Sjunde och sista dagen för städutmaningen idag. Och det har varit så oväntat kul! Inte minst att höra ifrån alla som hakat på. Vad och hur ni städat, hur det har känts och om resten av familjen involverats. Praktiska tips, råd och pepp. Läsaren Åsa beskrev det så fint “Tack för alla ni som kommenterar här! Det är KVINNOgemenskap på det bästa sätt olika åldrar och olika liv. Vi samlas här hos dig och du bjuder på vackra bullar ibland, köpekakor ibland och visar stolt upp dina röjda skåp. Du befrämjar gemenskap och förmedlar hopp!

Jag känner också gemenskap och hopp. Så fint att höra från er som precis som jag kämpar på med vardagsutmaningar och försöker få livet att snurra. Och även om det kan låta fjuttigt med en kvart om dagen är min insikt efter veckan att många saker jag stör mig på går mycket snabbare än jag tror att åtgärda. Och att jag inte ska se hela huset som lika brådskande att hålla efter. För då blir det oöverstigligt. Och det viktigaste att faktiskt åtgärda de platser jag använder oftast och som stör mig mest. Resten kan jag leva med.

Övningen har inte varit att hinna städa färdigt allt på en kvart – utan att avsluta efter en kvart. Att ge sig själv tillåtelse att avsluta fast det inte är perfekt eller färdigt. Långsamt leder också någonstans.

Veckans sista städkvart fick bli en lätt städning – eftersom gårdagens städkvart drog över tiden. Tog tag i vår kaffe och telåda. Den används ofta och blir fort rörig. Och full av bös, skräp och smul.

Jag lyfte ur allting, sköljde av den knottriga plastmattan i botten som ska skydda lådan och förhindra glid. Sedan torkade jag lådan ren. Och så tömde jag över tepåsarna i mindre plåtburkar och rensade bort några tomma förpackningar.

Och så fyllde jag lådan igen. Och resten av veckan när jag öppnar vår kaffe och telåda så kommer jag känna mig så nöjd med mig själv!