För nÄgra dagar sedan kom syrrans familj till oss. Barnen gick som pÄ nÄlar och frÄgade femtio gÄnger i rad

-NÀr kommer dom nÀr kommer dom nÀr kommer dom?

Vi fördrev morgonens vÀntan med att plocka in jordgubbar. Och Àntligen Àr vÄrt vÀxthus monterat och klart och odlingslÄdorna pÄ plats. Kommer bli sÄ roligt nÀsta Är dÄ vi kan börja odla i god tid pÄ vÄren och förodla ordentligt i vÀxthus!

Jordgubbslandet bara ger och ger. Det hÀr fick vi ihop pÄ en halvtimme ungefÀr och dÄ hade jag ÀndÄ plockat in massa jordgubbar bara nÄgra dagar tidigare.

Tillslut kom i alla fall hela gÀnget Äkandes. Kramkalas!

Och lunch i det fria. Sallad frÄn Albin som lyckades fÄ igÄng sin odling i tid.

Och gnocci med salsicca. Enda min fantasi rÀcker till just nu.

Vi hade mycket att prata om efter att varit isÀr Ànda sedan nyÄr!

Och vi hade mycket att Àta.

NÄgon stal till sig lite ensamtid med moster genom att krypa upp i hennes famn med sommarens favoritbok och lÄta henne kika över axeln nÀr han lÀste.

Prunket prunkade

Och jag rafsade rÀtt pÄ lite smÄkakor frÄn frysen. Vill alltid ha ett lager hemma för alla oförutsedda och förutsedda besök.

NĂ„gon Ă€r besatt av min “gullis” – mitt lilla utstĂ„ende födelsemĂ€rke pĂ„ bröstet. Pillerill hela tiden.

Jag vill gulla med gullisen, lÄter det och sedan sitter han och pillar.

Och fascinationen och glÀdjen Àr stor nÀr han fÄr se andra som ocksÄ har utstÄende födelsemÀrken:

-Oj vad mÄnga gullisar han har!

Vi sÄg en ödla i trÀdet.

Och efter lunchen byggde barnen vidare pÄ vÀrlden av kartong, cernitlera och papper som de byggt pÄ hela sommaren. Och jag och Anna satte igÄng med ett eget pysselprojekt.

NÀmligen att gÄ igenom hela min garderob.

Jag har lÀnge kÀnt att jag behöver en utomstÄendes hjÀlp att skaka liv i den, tÀnka nytt kring styling och hitta kombinationer som kÀnns roliga. Har sÄ mycket fint men gÄr ofta med kÀnslan av att jag inte har nÄgot att ha pÄ mig.

Men nu provade jag igenom allt. Jag valde först och frĂ€mst ut mina “problemklĂ€der” – sĂ„nt som jag Ă€lskar men inte tycker att jag fĂ„r till i riktigt bra outfits av. Sedan kombinerade Anna ihop dessa klĂ€der i nya varianter och sĂ„ fotade vi av dem pĂ„ mig sĂ„ att jag ska minnas hur jag kan bĂ€ra dem. Nu har jag ett album i min telefon med 46 nya outfits att blĂ€ddra mellan nĂ€sta gĂ„ng jag kĂ€nner att jag saknar inspiration.

Är sĂ„ tacksam att ha en syster som Ă€r stylist och dessutom den mest stilsĂ€kra jag vet. Mycket tĂ„lamod har hon ocksĂ„ med min tveksamma instĂ€llning till garderobens olika möjligheter.

Ulf tyckte att Anna och Clemens verkade trötta sÄ han beordrade dem att gÄ och lÀgga sig i mamma och pappas sÀng sÄ att han kunde lÀsa bok för dem. De gick villigt med pÄ det upplÀgget och fick sedan lyssna pÄ mÄnga bilderböcker med fria texttolkningar.

Barnen höll sig sysselsatta hela lĂ„nga dagen – men pĂ„ kvĂ€llen ville de absolut fĂ„ visa oss den koja de byggt.

NĂ„gra dagar tidigare hade Jakob nĂ€mligen gĂ„tt med röjsĂ„g i fĂ„rhagen och nu fanns massor av sly att bygga av – sĂ„ barnen hade gjort en hel liten forntidsby. Med en stor lövkoja man kan sova i.

Ett vapenförrÄd, en toalett och en matlagningshörna. Folke hade slagit upp smÄ stigar överallt sÄ att det skulle vara lÀtt att gÄ.

De har varit sÄ kreativa! TÀljt spjut och skalat barken av sÀlg och anvÀnt den för att flÀta starka rep.

Inget ger mig sĂ„dan djup tillfredsstĂ€llelse som mamma – som nĂ€r barnen försvinner in i nĂ„gon lek och timmarna bara gĂ„r och man inte alls hör av dem för att alla Ă€r sams, leker, har roligt och skapar tillsammans. Minns ju precis den kĂ€nslan frĂ„n nĂ€r jag var barn!

Men tillslut kunde barnen slita sig frÄn leken och följa med oss och ta ett bad. Fast först visade vi dem svalboet vid garaget.

OvanpÄ en lampa som Jakob skruvat upp har svalorna byggt ett litet bo. StÄr man pÄ marken ser man de smÄ fÄgelnÀbbarna sticka upp och hör förtvivlat pipande.

FĂ„glar Ă€r alltid vĂ€lkomna i trĂ€dgĂ„rden – de hĂ„ller ju nere bestĂ„ndet av mygg och andra otĂ€cka insekter.

Även om det kĂ€ndes lite motigt nĂ€r solen försvunnit bakom molnen, sĂ„ bestĂ€mde vi oss för kvĂ€llsbad.

För som man lyckligt konstaterar nÀr man vÀl tvingat sig ner i vattnet

-Man Ă„ngrar aldrig ett bad!

Och det mÄ va en klyscha men den Àr ju hundra procent sann.

Barnen fick demonstrera sina nya simkunskaper och styla med hur lÀnge de vÄgade vara i plurret.

SjÀlv började jag snabbt frysa och kröp in i samma klÀnning och samma kofta som jag burit hela den hÀr sommaren och förra.

NĂ€r vi kom hem blev det varm choklad och mackor att doppa.

Till och med tĂ€nda ljus. Det har det ju inte direkt funnits behov av de senaste veckorna – men det var riktigt mysigt!

Ulf som sovit i soffan i flera timmar vaknade till, krÀvde yrvaket att fÄ fika och sedan ville han somna om igen.

Sedan barnen Ă€ntligen stökat sig i sĂ€ng och flamsat och tramsat och behövt pĂ„minnas om tandborstning, toalettbesök och gosedjur Ă„tminstone ett tjog gĂ„nger – ja dĂ„ blev det Ă€ntligen lugn i huset. DĂ„ satte jag igĂ„ng med att blĂ„sa ballonger, stryka dukar och montera grĂ€ddtĂ„rtor till Folkes Ă„ttaĂ„rskalas som skulle vara dagen dĂ€rpĂ„.

Somnade ovaggad den kvÀllen. Som sÄ mÄnga kvÀllar förut.