Vi kom ner till min syster i BorĂ„s söndags kvĂ€ll efter att vi Ă„kt hemifrĂ„n klockan 06.06 pĂ„ morgonen. Körde raka vĂ€gen – fast med fyra stopp för att ladda bilen. Gick som smort.

Annas familj hade bara nĂ„gra timmar tidigare sladdat in pĂ„ gĂ„rden efter en camping pĂ„ Öland.

Men de hade ÀndÄ hunnit svÀnga ihop gott kvÀllsfika till oss alla. Efter att suttit och surrat en stund stupade samtliga barn och vuxna i sÀng.

Morgonen dĂ€rpĂ„ tog vi det lugnt. Alla var trötta och aningens hĂ„lögda. Men Folke övade pĂ„ Junis pianobok – den killen har förmĂ„gan till hyperfokus. Kan sitta och ta ut ledmotivet till Mandalorian pĂ„ pianot helt oberörd trots att fyra barn stojar i bakgrunden. Eller försjunka i en bok trots att teven dĂ„nar bredvid. En avundsvĂ€rd egenskap jag sjĂ€lv tycker mig ha förlorat.

Vi hjÀlpte syrran att ta rÀtt pÄ bÀren i slÀnten. SÄ mycket som blivit snudd pÄ övermoget medan de varit bortresta.

Vi skördade krusbÀr, röda och svarta vinbÀr och massor av stora saftiga hallon.

NÀr vi tröttnat tog vi eftermiddagsfika i trÀdkojan

Min syster Ă€r grym! Hon har byggt kojan sjĂ€lv och den Ă€r underbar. VÄRLDENS mysigaste koja i eken pĂ„ deras gĂ„rd.

Vuxna som barn kröp upp för att fika

För att ingen blir för gammal för kojor.

VÄra första dagar har det varit sÄ fint vÀder att vi kunnat Àta frukost pÄ terassen. Utsikten gÄr inte av för hackor.

Och en morgon tyckte jag att vi skulle besöka bokskogen i Molla. Eftersom mina barn Àlskar att rusa runt i olika skogar men aldrig fÄtt uppleva en bokskog förut.

Helt underbart var det!

Barnen for runt och vrÄlade lyckligt över alla stÄtliga mossbelupna trÀd, stora klippblock och sköna stigar att springa barfota pÄ

Hopp och lek och alltid kniven redo i bÀltet

Och aldrig nÄgra skor pÄ

I skogen hittade vi nÄgot som barnen trodde vara en hÀsthage. Ulf hörde dock fel och trodde att det var en hÀxhage. Ingen hade hjÀrta att rÀtta honom och under stor anspÀnning gick han sedan runt och spanade efter hÀxor. Vi konstaterade att de nog semestrar pÄ blÄkulla i augusti för i Molla syntes de dÄ inte till.

Ingen hÀxa men en kÀrring som lurat mÄnga med sitt hesa hÀxskratt

Grodor fanns i överflöd

Och barnen tiggde om att fÄ ta med dem hem.

Sedan blev nĂ„gon vĂ€ldigt upprörd över att han var den enda som inte fĂ„tt se en mördarsnigel den dagen. Ni vet alla hur ledsen man kan bli över ett sĂ„dant bakslag – men jag har gott hopp om att det ska hinna Ă„tgĂ€rdas innan veckan nĂ„tt sitt slut.

NÀr vi blev hungriga satte vi oss vid vattnet och öppnade paketet med plÀttar som Jakob stekt. 27 stycken som tog slut i ett nafs. RejÀla slevar grÀdde och en blandsylt jag gjort pÄ vinbÀr, hallon och krusbÀr.

Har det nĂ„gonsin i mĂ€nsklighetens historia hĂ€nt att nĂ„gon lyckats steka för mĂ„nga plĂ€ttar? Det spelar ju liksom ingen roll om man steker tio eller hundra – det tar Ă€ndĂ„ alltid slut. En naturlag.

SÄ roligt att fÄ gÄ runt i en sÄ vacker skog med barnen och fascineras av hasselnötter, ekollon och annat exotiskt vi inte har hemma i VÀsterbotten.

Sedan vi kollat ögonen ur led traskade vi tillbaka till bilen och rullade de tio minuterna hem till syrran.

Och det Àr vad vi har gjort de första dagarna av vÄr semester i södern!