För några dagar sedan kom syrrans familj till oss. Barnen gick som på nålar och frågade femtio gånger i rad

-När kommer dom när kommer dom när kommer dom?

Vi fördrev morgonens väntan med att plocka in jordgubbar. Och äntligen är vårt växthus monterat och klart och odlingslådorna på plats. Kommer bli så roligt nästa år då vi kan börja odla i god tid på våren och förodla ordentligt i växthus!

Jordgubbslandet bara ger och ger. Det här fick vi ihop på en halvtimme ungefär och då hade jag ändå plockat in massa jordgubbar bara några dagar tidigare.

Tillslut kom i alla fall hela gänget åkandes. Kramkalas!

Och lunch i det fria. Sallad från Albin som lyckades få igång sin odling i tid.

Och gnocci med salsicca. Enda min fantasi räcker till just nu.

Vi hade mycket att prata om efter att varit isär ända sedan nyår!

Och vi hade mycket att äta.

Någon stal till sig lite ensamtid med moster genom att krypa upp i hennes famn med sommarens favoritbok och låta henne kika över axeln när han läste.

Prunket prunkade

Och jag rafsade rätt på lite småkakor från frysen. Vill alltid ha ett lager hemma för alla oförutsedda och förutsedda besök.

Någon är besatt av min “gullis” – mitt lilla utstående födelsemärke på bröstet. Pillerill hela tiden.

–Jag vill gulla med gullisen, låter det och sedan sitter han och pillar.

Och fascinationen och glädjen är stor när han får se andra som också har utstående födelsemärken:

-Oj vad många gullisar han har!

Vi såg en ödla i trädet.

Och efter lunchen byggde barnen vidare på världen av kartong, cernitlera och papper som de byggt på hela sommaren. Och jag och Anna satte igång med ett eget pysselprojekt.

Nämligen att gå igenom hela min garderob.

Jag har länge känt att jag behöver en utomståendes hjälp att skaka liv i den, tänka nytt kring styling och hitta kombinationer som känns roliga. Har så mycket fint men går ofta med känslan av att jag inte har något att ha på mig.

Men nu provade jag igenom allt. Jag valde först och främst ut mina “problemkläder” – sånt som jag älskar men inte tycker att jag får till i riktigt bra outfits av. Sedan kombinerade Anna ihop dessa kläder i nya varianter och så fotade vi av dem på mig så att jag ska minnas hur jag kan bära dem. Nu har jag ett album i min telefon med 46 nya outfits att bläddra mellan nästa gång jag känner att jag saknar inspiration.

Är så tacksam att ha en syster som är stylist och dessutom den mest stilsäkra jag vet. Mycket tålamod har hon också med min tveksamma inställning till garderobens olika möjligheter.

Ulf tyckte att Anna och Clemens verkade trötta så han beordrade dem att gå och lägga sig i mamma och pappas säng så att han kunde läsa bok för dem. De gick villigt med på det upplägget och fick sedan lyssna på många bilderböcker med fria texttolkningar.

Barnen höll sig sysselsatta hela långa dagen – men på kvällen ville de absolut få visa oss den koja de byggt.

Några dagar tidigare hade Jakob nämligen gått med röjsåg i fårhagen och nu fanns massor av sly att bygga av – så barnen hade gjort en hel liten forntidsby. Med en stor lövkoja man kan sova i.

Ett vapenförråd, en toalett och en matlagningshörna. Folke hade slagit upp små stigar överallt så att det skulle vara lätt att gå.

De har varit så kreativa! Täljt spjut och skalat barken av sälg och använt den för att fläta starka rep.

Inget ger mig sådan djup tillfredsställelse som mamma – som när barnen försvinner in i någon lek och timmarna bara går och man inte alls hör av dem för att alla är sams, leker, har roligt och skapar tillsammans. Minns ju precis den känslan från när jag var barn!

Men tillslut kunde barnen slita sig från leken och följa med oss och ta ett bad. Fast först visade vi dem svalboet vid garaget.

Ovanpå en lampa som Jakob skruvat upp har svalorna byggt ett litet bo. Står man på marken ser man de små fågelnäbbarna sticka upp och hör förtvivlat pipande.

Fåglar är alltid välkomna i trädgården – de håller ju nere beståndet av mygg och andra otäcka insekter.

Även om det kändes lite motigt när solen försvunnit bakom molnen, så bestämde vi oss för kvällsbad.

För som man lyckligt konstaterar när man väl tvingat sig ner i vattnet

-Man ångrar aldrig ett bad!

Och det må va en klyscha men den är ju hundra procent sann.

Barnen fick demonstrera sina nya simkunskaper och styla med hur länge de vågade vara i plurret.

Själv började jag snabbt frysa och kröp in i samma klänning och samma kofta som jag burit hela den här sommaren och förra.

När vi kom hem blev det varm choklad och mackor att doppa.

Till och med tända ljus. Det har det ju inte direkt funnits behov av de senaste veckorna – men det var riktigt mysigt!

Ulf som sovit i soffan i flera timmar vaknade till, krävde yrvaket att få fika och sedan ville han somna om igen.

Sedan barnen äntligen stökat sig i säng och flamsat och tramsat och behövt påminnas om tandborstning, toalettbesök och gosedjur åtminstone ett tjog gånger – ja då blev det äntligen lugn i huset. Då satte jag igång med att blåsa ballonger, stryka dukar och montera gräddtårtor till Folkes åttaårskalas som skulle vara dagen därpå.

Somnade ovaggad den kvällen. Som så många kvällar förut.