På vägen hem från vårt fritidshus (mormor och morfars gamla gård) stannade vi till vid farmors hus (numera min kära farbrors fritidshus) och tog rastpaus.
De röda vinbären klättrar längs fasaden och Bertil provade förstås genast brandstegen.
Blir så gråtmild när jag är här för jag tänker på min farmor och min barndom och allt roligt vi har haft här.
Bara att öppna ytterdörren och känna den speciella doften slå emot ger mig hjärtknip.
Barnen blir alltid som tokiga här. Så många färger! Så många roliga mönster! Alla knasiga grejer, möbleringar, taveluppsättningar och kombinationer. De har förstås aldrig sett något liknande.
Jag vill gå runt i alla rum och låta händerna smeka gungstolen, ledstången, kuddarna, draperierna och de mer än hundraåriga väggarna som är skeva och kullriga och oerhört vackra.
Fönsterna är nästan det vackraste av allt – riktigt riktigt gamla av munblåst glas som gör världen utanför dimmig och skev.
Jag tycker ändå man kan se spår av farmors stil i min egen stil
Sån härlig mix. Den som inga pengar har får förgylla med det som finns. Farmor har målat kökssoffan med gulddekor en gång i tiden…
Blir lycklig av att tänka på att det står här och ser nästan precis ut som det gjorde när jag var liten.
Farmors slöjdalster på väggen. Klart man målar sitt trapphus turkost.
Tog en bild på trappräcket för referens till det vi ska bygga hemma hos oss.
Självklart ville barnen på upp på spökvinden och smyga runt. Så det gjorde vi också. Älskar att det finns ett litet gym här under takåsarna.
Och tapeten i det som en gång var sovrum men nu är matrum. Otrolig!
Efter att ha rastat, vilat och låtit ungarna härja på gräsmattan en timme ungefär körde vi vidare hem igen.
20 svar
Underbart tänk att öppna ett café där!
Nä man vill ju inte ha massa kletande kafégäster i det där fina huset.
Man ser verkligen din fina stil genom din farmor. Kontrastmålade dörrar 😍😍
Din farmors hus är en riktig juvel. Älskar allt. Tittar på bilderna om och om igen och bara njuter av allt det underbara.
Clara, gå in på youtube och leta upp Stora röda huset av och med Benjamin Ingrosso. Han sjunger för sin farmor och farfar. Så fint! Jag har, precis som du, inkontinenta tårkanaler (tack för att du satt namn på det fenomenet!).
Mormor och morfar tror jag : )
Absolut! Kom på att jag skrivit fel…
Något jag funderar över är hur vissa personer är väldigt nostalgiska och andra inte alls. Jag har exempelvis en väninna som bara blir irriterad om jag någon gång tar upp ett gemensamt trevligt minne. ”Nej, bara onödigt att se bakåt. Man ska se framåt, inte älta det som var”
Själv känns det lite fint att läsa och se att du trots din unga ålder är betydligt mer nostalgisk än vad jag är.
Jag ser mina minnen som små skatter och vill inte glömma. (Inte ens tråkiga saker vill jag glömma, det får svida lite men det är inte farligt)
Tänker att livet är som en bilkörning. Störst är förstås framrutan och sen har vi en liten backspegel och två små sidospeglar. Backspegeln är viktig för mig. Vad tror du det beror på att vissa är nostalgiska och andra inte?
Vilken bra liknelse med bilen. Det kanske till viss del beror på hur väl man trivs i sin egna tidsålder också, eller bara längtar efter? Jag blir alltid väldigt nostalgisk av allt som påminner om tiden innan datorer, jag trivs nu med och vill inte dissa internet för hårt för använder ju det precis lika mycket som alla andra. Men trivdes nog ännu bättre innan så mycket började handla om skärmar och webb, i det lite mer långsamma flödet.
Håller med Jennie, känns som vi alla var mer närvarande innan skärmarna kom. Dessutom inte alla diskussioner avslutas genom att man googlar det rätta svaret. Men såklart all den tid som vi nu använder på exempelvis ”sociala medier” är ju mkt av den mer långsamma tiden vi hade förr. Fast fördelarna är många också. Mycket tid förr bestod av att vänta.
Angående liknelsen med bilen får man nog lägga till en sak , nämligen en skärm att titta på.
Jag trivs nog i alla tider fast på olika vis. Jag är svag för leken och har fina lekminnen . Lite tråkigt på det viset att inga barn är ute och leker nuförtiden. Om de är ute är det på promenad mellan olika aktiviteter eller på någon lekplats med förälder. Jag minns en frihetskänsla att bara vara ute och leka som Claras barn är. Väldigt ovanligt nuförtiden.
Åh! Kan du inte lägga in en länk till det första (?) inlägget du gjorde om detta magiska hus? Från 2008 kanske? Minns en bild på dig vid en orgel i rummet med blå tapet med vita blommor. Minns det som igår när jag såg det inlägget första gången, ville flytta in i Villa Villekulla på studs! 🌈
Sök på farmor och farfars hus
Jag vet ju om inlägget, tänkte för alla som inte var med på den tiden och ännu inte fått uppleva de vackra bilderna ☺️
Här finns det:
https://underbaraclaras.se/2009/03/27/hemma-hos-farmor/
Åh idag körde jag förbi vägen som vi brukade svänga in på när min mormor och morfar levde och hade kvar sin lilla röda sommarstuga vid sjön Mjörn. Började faktiskt gråta, som jag önskar att jag kunde få återuppleva en dag med mormor och morfar vid sommarstugan. Kaffe med mormors bullar, slumra i hängmattan medan morfar klipper gräset, gå på lilla stigen upp till dasset . . . Kan just nu inte tänka mig något drömmigare! ❤😭😭
Jo man ser ju vart du fått din stil ifrån… så härligt och vad lyckligt lottad du är som kan ha tillgång till både din mormor och farmors hus.
Underbart att se, väcker många minnen från barndomen!
Jag kommer ihåg när jag var liten och fick följa min mamma till din farmors lilla blomsteraffär och titta på de färgglada paljetterna, som låg och glittrade i glasdisken.
Min pappa ska dessutom vara född på övervåningen 1934.
Åh jag minns den gulblommiga tapeten. Den hade min kusin i sovrummet eller kan ha varit hallen också, jag minns inte riktigt. Jag var kanske 20-25 och tyckte att det var det snyggaste jag sett i tapetväg. Tror inte jag sett den sen dess
Hej Clara! Första gången jag såg något du skrivit (för ganska många år sedan nu) så hade du även lagt ut några bilder. Hmmm……tänkte jag, undrar om den här tjejen är släkt med Beda? Så fick jag se att ditt efternamn var Lidström så då blev 1+1=2. Du har hennes sinne för färger och att göra det hemtrevligt. Jag jobbar inom hemtjänsten och har gjort så i många år och därigenom mötte jag Beda. Så fin hon var!
Tapeten, den bruna med orange och gula blommor, som är i din farbrors matrum hade jag också i mitt rum när jag var tonåring på 80-talet. Så kul att se!