Sveriges motståndskraft börjar med varje enskild människas engagemang i det lilla. Jag tror det är fler än jag som de senaste åren har fått sig en tankeställare på den fronten. Först pandemin, sedan Rysslands invasion av Ukraina. Det är som att allting är lite mer på allvar nu. Vi är många som känner att vi vill bidra till samhället på olika sätt!

Förra året gjorde jag ett samarbete med MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) i syfte att sprida kunskap kring vad vi ska göra om krisen eller kriget kommer. MSB står ju bakom broschyren med samma namn – den finns att läsa och ladda hem på många olika språk. Samt i lättläst version, som inläst version och som teckenspråksversion. Det blogginlägget blev glädjande nog ett av mina mest lästa det året.

Men vad kan man då göra i sin egen vardag? Jo, något som faktiskt är ens ansvar. Nämligen att försäkra sig om att man kan ta hand om sig själv i händelse av kris. Vi förväntas inte klara oss själva i flera månader – men däremot en vecka vid en större katastrof. Och om varje svensk håller ett litet förråd med förnödenheter så blir hela landets totala motståndskraft större.

Men det handlar inte bara om att kunna ta hand om sig själv – utan också om att hjälpa dem i sin närhet. Detta fick vi bland annat öva på under pandemin. Den som var krasslig fick kanske hjälp av grannen med att handla. Vi turades om att hålla kontakten och underlätta för de som var isolerade. Vi fick öva oss på att ta ansvar och visa hänsyn till de allra mest utsatta. Och det är en kunskap vi inte ska slarva bort nu när vi äntligen återerövrat den. Vi behöver hjälpas åt för att skapa ett tryggt samhälle!

Att det här är viktiga frågor blev tydligt i slutet av sommaren när vi hade ett lite längre strömavbrott i byn. Jag tackade min lyckliga stjärna för att vi har en egen brunn som funkar utan ström. Och att vi har en gasspis att laga mat på samt en vedspis att värma huset med. På det hela taget märkte vi knappt av avbrottet. Men grannarna som har kommunalt vatten fick komma hit och fylla sina vattendunkar och ta med en termos med varmvatten hem till sitt morgonkaffe. Det är bra att kunna hjälpas åt och nästa gång är det kanske vi som behöver deras hjälp.

En enkel soppa på krossad tomat, en tetra linser, lök och buljong

Det finns väldigt bra listor hos MBS på vad som är lämpligt att ha hemma i händelse av kris. Och viktigt att tänka på är att den mesta av utrusningen i ett modernt kök slutar att fungera vid ett strömavbrott. Därför är det klokt att ha ett sprit- eller campingkök att laga mat på. Och eftersom det både tar tid och går åt en del bränsle när man lagar mat på det här sättet, är det bra att ha helfabrikat och mat med kort tillagningstid hemma.

I vårt hus finns ett källarskafferi där vi förvarar ett lager av olika torrvaror och vi skulle nog klara oss i någon månad på den maten om det knep. Dessutom finns två frysboxar med kött och bär. Om vi blev utan el en längre period skulle vi få försöka tömma dem först av allt.

Några saker att fylla ditt eget lilla ”källarskafferi” med är förslagsvis bröd med lång hållbarhet. Som kex, skorpor eller knäckebröd. Till det funkar pålägg på tub toppenbra! Ris, gryn, potatismospulver och snabbpasta är också bra att ha hemma – liksom tetror eller konserver av kokta linser, böner, grönsaker och krossade tomater. Du kan också införskaffa några burkar med soppa, gryta eller köttfärsås som snabbt kan värmas. Och gärna fruktkräm, energibars och nötsmör – för snabb energi som inte kräver någon tillagning över huvudtaget.

Potatis och andra rotfrukter håller för att lagras länge – precis som ägg. Och med dessa ingredienser hemma behöver man inte gå hungrig i första taget.

Hela listan på vad som behövs finns hos MSB. De har också flera recept på sånt som man kan laga och äta utan tillgång till elektricitet eller rinnande vatten. Se det som inspiration för vad du kan ha hemma och hur du kan tänka i händelse av kris. De har också en lista över Hemberedskap – de saker du behöver för att klara dig själv i en vecka utan hjälp. På den finns alltifrån ficklampa, kontanter och vevradio – till extra batterier och husapotek. Kika gärna på den och fundera på hur du kan förbättra din egen beredskap.

Jag vet att det kan kännas otäckt att tänka på sånt här – men min erfarenhet är att handling lindrar oro. Och om vi gör vad vi kan för att hjälpa oss själva, kan myndigheter fokusera på att hjälpa de som har det svårast vid en kris. På det sättet kan vi alla bidra!