Month: februari 2023

En trogen samarbetspartner till mig är Cylinda och jag är så glad att arbeta med dem under hela 2023 – så att jag kan fortsätta göra mina guider med hemkunskap för vuxna. Här finns ett inlägg jag skrivit om hur du kan tvätta miljövänligare. Och här finns ett inlägg som handlar om hur du sköter och organiserar frysen på ett plånboksvänligt och klimatsmart sätt. Sådan där vuxenkunskap som det ofta känns som att alla andra har koll på utom en själv. Men så är det ju inte alltid. Jag skäms för att säga det men det dröjde flera år efter att jag flyttat hemifrån, innan jag fattade att man också måste rengöra själva tvättmaskinen….

Cylinda är ett svenskt varumärke som återfinns lite överallt hos oss. Torkskåp, tvättmaskin, diskmaskin och frys. Cylindas motto är en enklare vardag och deras maskiner är både användarvänliga, prisvärda och framförallt energismarta.

Men det är ändå ofrånkomligt – att sköta tvätten är ju ett digert arbete när man har en stor familj. Och efter att man tvättat, tumlat, hängt och strukit kläder så återstår ju faktiskt fortfarande några viktiga saker. Nämligen att rengöra och ta hand om maskinerna.

Tar man hand om dem så håller de längre, arbetar effektivare och tvätten doftar friskt och rent. Har du full koll på hur man gör? Exakta rengöringsråd hittar du såklart i bruksanvisningen till just din maskin. Och har du tappat bort den brukar den kunna återfinnas på tillverkarens hemsida i PDF-form.

Men här kommer lite generella tips att ha med sig i tvättstugan.

Rengör tvättmaskinen

Att regelbundet rengöra sin tvättmaskin är a och o för ett bra resultat. Tänk på att en maskin som luktar illa snart gör att kläderna luktar likadant. Exakt hur ofta du behöver rengöra maskinen beror såklart på hur mycket du använder den. Vi tvättar mycket och rengör således maskinerna ofta.

Svårt smutsad tvätt kan vara klokt att först skölja av i handfatet, för att skona maskinen.

Torka ur tvättmaskinen invändigt med en mikrofibertrasa efter tvätt, för att få bort klädfibrer och damm som kan missfärga nästa tvätt. Torka även insidan av luckan och tätningslisten.

Lämna luckan på glänt efter tvätten så att maskinen kan torka ur ordentligt. Även tvättmedelsfacket kan dras ut en bit för luftning. Detta minskar risken för unken lukt.

Gör rent filtret i tvättmaskinen där det samlas smuts, textilfibrer och hår.

Ta för vana att då och då lyfta ut facket för tvättmedel och sköljmedel och diska det, så att du blir av med gamla tvättmedelsrester. Om det inte går att lyfta ut kan du torka rent med en trasa.

Använd inte för mycket tvättmedel. Det bildar bara beläggningar i tvättmaskinen som kan börja lukta och ansamla bakterier.

För att få bort dålig lukt kan du köra en maskin med citronsyra och askorbinsyra. Ca 20 respektive 15 gram, i lite ljummet vatten. Häll blandningen direkt i tvättrumman och kör det längsta och varmaste tvättprogrammet utan tvätt. Kör sedan ett kortare program för att avlägsna resterna av medlet. Du kan också köra en tvätt med en maskindisktablett direkt i trumman. Välj ett varmt, långt program.

Rengöra torktumlare

Även torktumlare behöver regelbunden rengöring för att fungera optimalt.

Torka efter användningen ur tumlaren invändigt med en fuktig trasa, för att få bort klädfibrer och damm som annars fastnar på nästa laddning kläder. Torka även insidan av luckan och tätningslisten.

Lämna luckan på glänt efter tvätten så att maskinen kan torka ur ordentligt. Även kondensvattenfacket kan dras ut en bit för luftning. Detta minskar risken för unken lukt.

Om tumlaren börjat lukta illa – häll lite ättika eller rengöringsmedel för torktumlare i trumman och köra den på tomgång.

Både filter och filterhus ska rengöras. Du kan lägga själva filtret i blöt – och dammsug gärna filterhuset. Rengör kondensorn varannan månad. Använd duschen och spola vatten genom den tills alla rester av kläder och tyger är borta.

Gör rent filtret i tvättmaskinen/torktumlaren där det samlas smuts, damm och hår. I torktumlaren ska detta göras efter varje tvätt då ett rent filter påverkar hur effektiv maskinen torkar kläderna.

Strykjärn

Ett smutsigt strykjärn kan i värsta fall förstöra dina kläder med fula fläckar. Se till att vårda järnet för längre hållbarhet!

Ångstrykjärn får med tiden mineralavlagringar som kan ge bruna fläckar på ljusa tyger.  Droppa ättika i strykjärnets vattenfyllda tank och sätt ångan på max. Stryk på brädan tills vattnet tagit slut. Använd också sprayfunktionen. Fyll på med lite nytt vanligt vatten och låt även det förångas. Doppa en bomullspinne i ättika för att rengöra hålen under sulan. Och kom ihåg att även själva överdraget till strykbrädan mår bra av att tvättas ibland!

Stryktips

Införskaffa en bred och stabil strykbräda som förenklar arbetet, och gärna ett snyggt överdrag som gör det lite roligare!

Stryk gärna dukar medan de fortfarande är lite fuktiga efter tvätten, då går strykningen betydligt enklare.

Spraya vatten på det som ska strykas och låt ligga några minuter. Det gör att skrynkligheter slätar ut sig lättare.

Känsliga tyger – eller tyger som är väldigt skrynkliga – kan med fördel strykas med en presstrasa. Blöt ett tunt bomullstyg och lägg mellan det som ska strykas och strykjärnet. Vattnet i trasan hjälper till att släta ut tyget, samtidigt som det fungerar som ett skydd för textilen. Gamla uttjänta påslakan är perfekta presstrasor.

Överväg att införskaffa en steamer som komplement till strykjärnet. Jag har en handsteamer hängande i min garderob och med den ångar jag sskrynkliga kläder släta direkt på galgen.

Känns strykningen långtråkig? Sätt på en ljudbok, ett bra radioprogram eller placera strykbrädan framför teven så går arbetet snabbare

Mina bästa helger är de när någon kommer på besök. Jag gillar ju att vara hemma – men blir det bara familjen känns det oftast inte så festligt och helg-aktigt. Kanske framförallt för mig som ju ändå jobbar hemifrån på vardagarna.

Får vi däremot besök känns helgen så mycket mer ledig och festlig. Helgen som gick var ju som ett helt litet sportlov för oss, när gammor och Felicia kom på besök.

Jag dukade rejäl frukost med surdegsbröd från Kulturbageriet. Vi äter sällan gemensam helgfrukost i vår familj eftersom Jakob och Ulf vaknar vid sex medan jag och storbarnen vaknar mellan åtta och nio någon gång. Men när det väl blir av är det väldigt mysigt.

Efter frukosten drog barnen ut och lekte och grävde snögrottor i den stora snöhög som bildats på gården. De försökte övertyga mig om att krypa i gångarna också och jag gjorde ett tappert försök men fick sådan galloperande klaustrofobi att Bertil fick dra upp mig. Hua. Trånga gångar är det värsta jag vet.

Felicia var dock betydligt modigare.

Medan barnen härjade…

matade jag fåren, fyllde nytt vatten och ströade nytt i bäddarna.

På eftermiddagen blev fåren skrämda av en skoter och rymde ur hagen. Sociala som de är följde de då efter några grannar som var ute på sin söndagspromenad. Så jag fick springa ut och ropa hem dem. Då är de så fruktansvärt söta.

-Koooom tjejerna! Vill ni ha mat?!

Ropar jag med min ljusaste röst. Och då kommer de rusande lika lydigt som vilken hund som helst. Ja, de närmast studsar efter mig – och tacklar mig i baken om jag inte håller koll. Ser så roligt ut. Älskar våra får.

När jag lagat elstängslet och sett om fåren gick jag en promenad i solen. Kände hur den värmde mina kinder och det gav mig sån energi!

När jag kom in vek jag undan veckans tvätt och laddade två maskiner. Sedan tränade jag ett kortare styrkepass på 25 minuter.

Folke bara spelar och spelar. Han är helt besatt. Just nu övar han på något motiv från Zelda som Jakob lärt honom – men gladast blir jag över att han tagit ut Barnen i Bullerbyns ledmotiv och spelar det för mig. Ibland på piano och ibland på melodica. En av de vackraste låtar jag vet.

På eftermiddagen låg jag i sängen och läste bok och kände mig frusen. Tur att Folke eldade flitigt.

Kvällen avslutades med att spela kort. Först Vändtia, sedan Hej Knekt. Hade på känn att jag inte bord introducera detta vilda spel till barnen – och jag fick mycket riktigt ångra mig. För det blev hetsigt värre och självklart förlorade jag stort.

Nåja. Det blev ändå ett utmärkt slut på en helg som kändes fyra dagar lång. Och nu är det ju snart sportlov för oss här i Västerbotten. Som jag längtar!

Precis när vi skildes åt vid skolgården imorse vände sig Folke om och ropade till mig

-Mamma, det luktar vår idag!

Och det gör det. Kring nollan ute, klarblå himmel och den där doften av smältande snö. Efter att jag lämnat Ulf snörade jag på mig pjäxorna och tog en tur i skidspåret. Behöver bottna dagen med rörelse när jag ska sitta still så mycket som jag gör när jag skriver bok. Det ger mig skrivro.

Jag drömde om mormor och morfar inatt. Och om min mamma och farbror Lars. Och jag kände mig egendomligt ömhudad när jag vaknade – med tårarna precis innanför ögonlocken. När jag skidade iväg i skogen och skrämde upp några rådjur längs spåret rann tårarna. Tänk att jag får finnas till och vakna en februaridag när det är soligt och doftar smältsnö. Tänk att jag får vara frisk och åka skidor. Tänk att jag får se fram emot en vår och våga tro att den blir bra. Tänk att jag får leva.

Julia Eriksson

Sara Rönne tipsade om bloggen och jag börja läsa och var så glad över nyupptäckten – tills jag fattade att det ju inte alls var en ny upptäckt. Jag läste ju Julias blogg waaaaay back! Men då hette den Julia – alltid mitt i prick. Hon har bloggat typ lika länge som jag själv har gjort och jag blev SÅ glad över att hitta tillbaka. Vart är alla andra underbara bloggtjejer jag spenderade mina första tio år som bloggare med att följa? Saknar dem!

Julia skriver så bra om livet. Om längtan efter tvåsamhet, om vardagens bestyr, om kläder och om inredning. Hon bloggar lite old school på ett sätt som jag verkligen kan sakna från den gamla goda tiden.

Sardellen

Inte en enda bild men oj så många bra texter och vardagsbetraktelser från denna unga läkare som skriver om relationer, kärlek, uppbrott. Att byta stad, att dejta och att fundera på var man egentligen hör hemma. Yrkesmässigt och i livet. Läsnjut.

Stark by Stina P

Stina har lämnat så många intressanta kommentarer på min blogg senaste året vilket ledde till att jag gick in på hennes blogg och började läsa. Som PT skriver hon mycket om träning och hälsa, men på precis det där resonerande, vardagliga sättet jag gillar. Lätt att ta till sig av och väldigt inspirerande.

Flora

Har förstås känt till Flora i evigheter, men av någon anledning aldrig riktigt börjat läsa. Men så hände det sig en dag att jag i vredesmod kastade mobilen med instagrams flöde åt helvete och funderade över var jag skulle kunna hitta lite fler härliga bloggar att läsa? Så kom jag på att jag ju borde börja följa Flora! Och hon bloggar så frekvent, omväxlande och roligt att hon hamnat i min läslista. Om kläder, kropp, litteratur och livet. Kikar in dagligen och tackar ödmjukast för det flitiga uppdaterandet.

Elin Kero

Elin är en skicklig fotograf som på sin blogg generöst delar både fototips och mer allmänna tips för kreativitet och skapande. Visar sina egna små hemmaprojekt och och inspirerar med erfarenheterna av en lång karriär som frilans. Pepp!

Här finns tips på ytterligare 9 bloggpärlor du kanske inte kände till.

Ett skepp kommer lastat med bilder från veckan som gått. Riktig långläsning till söndagsfrukosten.

Veckan började med vabb i vanlig ordning. Tack och lov ingen särskilt krasslig gosse och ingen annan som blev smittad heller. Här äts det persiko-kvarg med glupande aptit.

De flesta dagarna denna vecka har varit soliga, kalla och underbart vårvintriga och jag har passat på att gå ut och promenera och dra Ulf på en bob.

På måndagarna har barnen skidträning nere på byn med en massa andra ungar. Väldigt mysigt när snön ligger tjock på träden och halva skolan är där och röjer runt. Jag passade på att gå en promenad med min kompis Frida runt byn, medan barnen tränade.

Jag har mestadels jobbat på från den här fåtöljen. Skrivjobb till tusen med den nya boken. Ställer ner datorn bland barnens grejer. Spelkort som dräller över hela nedervåningen eftersom Bertil och Folke spelar varje morgon efter frukost innan de plötsligt får jättebråttom att sparka iväg till skolan.

Folke har förresten börjat läsa Harry Potter nu vilket gör mig alldeles pirrig av glädje. Så mycket han har att se fram emot! Är inte de svenska framsidorna så mycket finare än den brittiska för övrigt?

Mitt PT-pass på tisdagen fick ställas in pgav vabb och istället tränade jag i vårt lilla gym i källaren. Inklämt mellan frysboxar och lillkonsum. Svänghjulsträning, kettlebell och hantlar. Körde 50 minuter styrka och sedan 20 minuter kondition.

Det har tagit väldigt lång tid att komma hit. Där jag är trygg och bekväm med att ordna min egen träning.

Det går framåt med mitt nyårslöfte om att konsumera mer kultur. På onsdagen tog jag med mig Elina på Flashback Forever Showen på ett fullproppat Idun. Skrattade tills jag kved. Extremt roligt och extremt grovt.

Sedan gick vi och drack drinkar och pratade alldeles för sent för att vara en onsdagkväll. Somnade vid halv ett typ.

Men på torsdagen och fredagen var alla friska och i barnomsorg och jag fick tid att skriva.

Det här är utsikten från min fåtölj. Känns av någon anledning mycket mer avslappnat att skriva från fåtöljen än vid ett bord. Så fort jag sätter mig och skriver vid ett bord tänker jag

-Det här kommer aldrig gå. Det är för mycket jobb. Jag kommer inte orka sitta så här resten av våren.

Så sätter jag mig i fåtöljen med datorn i knät och vips skriver jag igen.

Lunchpaus med skidåkning som avbrott på en stillasittande dag.

Så kom då äntligen fredagen. Jag kunde träna som vanligt. Efter 50 minuter styrka och 20 minuter i en roddmaskin så har man ett ganska bra glow. Jag stannade kvar och satt i en solstol och skrev efteråt.

Och på eftermiddagen kom barnens kompis Dahlia och hälsade på och sov över. Så nöjd när barnen har besök och ser på film själva ibland så att jag kan få läsa som fredagsmys.

Lördagmorgonen var solig och Essa var deppig för att husse sovit i stan. En sån trånande brud.

Jag och Bertil spelade tre omgångar Finns i sjön och jag förlorade varenda en.

Sedan stack ungarna ut och grävde snögrottor

Medan jag kånkade upp mina pelargoner ur källaren. Varje år tror jag att de är stendöda.

Men så klipper jag bort allt gammalt visset

Och kvar finns själva stommen. Som snart börjar skjuta nya skott och bli stora och fina igen. Jag ger lite ny jord ovanpå den gamla och och svag, svag näring nu i början. Exakt så här sköter jag dem. Minus det närsynta ansiktuttrycket jag har på denna bild.

De här Mårbackapelargonerna har många, många år på nacken och det är alltid ett härligt vårtecken när jag får ta upp dem från källaren igen.

Snart kom Jakob hem från stan medförande gammor Elsa och kusin Felicia och hennes chica bagage.

Kärt återseende.

Lek och stoj

Sedan rakt in i kortspelandet igen.

Medan jag packade matsäck och förberedde för en utflykt.

Familjen tog skotern och pulkan – men jag rymdes inte. Lika bra det för då fick jag en promenad istället.

Svettigt värre och riktigt bra motion.

Vådligt vackert i skogen.

Och Essa hjälpte till att dra mig i de moddiga backarna för hon var helt vild efter att få komma ikapp familjen.

Lycklig återförening.

Och när jag äntligen promenerat fram till gläntan i skogen där de slagit läger…

hade barnen gjort upp eld och börjat tälja grillpinnar.

Det var ett evigt klättrande förstås.

Och efter otåligt grillande över öppen eld (glöden är ju alltid som bäst precis när man är på väg hem igen) åt vi Jokkmokkskorv på mjukkaka.

Någon njöt.

Och solen tittade fram igen och värmde våra kinder. Noterade till och med fräknar på Folkes näsa. Nu är det definitivt vårvinter här i Västerbotten!

Efter att vi fikat skulle vi brottas och alla mina tre barn försökte med förenade krafter att brotta ner mig. Men jag bara kastade dem så att de flög som vantar i luften. Får ju passa på medan detta fortfarande går. Om några år tror jag inte jag vill försöka samma sak. Bertil kommer säkert bli närmare 1, 90 lång som sin morfar och då ligger jag pyrt till.

Hem traskade jag och Bertil tillsammans. Han i snöskor och jag utan.

Aaaaah! Äntligen den blå färg på himlen som jag älskar och saknat så mycket under den bleka vintern.

In kom jag sist av alla efter att jag matat fåren och fyllt på fågelmaten. Tog en bild av vårt torkskåp. Kanske den viktigaste uppfinningen i vårt hem. Ser alltid ut så här vintertid. Barnen och barnens kompisars kläder i en enda röra.

Jag vek tvätt och städade lite i källaren. Och när det började skymma på eftermiddagen kröp jag ner i sängen och läste medan Jakob kirrade middagen.

Tacos till hela högen

Och sedan Mellokväll i soffan innan vi stupade i säng. Återställ våtmarker FTW!

Jag har funderat mycket på hur man ska få till det här med träningen. Vad man kan ge för råd till den som vill komma igång och träna men som tycker att det känns hopplöst svårt och motigt. Jag har så mycket medkänsla och förståelse för den känslan – eftersom jag har känt precis samma sak.

Det är tråkigt

Det tar tid

Det är ytterligare en sak man ska göra på sin redan fullproppade dag. Jag har dessutom flera barn som kräver min uppmärksamhet och fokus. Orkar inte ytterligare en sak att förhålla mig till.

Så låt oss då bryta ner dessa hinder.

Det tar tid. Ja det gör det. Träning tar tid. Särskilt om man tänkt åka iväg till ett gym och ska planera för transporter och bussbyten och sån skit. Och har man noll flex är det förstås ännu svårare att få till. Men för oss som har möjlighet att flexa så är det värt att klämma in träning på förmiddagen eller mitt på dagen. Tar jag en 60 min lunch och åker skidor är det åtminstone 50 minuter längre lunch än i vanliga fall. Ändå upplever jag att jag i slutet av dagen hunnit lika mycket. För om jag sitter limmad vid min skrivbordsstol så dalar orken och tempot på eftermiddagen och mitt försprång äts upp. Jag kan alltså träna med alla hälsofördelar som det har – utan att på något betydande sätt minska min arbetsprestation.

Träning kan för den som upplever tidsbrist brytas ner till mycket mindre enheter. Träna en kvart på lunchen, ta trapporna istället för hissen, träna framför teven. Men grejen är att den sortens tips funkar bäst för den som redan tränar mycket och kanske behöver lösa träningen under en extra hektisk period. För den som inte tränar alls är det nästan kontraproduktivt. Vilket för mig till nästa punkt…

Det är tråkigt. Ja, det kan det verkligen vara. Och att hitta rätt träningsform är A och O för att man ska stå ut. Men helt ärligt – även om man hittar något som är roligare så kommer det ändå kännas tråkigt mellan varven. Tråkigt är inte farligt. Vi gör en himla massa saker om dagarna som är tråkiga men som görs ändå. Jag vet till exempel inget roligt sätt att borsta tänderna eller plocka ur diskmaskinen på. Men jag gör det ändå. Och många saker som jag mentalt sätter upp på “nöjeskontot” tycker jag i själva verket inte heller ens är särskilt roligt. Som att scrolla runt på instagram.

Så om det roliga inte ens är så roligt kanske det tråkiga inte ens är så tråkigt?

Men framförallt har jag märkt att ju mer tid jag lägger ner på att träna desto roligare blir det. Träning är självbelönande och det är tränande personers hemlighet. Träning föder träning precis som kreativitet föder kreativitet. Man kan inte vänta på motivationen som startsignalen – motivationen kommer när man sätter igång. Och för att det inte ska vara fullt så tråkigt så kan träningen paradoxalt nog behöva få ta mer tid i anspråk.

Träning är är ytterligare en sak man ska hinna göra på sin redan fullproppade dag. Det är det verkligen. Men det är mest ett problem i början. Innan man kommit igång och tränat regelbundet ett tag. För när man väl kommit in i träningen så blir det en sak man planerar och tar höjd för. Och räknar med redan innan dagen har börjat. Den blir inte ytterligare en sak man ska hinna med utan kanske andningshålet som gör att man hinner och orkar allting annat. Jag önskar så att alla som stod i begrepp att börja träna skulle kunna förstå detta på djupet: träning är som att karva ut en ficka i tiden åt sig själv.

Jag har dessutom barn som kräver all uppmärksamhet och fokus. Orkar inte ytterligare en sak att förhålla mig till. Fattar precis – men även här sker så småningom en förflyttning. Så att träningen går ifrån “ännu en en sak att förhålla mig till” – till att bli en fristad. Jag känner ofta otrolig tillfredsställelse när jag stänger ytterdörren om min familj och drar till gymmet eller skidspåret. Jag njuter inte så mycket av tanken på träningen (faktiskt nästan aldrig) som av tanken på att få vara med mig själv en timme utan att ta hänsyn till någon annan. Krånglet innan – med barnvakt och tider som ska passas – brukar efteråt kännas som bortblåst.

Och när man fått upp en träningsrutin kan man redan innan passet börja känna pirret. Pirret av känslan som kommer komma efteråt. Den djupa tillfredsställelse när man är färdig. Med tiden minns kroppen det vilket markant kommer lindra motståndet.

Det är lurigt med träning. För ibland känns det lite som att man för att kunna börja träna – redan borde träna. För då har man alla argument man behöver för att fortsätta. Tyvärr funkar det ju inte så. Men se gärna mig som ett exempel på att man kan gå från att snitta 20 000 steg i veckan och ingen träning alls – till 70 000 steg i veckan och 4-5 träningspass. Och samtidigt uppleva att man fått mer tid, ork och frihet. Det är möjligt.

För att prata smink. I veckans avsnitt pratar vi sminkhacks, budgetprodukter som är lika bra som de dyrare alternativen samt vilka dyra produkter som det faktiskt är värt att lägga pengar på. Och så toppar vi det med att dissa några obegripliga sminktrender från IG och Tiktok.

Mitt på dagen kommer Jakob hem från jobbet och byter av mig i vabben. Jag har skrivit på bok hela förmiddagen, bollat texter med Erica och kunnat arbeta koncentrerat eftersom Ulf mest vilat framför en film. Nu river det i kroppen av otålighet. Jag kastar på mig ullunderstället, slänger in skidorna i baksätet och drar iväg till spåret i byn. Där har några skolbarn sin idrottslektion och några mammor med fria arbetstider har precis avslutat ett pass skate. Men jag kör klassiskt.

Har med mig hörlurar för att kunna lyssna på något. Fast när jag väl kommer in i skogen är det så tyst och fridfullt att jag absolut inte vill störa känslan. Ensam med mina tankar och ett försiktigt fågelkvitter.

Det känns som en sportlovsdag. Som att jag hackat systemet när jag kan få sportlovsdagar mitt i veckan på det här viset. Än dröjer det tills vårt eget sportlov infaller – men jag har ork kvar. Ny energi har genererats ända sedan jullovet, i takt med att solen och ljuset återvänder.

Efter den långa stigningen till tjärnen på berget blir jag stående i solen och kisar mot den. Känner att den faktiskt värmer lite. Att det äntligen känns skillnad på skugga och solsken.

Så gör jag den långa glidningen utför i sammetslena spår. Och jag behöver inte påminna mig själv om att vara tacksam. Jag känner den så starkt ändå. Tacksamheten.

I fredags kväll hyrde vi byns bygdegård med matlaget. Den fungerar ju också som skolbarnens gympasal och är därmed utrustad med allt möjligt kul.

Vi byggde hinderbanor, lekte tagen, hoppade bock och övade volt med svikt.

Småttingarna klättrade i ribbstolarna.

Och så lekte vi Tjuv & polis, Jägarboll och Tagen. Och så fick barnen lära oss Generalen och spionen.

Det var tävling på liv och död med skrattanfall och gallskrik! Barnen var så peppade på att vi vuxna skulle vara med och leka på riktigt. Och själv tyckte jag att det var superkul. Ett annorlunda slags fredagsmys. Har inte lekt tagen med mina egna kompisar sedan jag gick i högstadiet tror jag. På tok gör länge sedan.

Svettigt och bra med motion blev det också.

Sedan lyxade vi oss och beställde hämtpizza till byn, från närmsta samhälle.

Dukade upp på golvet och drack läsk och pustade ut.

Innan den vilda leken började om igen.

Så roligt att göra något helt annat ihop. Det här gör vi fler gånger!

Fyndade en fin vintageklänning på jullovet och har redan använt den massor. Funderar bara på hur jag egentligen ska bära svart utan att det känns som att jag ska på begravning? Kanske behöver några klatschiga örhängen till? Den här bistra uppsynen gör ju inte heller mycket för att bättra på saken.

Välskräddade vintageklänningar…..mmmm så underbart. Sitter som en jädra smäck över rygg och midja. Så fina motveck i kjolen och fantastiskt fall.

Älskar axelvaddar också. Med stigande ålder är det lätt att axlarna börjar slutta. Men kolla på barnen – de har perfekt hållning och en ganska skarp vinkel mellan hals och axel. Ett sätt att behålla de ungdomliga proportionerna med stigande ålder är ju att använda axelvaddar. Tunna t-shirtvaddar kan man nästa fast med några stygn under vanliga tröjor. Syns knappt men ger en helt annan silhuett. Ett annat knep är att lyfta skrot två gånger i veckan ungefär. Men det kräver ju en lite större insats.

Idag skiner solen, jag vabbar halvdag, skriver på min bok och på lunchen ska jag åka skidor. Sedan fortsätta skriva hela eftermiddagen. Är också extremt pepp inför ikväll när jag och Elina ska gå och se Flashback Forever som kommer till Umeå!

Och ja just det. Det är ju första dagen på fastan också. Ska jag skriva något om det, kanske?

Hejhopp

En hederlig gammal blogglista ackompanjerad av en hederligt posig bloggbild. Håll till godo!

Vad köpte du senast?
En sallad efter fredagsträningen. Hela träningen längtar jag bara efter min goda sallad med parmesandresing och den fantastiska baguetten med massa smör som jag ska äta när jag är klar.

Hur lång är du?
178 cm

Vad gillar du mest med dig själv?
Väljer ytligt här och då säger jag mina långa ben

Vad gillar du minst med dig själv?
Den begynnande puckeln på ryggen efter decennier av skrivbordsarbete. Det är den jag försöker motverka på gymmet.

En person du saknar
Saknar mormor och morfar jättemycket. Sportlovstider var vi alltid hos dem och jag drömmer om att återigen sitta i deras soliga vårvinterkök i långkalsonger, äta laxmackor med ägg och planera dagens skidturer. Men det är en fin saknad. En saknad jag gärna umgås med för att den mestadels gör mig glad.

Är du romantisk?
I teorin ja – i praktiken nej.

Har du söndagsångest?
Nej sällan inför mitt jobb – men tycker generellt att själva helgen kan vara förknippad med en del ångest om man inte tänkt ut något roligt eller mysigt att göra och tiden bara rinner iväg. Då har man light-ångest både inför helgen och arbetsveckan.

Vilka städer har du bott i?
Umeå

Lyssnar du på poddar? Vilka?
Ja dagligen. Betalar dessutom för flera av mina favoritpoddar. Nästan hela listan finns här

Låt på huvudet just nu?
Dogwood blossom med Fionn Regan. Topp tre vackraste låtar jag någonsin hört. Gjorde en reel till den låten för att jag kände att jag liksom behövde uttrycka de starka känslorna på något sätt.

Är du en ringare eller smsare?
SMSare. Finns bara några få personer jag ringer till regelbundet. Elina, min syster och Erica. Annars föredrar jag sms.

När går du och lägger dig?
Som jag bloggade om i veckan har jag chockerat mig själv med att från en dag till en annan gå från nattsuddare till förståndig och kvällstrött. Igår låg jag i sängen 20.24 för att jag skulle få läsa. Mamma skulle varit stolt!

Vad är det modigaste du gjort?
Fött barn två gånger till efter att den första gången var ett sånt trauma. Fortsatt söka hjälp för olika saker som är ärrigt och sårigt. Samt att ringa väldigt svåra samtal och berätta sanna saker för människor. Våga sätta gränser, våga berätta hur jag vill ha det, våga stå upp för mig själv. Det är så jävla läskigt eftersom jag är rädd för konflikter och hellre backar och blir sårad.

Har du någon gång åkt ambulans?
Nej

Har du haft urinvägsinfektion någon gång?
När jag gick i lågstadiet och jag och min bästis Eva-Marie tog en timme på oss att gå hem från skolan eftersom vi bara satt i diverse snödrivor och blev kalla och blöta i baken.

Vilken är den lökigaste quoten du vet?
Haha. Något jag själv hittat på och säger säkert en gång i veckan till mig själv och diverse vänner “Det är skillnad på vad man är bra på – och vad som är bra för en” det betyder att allt som man skulle kunna göra bra är kanske inte bra för en själv. Och att man måste akta sig för att blanda ihop det och börja göra allt man potentiellt kan göra bra.

Jag tror till exempel (obs varning för hybris) att jag skulle vara en ganska bra chef på ett mellanstort företag. Men det skulle vara väldigt dåligt för mig. Stressigt, svårt, jobbiga avväganden, svårt att släppa tanken på mina anställda när jag kommer hem på kvällarna. Men nu hör jag ju att jag kanske inte ens skulle vara en särskilt bra chef med tanke på dessa egenskaper? Jaja….

Hur många kuddar sover du med?
Fem i sängen för läsning och stöd för armar och ben och sånt – men endast en tunn dunkudde under huvudet. Hatar att ligga högt.

Äter du några vitaminer/kosttillskott?
D-vitamin vintern igenom. Magnesium i perioder när det kryper i benen. Järn vid behov.

Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?
Läste franska i högstadiet och gick på en spanskalektion i gymnasiet. Sedan bytte jag till psykologi. Kan bara svenska och engelska och tycker det räcker bra för mig.

Hav eller pool?
Insjö

Tycker du det är värt att lägga mycket pengar på fina smycken?
Jag gillar mest skramliga bijouterier. Fast jag skulle bli jätteglad för något enda dyrt och fint smycke som jag skulle vara väldigt rädd om och vårda ömt.

Kan du busvissla?
Nä, ber alltid Jakob att göra det när det behövs.

Vad har du för ringsignal på telefonen?
Den heter “vågskvalp” på min Iphone. Men det är inte vågor utan en vanlig plingig signal

Har du körkort?
Sedan arton års ålder. ÄLSKAR att köra bil och vara fri att dra iväg precis vart jag vill!

Är du religös?
Japp

Har du någon tatuering? Vill du göra någon tatuering?
Nej och nej.

Go to-mat som alltid är gott?
Barnvänlig pastasallad. Skulle kunna äta två gånger i veckan i alla fall. Spagetti och köttfärsås. Korvstroganoff. Märks det att jag är en barnslig typ?

Hur ofta tvättar du håret?
Kanske tre gånger i veckan beroende på hur mycket jag tränar.

Har du bra självförtroende? 
Ja, det skulle jag säga att jag har – när det är befogat. Är inte en galning som tror att jag klarar allt jag bestämmer mig för. Lämnar med varm hand över sånt som är svårt och krångligt till andra. Men jag har gott självförtroende inom det som är mitt jobb. Och att jag är en tilltäckligt bra kompis, dotter, vän, fru och mamma.

Har du något klädesplagg/pryl som du använt i flera år och aldrig blir trött på?
Jag tröttnar på det mesta ganska fort – men efter ett litet uppehåll brukar jag få tillbaka lusten igen. Så mitt knep är att ha saker i rotation. Lägger bort i källaren och ett halvår senare fyndar jag med glädje i mina egna gömmor!

Vad köper man för blommor till dig?
Ranunkel och anemoner. Men allra gladast blir jag över en bukett med hälften ogräs som någon av sönerna plockat i en dikesrenen.

Hur uppvaktar man dig?
Skrattar åt mina skämt, är jättesnäll och noll procent klängig. Uppskattar generellt självständiga människor – både i kärlek och vänskap. Min killtyp är män med breda ansikten, starka käkben, speciella näsor, vackra ögon, stora buskiga ögonbryn och mörkt hår. Samt Per Fritzell som är undantaget som bekräftar regeln.

Vad blir du glad av få höra att du är?
Min vän Malin och min man har oberoende av varandra konstaterat att jag har mycket “driv”. Min syster konstaterade nyligen att hon inte känner någon som är mer målmedveten. Det gjorde mig jätteglad att höra, för jag känner ofta att jag har för lite driv, för luddiga mål, njuter för mycket av ledighet och att ta det lugnt. Känns hela tiden som att jag måste bromsa latheten i mig själv. Men den självbilden kanske är en del av problemet? Jag kanske har dålig självinsikt?

Vad händer i helgen?

Vi får besök. Jakobs mormor och Jakobs lillkusin Felicia (som är arton och alltså inte så liten längre) och det ska bli SÅ kul! Tänker skoterutflykt, mellokväll och sällskapspel.

Vad bävar du inför?

Fastan som börjar imorgon. Fast mest ser jag fram emot den.

Vad var det senaste du skrev i Word?

Manuset till morgondagens poddavsnitt av Wollin & Clara. Det kommer handla om sminktips – och varningar.

Sommar, höst, vinter eller vår – vilken tid på året föredrar du?

December. Samt nu fram till och med juni. När det blir ljusare, varmare och härligare för varje dag. När allting känns löftesrikt. När man har nästan hela kakan kvar och bara tuggat lite försiktigt på den. I juli och augusti är halva kakan plötsligt uppäten och det plågar mig mer än jag kan säga.

Är du blyg?
Nej men tycker att jag blivit mer tillbakadragen och reserverad med åldern.

Vad skulle du som tolvåring tycka om ditt yrke?

Riktigt najs.

Jag får en del frågor om hur jag lägger upp min träning. Mitt mål nu är fyra pass i veckan – två styrka och två kondition. Och sedan 70 000 steg/vecka. Styrkepassen tränar jag med min PT och konditionspassen ombesörjer jag själv. Skidor, träningscykeln i källaren eller crosstrainern på gymmet brukar vara de vanligaste alternativen. Jag har en pulsklocka från Fitbit som jag har på mig om dagarna och som hjälper mig hålla koll på att jag får ihop till det. Det här var en ganska bra träningsvecka då jag fick in alla centrala pass – men utöver det också många härliga promenader och svettiga stunder!

Måndag

Tränade ingenting eftersom jag åkt längdskidor på söndagen och kände att jag behövde vila. Hade en intensiv arbetsdag med Erica men på kvällen gick jag en promenad medan barnen var på skidträning och fick då ihop till 11 000 steg den dagen.

Tisdag

Min stående träningsdag sedan 2 1/2 år tillbaka. Jag är alltid i stan och på lunchen tränar jag hårt i 50 min med min PT Ida på gymmet. Vi lyfter skrot och håller till i ett separat litet gym på IKSU bara för PT-kunder. Där man kan vara helt ifred. Marklyft, knäböj, bulgarian split squat, armhävningar, enarmsrodd med kettlebell, bicepscurls och hantelpress. Här tränar jag väldigt fokuserat och är oftast helt slut efteråt. Fick ihop 11 000 steg totalt den dagen.

Onsdag

Hade planerat in skrivjobb hela dagen och för att vara snäll mot min kropp och knopp började jag med träning – 40 minuter i skidspåret. Sedan arbetade jag fokuserat vid datorn och åt även lunchen där. Det visade sig på stegen, för jag fick bara ihop lite drygt 8000 den dagen. Det var en bra väckarklocka – för utan skidturen hade väl jag inte fått ihop ens hälften. Och förut satt jag ofta vid datorn en hel dag utan att stötta upp med någon form av motion.

Torsdag

Vilodag från träning. Men på kvällen kröp det i hela kroppen och snurrade i huvudet efter att ha suttit vid datorn och arbetat så då gick jag på en 50 min promenad runt byn med min kompis Elina i telefon. Sedan plockade jag, dammsög och helgstädade huset lite lagom slarvigt. Det slutade med drygt 13 000 steg.

Fredag

Min andra fasta träningsdag i veckan. Morgonen börjar med att jag tränar med min PT Ida i 50 minuter. Fria vikter och maskiner. Sedan har jag börjat med en smart grej – nämligen att haka på fler träningspass efter varandra. För att jag då redan är klädd och redo. Så efter våra styrkepass brukar jag köra ett intensivt konditionspass på 20 min på crosstrainern. Sedan kickar jag igång min arbetsdag.

På fredagskvällen hade matlaget hyrt bygdegården, som ju också är barnens gympasal. Och så var vi där i tre timmar och lekte, härjade och hade kul. Efter vissa av lekarna var jag blöt i svett, så det blev som ett litet träningspass det också. Fick ihop ca 13 000 steg den dagen.

Lördag

Vilodag från träning. Gick däremot en svettig 40 min promenad på halvt plogade vägar och sedan arbetade jag inne hos fåren. Bar vatten, skottade ut ny halm till bäddarna, rengjorde fodertråg och gjorde fint. Svettigt i snöyran. Fick ihop ca 12 000 steg och min pulsklocka signalerade att jag hade tränat fast det inte ens var meningen.

Söndag

Tänkte åka skidor med barnen men spåren verkade inte ha blivit uppkörda efter snöovädret. Gick istället en promenad på 40 minuter samtidigt som jag ringde till min syster och sedan låg jag mest i soffan och åt fruktsallad och glodde på andra som ansträngde sig i skidskytte. Fick ihop 10 000 steg den dagen. Och på hela veckan blev det alltså en total på 79 931 steg!

Idag tänkte jag hoppa tio år tillbaka i tiden – till 2013 – och kolla på några outfits från det året. Se vad som bestått och vad som blivit passé.

Året inleddes med en vippig kjol från Monki och en tröja från HM med glittrande krage. Lite för docksött för idag kanske. Men fint på den tiden! Och OJ vad mörkt hår jag hade. Nästan svart i färgen.

Den här röda skjortan ångrar jag nu att jag skänkt. Minns hur mycket jag använde den! Perfekt med det lilla uppviket på ärmen. Kjolen minns jag inte var den kom ifrån men jag bar den massor. Har som synes en faiblesse för prickar som till dags dato ännu inte gått över.

Hittade den här klänningen på Beyond Retro minns jag. Blir irriterad nu över att jag skänkte den – för oj så den smickrade kurvorna med det där röda fältet som löpte runt kroppen.

I mitt arbetsrum. Stökigt hår, jeansskjorta och blåjeans. Minns att jag hade detta enda par jeans från Gina Tricot och älskade massor!

Raka ben och skön stretch. Skänktes bort när de blev för stora. Ser att jag var fin i dem men har tio år senare fortfarande svårt för jeans. Har fortfarande bara ett enda par i min ägo.

Den här söta klänningen minns jag väl. I någon otäck syntet som luktade svett så fort man rörde på sig. Men fin på bild.

Jag besökte Boråstapeters fabrik (vi samarbetade under flera år) och jag hade på mig den här röda skapelsen. JAG FÖRBANNAR MIG SJÄLV ÖVER ATT JAG SLÄNGDE DEN! Så perfekt med sin vidd i kjolen, sitt fantastiska fall och den där pingvinärmen. IDIOT!

Och på temat rött med vita prickar…

Väldigt oklart vad som pågår med mina hårtoppar här? Behövs en klippning helt klart. Men oh så chic jag kände mig i den röda baddräkten från Sea Folly. Hade också en blårutig och använde båda tills de föll i bitar. Skulle gärna vilja ha något liknande igen men Sea Folly gör dem i så tråkiga färger nu för tiden. De loppade solglasögonen och solskärmen finns fortfarande i min ägo. Använder solhatten varje sommar.

För tio år sedan var jag bara mamma till ett barn som dessutom bara var en liten plutt. Och jag var så chic i min gröna klänning. Här kan ni se hur jag bar den 2015 när Folke var bebis. Har inte provat den sedan dess och tvivlar på att den passar. Men som jag önskar det – för i ryggen har den en fantastisk grön rosett. Kanske får gå ner i källaren och rota fram den?

En annan underbar grön klänning jag bar mycket det året – särskilt när jag var ute och föreläste. Den finns också kvar i gömmorna. Thaisiden med ett makalöst snitt. Måste nästan ta upp och pröva den igen och se om den passar.

Den här jeansjackan nöter jag fortfarande på och den har jag haft sedan jag fyllde fjorton tror jag. 23 år gammal med andra ord. Även den prickiga klänningen används fortfarande rätt flitigt.

VARFÖR skänkte jag bort dessa underbara shorts i kostymbyx-modell? Det tänker jag nu när jag ser dem. De satt så fint och hade perfekt höjd i midjan. Koftan var någon billig skit från en kedja och den saknar jag inte. Men korsetten kom från Beyond Retro och är en kändis sedan bloggens tidigaste dagar. På den sista bilden ser jag för övrigt ut som om jag var sångerska i ett band som spelar EPA-dunk. Visst?!

Linnet och skorna har jag kvar och använder ännu. men den perfekta tubformade kjolen slängre jag när den inte längre gick över knäna. Den hade kanske passat idag och det får mig att lipa för shit vad snygg den var. Och den croppade Monki-kavajen! Hade gärna haft på mig exakt detta idag. Och borde jag ha den här frisyren igen? Bu eller bä?

En liten loppad sparkdräkt som fortfarande åker fram varje sommar för att den är så förblånat skön.

Mormors gamla sjuttiotalsskjorta och ett par avklippta loppade jeans. Så cool jag såg ut. Som mamma när hon var tjugonånting.

American Apparel var stora och jag köpte en vippig kjol i varje färg och bar till stövlett. Loppad skjorta som Anna pimpat med nitar och en hatt som fortfarande används ibland. Känns förstås väldigt 2013 alltihopa. Men jag blir ändå glad. Ser ju så söt ut!

Den här vintageklänningen är en fullkomlig dröm. Ligger i källaren och väntar på smalare midjemått eller barnbarn som vill låna den. Kommer aldrig göra mig av med. Så snygg kring bysten och spana in fickorna och hur mönstret byter håll.

Vi var i Gardasjön en vecka med min systers familj. Det var fruktansvärt varmt och brännan blev fin. Den fina kjolen med volanger finns förstås kvar – liksom linnet! Men tror att den ligger hemma hos min syster för tillfället. Kanske ska låna tillbaka den?

Hade på mig en reakjol från Gina Tricot (gud vad mycket jag handlade där då? Nu har jag inte köpt något från Gina på många, många år) och ett linne som min syster målat med textilfärg vått i vått.

En klänning jag burit otroligt mycket genom åren. Så fint rejält mönster och vippighet i kjolen. Den var längre från början men Anna sydde av den åt mig. Fick låna hennes skinnpaj också och bar den till mina klänningar. Den prickiga röda sjalen används fortfarande.

Jag åkte till Teneriffa också och spelade in ett program med SVT – Två på resa. Jag bjöd med mig Susanne Jonsson som jag börjat bli vän med under våra sändningar i Go’kväll. Och det var på den här resan vi blev riktigt goda, nära vänner. Här bar jag en klänning min syster sytt. Den finns fortfarande kvar. Liksom örhängena som jag ofta använder.

Jag hade en bra bränna den hösten – och bra hår-game. Rutor i alla de storlekar. Kände mig vrålsnygg i detta!

För att inte tala om den här röda pärlan jag hittade på Beyond Retro i Göteborg när jag var nere på bokmässan. Så JÄDRA snygg! Särskilt ringningen. Herregud. Finns forfarande kvar i källaren!

Liksom denna ullklänning som är vrålsnygg men som sticks så man blir galen om man inte bär något under den.

Gjorde en plåtning för ett omslag den hösten och Emil Nyström tog den här fina bilden på mig. Tydligen gillade jag att kombinera ränder och rutor på olika sätt. Gillar den här outfiten massor. Och Melker <3 snyft

Avslutar med en juligt självporträtt på när jag bakar saffransbullar till ett jobb för Norrmejeriers räkning.

Roligt att se tillbaka och märka att stora delar av min garderob fortfarande älskas och används så här tio år senare. Nu kanske jag kombinerar kläderna på nya sätt och stylar lite annorlunda – men plaggen används! De flesta av dem var dessutom begagnade redan när jag köpte dem men kvalitén håller tydligen för decennier av slitage.

Åh nu måste jag tips om att min fina vän och kollega Susanne startat en matblogg. Hon bloggade under många år på SVT men nu finns hon äntligen i egen regi på Susannes Skafferi.

Som vanligt när det gäller Susannes matlagning är det massor av smarriga recept i varierande svårighetsgrad. Vardagsknep, matlagningshacks och tips på hur du kan bekvämimpa.

Fina matfoton i kombination med djupt kunnande om mat eftersom Susanne inte bara jobbat på trestjärniga franska restauranger utan också har en magisterexamen i gastronomi.

Förhoppningsvis blir det utöver matlagning också många äventyr med Susanne i hennes underbara gröna folkabuss! In och följ vettja.

Destruktivt leverne kan förstås ge starka dopaminkickar. Men jädrar vad jag också kickar på att ta hand om mig själv och göra bra saker för min hälsa!

Som den senaste veckan, när jag har somnat vid tio på kvällarna och sovit till sex-sju på morgonen. I snitt nio timmar per natt. Det är nästan tre timmar längre än jag vanligtvis snittar. Och sömnbristen är nog min största hälsofiende. Den försämrar mitt immunförsvar, minskar orken att träna och prestationen under själva träningen. Sömnbristen minskar dessutom effektiviteten under min arbetsdag och gör mig mer sugen på snabba kolhydrater. Men det allra värsta är att den gör mig mer mottaglig för ångesttankar och oro.

Men den senaste veckan har jag alltså sovit många, långa nätter på rad. Fattar inte riktigt vad som hänt? Men plötsligt bara tröttnade jag på mitt nattsuddande och bestämde mig för att försöka vara lite snäll med mig själv. Hjälpa mig till mindre hemska mornar då jag annars alltid är så dödens trött.

Kanske är det en kombination av en massa olika faktorer som samverkat till en vecka av god sömn? Som att jag dricker mycket mindre kaffe efter förkylningen. Att jag jobbar väldigt hårt med min hjärna på dagarna – men också prioriterar att träna i dagsljus. Att jag har blott sjutton grader i sovrummet och försöker hålla efter, städa och se till att det ser trevligt ut när jag ska gå och lägga mig. Jag försöker också att inte träna eller promenera allt för sent på kvällen – och när jag väl lägger mig så sprayar jag min kudde med en lavendelmist från Body Shop. Den gör mig sömnig. Men kanske är det mest en betingad reflex och inte så mycket lavendelns effekt? Dessutom längtar jag efter min Virginia Woolf-bok varje kväll och skyndar mig i säng för att hinna läsa. Men den är ganska tung, så efter ungefär två sidor börjar raderna dansa framför ögonen och jag måste akut släcka och somna.

Varje natt vid fyratiden när jag fått mina sex timmar sömn, har jag vaknat till och trott att det är morgon. Förvirrad har jag fått inse att det är flera timmar kvar och att jag ska somna om. När jag inte kunnat somna om direkt och tankarna har börjat mala har jag förbjudit mig att ta fram telefonen. Istället läser jag en stund. Och oftast sover jag igen inom en kvart. Och när klockan väl ringer vid sju vaknar jag snabbt och är på benen, utan att behöver snooza.

Fattar faktiskt ingenting för det här är så otypiskt mig? Men fasen så bra det känns att sova! Och fasen vad jag kickar på att försöka göra snälla saker mot mig själv och märka att det har effekt.

Glad torsdag på er! Här var snickaren på besök på morgonen för att se över vår toalettrenovering på övervåningen. Som jag längtar efter att ha mer än en toalett på fem personer. Nu återstår bara att välja tapet till boaseringen också. Vi fick över en hel del pärlspont när vi gjorde iordning köket för två år sedan och förhoppningsvis räcker den till vårt lilla badrum. Tror inte ens jag bryr mig om att måla om den utan låter den nog vara sandgul…

Jag har också hunnit med en intervju med DN nu på morgonen och strax ska jag sätta igång med lite bokjobb.

En häromdagens outfit bjuder jag dock först på. Gammal kjol från &Other Stories, t-shirt av okänt märke som jag haft i en himla massa år. Gamla knähöga stövlar med rund tå samt örhängen som syrran tillverkat.

Emaljarmbanden kommer från Kina och de fick jag och min syster när våra kusiner luffade runt där på nittiotalet.

Det är dimmigt och grått som döden idag. Men igår sjöng vårfåglar och solen sken från klarblå himmel. Och imorgon är det ju fredag. Då ska jag träna, jobba med boken och sedan hänga med matlaget på kvällen och göra en rolig sak.

Nu håller jag andan och tar skuttet in i den här torsdagen!

Här kommer lite hött och pött från de senaste dagarna. I fredags hade barnen önskat spelkväll istället för film. Inte mig emot! Vi spelade Vändtia…

och Bondespelet.

Ohemult trevligt att ha så stora barn att man kan spela spel utan att någon i vredesmod kastar kortleken i ansiktet på den andra.

På lördagen tog jag fram pusslet Bertil fått i present på sin födelsedag och la det för andra gången på en vecka! Behöver fler pussel att lägga. Älskar pussel med lagom många bitar så att man kan bli klar i en och samma sittning.

På söndagen sådde jag med Albin. Jag har ju ett superfint växthus nu så i sommar ska jag odla mycket hemma på gården!

Efter att ha haft en odling i Marstorps skala har man lärt sig att så rationellt och effektivt. Dessa pluggbrätten är suveräna. Och brickan Albin trycker ner ovanpå har små piggar som på nolltid gör hål i jorden.

Vi sådde chili, paprika, aubergine, lök, tomat och lite annat smått och gott.

Kolla så praktiskt! Varje pluggbrätte har en bricka som man kan vattna direkt i.

Nu får de får bo i Albins fönsterkarm tills de vuxit till sig lite.

Barnen hade kompisar på besök hela helgen och de var ute och härjade sig blåa i ansiktet på skrana, Spark och Stjärtlapp. Alla goda ting börjar på s.

Liksom skotern. Jakob fixade med ett nytt säte och själv monterade jag nya klädlådor till barnen och städade och grejade inomhus. Takdropp och fågelkvitter i luften njöt vi hela helgen. Och jag tog en spännande skidtur. I en brant nedförsbacke skrämde jag fram två enorma älgar som började rusa framför mig i spåret. Jag kunde omöjligt bromsa och var lika delar livrädd och full i skratt. Tänk om jag brakat in i älgarna bakifrån?! Som tur var vek de av från spåret och försvann in i skogen. Och jag kunde stanna, andas, skratta och känna adrenalinet pumpa runt i kroppen.

I måndags hade jag en extremt efterlängtad arbetsdag. Nämligen den riktiga uppstarten av bokprojektet med min kära bokredaktör Erica vid rodret. Vi jobbade fokuserat direkt från morgonen.

Tog lunchpaus med kylskåpsrens. Pitabröd, grönsaker, en gucka jag gjort till bakpotatisen dagen innan plus kycklingfärs uppstekt med lite fajitakrydda. Enkelt men väldigt gott.

Jag gick igenom researchmaterial och vi brainstormade allt vi orkade.

-Vad händer om vi helt tänker om med bokens format? Om vi gör tvärtemot hur alla andra gör? Vågar vi?

Efter lunchen gästade jag Kreatörsdagen och pratade med Linda Hörnfeldt och Joanna Swica – bland annat om contenttrender och framtiden för instagram och bloggen som fenomen. Så roligt. Skulle kunna prata om sånt här fyra timmar i rad veckan lång. Kul med långt över 500 gäster i publiken.

Jag har tränat en hel massa också. Tog en bild på mig själv och funderade på när jag kommer känna mig bekväm i att träna i bara sport-topp och tights?

-Inte idag i alla fall! var svaret och sedan drog jag hastigt på mig min stora t-shirt igen. Känner mig så naken i trikå.

Igår hade vi matlag. FULLTALIGT MATLAG! Trots att vi befinner oss i vecka sju var detta bara det tredje matlaget under 2023. Sjukdomarna har gått varv på varv mellan oss. Men desto härligare när vi nu äntligen kan ses.

Vi var hemma hos oss och jag hade kokat sju liter potatis- och purjolökssoppa som ärligt talat var svingod. Till soppan hade jag köpt några surdegslimpor från Kulturbageriet och så var den måltiden komplett.

Ungar jag älskar.

En särskilt älskvärd sådan. Vi konstaterade att han börjar se ut som Staffan Götestam i frissen. Mina egna barn har varit mer av Gustav Wasa-typer.

Jag somnade gott igår kväll efter träning, bokjobb och matlag…

Och vaknade utvilad och bestämde mig för att sticka direkt till skidspåret när jag lämnat ungarna. När det står bokjobb på schemat hela dagen behöver jag verkligen få in lite motion och rörelse.

Idag handlar podden om att en bra förälder är en förälder som skiter lite lagom i sina barn. Det handlar om vad JLO och Ben Affleck pratar om när de kommer hem efter Grammygalan och Ben suttit och tjurat en hel kväll. Och så menar Malin att introvert/extrovert är en diagnoser med samma tyngd som el-allergi. Happy lyssning!

Fjorton bilder av kärlek den fjortonde februari. Från året som gått.

Klättra på pappa och flyga flygplan på armarna och veta att man alltid, alltid landar mjukt.

Storebror som tar sig tid och leker med lillebror och nästan aldrig tappar tålamodet.

Puss och gos på badplatsen

Det alldeles särskilda bandet mellan Albin och Bertil

Någon som retar en när man försöker posa vackert och ta en snygg bild till bloggen

När man behöver ett livs levande docka att gosa med efter en lång dag

Eller ett gosedjur.

-Klappa försiktig, inte mothårs. Hon vill inte bli klappad på svansen.

Låna bebis och mata med nappflaska

Gå på gudstjänst och kramas med sin bror

Pussigt värre på konfirmation av tonåring

Se Lille Pärson djupt i ögonen och känna hennes mjuka ull under fingrarna.

Läsa högt för moster och få visa hur bra man blivit

Hitta en groda på skogsutflykten och snälla snälla snälla får jag ta med den hem?

Sitta hos farmor och undersöka om hon precis som mamma har en gullis innanför tröjan?

Nu har det gått ett år sedan jag opererade bort min sköldkörtel. Jag får ofta frågor om hypertyreos, sköldkörtelproblem, insättning av levaxin och hur jag mår sedan operationen. Så jag tänker att jag gör ett inlägg nu som jag kan hänvisa tillbaka till när någon frågar.

Min sköldkörtel började växa (som jag kan minnas) i slutet av min graviditet med Ulf. Minns att jag reagerade för det först när jag såg mig själv på bild. Tänkte -Har jag alltid haft den här knölen på halsen utan att lägga märket till den? Men det var först när en läkaren påpekade knölen som jag insåg att den kanske inte var helt normal. Sedan var den utredningen igång…

Här var jag säkert femton kilo tyngre än jag är nu och det förstärker kanske intrycket en aning – men jag kan inte förstå att jag stod ut med knölen? Jag kunde inte ha tighta tröjor utan att det kändes som att jag skulle kvävas. Ändå hade jag perfekta sköldkörtelvärden – så tillväxten påverkade uppenbarligen inte den biten av måendet.

Sedan knölen upptäcktes har jag gått på otaliga ultrajud och gjort flera biopsier för att säkerställa att det inte är något farligt i knölen. Och eftersom jag tyckt att operation har känts otäck (särskilt när knölen är ofarlig) har jag hela tiden skjutit på det. Men på en läkarkontroll märkte vi att knölen växt med typ åtta centimeter på ett år, att jag började få problem att andas när jag låg på rygg och hade rethosta som aldrig gick över. Och då förstod jag att det var dags att ta bort den.

Jag behövde operera bort hela min sköldkörtel – och det är jag glad över, med tanke på vad som hände senare den våren. Operationen minns jag såklart ingenting av men dagarna efteråt var hemska. Hade absolut ingen röst, den vidrigaste nackspärren och kunde inte svälja. Hade inte fattat att jag skulle må så pass dåligt så jag var glad över att få vila hos min syster i nästan en vecka innan jag åkte hem. Inte ansvar för några barn eller någonting – jag blev så otroligt ompysslad. Och som tur var blev jag snabbt bättre. Var igång och tränade igen efter tre veckor vill jag minnas. Det allra jobbigaste var dock att stämbanden var så trötta och kraftlösa. Det dröjde nästan ett halvår innan de blev helt som vanligt igen.

Dagen efter operationen började jag äta levaxin och det kommer jag behöva äta resten av livet. Många som börjar med levaxin klagar på svårigheterna att hitta rätt dos. Jag har dock inte upplevt några som helst svårigheter med detta. Jag tar tabletten direkt jag vaknar på morgonen och sedan tänker jag inte på den på hela dagen. Ibland glömmer jag att ta tabletten men märker inte av det heller. Jag mår jättebra, är i balans och är så glad över att slippa hostan. Däremot går jag och tar blodprov då och då – för att säkerställa att dosen fortfarande är rätt.

Så här är min profil idag

Och från andra hållet (förlåt för snorkig min, men man blir en mallgroda när man har fått halsgropen åter)

Och ärret syns knappt alls – bara om man zoomar ser man det precis i halsgropen. Jag har haft det täckt med microporeplåster hela våren och sommaren för att skydda mot solen. Och kommer vara noga med att smörja med solskyddsfaktor även denna vår och sommar. Men plåstra behöver jag inte göra längre.

Det tog ganska lång tid efter operationen innan själva svullnaden gick ner och jag fick tillbaka mitt “vanliga” halsutseende. Och sedan hände något jobbigt. För jag opererades ju i slutet av februari och kring min födelsedag i april hörde läkaren av sig och sa att de äntligen hade analysen färdig av vad min knöl hade innehållit. Det i sig känns ju som en orimligt lång tid – men eftersom jag visste att det inte kunde vara något farligt så brydde jag mig inte om det.

Men läkaren berättade då att de hade hittat en tumör i min sköldkörtel och förstadiet till cancer. Han berättade det lika odramatiskt som om det var en fråga om priset på potatis typ. Men jag trodde att jag skulle kräkas när jag hörde det. Blev så chockad och bestört – även om han förklarade för mig att det sannolikt ändå inte var någon fara eftersom hela sköldkörteln nu var borta. Men att de skulle behöva analysera knölen ytterligare för att veta om jag också skulle strålas…

Jag gick som på nålar en bra bit in i juni innan de äntligen ringde upp med det lugnande beskedet att ingenting mer behövde göras. Tumören var godartad, jag behövde inte strålas och jag var att betrakta som frisk.

Frisk har jag fortsatt att känna mig. Frisk, fri och väldigt tacksam över den saken.