Nu har jag inte kunnat träna på över tre veckor och det kommer nog hinna bli fyra innan den här hostan har lagt sig. Jag har inte ens kunnat gå en rask promenad eftersom hostan triggas av motion. Känner hur det kryper i hela kroppen för det enda jag skulle vilja göra nu är att springa, lyfta skrot eller åtminstone gå en riktigt lång promenad.
Jag tänker tillbaka på hur det var innan jag hade barn. De där fem åren mellan studenten och att jag fick Bertil. Och hur sällan jag var sjuk då. Minns att jag till och med kunde längta efter en riktig förkylning bara för att få vila med gott samvete. Känns väldigt främmande nu.
Jag försöker intala mig själv att jag snart är helt återställd i lungorna och att humöret då kommer följa med. Att allt kommer att bli lite lättare så fort jag får använda min kropp igen. Och egentligen är det ju ett gott tecken på hur mycket träningen hjälper mig, när jag saknar den så mycket om den uteblir.
Och så fantiserar jag om och längtar efter längdskidsäsongen som snart kan börja här – bara vi får lite mer snö. Då kan man snacka träningspepp!
24 svar
Skiva upp gul lök och andas in 🙂
Fast å andra sidan kan jag lite som 40-åring längta efter att vara sjuk och barnen är i skolan, men i slutändan är jag för snål för att sjukskriva mig med milda symptom (kan jobba hemma) och förra vintern när jag hade Corona så var det först mysigt när jag var sjukskriven men att börja jobba efter en vecka var inte kul, som tur var så blev barnen sjuka så jag kunde vabba 😍 så nu i år vill jag hålla mig frisk
Samma här! Lider av coronasviter och för första gången i mitt liv kan jag inte träna på flera veckor. Inser hur lyxigt jag har och har haft det och hur mycket träningen, som absolut inte alltid är rolig, ger mig. Isen ligger blankare än på flera år och jag vill bara ut med långfärdsskrinnskorna, padelhallen lockar mer än någonsin och jag fantiserar om att lyfta tungt och springa i uppförsbacke. Men snart så!
Usch ❤️ hoppas du snart får må bättre. Coronasviterna kan vara hemska har jag förstått
Wow, undrar bara varför du tycker du är så viktig. Blir du inte trött på dig själv?
Fast va?
Det viktigaste man har är väl en själv, egentligen? Fast man sällan tänker så.
Undrar vad som triggade dig?
Jag minns inte att det var såhär när jag var barn. Alltså man var ju sjuk och hemma från skolan ibland, men inte nonstop under höst och vinter? Och mamma och pappa smittades ganska sällan. Eller ja, aldrig, var pappa som vabbade eftersom mamma var egenföretagare och han blev aldrig smittad, han satt och läste minns jag, tills jag var pigg igen, ibland serverade han nyponsoppa. Är det annorlunda nu, har vi alla sämre immunförsvar?
Undrar bara varför du tycker det är så viktigt att kommentera!
Det är säkert många här som blir trött på din kommentar!
Klart clara är viktig! Lika viktig som du och jag tippar jag på.
Ibland blir man trött på sig själv. Men det brukar gå över efter ett tag.
Rekommenderar pepparkakor!
Om man inte själv tycker man är viktig, vem ska då tycka att man är viktig? Tycker din kommentar är ytterst sur och märklig.
Nu blev jag trött på dig…
Undrar bara varför du tycker det är så viktigt att kommentera!
Det är säkert många här som blir trött på din kommentar!
Först och främst – älskar din blogg! Så genuin, äkta och välskriven.
Jag är en otränad kvinna på drygt 50. Väldigt otränad. I veckan började ett sug efter att röra på mig infinna sig. Efter alla dessa år! Undrar om det är symtom på någotn sjukdom…?
Önskar dig en härlig helg!
Känner så igen mig i suget efter träning efter perioder av sjukdom!
Konstigt att längta efter att få vara sjuk?! Som långvarigt sjuk, vägrar säga kroniskt då tappar jag hoppet än mer att sjukdomarna ska lugna ner sig eller att nya ska sluta dyka upp. Saknar att kunna ha en normal dag utan smärta mm och kunna arbeta 100% med bättre ekonomi och bidra till samhället och vara “normal” till nära och kära. Skynda långsamt med träningen, halvmeters virusarna kan vara sega och bla ge dubbelsidig lunginflammation om det vill sig illa. All rörelse är bra ❤️
Jag tror ingen längtar efter att få vara sjuk, bara att få vila sådär utan krav på prestation som man förknippar med att vara sjuk. Men som kan ju borde få unna sig när som helst när det behövs. Och den som är kroniskt sjuk vet förstås att det knappast finns ett större ”arbete” att utföra än att sakna hälsan.
Beklagar verkligen att du ska behöva vara sjuk och gå med smärta ❤️
Tack för ditt svar! Förstår varför det skrivs så men tänker samtidigt att vad är det för liv vi lever om vi bara får/kan vila vid sjukdom!? Valde för tjugo år sedan (innan sjukdom) att arbeta 85% inga barn och med sämre lön och pension men behövde den återhämtningen. Galet att det är så fortfarande och som många skriver vid sjukdom saknas träning mm och jag kan bara hålla med ❤️
Jag är precis likadan. Jag vill alltid träna som mest när jag av olika anledningar inte kan. Och så blir jag på dåligt humör när jag inte kan röra mig som jag vill.
Tack fina Clara för att du med enkla tips hjälper mig (och antagligen många andra) att stanna upp. Jag kan känna efter tre dagar med dessa små stunder att det redan ger resultat i mitt humör och känsla av närvaro och tacksamhet. Kom på mig själv att sitta och iaktta min 5 åring nyss som satt försjunken i att rita. Tittade på hennes ansikte när hon koncentrerat ritade. Kan inte komma ihåg när jag gjorde detta sist. Att bara iaktta mitt barn i 10 min, utan att säga något, utan att göra något annat. Att låta mig fyllas av förundran och kärlek. Jag har testat mindfullnes och mediterat i perioder både på kurser och med stöd av olika appar men det är dessa små stopp mitt i vardagen som verkligen gör skillnad när det gäller att känna tacksamhet och få återhämtning. Jag undrar om du någonsin kommer förstå hur mycket din blogg betyder för många av oss som följt dig i många år. Flera gånger i veckan kan jag tänka att det är en sån otrolig lyx att du erbjuder detta gratis till oss (ja ja, jag vet att det är samarbeten och annonser och att vi betalar med vår uppmärksamhet men det skiter jag faktiskt fullständigt i när det gäller din blogg) All värme till dig Clara!
Denna kommentar hamnade fel och skulle så klart ha varit under lucka 3…
För att inte tala om dina stunder själv i tystnad i långdspåret 🥰 Dom bilderna blir jag så lugn av varje år. This too shall pass, kämpa på❣️
Ja jisses! Innan jag fick barn (och innan pandemin) fick jag en rejäl förkylning en gång per år. Då var det nästan lite mysigt att sjukskriva sig och ligga i soffan och se Netflix. I år har jag varit sjuk minst en gång i månaden. Och nu kan man aldrig sjukskriva sig längre för man antingen får vabba samtidigt som man är sjuk eller förväntas jobba hemifrån
Själv har jag haft ofrivilligt träningsuppehåll i 2 år pga att jag aldrig blir frisk från covid Dec-20, kan inte ens ta en långsam 10 min promenad.
Vill inget helre än träna på gym o springa o promenera. var typ aldrig sjuk innan dess.
Det här är säkert fel, det behöver ingen tala om för mig. Men…. När jag får sånt där kryp som du beskriver, då brukar jag fuska från vilan. Hitta en liten muskel, för mig funkar triceps utmärkt, och träna den lilla muskeln till träningsvärk. Krypet brukar kännas mycket bättre. Gör man dessutom några rygglyft så rätade man ut sig lite, kan kännas gott. Har farligt kan det va? 🤪😅 Ingen puls, bara lite isolerad muskelaktivering.