill jag bygga hemma hos oss. Två våningar med trappa och räcke att klänga på. Perfekt för vild lek!

Det är så vackert här uppe.

Jag har gått många långa promenader längs grusvägarna och fäktats med myggen som tyvärr är fruktansvärda i år.

Men man är väl viking. Vägrar klaga.

Och trots att termometern visat blygsamma femton grader flera dagar har vi badat varje kväll. Man behöver avsluta med ett svalkande dopp för att sova gott!

Essa satt på land och skällde för att hon ville vara med

Bertil fotade mig och Folke. Skeptisk Min™

Och sedan fotade jag tillbaks.

Varför kan barn inte gå som folk? Varför har de endast två lägen? Att dra benen efter sig eller rusa som vettvillingar.

Önskar att jag oftare rusade fram som en vettvilling. Vill minns att det var rätt härligt.

Sedan ett sent kvällsfika vid den här utsikten.

En dag drog vi till Jokkmokk för att handla mer mat och sätta blommor på mormor och morfars grav. Plockade en fin bukett hemma på deras lägda och tog med mig.

Sedan stack vi till den stora lekplatsen på campingen för att springa av oss lite

Vi lekte mutanter

Och övade på att bli riktigt, riktigt illamående. Jag vann fast det bara var övningstillfälle och inte skarpt läge.

Väl hemma igen solade kvällen upp

Och jag tände en eld i morfars murade eldstad

Falukorv och rimmat fläsk. Det är en viktig tradition när man är här. Ätes på gahkku eller mjukkaka med senap och ketchup. Öl till den som är lagd åt det hållet och mjölk eller saft till alla normala.

Perfekt kvällsaktivitet då röken håller myggen borta.

Hela familjen samlad i en och samma bild <3 inte så ofta det händer

Någon blev tillsagd att inte gräva i grillkolen efter brasan. Och blev väldigt kränkt när mamman ifrågasatte om han verkligen hållit sitt löfte.

Ja. Det kan vara så att jag bakade ännu mera bröd dagen därpå. Den här gången mitt extremt goda morotsbröd (kanske det populäraste i bloggens historia?).

-Jag vill inte ha bröd med skalet på! Jag vill ha vaaanligt bröd, lät det från icke namngiven men relativt kort familjemedlem.

Båt har vi också åkt.

Flaskhunden fick följa med.

Liksom hundhunden.

Span efter aborre och bra armträning för mig som fick ro runt och leta hjortronkart för att kunna skicka rapport till alla som det angår.

Tillslut blev det så tröttsamt att jag fick ro hem igen.

Vinkvink till vårt hus, sedan snabbt i land.

-Mamma du MÅSTE komma och kolla på vad vi hittat uppe i skogen!

Glad i hågen gick jag dit bara för att bakom ett träd på vår lägda finna detta renkadaver. Jaha, då vet vi vad Essa roat sig med senaste dagarna när hon plötsligt varit försvunnen.

Men ängarna på vår gård innehåller fler otroliga fynd.

Här finns så många ängsblommor som turas om att blomma. Här kan man verkligen studera den där blomsterängen som många kämpar för att anlägga till förmån för den biologisk mångfalden.

Recept för en drömmig sommaräng:

Börja med ett rågat mått mager mark, med nästan bara sand och mo. Addera en skvätt midnattssol och några slag med lie – men rätt långt tillbaka i tiden. Några skopor av korta somrar och långa kalla vintrar vispas ner med lätta händer. Och 500 meters höjd över havet strösslas ovanpå. Tillsätt efter behag så mycket sten att det blir omöjligt att ta ett enda spadtag. Så pass mycket att de stackare som försökt bruka marken nästan svultit ihjäl.

Grädda i en femtio år sisådär – och hips vips har du en artrik , underbar sommaräng från tidiga maj till sena september.

Det har varit fler fina kvällar och fler fina kvällsbad än man kan räkna.

Men imorgon åker Jakob hem och vi andra åker vidare på nya äventyr! Och snart är vi tillbaka här igen och då tar jag syrran och systerdöttrarna med mig.