En gammal korgstol med nedsutten sits, som rÀddas upp av dubbla dynor.

Jag fÄr ofta frÄgan om hur jag kan hitta sÄ mycket fint pÄ loppis.

-SjÀlv hittar jag aldrig nÄgonting. Jag tycker att det mesta ser sÄ slitet ut, sÀger den undrande.

Men att jag hittar sÄ mycket Àr för att jag Àr tolerant. MÄnga som köper begagnat vill ju egentligen att det ska vara i nyskick. Vill gÀrna ha gamla blommiga tallrikar men bara om de glÀnser som en ny servis. Vill gÀrna ha en gammal lampa, men helst en helt oanvÀnd med en skÀrm som absolut inte blivit blekt. Vissa köper bara begagnat i mint condition och bara i jÀmna antal sÄ att de kan duka allting matchande.

SkÄp med nötskador vid öppningen, dÀr fÀrgen blekts och lossnat

Men jag:

Köper Àven porslin som Àr naggat

Köper textil med flÀck

Köper ett urblekt tavelmotiv om det Àr vackert

LÄter den avskavda hyllan ha kvar sin avskavda fÀrg.

Köper ullmattan med trasig frans.

Köper kavajen med sprucken söm som mÄste lagas

Somligt lagar jag verkligen – annat lĂ„ter jag vara som det Ă€r.

Ampel i fönstret frÄn Gustavsberg. Med en 3 cm stor avslagen nagg fick jag den nÀstan gratis. Naggen syns dock inte med blomma i sig.

Jag vÀljer inte mina vÀnner för att de Àr perfekta och felfria. Lika lite vÀljer jag mina prylar för att de Àr oanvÀnda och oklanderliga. Det finns fler skönhetsvÀrden att beakta. Skavankerna, reporna och tidens nötning Àr vad som ger döda ting liv och gör dem intressanta.

Och om vi bara accepterar begagnade saker i felfritt skick blir ju intrycket i slutÀndan ÀndÄ inte sÀrskilt hemtrevligt och sjÀlfullt.

Naggad majolikaraff med sprickor högst upp vid pipen. Funkar finfint som vas

Det finns en besatthet i att göra allting gammalt lika blÀnkande rent och opatinerat som det nya. Och det Àr nog vad som gör att mycket byggnadsvÄrd kÀnns ointressant för mig. Den blir för duktig. För perfekt. För om man tar ett gammalt hus och skrapar bort alla skavanker och mÄlar om allt i en smakfull nyans av linoljefÀrg. MÄlar över allt som varit rört av en hand, som Àr lite avskavt, nött och urblekt. PappspÀnner nya tak och tapetserar över gamla bubbliga tapeter med nya i gammal stil. Ja dÄ kÀnns ju det gamla nÀstan som nytt igen. Men inte pÄ ett bra sÀtt.

Min syster rÀddade denna hundraÄriga plÀd ur en container. Baksidan Àr lite flÀckig och det gÄr inte att ÄtgÀrda. Men den kommer vara vacker i hundra Är till hemma hos mig.

Visst ger linoljefÀrg en mycket vackrare lyster Àn plastfÀrg. Men allra vackrast Àr ÀndÄ det skÄp som nötts av tusentals öppnanden och stÀngande. SpÄr av mÀnniskor och levda liv. Och Àven det som fÄtt nya blessyrer fÄr finnas kvar hÀr hemma och anvÀndas pÄ nÄgot vis. Den krackelerade tallriken nedgraderas till blomsterfat. Den spruckna soppterrinen fÄr bli en kruka. Tunnslitna lakan blir bakdukar och stÀdtrasor. En hÄlig plÀd förvandlas till ett helt kuddfodral.

Jag Àr inte intresserad av perfekta saker eller perfekta mÀnniskor eller felfria hem utan nÄgonting pÄ sned. Hos oss ryms Àven det som Àr lite bedagat och skevt. Och resultatet Àr ett tillÄtande hem dÀr gamla prylar fÄr samexistera med hundar, smÄbarn slÀkt och vÀnner. Ett hem som tÄl att levas i.