Nu har jag och syrran kommit hem från vårt sommarhus efter nästan en vecka där med alla barn. Det är alltid höjdpunkter på semestern – men tyvärr går tiden alltid för fort. Nästa sommar har vi tummat på att stanna där i åtminstone två hela veckor i rad tillsammans.

Vi kom fram sent på tisdagskvällen och sedan vi packat in, gjort kvällsfika och eldat varmt somnade vi. Finns ingen plats man sover så gott som här.

Mornarna är alltid långsamma. Den som vaknar först gör kaffe och te i termosar (så att man kan dricka allt eftersom) och tänder ljus och gör en brasa. Även på sommaren kan det ju behövas en liten brasa när det är ruggigt ute. Vissa nätter har det ju varit ner mot nollan – vårt sommarhus ligger ju trots allt nästan upp mot fjällvärlden.

Sedan sitter vi länge och hör barn efter barn komma ner för trappen – sömndruckna och rufsiga. Och då får man förhöra sig om de sovit gott och om de drömt något roligt. Och då kommer man på sig själv med att låta exakt som mormor som alltid frågade just dessa två frågor i följd och sedan lyssnade tålmodigt på drömmen innan hon trugade på en kanelbullar till frukost. Alltid kanelbullar till frukost. Den traditionen känner jag för att återuppväcka.

Här finns tid att lägga pussel och spela spel och sitta kvar och prata vid matbordet. Vi stannade på vår favoritloppis på vägen upp och då köpte jag några nya pussel till samlingen. 200 bitar är den perfekta storleken om du frågar mig.

Det var kallt och regnigt i början av veckan men det bekom inte barnen. Ulf gick ut i gummistövlar och paraply.

Andra satt i soffan och läste sina födelsedagsböcker.

Vi gjorde en stor trolldeg också. Vi ser alltid till att ha mjöl och salt hemma för då kan barnen pyssla obehindrat.

Eftermiddagslurar är också obehindrade.

Och eftersom vädret var sisådär hittade vi på alla tänkbara inomhusprojekt. Jag gjorde en dunderladdning med palt och Folke hjälpte till att mala potatis.

En annan sak vi loppade på vägen upp var ett nytt tyg till kökssoffan för 45 kronor. Som hittat! Anna och Lykke högg i med att klä om den.

Häftpistolen låter högt så Ulf vidtog lämplig skyddsåtgärd.

Grönt och fint blev det. Och med en bukett hemifrån som jag inte velat lämna och låta vissna.

Så småningom solade det upp och vi skyndade oss ut. Tack och lov mindre mygg än när vi var här sist.

Det tvättades mången lortig tvätt med barnkläder och hängdes på lina.

Och kvällarna var så smärtsamt vackra. Orkar nästan inte med känslostormen av alla barndomsminnen, människorna jag förlorat och naturen som sammanstrålar på ett nästan otäckt starkt vis.

Eftersom vi visste att det var ett riktigt hjortronår tog vi båten till vår bästa myr. Den gjorde ingen besviken. Vi fick hjortrondarr och svårt att andas och sprang runt och hojtade åt varandra över myren

-Men gu si förbannat så bär det är i år!

-Men nåse jävulusiskt!

-Men herrrreguuu i himmelen ändå!

Svordomar blandat med kristna förstärkningsord är dialektalt och inte fult. Så den som har synpunkter på det kan helt sonika “dra röven över öga'” för att citera Leif & Billys mycket autentiska dialekt.

Ulf kämpade på allt bra länge men tillslut blev han sittande på myren med sin handväska med kikare och glasskopa redo. Ganska jobbigt att vara tre år och suga fast med stövlarna i myren och tro att man ska behöva stå där för evigt.

Sån fin skörd på bara en dryg timmes plockning. Vi bestämde oss för att runda av och ro hem igen.

Det var klokt för sedan somnade Ulf bredvid moster med glasskopan i sin hand. Eller köttbulle-skjutaren som han tror att det är.

Grilla till middagen är skönt för då slipper man diska.

Falukorv, ketchup och sötstark senap. Bostongurkan är något nytt modernt påfund som jag ställer mig skeptisk till. Norrlands guld för Anna och mjölk för mig.

Efter maten spårade det ur. Ulf körde kirschstångs-golf med en avfallspåse som Anna blåst upp till en boll.

Och barnen drog fram lie, räfsor och hackor och började leka statar-barn.

-Vi fick ingen mat och behövde bara jobba och jobba

-Sen kom husbonden och slog oss

-Brödet var mögligt och mjölken var sur

De räfsade ihop det nyslagna gräset och hade så roligt. Det är kul att vara träl, tydligen!

Barnens härjande gjorde att jag och fick Anna feeling och drog fram varsin såg och sedan gick vi loss på allt sly vi kunde hitta.

Och eftersom barnen älskar att träla ville de gärna slita för oss. Trots att vi varken gav dem stryk, mögligt bröd eller sur mjölk.

Men för att bättre gå in i rollen botaniserade de i förrådet bland mormor och gammelmormors kläder. Och kom sedan ut utstyrda i “gammaldags” stil

Randig skjorta, gamla pyjamasbyxor och cowboyväst

Bertil sportade mormors randiga Gunilla Ponténblus. Très chic!

Och tjejerna tog på sig förkläden och kjolar. Sedan hjälptes vi åt att kapa sly, släpa tungt, såga stora grenar och arbeta hårt i flera timmar.

Tillslut var vi så svettiga att det inte fanns något annat alternativ än ett sent bad. Så vi traskade ner till den bästa badplatsen.

Det förekom en hel del moonande – så som det kan bli när två snuskmostrar och fem barn umgås för länge helt avskurna från civilisationen.

Det skönaste är att gå och bada iklädd morgonrock med handduken och ett rent nattlinne i högsta hugg.

Nakenbad med rejäl tvagning är den bästa huvudkudden.

Vattnet kan inte ha varit mer än sexton, sjutton grader för det isade verkligen i smalbenen.

Och vi skrek och skvätte och levde om.

Innan vi torkade oss och traskade hem igen över ängen täckt med blåa klockor.

Favoritplats i världen!

På kvällarna när alla fem barn somnat i sina sängar (fullständigt utmattade av all lek) har jag och Anna suttit och ätit godis och rensat hjortron och surrat.

Stundtals varit ganska tomt i stugan då barnen dragit runt i flock med sina kusiner och vänner på byn. De har lekt så intensiv att man blivit utmattad bara av att höra talas om det.

Minns ju själv hur kul det var när man var liten och lekte så maniskt att tid och rum upplöste. Så var det nu – för det täljdes svärd och spjut och ordnades krig och kojbyggen. Åtta ungar som levde om så att det ekade mellan bergen.

Men Ulf hängde hemma med oss förstås. Han har andra nöjen. Vi gick bland annat och kikade på renkadavret på gården och hur det utvecklat sig sedan sist. Mycket spännande. Ni ska slippa bildbevis.

Vi plockade också blommor

Jag plockade den sötaste av dem alla.

Moster Anna gjorde buketter

av finaste sort, att dekorera borden med.

En dag bjöd vi hem min faster Inger och hennes man Ulf plus min pappa som var på besök hos dem. Bara tolv mil enkelväg och det är ju i princip nästgårds i norr. Jag gjorde palt och barnen hade plockat blåbär till en paj.

Efter maten stack storbarnen ut på sjön

Men Hokka och Ulf ville istället fiska med morfar.

Mygghatt men bara ben. För att alla blir salig på sin fason.

Morfar minns hur det är att vara barn – men också att ha barn. Han hade nämligen med sig en hel laddning chips och godis och sånt som barnen uppskattar och som mammorna kan smyga åt sig för att deras tålamod ska räcka lite längre.

Annars när vi är här blir det mest kulinariska mästerverk som varma mackor, köttbullar, pannkaka och korvstroganoff. Ingen klagar och allra minst jag.

Frukosten intas utomhus vid soligt väder. Och man sover gärna i mormors gamla mjukslitna nattlinne som kan förvandlas till miniklänning vid behov.

Medan vi solade axlarna och drack kaffe använde barnen ved och sly för att göra hästhinder. Vi spelade vi Djingis Khan på högsta volym och hade sedan hinderhoppning. Barnen hade käpphästar men jag tog en piasavakvast och galopperade runt. Med morgonrock men utan bh. Tur att det är skralt med grannar som kan se. Man kan bli blind för mindre.

Och fastän det var slutet av juli var nätterna fortfarande ljusa.

Jag borstar gärna tänderna utomhus på sommaren och en midnatt när jag spottade tandkräm i en buske mötte jag plötsligt blicken på en ren som stod och glodde i skogsbrynet.

Dagen vi skulle fara hem från stugan storstädade vi den givetvis och packade tills svetten lackade. Men idioter som vi båda är kunde vi inte låta bli att kapa lite mer sly, trimma en massa gräs, kratta gården och låta barnen dra bort kvistar. Att man aldrig lär sig att bromsa i tid.

Vi kom inte iväg förrän tre på eftermiddagen och då var vi absolut slutkörda. Avrundade vår magiska vistelse med att gråta en skvätt över att behöva lämna allt det fina.

Tack för sommarens bästa vecka!