Man mår aldrig bättre än sitt sämst mående barn. Det är en bitter medicin att svälja när man blir förälder. Om något av barnen är olyckligt är det väldigt, väldigt svårt att själv må bra. Även om man måste försöka för att lyckas balansera upp och hjälpa sitt barn.
Men det går ju åt andra hållet också. Man kan snylta på deras goda mående. På deras glada humör, på deras lättnad, pepp och glädje. Det är därför julen återigen blir sådär förtrollande när man firar med barn och får uppleva deras känslor. Och läslovet, om man har tur.
Idag donar jag på här hemma i lugn och ro. Vaknade med väldig ryggont igår och hade en riktigt vissen dag. Men idag har det onda lagt sig lite. Jag oljar in köksbänken och skyltar om på diverse skåp och hyllor. Och så har barnen kompisar på besök. De har suttit och ritat och varit ute i skogen på upptäcksfärd. Njuter så mycket när barnen går rakt ut i skogen och härjar i timmar. Täljer, gör en brasa, bygger en koja. När de har roligt, håller sams och försvinner in i en lek och glömmer tid och rum. Då känner jag samma känsla av tillfredsställelse i mig själv.
Nu hör jag dock hur det springer i gruset utanför huset, så bäst att göra iordning lite lunch åt allihopa så att de kan fortsätta vara glada och nöjda. Och jag får fortsätta snylta på den känsla.
Den här sista veckan innan lovet kändes fruktansvärt seg – men nu är vi i mål! Jag hann med alla småjobb som skulle in och jag hann framförallt med min jättestora lämning. Ett jobb jag arbetat med större delen av hösten och som tagit mycket tid och nästan all tankekraft i anspråk. BEFRIELSEN!
Men för att barnen skulle orka med slutspurten denna vecka fick vi hjälpas åt.
Jag gjorde varm choklad till frukost och rostade bröd och tände ljus. Försökt ordna lite guldkant så att orken skulle räcka sista biten.
Som tur är hade båda storbarnen bokfest i skolan, författarbesök och annat skoj som gjorde veckan lite mindre arbetsam.
Själ är jag så glad över att det varit så lite vabb denna höst, att jag själv mest varit frisk och hunnit det jag ska göra. För det betyder att jag får vara ledig på riktigt med barnen under lovet. Jag ser fram emot att lägga pussel, läsa, höstdekorera, ordna middag för släkten och ta emot kusinerna som hälsar på!
Förra veckan läste jag en glädjande nyhet. Nämligen att hushållen dragit ner sin elförbrukning med hela 18 procent i september jämfört med samma månad i fjol. Det är något som på ett tydligt sätt minskar risken för så väl elbrist som pristoppar. En färsk studie av Energiforsk visar att om hela Europa minskar sin elförbrukning med 10 % så kan elpriset halveras från dagens nivåer. Därför behöver vi alla ta ett gemensamt ansvar. Och om vi i Sverige minskar vårt elbehov hjälper vi också Europa att minska sitt gasberoende – för då kan vi exportera mer av vår (oftast) förnybart framställda el!
Jag blir hoppfull av att se att vi är beredda att förändra våra vanor. Även jag har förändrat mina. En konkret skillnad den här hösten är att vi har sänkt inomhustemperaturen hemma. Samtidigt köpte jag ett par varma ulltofflor och ett par mjukisbyxor av ull som jag har hemma till vardags – och nu märker jag inte ens temperaturskillnaden. Det ”ingreppet” i min bekvämlighet hade jag kanske inte övervägt om vi inte uttryckligen uppmanats att sänka vår elförbrukning och om inte priset varit så kännbart i plånboken.
Visste du förresten att du genom att sänka din inomhustemperatur med 2 grader kan sänka din energiförbrukning med 10 procent?
Här kommer en lista på energibesparande insatser som är bra för både miljö och plånbok
Vad du kan förändra just nu
Släck lampan i rum du inte är i.
Dra ut laddare för mobil, dator, tv och digitalbox när du inte använder dem. Ett grenuttag med knapp för avstängning gör det enkelt att stänga av allt på samma gång.
Sänk temperaturen inne. Sänker du inomhustemperaturen med 2 grader minskar du elförbrukningen med 10 procent.
Sänk temperaturen nattetid om du har möjlighet att styra det.
Kör fulla maskiner av disk och tvätt. Och undvik att köra dem på vardagsmornar och eftermiddagar då elen är dyr och de förnybara källorna inte räcker till. Arbetar du hemifrån kan du kanske köra dem mitt på dagen istället?
Fundera på om vissa plagg kan vädras istället för att tvättas. Och tvättar du på 40 istället för 60 grader halverar du nästan elförbrukningen för tvätten. Som en bonus sparar du på kläderna också!
Lufttorka om möjligt tvätten. Visste du att det går utmärkt att torka tvätt ute även i minusgrader? Men det behöver vara minst -5 grader för att det ska funka.
Använd vattenkokare. Och häll över kaffet från bryggare till en termos så slipper du värma på det flera gånger under dagen.
Duscha snabbare!
Vad du kan förändra inom några veckor
Installera sensorer som släcker automatiskt i rum där lampor ofta står på. Som i garage, källare eller barnrum.
Byt ut gamla lampor till moderna LED-varianter. Tio lampor som byts ut mot LED-lampor kan spara upp till tusen kronor per år
Täta kring fönster och dörrar och tänk på att tjocka gardiner kan isolera. Framför vår gamla ytterdörr som isolerade dålig brukade jag ha ett ulldraperi. Det gjorde inomhusklimatet trevligare och minskade kallraset.
Byt till snålspolande duschmunstycke – varmvatten kostar mycket att värma.
Kontrollera ditt elavtal och säkra att du har det bästa avtalet för just dina behov. Bixias kundtjänst har rådgivning men även en prisprognos på sin hemsida där du kan se utvecklingen och vad som rekommenderas framåt.
Väljer du ett elavtal med timpris kan du spara in pengar genom att anpassa din elförbrukning till dygnets billigaste timmar. Men det kräver att man som kund är väldigt aktiv och flexibel – annars kan det i slutändan faktiskt bli dyrare.
Vad du kan förändra långsiktigt
Långsiktigt kan du fundera på om du skulle kunna bli din egen elproducent i någon utsträckning? Vi har ju solceller som vi köpt via Bixia och överskottsproduktionen från sommarhalvåret ger oss rabatt på vinterns elförbrukning. Så funkar det när man har Bixia som elleverantör. Bixia erbjuder el från förnybara källor och hjälper den som själv vill bli elproducent att komma igång!
Fundera på om du kan investera i luftvärmepump, jordvärme eller bergväme som kan minska ditt behov av direktverkande el.
En extra värmekälla i form av en kamin är en trygghet om strömmen skulle gå eller för att stödvärma med när det är riktigt kallt ute.
Se över om du kan tilläggsisolera väggar och tak. I gamla hus med spån kan det behövas fyllas på i väggarna. Man kan också tilläggsisolera vinden invändigt.
Slutligen vill jag tipsa om att det på Bixias hemsida finns många fler smarta tips för att minska elförbrukningen. Där kan du också läsa om hur elsituationen ser ut just nu och de olika varianter av elavtal som Bixia har förklaras tydligt – om du behöver hjälp att göra ett elval.
Det finns uttryck som totalt överanvänts och tappat sin betydelse. Att de används av lekmän är väl en sak – men att folk som faktiskt arbetar med att skriva, publicera sig, göra videos och tåta ihop captions inte orkar tänka längre – det är skandal. Nu tänkte jag lista några fruktansvärda influenceruttryck som borde förpassas till soptippen.
Jag erkänner mig direkt skyldig på flera punkter. Jag är skyldig, dömd och straffet är samhällstjänst. Nämligen att skriva detta inlägg. I samhällets tjänst.
7 uttryck redo för tippen
BÖR SKROTAS:Mjukt. Har ni tänkt på att allting ska vara mjukt nu för tiden? Livet ska vara mjukt, morgonen ska vara mjuk, dagen ska vara mjuk, Livet är hårt så jag fattar önskan. Men nu orkar jag inte höra mer. Mjukt är sjukt.
FÖRSLAG PÅ SYNONYM: Mört. Livet ska vara mört. Morgonen ska vara mör. Dagen ska vara mörad och klar.
BÖR SKROTAS:Otrolig. Folk kallar allting för otroligt. Maten, vädret, kompisen, en film på en apa som pillar sig i rumpan och svimmar av doften. OTROOOOOOLIG! Inte sällan med det märkliga uttalet ”O-TE-ROLIGT”. Bedrövligt är vad det är.
FÖRSLAG PÅ SYNONYM: Vidunderlig. Caption till film på apa som pillar sig i rumpan och svimmar av doften ”VIDUNDERLIG!” Eventuellt med betoningen ”VI-DE-UNDERLIG” om bytet av uttryck annars känns för stort.
BÖR SKROTAS:Magiskt.Allting är magiskt. Granolan, höstvädret, eftermiddagspromenaden och den nya handväskan. Ofta förkortas det bara till MAGI! Ordets ursprungliga mening verkar ha glömts bort.
FÖRSLAG PÅ SYNONYM: Ockult. Vore det inte fint om folk började säga ”Men hur ockult är inte det här höstvädret?” ”Nejmen, den här granolan?! OCKULT!”
BÖR SKROTAS: ”Det är allt”. Som ska betyda att något är supermega, fullkomligt och perfekt.
FÖRSLAG PÅ SYNONYM: ”Det är hela faderullan!”
BÖR SKROTAS: ”Jag får ont i magen”. Det sägs förvisso allra oftast av läsare när de är besvikna på något en influenser gjort eller sagt. Men även här kan det vara lämpligt med variationer på temat.
FÖRSLAG PÅ SYNONYM: ”Jag får halsbränna” ”Det ger mig liktornar” ”Jag blir inkontinent”
BÖR SKROTAS: ”Det är sen gammalt”. Säger man om saker som är självklara. Eller som inte är självklara men som man vill hävda är det. Som att det är gott med olivolja på vaniljglass (det är sen gammalt). Men det uttrycket har verkligen blivit gammalt – härsket till och med. Och vill man absolut förlänga bäst före-datumet tycker jag att man borde tidsbestämma påståendet.
FÖRSLAG PÅ SYNONYM: ”Det är sen juratiden” ”Det är sen äldre bronsåldern” ”Det är sen sportlovet -92”
BÖR SKROTAS:Nejmen. Det låter kanske oskyldigt med två helt vanliga ord nej och men som satts samman till ett uttryck. Men tillsammans har de verkligen fått slita ont. Inte minst i tjejpoddar där det är standardsättet att inleda varje mening på. Ett slags förstärkande uttryck men också en retorisk fråga. ”Nejmen hur god är den här granolan? Nejmen sååå god! Nejmen den är ALLT!”
FÖRSLAG PÅ SYNONYM: Vafalls. Som i ”Vafalls, hur god är den här granolan? Vafalls, den är sååå god! Vafalls, den är hela faderullan! Vidunderlig! OCKULT! Den perfekta granolan för en mör morgon!
(Adoptera gärna ett nytt uttryck och var med och gör skillnad. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Varje mening räknas!)
I veckans avsnitt av Wollin & Clara pratar vi curling. Malin avslöjar hur hon skämmer bort sina fem barn (det är bisarrt) och jag håller ett brandtal om rika människors fixering vid att ha hög arbetsmoral.
Hur odlar man bäst barns förmåga till empati? Vilka barn förtjänar att curlas? Är Lasse Hallström en curlingpappa och gör Camilla Läckberg rätt eller fel när hon inte köper en bostadsrätt till sin son för några av miljonerna hon tjänat?
Vi beter oss och resonerar ofta som att känsla behöver komma först och handling kan komma sedan. Man kan till exempel inte vara vänlig mot någon man är arg på om inte ilskan först går över. Men förvånansvärt ofta är det precis tvärtom. Ilskan kan gå över snabbare om man är vänlig. Vad vi gör påverkar nämligen vad vi känner. Börjar vi umgås tätt med någon ytligt bekant kommer sannolikt varmare vänskapskänslor utvecklas. Är någonting ointressant kanske vi behöver lära oss mer om det istället för mindre – för att plötsligt finna det fascinerande. Och när vi är kärleksfulla mot vår partner ökar känslan av kärlek till dem. Är det emotionellt torrlagt behöver handlingen kanske komma först och känslan sedan.
I tonåren brottades jag mycket med avundsjuka och jämförelse. Och jag led verkligen när jag kände mig avundsjuk på någon. Lösningen jag hittade för att mildra den känslan var att berömma rikligt så fort jag kände mig oresonligt avundsjuk på någons fantastiska hår, mattehjärna, outfit eller sångröst. Säga precis det jag egentligen inte vill säga på grund av avundsjuka. Berömmet jag ville hålla tillbaka för ”varför ska hon som redan har så jävla fint hår dessutom få massa beröm för det?!”.
Men när jag gick emot min avundsjuka röst och berömde och uppmuntrade – ja då minskade den plågsamma känslan. Personen i fråga blev glad och jag kände mig inte längre så underlägsen. För då gick ju jag från att vara pinsamt avundsjuk till att vara någon som är snäll, generös och sprider glädje. Och vem vill inte vara sån? Snacka om avundsvärda egenskaper! Mitt handlande förändrade mina känslor.
Och något jag tänker på i vuxen ålder är att kunna prata berömmande även om personer som jag är arg på eller haft en konflikt med. Jag brukar vara noga med att tillstå även deras goda sidor och talanger när jag pratar om dem med andra. För då blir ilskan mindre från mitt håll. Och ilskan får ju mig att fortsätta må dåligt – så varför hålla kvar i den?
Ibland rör vi dock ihop vilken handling som egentligen leder till vilken känsla. Som när man känner sig irriterad och trött på fredagen och hemmet är sunkigt och deppigt. Och man då tror att man först måste plocka alla skit som dräller omkring och dammsuga upp alla smulor för att kunna få frid. Först när det är gjort kommer man kunna vila.
Men istället behöver man kanske göra något helt annat. Som att koka en kopp te, ta på sig mjukiskläder, puffa till kuddarna i soffan och krypa ner under en filt. Trots stöket runtomkring. Den handlingen ger sannolikt större vila i slutändan än om vilan ska inledas med massa prestation.
Så jag övar på dessa saker i mitt liv:
Att handla i den riktning jag vill att känslorna ska gå.
Fundera på om den handling jag tror jag borde göra, verkligen är den som kommer skapa önskad känsla?
Tog en kvällspromenad runt byn med Stina och när vi gått halvvägs började stora flingor börjat falla från himlen. Vi stannade upp och tittade fascinerat mot gatlyktorna. Åh, det är något visst med den första snön. Spelar ingen roll hur gammal man blivit.
Jag skyndade mig hem och smög upp i pojkarnas rum. De snusade i mörkret och jag tvekade en stund innan jag försiktigt ruskade om dem.
-Vakna! Det snöar!
Sömndruckna raglade de ur sängen, tog på sig glasögon och kikade ut i trädgården. Lyckliga suckar och uppspelta röster.
Det har varit minusgrader hela dagen. Frosten har legat vit och gräset har frasat under fötterna. Kollade väderleksrapporten för ikväll och kanske kommer det lite snö kring midnatt. Jag längtar så väldigt mycket efter snön. Skönt att Jakob satt på vinterdäcken.
Jag gick en sväng runt trädgården och plockade ihop de sista höstblommorna, bladen och allt jag fann som var vackert. Det är inte mycket kvar nu men det lilla som fanns blev fint ihop.
Har rotat fram min tjocka dunrock och mina svarta polyverboots och det känns precis som att jag gömmer mig och söker skydd. Och det gör jag på sätt och vis också. Gömmer mig och söker skydd fram tills aprilsolen visar sig och snön smälter bort. Nu är det vita halvåret här. Det svartaste och det vitaste halvåret. Det andra halvåret som går i färg är slut.
Åh vilken lång, lång vecka det har varit. Känns som en månade sedan vi hade matlag hos Stina och Emil.
Trots att det bara var i tisdags. Tända ljus och basilika på bordet. Då vet man att det vankas spagetti och köttfärsås och inget gör mig lyckligare.
Bertil och Folke lekte med Klas
Ulf lekte med kuddar. Senja med tuggben.
Samling vid glassen.
När matlaget var slut och vi steg ut på gården var himlen alldeles full av stjärnor. Så vansinnigt vackert!
En höjdpunkt denna vecka var när jag mötte upp min fina vän Malin. Vi gick broarna runt och så fikade vi och surrade och sedan fikade vi lite till. Hade så mycket att prata om att jag var alldeles hes på kvällen.
Umeå, jag älskar dig!
Här är en bättre bild på den dagens outfit, från när jag kommit hem igen. Då hade solen gått i moln. Kappa, kjol, tröja och smycken är köpta begagnade. Halsduken snodde jag av Jakob.
I fredags tog storpojkarna tåget själva till en kompis som flyttat. Så exalterade ungar som hållit på att längta ihjäl sig. Jakob åkte in till stan för en aw och jag var därmed ensam hemma med Ulfen.
Hade köpt ostar och kex som vi kalasade på till middag.
Ulf åt en honungsmelon helt på egen hand. Bra kämpat! Sedan lyckades jag få honom i säng tidigt så att jag fick hela kvällen ifred för att äta godis, dricka te och läsa.
Bara Essa höll mig sällskap.
Så ombonat och mysigt här hemma just nu.
Gillar att byta om till nattlinne och morgonrock så fort jag lagt barnen för kvällen. Då är man redo att gå och sova direkt man blir trött.
Tur jag somnade tidigt för Ulf vaknade sin vana trogen strax efter klockan sex. Jag gjorde eld i vedspisen.
Sedan spisade vi frukost.
Efter frukost tog vi lådcykeln och rastade Essa. Längtar tills isen lägger sig! I år hoppas jag den fryser tidigt så att man hinner åka skridskor innan snön kommer.
Påbyltad unge.
En risk jag inte är beredd att ta.
Ulf halkade på bryggan och börjat gråta, Essa letade rätt på ett dike som luktade lik och rullade sig där i. Så då cyklade vi hem.
Kollade till fåren och gav dem lite mer mat.
Kokade havregrynsgröt till mig och Uffpuff. Sedan satte jag upp håret och tog på mig rouge och körde in till stan. Lämnade lillen hos farmor och åkte för att hämta storpojkarna hos sin kompis ytterligare några mil bort.
Men man är väl inte dum. Jag såg till att fara i god tid så att jag först skulle hinna in på Anettes Byggnadsvård i Olofsfors.
ÄLSKAR att strosa runt där. Anette har ett otrooooligt sortiment. Inte minst av gamla textilier. Letar du vackra tyger är det hit du ska gå.
Hur mycket porslin som helst.
Vill köpa allt på ett bräde, tack! Anette har bara öppet lördagar nu på hösten men det är väl värt en utflykt. Anette har inte bara antikviteter utan det mesta som behövs till byggnadsvård. Linoljefärg, kitt, såpa, penslar, fönstervadd och annat viktigt!
Ta med en fikakorg och strosa runt på det gamla bruket.
Finns gratis inspiration precis överallt.
Sedan var det dags att hämta pojkarna som haft ett underbart dygn. Och så körde vi mot Umeå igen.
Fast först stannade vi på kyrkogården
Och tände ljus på mammas grav.
Jag kan inte acceptera att mina barns mormor ligger i en grav. Att de aldrig fick lära känna henne. Att jag aldrig fick ha min mamma där som stöd när jag själv fick barn. I cancermånaden oktober tänker jag på den satans jävla pisskiten och så får jag lust att mörda någon av ilska och hämnd.
Förlåt för uppriktigheten.
När vi hämtade Uffe följde farmor med oss tillbaka hem. Så fint att jag har henne i alla fall <3
Försökte fånga den magiska skymningen genom mina bubbliga fönster. Gick inget vidare.
Lite bättre gick det att fånga norrskenet när jag pinkade Essa på kvällen.
Söndagen började med ritstund ( och Bertil som fistbumpar farmor). Det målades vargar och vikgubbar medan jag drack kaffe och pillade med lite jobb.
Sedan cyklade jag en sväng med Essa, arbetade i trädgården med att räfsa löv, bar undan fler krukor, ställde bort grillen och ordna med lite annat smått och gott.
Jag avslutade trädgårdsarbetet med att skörda de sista kryddorna ur pallkragarna. Har skördat i omgångar hela sommaren men eftersom det verkar finnas risk för snö närmsta veckan vill jag få in det sista.
Plockade in i buntar och buketter.
Klippte persilja och la i påsar och frös i platta paket.
Resten hängde jag upp att torka i små knippen – nu doftar det underbart i köket. Och några spridda blomster från trädgården fick följa med in och sättas i en väggvas jag fått av en läsare som tyckte den passade bättre hemma hos mig. Människor alltså <3
Och det var den veckan i bilder. Nästa söndag har vi höstlov och det känns så mysigt att tänka på! Nu ska jag bara orka med allt som ska ske fram tills dess.
Det kan kännas litet tröstlöst med vårlökar här uppe i Västerbotten. Vi har så mycket snö att när den väl smält bort så kommer lökarna ungefär samtidigt som de första perennerna. Endast snödroppe, krokus och scilla hinner före. Men det tänker jag ändra på i år! I år sätter jag tulpanlökar i krukor som jag ställer fram på farstubron när det börjar bli vår. Så får jag förhoppningsvis blomning några veckor tidigare.
Jag valde tre matchande krukor och fyllde med lite jord. Sedan i med lökarna. Om man vill kan man göra en löklasagne. Då planterar man olika lökar i olika lager och får på så sätt en plantering som fortsätter blomma under mycket lång tid. Men det orkar jag inte bry mig om. Får jag bara lite tulpaner blir jag lycklig.
Jag planterar tätt, tätt i krukorna. Avståndet mellan lökarna som står på påsen gäller för rabatt – här i krukan behöver de stå tätare om det ska bli någon effekt. Djupet kan dock vara samma. Sedan toppade jag upp med jord och vattnade. Om man tänkt ha krukorna utomhus i väntan på våren är dräneringen i botten viktig. Lökarna kan annars ruttna av alla höstregn.
Jag kommer nu förvara dessa tulpankrukor ute i magasinet. Där är det lika kallt som ute men under tak så att lökarna inte ruttnar men heller inte snöar över. Till våren är de välkomna fram igen.
Jag har en tung arbetsbörda fram till höstlovet och är det något som ger mig hurven så är det tunga arbetsbördor. Min rädsla för att bli jobbtrött är så stor efter utmattningen. Jag skulle säga att det är mitt största kvardröjande men. Den oresonliga fobin för trötthet och stress. Det är tyvärr väldigt vanligt att lida av det när man en gång varit sjuk. Och den där rädslan håller en tillbaka – trots att man är så pass frisk att man skulle klarar av en hel del stress.
Man gör livet mindre och mindre av rädsla för att bli för trött och stressad. Precis som alla som har en fobi tillslut börjar begränsa livet efter den.
På vilket sätt rädslan yttrar sig verkar vara olika för alla som varit utmattade. En del orkar inte dra igång projekt hemma – som att storstäda, rensa eller renovera. Trots att de orkar gå till sitt jobb och göra precis lika ansträngande saker där. Andra orkar inte med att träffa folk de inte valt själva – som att tvingas ihop med släkten eller ytligt bekanta på en fest. Ytterligare andra får en rädsla för utmaningar i arbetslivet vilket gör att de drar sig undan och skalar ner i förebyggande syfte.
Men vi är byggda för att klara av ett visst mått av stress. Det är inte skadligt för oss utan en normal del av livet. Och det viktigaste är inte att undvika stressen till varje pris – utan att få in återhämtningen. Men för människor som blir utmattade har stressen blivit så mycket och så intensiv att den blivit farlig. Och under sjukdomstiden mest akuta fas är det mycket riktigt så att man ska undvika stress till varje pris. Men ju friskare man känner sig desto mer måste man öva upp sin tolerans mot stress igen. Inte för att gå tillbaka till gamla ohållbara vanor som gjorde en sjuk – utan för att ens liv inte ska begränsas av överdrivna rädslor.
Det har varit väldigt sunt för mig att utmana min rädsla för stress och för tröttheten som kommer av den. Jag har gjort det många gånger och alltid med viss skräck. Som när vi med kort varsel fick beställning på en massa julsändningarna i SVT med Susannes Skafferi. Det var förrförra hösten och jag var så orolig för hur det skulle påverka mig. Om jag verkligen skulle hålla för den oplanerade belastningen? Tänk om jag blev så trött att jag blev utmattad igen?
Men jag gjorde det ändå. Och det var otroligt ansträngande och jag blev jättetrött. Men efteråt insåg jag att det gått bra. Jag återhämtade mig ju så småningom och glädjen över vad jag klarat av gjorde att det var värt arbetsinsatsen.
Tyvärr har min hjärna ännu inte riktigt förstått att all stress inte är farlig. Den signalerar därför fara till mig så fort jag vädrar hög arbetsbelastning. Det är därför jag hurvas av obehag när jag tänker på vilken arbetsbelastning jag har fram tills höstlovet. Jag hurvas och letar flyktvägar och blir stressad. Inte av arbetet i sig själv utan tanken på hur det kommer få mig att må.
Jag kan utan tvekan säga att mitt största kvarvarande men från utmattningen är att jag har fobi för stress. Men jag vet om det. Och därför kbt-ar jag mig själv så att det inte ska begränsa hela mitt liv.
Häromdagen hade jag på mig en outfit som kändes extremt mycket bloggvärlden 2009-2012. Kort vippig kjol och en jumper med rosett. Vi snackar den här silhuetten. Det var hemtamt på ett trevligt vis. Fattades bara en basker så skulle jag kunnat haft min egen blogg på Modette eller Devote. LittleMissPerfects Garderob hade den kunnat heta! Eller StyleLady. Eller Underbaraclara.
Jumpern är loppad, kjolen är gammal från Monki och örhängena kommer från Zara (tror jag). De knähöga mockastövlarna har många år på nacken.
Här ser man förresten varför vinrött är min bästa färg. Får ögonen att poppa!
Jag skulle för övrigt beställa hem lite smink från Trinny London för ett tag sedan men när jag skulle genom gå deras formulär ”Match2Me” där man ska fylla i sina egna färger för att hitta sin perfekta palett – ja då visste jag inte vad jag skulle ange att jag har för ögonfärg. Man kan välja mellan grön, blå eller grå. Men jag tycker att jag verkar ha allihop på samma gång? Ringen runt iris har dessutom en mycket mörkare färg än den inuti.
Här är några bilder till med exempel. Nå vilken ögonfärg kallas det som jag har jag?
Än är det ju för tidigt att börja fundera på julgrupper. Men varför är inte höstgrupper ett mer vedertaget begrepp? Så fint att göra en liten plantering som kan stå på bordet och lysa upp vardagen. Fast med höstiga inslag istället för juliga. En novemberkaktus, lite renlav och en pumpa nedtryckt i en gammal flätad korg. Svårare än så behöver det inte vara.
Jag kommer hem med barnen 16.25. Matlaget börjar hos oss klockan 18 och Jakob jobbar sent. Jag skalar tre kilo potatis, sätter på en stor kastrull med vatten. Tärnar potatisen och lägger i vattnet. Rör ihop köttfärslimpan och sätter den i två olika formar i ugnen. Hämtar upp lingon ur källarfrysen och lägger i en kastrull med socker för att koka sylt. -Mammaaa ropar barnet som behöver hjälp med någonting.
Fångar upp saltgurkan ur burken, häller av lagen och lägger fram i en skål. Drar runt ett varv på nedervåningen och plockar undan alla leksaker, rättar till sneda mattor och hänger upp kläder som ligger på golvet. Torkar av köksbordet med fastklibbade grötrester. Sedan städar jag toaletten. Handfat, toastol och rena handdukar.
Hoppar in i duschen och tvättar bort lunchträningen. Borstar tänderna medan balsamet verkar. Snabb sminkning. Rena kläder. Ner i källaren och stryka en duk till köksbordet. Sätter på en kastrull med brunsås. En liter – det får inte bli för lite sås. Potatisen är kokt och jag mikrar en kopp med mjölk och tar fram elvispen. Vispar söner potatisen i kastrullen och späder ut den med het mjölk, en stor klick smör och lite salt. Ställer på varmhållning. -Mammaaa ropar barnet som behöver hjälp med någonting.
Hackar en sallad. Blandar en dressing. Börjar duka bordet och inser att diskmaskinen är full med smutsdisk. Rafsar fram silverbesticken istället och ett gäng udda tallrikar. Drar fram soffan så att alla ryms runt bordet. Tänder varenda ljusstake på nedervåningen. -Mammaaa ropar barnet som behöver hjälp med någonting.
Potatismoset är färdigt. Köttfärslimpan är klar. Lingonsylten och brunsåsen likaså. Precis då trillar Jakob in genom dörren och sedan de första matlagsgästerna. Jag hann allt jag skulle på 1 1/2 timme. Jag var inte stressad, jag var inte jagad, jag bara jobbade på i ett flöde där en sak följde på en annan och allt gick fort.
Jag har kvar min snabba växel. Den som gör att jag kan hinna hur mycket som helst, hålla femton saker i huvudet och samtidigt vara effektiv. Jag har kvar växeln och kan lägga i den vid behov. Skillnaden är att innan utmattningen kunde jag inte lägga ur den. Den hakade fast och jag höll samma höga tempo tills jag blev soppatorsk. Sedan var jag stillastående i dagar.
Flera år efter utmattningen trodde jag att den här superväxeln var trasig. Jag kunde oftast inte hitta åt den och om jag hittade den så vågade jag knappt använda den. Jag har varit så rädd för att hamna i samma destruktiva beteende som förut. De senaste åren har varit en lång period av övning. Att lägga i och lägga ur och göra det om och om igen. Förstå att det är jag som växlar bilen. Jag har makten. Och att det är meningen att man ska tankainnan bensinen är slut. Om man kör tills man får motorstopp har man misslyckats.
I veckans avsnitt av Wollin & Clara läser jag högt ur min pinsamma dagbok från tonåren och så diskuterar vi högstadiets hederskultur. Och vuxna människor som inte vuxit ifrån den utan sätter en ära i att vara lika svartvita i sitt tänkande som tonåringar. I slutet läser Malin en dikt och har en nära döden-upplevelse.
Sköna pennor, rätt sorts skrivblock och riktigt bra sudd är saker som är helt avgörande för mig i min vardag. För trots att jag är så digital är jag fortfarande på många sätt rätt analog också. Gillar att skriva listor för hand, stryka under, bocka av och färgkoda med olika pennor. Jag minns också mycket bättre vad jag skrivit upp när jag ritat och skrivit för hand. Det är något med muskelminnet. Någon som känner igen sig i det?
Och det är mer regel än undantag att jag doodlar mig igenom telefonmöten. Jag lyssnar mycket bättre på vad som sägs när fingrarna får sysselsätta sig. I skolan på genomgångarna ritade jag jämt – lustiga gubbar, konstiga fötter, finlemmade händer och perfekta sexuddiga stjärnor som jag övade på att få till på rätt sätt. Det har gett resultat kan man säga. Idag är jag rätt stadig på handen.
Pilot Pen har en suverän serie pennor som heter Begreen och som är deras mest miljövänliga sortiment. Minst 70 procent av plasten är återvunnen.
Och flera av modellerna kommer med påfyllnadsmöjligheter – så att man bara behöver fylla på bläcket och inte byta ut hela pennan. Pennan Ecoball är dessutom gjord av plast som rensats från havet.
Älskar Pilot Greenball liquid ink rollerball i rött. Perfekt flyt i spetsen. Både för att skriva och klottra.
För att inte tala om den blå V7 HighTech Point med påfyllbart bläck. Tunn fin spets, bra flöde och så får man så fin handstil i den också! Håll utkik efter Pilot Begreen sortiment när du köper penna nästa gång!
Ett stycke doodlande med svart V5 HighTech Point med påfyllbart bläck. Alla mina mötesanteckningar är nedlusade med klotter som dessa…!
Gult- och svartrutigt är så snyggt! Det finns något både klassiskt och lite punkigt över den färgkombinationen. Det här är mönster som gör mig glad just nu: Rutigt ihop med randigt ihop med prickigt ihop med blommigt. Eller ruta mot ruta såklart.
Jackan knep jag efter att Rastlösheten tipsat om den på instagram stories. Ett begagnat Sellpy-köp, Made in Italy. Köpte väskan också när jag ändå höll på eftersom min syster har sagt åt mig att jag behöver färgglada väskor. Så smaskiga färger ihop!
Bar mina knähöga mockastövlar till. Kittad för en solig oktoberdag!
Insåg imorse att det bara är två veckor kvar till höstlovet. Fattar inte vart den här hösten tagit vägen? Känns som att det var tre veckor sedan skolan började men tydligen har det hunnit runnit iväg åtta veckor av höstterminen. Inte konstigt att barnen börjar vara lite trötta och hålögda. Längtar efter att det ska bli lov och att vi får besök. Först kommer Jakobs lillasyster upp och hälsar på och sedan mina systerdöttrar. Vi planerar bland annat att åka och klättra, gå på badhuset, sova ute samt göra eld i bastun och berätta skräckisar.
Men nog bloggat om det – ju ska jag gå och förbereda veckans poddinspelning med Malin. Så kul att vårt förra avsnitt fick så många reaktioner. Tycker själv att det är ett av de bättre avsnitt vi gjort.
Vilken lyx det är med en frys! Något vi tar för givet idag men som inte alltid varit självklart. Tänk att kunna äta osockrade bär mitt i vintern, smaka kött som varken varit nedsaltat eller konserverat och ta fram och spisa grönsaker från frysen som har i princip alla näringsämnen kvar….
Vår alldeles lagom stora frys längst ner till vänster i högskåpet
Vi har tre frysar i vårt hus. Två stora frysboxar i källaren. En med kött och fisk (köttet köper vi i stora kvantiteter från grannar som jagar eller har egna köttdjur) och en frys med bär, kakor, grönsaker och bröd. Sedan har vi en liten frys uppe i köket. Den är vår vardagsfrys. Där ställer vi in middagsrester, ostskalkar, och sånt som ska lagas upp inom kort.
Hur ska man då sköta sin frys? Jo, med omsorg! En frys full av frost rymmer mindre mat och drar betydligt mer energi. För att minska frosten i frysen ska man såklart vara snabb med att öppna och stänga luckan och sedan aldrig aldrig aldrig lägga in varm mat.
Tur att jag eh…lever som jag lär. Så här såg vår frys ut när jag frostade av den förra veckan. Mycket is har bildats under det senaste halvåret när barnen hämtat glass, jag hämtat is och dörren ideligen öppnas och stängs.
Som tur är går det ganska snabbt att frosta av frysen. Dra först ut kontakten / skruva ur säkringen. Töm över innehållet i frysen till en kylväska med frysklampar. Alternativt ställ ut om det är vinter. Placera sedan en bunke eller plåt med kokhett vatten i frysen, så påskyndas smältandet. Om det behövs – använd en plastspatel (inget som kan ge repor eller skada frysen) för att bända loss isbitar. Och täck gärna golvet framför frysen med handdukar för att skydda mot vatten.
Den här frysen från Cylinda har en fördjupning i botten där smältvattnet samlas och det gör den lätt att avfrosta. Man skopar bara upp vattnet och torkar torrt. Inga blöta golv!
Själva lådorna sköljer jag sedan rena från frost med hett vatten i badkaret.
Kan någon förresten ge tips på bra islådor? Vi använder mycket is men den enda riktigt bra islådan jag har är den som följde med vårt kylskåp från Cylinda. Den är av lite mjukare plast så att isbitarna kommer ut hela och oskadda ur lådan och man slipper slush.
Cylinda är ett svenskt varumärke som återfinns lite överallt hos oss. Torkskåp, tvättmaskin, diskmaskin och frys. Cylindas motto är en enklare vardag och deras maskiner är både användarvänliga, prisvärda och framförallt energismarta.
Nu när jag rensade frysen märkte jag upp lådorna med min märkapparat, för att få lite bättre koll. En låda för bröd. En låda för proteiner och grönsaker. Och en stor låda för isbitar. Livet utan isbitar är fattigt.
Sedan lagade jag en strålande god restmiddag på gamla hamburgebröd och biffar som var kvar sedan i somras.
Vad kan man då frysa? Jo nästan vad som helst, även om allt inte är lika gott efter att det varit fryst. Hållbarheten är också olika beroende på hur mycket fett något innehåller. Ju fetare desto kortare hållbarhet. Rent teoretiskt kan man förvara maten hur länge som helst i frysen utan att den blir farlig att förtära. Men däremot blir den mer eller mindre aptitlig beroende på hur länge den har varit fryst. Själv kokade jag nyligen hjortronsylt på fem år gamla hjortron och det smakade utmärkt!
Får vi pannkaka över är det perfekt att frysa in. Bara att ta fram och värma på i en stekpanna eller över murikka på utflykten.
Frostiga frystips
Jag skulle vilja börja med att slå ett slag för att förvara märkpennor/etiketter i närheten av frysen så att det går smidigt att märka upp vad man har i förpackningarna. Även bra för att datummärka tex locket på pestoburken i kylen. Och för att undvika frysskador på maten ska man förpacka den så tätt som möjligt och försöka bli av med all överskottsluft i förpackningen.
Kyl maten snabbt – då förlängs hållbarheten och risken minskar för bakterietillväxt. Det finns smidiga isbrickor man kan förvara i frysen och ta ut och ställa matlådorna på för att skynda på processen.
Frys in i platta paket. Lägg tex köttfärs i en plastpåse och platta ut den. Då tar den mindre plats i frysen och tinar dessutom snabbare när du ska värma den.
Frys in i mindre kvantiteter så att du inte måste tina mer än du tänkt äta upp.
Tina maten på rätt sätt. Kvällen innan djupfryst mat ska tillagas kan den med fördel flyttas till kylen. Då tinas den skonsamt och sänker samtidigt energiförbrukningen i kylen som inte behöver arbeta lika hårt. Och om du glömt att tina något som ska tillagas så skulle jag vilja föreslå ett vattenbad! Jag spolar upp lite ljummet vatten i en stor bunke och lägger den frysta förpackningen däri. Efter ett tag kan man addera lite nytt ljummet vatten. Det tinar förpackningen på nolltid.
Styckfrys bär och grönsaker. Jag lägger dem på en bricka och låter stå i frysen i ca 2 timmar. Sedan tar jag ut och häller över i det påsar. På det sättet fryser inte allt ihop till en klump.
Frys kryddor. Dill och persilja är två kryddor som vinner på att frysa och som helt förändrar smaken när de istället torkas. Packa tätt i plastpåsar med så lite luft som möjligt. Eller hacka valfria kryddor och lägg i ett iskubsfack och täck med en god olja. Frysa dem och pluppa över i en egen påse så islådan blir ledig. Tänk bara på att olja har begränsad hållbarhet så det är bra att konsumera kryddkuberna inom 3-4 månader.
Frys in slattar i iskubsfack. Vin, fond, buljong, såser eller barnmat…pluppa sedan över tärningarna i nya påsar och märk tydligt så att du vet vad du har.
Frys in mejeriprodukterna. Ska vi resa bort och har mejeriprodukter som kommer att bli dåliga lägger jag in hela förpackningen i frysen. Perfekt att ta fram och göra pannkaka av. Jag brukar också återanvända bra förpackningar för att frysa in i. Som den här fetaförpackningen som istället innehåller överbliven sås.
Ostskalkar är tacksamma att frysa. När osten blivit tummad och tråkig och ser ut som en skidbacke – ja då river jag den och sparar i frysen tills det är dags för pizza, lasagne eller paj.
Att frysa mat öppnar också för möjlighet att köpa extra mycket av något när priset är bra. Bruna bananer kostar mindre än hälften av gula. Jag slantar och fryser in dem och tar fram till smoothies och bananbröd. Bregott/Norrgott brukar jag också köpa extra av när priset är rätt och sedan slänga direkt i frysen.
Frys in kakdegen. Känner du dig huslig någon dag och bakar så kan du göra en kakdeg extra och forma till en rulle och lägga i frysen. När du blir sugen tar du fram och skär några kakor och gräddar. Eller när du får oväntat besök och gärna vill att det doftar nybakt i hela huset!
Har du fler smarta frystips? Fyll gärna på i kommentarerna!
Här kommer ett fång foton från veckans gulstunder. Vi börjar med att hoppa tillbaka till söndagen.
Jag tog sovmorgon och sedan bakade jag scones. Gammor var på besök och då är det ju trevligt med lite ordentligare helgfrukost.
Barnen åt tills magarna stod som ballonger!
-Å, blir det skåningar till frukost, mamma?!
Sedan ville Bertil på utflykt så då bestämde vi oss för att bestiga berget bakom vårt hus. Vi packade matsäck och ved och gav oss iväg.
Jag hade Uffe på ryggen. Det är stunder som dessa jag märker vad träningen gett. Att jag utan problem kånkar min treåring i bärstol i oländig terräng. En kropp som orkar mer ger mer frihet!
Så imponerad av 84-åriga gammor som inte bangar på någonting utan självklart följde med upp i backen trots att det var brant och ansträngande.
Så kom vi upp och njöt utsikten över den ena sjön i vår lilla by. Som ni ser är det inte mycket löv kvar nu.
Lillebror frös om tassarna och storerbrorsorna blåste varmluft och justerade mössan så att den skulle värma bättre.
När vi kom upp på toppen visade pojkarna den koja de byggt i somras. Av gamla trädstubbar och stockar. Som en liten timmerstuga ju, med gammalt granris som tak.
Bertil fick i uppdrag att göra upp eld.
Den fina ryggsäcken som barnen ärvt hängde med. Det är min farmor som sytt den för många, många år sedan!
Eld att värma sig vid
Jag hade skrapat ihop lite enkel utflyktsmat av det som fanns hemma. Äppelbitar, citronkakor jag bakat till Folkes födelsedagskalas i somras plus lite sconesrester.
Så härligt i skogen. Ska verkligen försöka vara i skogen så mycket som det bara går innan snön kommer.
Efter någon timmes utflykt traskade vi ner igen men valde en lättare väg.
På hemvägen plockade jag också lite mossa och grenar för att pynta farstubron med. Blev fint! Ja, hela alltet ser du ju här.
När jag kom in började jag genast med projektet att sätta in alla innefönster och täta dem med vadd och tejp. Men några fönster fick istället den här fina pyntningen. Torkad fönsterlav, kottar och några röda konstgjorda bär. Barnen undrade om jag redan börjat julpynta och det kan man ju på sätt och vis säga att jag gjort.
Ulf hjälpte till att putsa fönsterna. Maken till unge som vill hjälpa till har jag aldrig sett. Trevligt förstås men jag som tycker om att dona i min egen hastighet och med podd i öronen – jag får jobba på mitt tålamod.
På tisdagen var det matlag hemma hos oss. Jag gjorde köttfärslimpa med potatismos, brunsås och lingonsylt.
Och efter förskolan följde Ylva-Karin med Ulf hem. Hon skuttande in i vårt kök och med sin fruktansvärt gulliga lilla smurfröst stötte hon fram
-Ja, ja, ja, ja jag jag har längtat efter er familj!
Ja men då måste man ju bara gå till kram-attack och äta upp ungen.
Även Essa ville genomföra en kram-attack.
Och sedan själv bli kram-attackerad.
Middagen urartade när vi började utmanade varandra på diverse kroppsliga färdigheter som att röra på ett finger åt gången medan resten sitter ihop, göra en cirkel med ena handen och dra upp och ner med den andra över magen samtidigt. Ja och annat svårt som mellanstadiebarn alltid utmanar varandra på. Ulf och Ylva-Karin flashade också sina skills och kollade om vi kunde svänga med armarna lika bra som de kunde. Gick absolut inte.
På kvällen lämnade jag storbarnen på scouterna. De skulle ut i skogen och mörkerspåra med endast månljuset som ledstjärna. Två timmar senare hämtade jag två uppspelta barn som fått krypa under presenningar, treva sig fram i den mörka skogen och blivit härligt småskrämda av äldre scouter.
Jag säger bara det – har du barn som inte är intresserade av lagidrott och sånt där – anmäl dem till scouterna. Världens bästa fritidsaktivitet! De blir så robusta och tåliga och får öva samarbete och kämparanda. Billigt är det också om man jämför med mycket annat som barnen kan gå i. Scouterna är också väldigt förlåtande om man har barn som inte gillar idrotter där man ständigt ska tävla om vem som är bäst. Här är det inte tävling utan samarbete som gäller.
I veckan har jag fortsatt dona på i trädgården räfsat, samlat ihop kvistar, burit bort skräp och knipsat in höstbuketter.
Tänk vad vattenspeglar kan göra i en trädgård. Att se himlen reflekteras ger sådan rymd åt en trädgård. Jag ska skaffa fler vattenspeglar nästa år!
Har hunnit träna styrketräning två gånger denna vecka och även tagit mig tid för några höstpromenader. Bra för måendet. Märks stor skillnad de veckor som det hinns med.
På torsdagskvällen var jag på Öppet Hus på förskolan i byn. Pedagogerna hade spelat in en film med barnen så att vi fick se vad de gör om dagarna. Sedan gick vi runt och kikade överallt och utforskade miljöerna och leksakerna. Jag erkänner att jag började leka både med magneter, spegelbord och lera.
Efter år av pandemi har man ju knappt varit inne på förskolan och jag blev så rörd av att se all möda, ambition och omtanke i varje detalj. Tacksam över att mina barn får ta del av en sådan barnomsorg. Jag tror att det var omkring tretton barn på hela förskolan när Bertil var liten. Nu är det omkring femtio (!) barn. Snacka om babyboom…
Så blev det fredag och jag ägnade många timmar åt att skriva på höstens stora projekt. Längtar tills jag får berätta vad det är (nej, det är ingen bok).
På eftermiddagen bakade jag en suverän äppelkaka. Recept kommer.
Och medan jag lagade middag låg pojkarna i soffan och kollade på TV. Storebror blev som vanligt behandlad som en soffa av minstingen.
Fredagsmiddagen bestod av suovas, potatis och lingonsylt. Måste äta ur frysen nu, så att jag kan fylla på med mer älg och ren efter höstslakten.
Kvällen avslutades med fredagsmys i soffan. Vi såg hela Kenny Starfighter som uppvärmning inför nya säsongen. Sedan eldade Jakob varmt bastun och bjöd dit Emil. Själv kröp jag ner i min säng och läste tills jag somnade.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
Print
