Vilken evig tur att storpojkarna kommer hem igen imorgon. Hur trött jag Ă€n kan bli pĂ„ stojet, det stĂ€ndigt pĂ„gĂ„ende stöket och att behöva finnas till hands för sĂ„ mĂ„nga – sĂ„ saknar allting lyster och glans nĂ€r de inte Ă€r hemma. Jag tröstar mig med Ulf förstĂ„s, men ett barn rĂ€cker inte lĂ„ngt nĂ€r man Ă€r van att ha tre. Det Ă€r sĂ„ tyst i trĂ€dgĂ„rden, det hörs inga snabba steg i trappen, ingen ljudbok sent frĂ„n pojkarnas rum (ja de har Ă„tergĂ„tt till att sova skavfötters och lyssnar varje kvĂ€ll). Det hörs heller inga höggljudda skĂ€mt eller upprörda brĂ„k och ingen nynnar nonstop och trummar pĂ„ allt vid middagsbordet.

Tur att de kommer hem och fyller gÄrden med sitt buller.

NÀr det bara Àr Ulf hemma sÄ hÀnger han mig i kjolarna och pratar sÄ klokt och roligt och anvÀnder ord jag inte vet var han lÀrt sig

-Är du medveten om att jag vill gĂ„ och lĂ€gga mig mamma?

-Är du galen i huvudet mamma?

-Jag Àr orolig att trÀffa kusinerna. Lykke Àr nog besviken, sÀger han och ler stort.

Jag tror varken att han vet vad orolig eller besviken betyder – men han sĂ€ger det med sĂ„dan övertygelse att han lurar bĂ„de mig och sig sjĂ€lv. Men det Ă€r inte bara fina, svĂ„ra ord som kommer ur munnen pĂ„ honom

-What the fuck, sÀger han ibland tankfullt för sig sjÀlv och jag mÄste gömma ansiktet i handen för att inte bryta ihop av skratt. Ett uttryck han snappat upp hos storebrorsan som i sin tur sett det hos nÄgon youtuber. Ingen av dem vet vad det betyder. Ibland sÀger han -What the fisk istÀllet. Eller -What the hello.

Jag uppmuntrar variationerna pÄ temat.

Jakob har gjort en grind i fÄrhagen sÄ att Ulf kan krypa in dÀr pÄ egen hand.

En dag var han försvunnen men jag hittade honom lÀngst ner i fÄrhagen dÀr han smÄpratade med Lille PÀrsson.

Dessa underbara fÄr. Har aldrig varit med om nÄgra finare. De kommer galloperande mot en nÀr man gÄr in i hagen och har inget emot en treÄrings kramar.

Vi har röjt massa sly för att ge dem mer bete, men snart behöver vi utöka hagen.

Till lunch varje dag fĂ„r Ulf en ljummen varmkorv som han Ă€ter utan bröd och bara doppar i lite ketchup. Det Ă€r sĂ„ skönt att inte behöva tĂ€nka lĂ€ngre Ă€n sĂ„. Och till mig sjĂ€lv gör jag en stor sallad med allt gott jag hittar i trĂ€dgĂ„rden. Försöker hĂ„lla fast vid mina goda matvanorna frĂ„n den hĂ€r vĂ„ren. Även om semesterns alla lockelser gör det svĂ„rare.

Ulf gillar att fÄ vara med och göra saker pÄ riktigt. Som att baka till Folkes kalas.

Födelsedagsbarnet som Àr den mest krÀsna i familjen har bestÀllt en tÄrta utan grÀdde, utan marÀng, utan marsipan men med choklad. Dock fick det inte vara en chokladtÄrta. Och ingen glasstÄrta. SÄ nu gjorde jag en chokladbollstÄrta. HÄller tummarna för att det ska falla matkritikern pÄ lÀppen.

Till alla andra gÀster blir det en vanlig grÀddtÄrta, samt dessa kokosflarn med punschfyllning

Och bÄde citronstubbar och chokladkakor. Kanske bakar jag ocksÄ en seg vinbÀrskaka imorgon.

Otaliga Ă€r klĂ€dbytena varje dag. FrĂ„n klĂ€nning, till shorts, till piratdrĂ€kt, till nakenfis med slĂ€ngkappa – och skelettdrĂ€kt med lösnaglar.

Till min oerhörda glÀdje fÄr jag ocksÄ testa dem och sedan provklösas.

-BÀttre kan en mÀnniska nog inte ha det, tÀnker jag nÀr jag stannar upp och kÀnner efter.