Jag började räkna efter i kalendern och insåg att barnen varit hemifrån i ungefär en månad nu – med bara något kort stopp hemma här och där. Under juli månad har de knappt använt en skärm. De har varit i stugor, i skärgården och på andra ställen med dåligt internet eller till och med utan el. De har blivit blonda och bruna och långhåriga under tiden. De har lekt med kompisar och fastrar och morstrar och morfar och farmor och gammor och kusiner och djur. De har fått hårda, tåliga fotsulor, bonnbrännor och knappt varit inomhus.

Imorse åkte Anna och kusinerna hem. Nu är vi själva igen. Fullproppade av intryck, reseglädje, frisk luft, socialt liv, kalas och äventyr. Fullproppade och samtidigt uttömda. Uttömda på ensamtid, tristess, händelselöshet, skärmtid och att ha det riktigt, riktigt tråkigt en stund.

Så resten av veckan fyller vi på lagren av de där viktiga tråksakerna. Teven står på, ingen behöver göra någonting aktivt (som att städa sitt rum eller gå ut och leka) och alla har fått sova så länge de vill. Barnen leker lite planlöst med lego, äter svarta vinbär, tomglor i soffan och ligger i sängen och lyssnar på ljudbok. Så välgörande och välbehövligt. Själv plockar jag med min garderob i lugnt tempo och låter det ta den tid det tar. Lyssnar på sommarprat och tar många koppar kaffe.

Man måste minnas att roliga aktiviteter tar energi precis som tråkiga gör. Och även roliga saker måste man vila ifrån. Det kan kännas som slöseri att inte boka in kompisdejter och middagar när man äntligen har sin dyrbara semester. Men semesterns kvalité blir låg om man överdoserar trevligheterna utan att lägga in lite luft mellan varven.

Några riktigt tråkiga och händelsefattiga dagar – det är vad jag ser fram emot just nu.