Ett skepp kommer lastat med bilder från veckan som gått. Riktig långläsning till söndagsfrukosten.

Veckan började med vabb i vanlig ordning. Tack och lov ingen särskilt krasslig gosse och ingen annan som blev smittad heller. Här äts det persiko-kvarg med glupande aptit.

De flesta dagarna denna vecka har varit soliga, kalla och underbart vårvintriga och jag har passat på att gå ut och promenera och dra Ulf på en bob.

På måndagarna har barnen skidträning nere på byn med en massa andra ungar. Väldigt mysigt när snön ligger tjock på träden och halva skolan är där och röjer runt. Jag passade på att gå en promenad med min kompis Frida runt byn, medan barnen tränade.

Jag har mestadels jobbat på från den här fåtöljen. Skrivjobb till tusen med den nya boken. Ställer ner datorn bland barnens grejer. Spelkort som dräller över hela nedervåningen eftersom Bertil och Folke spelar varje morgon efter frukost innan de plötsligt får jättebråttom att sparka iväg till skolan.
Folke har förresten börjat läsa Harry Potter nu vilket gör mig alldeles pirrig av glädje. Så mycket han har att se fram emot! Är inte de svenska framsidorna så mycket finare än den brittiska för övrigt?

Mitt PT-pass på tisdagen fick ställas in pgav vabb och istället tränade jag i vårt lilla gym i källaren. Inklämt mellan frysboxar och lillkonsum. Svänghjulsträning, kettlebell och hantlar. Körde 50 minuter styrka och sedan 20 minuter kondition.
Det har tagit väldigt lång tid att komma hit. Där jag är trygg och bekväm med att ordna min egen träning.

Det går framåt med mitt nyårslöfte om att konsumera mer kultur. På onsdagen tog jag med mig Elina på Flashback Forever Showen på ett fullproppat Idun. Skrattade tills jag kved. Extremt roligt och extremt grovt.
Sedan gick vi och drack drinkar och pratade alldeles för sent för att vara en onsdagkväll. Somnade vid halv ett typ.

Men på torsdagen och fredagen var alla friska och i barnomsorg och jag fick tid att skriva.
Det här är utsikten från min fåtölj. Känns av någon anledning mycket mer avslappnat att skriva från fåtöljen än vid ett bord. Så fort jag sätter mig och skriver vid ett bord tänker jag
-Det här kommer aldrig gå. Det är för mycket jobb. Jag kommer inte orka sitta så här resten av våren.
Så sätter jag mig i fåtöljen med datorn i knät och vips skriver jag igen.

Lunchpaus med skidåkning som avbrott på en stillasittande dag.

Så kom då äntligen fredagen. Jag kunde träna som vanligt. Efter 50 minuter styrka och 20 minuter i en roddmaskin så har man ett ganska bra glow. Jag stannade kvar och satt i en solstol och skrev efteråt.

Och på eftermiddagen kom barnens kompis Dahlia och hälsade på och sov över. Så nöjd när barnen har besök och ser på film själva ibland så att jag kan få läsa som fredagsmys.

Lördagmorgonen var solig och Essa var deppig för att husse sovit i stan. En sån trånande brud.

Jag och Bertil spelade tre omgångar Finns i sjön och jag förlorade varenda en.

Sedan stack ungarna ut och grävde snögrottor

Medan jag kånkade upp mina pelargoner ur källaren. Varje år tror jag att de är stendöda.

Men så klipper jag bort allt gammalt visset

Och kvar finns själva stommen. Som snart börjar skjuta nya skott och bli stora och fina igen. Jag ger lite ny jord ovanpå den gamla och och svag, svag näring nu i början. Exakt så här sköter jag dem. Minus det närsynta ansiktuttrycket jag har på denna bild.
De här Mårbackapelargonerna har många, många år på nacken och det är alltid ett härligt vårtecken när jag får ta upp dem från källaren igen.

Snart kom Jakob hem från stan medförande gammor Elsa och kusin Felicia och hennes chica bagage.

Kärt återseende.

Lek och stoj

Sedan rakt in i kortspelandet igen.

Medan jag packade matsäck och förberedde för en utflykt.

Familjen tog skotern och pulkan – men jag rymdes inte. Lika bra det för då fick jag en promenad istället.

Svettigt värre och riktigt bra motion.

Vådligt vackert i skogen.

Och Essa hjälpte till att dra mig i de moddiga backarna för hon var helt vild efter att få komma ikapp familjen.

Lycklig återförening.

Och när jag äntligen promenerat fram till gläntan i skogen där de slagit läger…

hade barnen gjort upp eld och börjat tälja grillpinnar.

Det var ett evigt klättrande förstås.

Och efter otåligt grillande över öppen eld (glöden är ju alltid som bäst precis när man är på väg hem igen) åt vi Jokkmokkskorv på mjukkaka.

Någon njöt.

Och solen tittade fram igen och värmde våra kinder. Noterade till och med fräknar på Folkes näsa. Nu är det definitivt vårvinter här i Västerbotten!

Efter att vi fikat skulle vi brottas och alla mina tre barn försökte med förenade krafter att brotta ner mig. Men jag bara kastade dem så att de flög som vantar i luften. Får ju passa på medan detta fortfarande går. Om några år tror jag inte jag vill försöka samma sak. Bertil kommer säkert bli närmare 1, 90 lång som sin morfar och då ligger jag pyrt till.

Hem traskade jag och Bertil tillsammans. Han i snöskor och jag utan.

Aaaaah! Äntligen den blå färg på himlen som jag älskar och saknat så mycket under den bleka vintern.

In kom jag sist av alla efter att jag matat fåren och fyllt på fågelmaten. Tog en bild av vårt torkskåp. Kanske den viktigaste uppfinningen i vårt hem. Ser alltid ut så här vintertid. Barnen och barnens kompisars kläder i en enda röra.

Jag vek tvätt och städade lite i källaren. Och när det började skymma på eftermiddagen kröp jag ner i sängen och läste medan Jakob kirrade middagen.

Tacos till hela högen

Och sedan Mellokväll i soffan innan vi stupade i säng. Återställ våtmarker FTW!
35 svar
Efter din långa träningspaus i slutet av förra året verkar det viktigare än någonsin för dig att hela tiden lyfta fram hur mycket du tränar, går, svettas. Du verkar söka mycket bekräftelse just nu, inte minst med dina spegelselfies med indragen mage. Du duger som du är och behöver inte försöka övertyga oss om att din kropp minsann är i förändring. Du verkar tyvärr inte klara av att leva riktigt som du lär, liksom övriga influensers som påstår att dom vill komma i form för att orka leka med sina barn men det skiner igenom att det är spegelbilden som har makten över dem.
Sänder dig en varm kram men även en påminnelse om att du påverkar andra människor med det du förmedlar och det skulle vara omoraliskt och okristligt att avsäga sig det ansvaret.
Fy vilken deppig kommentar.
Om du hade någon självinsikt hade du kanske sett det varma, ombonande inlägget och en glad människa som är nöjd över att kunna skörda lite frukt efter många års kämpande, på grund av Clara verkligen tvingats till att prioritera hälsan.
Som mitt i en utmaning just nu glädjer det mig enormt att se andras ljusa stunder och att det kommer bli bättre, men också att trägen vinner.
Din kommentar var som en riktigt beskt kaffe som svalnat när man trodde det var varmt.
Man får ta ansvar för din egen hälsa.
Jag skriver mycket om träning för att jag tränar mycket just nu. Jag skriver också mycket om bokskrivande för att jag skriver bok hela dagarna. Inte konstigare än så. Saker jag inte skriver om just nu för att jag har noll tid att lägga på det är tex: kakbak, ommöblering, renovering och matlagning. Så har min blogg alltid funkat. Det är så jag jobbar. Därför varierar teman över tid. För att bloggen skildrar mitt riktiga liv.
Jag började träna för att orka leka med mina barn och slippa ha så mycket smärta i kroppen . Idag kan jag som sagt kasta mina barn som vantar i snön när vi leker. Så nu tränar jag för att det får mig att må så himla bra, för att jag vill leva ett långt friskt liv och för att jag blir så satans snygg. Jag har aldrig hymlat med att jag är en fåfäng person. Men jag betackar mig för dina varma kramar. Jag behöver inte höra av dig att jag duger. Jag duger inte – jag är fantastisk!
Och jag njuter av att se hur du Clara visar att träningen – och resultatet av den – har blivit en så naturlig del av ditt liv! Och att det ger dig möjligheten att båda kasta ungar i snön och ta en träningsselfie fylld av självförtroende
Way to go Clara! Blev nästan avis på just det där med att vara kapabel att köra ett pass själv! För inte så många år sen kunde jag köra en 60 minuters Pilates pass med mig själv som trainer. Det kanske går att ta sig dit igen! Du inspirerar.
Heja Clara! Vilket bra svar (och att du ens orkar svara). Jag älskar när du skriver om träning. Jag är själv en person som vill träna, eftersom det är bra för hälsan, men som av olika skäl kommer av mig i träningen. Blir inspirerad av att läsa om din träning och att du inte tappar greppet trots uppehåll. Det gör att jag blir mer motiverad att ta tag i min träning. Och mer spegelselfies åt folket!!!!
Heja Clara!
Älskar dina inlägg om träning – fortsätt med det och fortsätt att visa din starka kropp. Jag har efter ett halvår med svår ischiassmärta äntligen kommit igång med träningen igen och ska med start i morgon också tag i kosten. Och när min mage återfått sin vanliga form så kommer jag stolt lägga upp foton av den på IG.
Men tack! Tycker kommentaren visade att avsändaren faktiskt inte läst inläggen. Det är väl kristallklart vad syftet med träning var och att förändrat utseende såsom muskulös rygg var en mycket uppskattad bonus. GAH. Sur blir man på folk.
Hej Amelia
Vilket tråkigt inlägg! Clara har skrivit om hur hon har varit orkeslös och svag efter alla graviditeter, drabbats av utmattning och sköldkörtelproblem med följande operation. Att berätta om hur hon har ”tagit sig i kragen” och fått rutiner i träningen är väldigt inspirerande. Uttrycket att duga som man är handlar mer om att acceptera och stärka sin egen självkänsla.
Jag vet att Clara själv kan svara på ditt inlägg, men ville skriva från en läsares håll. Din sista mening är lite obegriplig. Att det skulle vara omoraliskt och okristligt att lägga ut en spegelselfie från träningen, eller är det så enkelt att du helt enkelt mår dåligt av att andra visar att det går att göra en förändring? Eller helt enkelt att du inte har följt Clara så länge?
Heja Clara, dina bilder och berättelser är så fina. Fantastiskt att få inblick i ert liv så långt ifrån Stockholms stress.
Amelie. Jag tycker att det fina med Clara som influenser är just helheten. Dvs allt från fåfänga till präktighet och hela det skiftande vardagslivet däremellan. Jag känner henne inte men uppskattar det jag uppfattar som den autentiska människan. Och vi vuxna läsare kan väl egentligen inte kräva att andra ska ta ansvar för oss? Ska vi bli tryggare och mer autentiska människor själva – så kommer det från oss själva. Inte från Claras träningsbilder.
Men vilket, ursäkta uttrycket, jävla inlägg!
Det är inte fel att tycka om sig själv och sin kropp. Oavsett hur den ser ut!
Självklart vill man att träningsresultat ska synas på kroppen, influenser eller inte. Jävla trams att påstå annat. Tränat mig i form efter cancerbehandlingar. Menvill faktiskt ha en i mitt tycke snygg kropp också och det har jag. Tex välsvarvad midja fast jag är 55. Sina egna känslor har man 100 procent ansvar själv för. Trams att lägga det på influenser.
Omoraliskt och okristligt? Vad tycker du hon egentligen ska göra? Sluta ta hand om sig? Gå i huvudduk och heltäckande klädsel?
Själv respekterar jag Clara i hennes tro just för att hon inte pressar den på andra.
Vilken härlig vecka! Och tack för din fantastiska blogg, håller i både tider av överflöd och kristider. Och tack för sista raden 😉
Tack Maria! Det gör mig glad att du känner så <3
Får jag fråga kring vilken tid du vaknar och sover, och kring vilka tider du äter på en dag? Har försökt ställa om min dygnsrytm och det är så svårt att få det rätt :/
Kan skriva ett inlägg om saken =)
Jag skulle så gärna läsa det inlägget, undrar samma sak!
Februari 💙🤍
I år var första året jag lyckades döda mina pelagoner som varit på vinterförvaring. Snyft! Tog fram alla utom 2 för några veckor sen, kanske lite tidigt o måste ha varit för ivrig med vattningen (?) för stjälkarna liksom ruttnade. Nu står mitt hopp till de återstående tu.
Fotot på när Bertil tar på snöskorna var helt underbar!!
Åh nej! Ja man får vara försiktig med vattningen i början. De behöver inte så mycket. Hoppas de andra klarat sig
Så fin bild på kärt återseende med Essa och Jakob. Kan Essa bli lika kärleksfull och gullig med dig?😊
Älskar din sista kommentar. Återställ våtmarkerna!
Mina brorsöner vill också gärna brottas och härja, men det är nog sista året för mig, haha. Den äldsta är 11 och har två långa föräldrar. Jag har precis näsan över 160-strecket, så snart får jag storstryk.
Så härligt att läsa om din energi och ork. För oss läsare som ser det utifrån är det verkligen en galen resa, med tanke på att du tidigare beskrivit att du inte kunde resa dig från en stol utan att ta stöd mot något. Tänk vad man kan! Det är liksom hoppfullt – att saker kan ändras och gå över.
”Efter att vi fikat skulle vi brottas” 😂 Helt normalt! För övrigt tycker jag att det var riktigt taskigt mot Loreen att störa hennes framträdande, oavsett budskapet. En artist, om väl rutinerad, som säkert varit nervös för sitt framträdande, lägger ner kraft och koncentration för att abrupt få sitt framförande avbrutet framför många, många tittare. Hon gjorde dock om det med bravur. Loreen FTW.
Hej hej! Det här inlägget landade som bomull hos mig idag, vill bara krypa in och umgås med dig och din fina familj haha. Ha en härlig söndag! ♥️
Tack igen för ditt fina inlägg. Var ett nöje att läsa o se bilderna.
Det där med att jobba från fåtölj och inte sittandes vid bordet: Hos mig gäller det att växla. En viss tid är det skrivbord som gäller, sedan igen något ställe i köket och sedan igen till och med säng. När jag har alltid samma ställe där jag arbetar ifrån, blir det mindre produktivt.
Jag lärde mig precis att sittande läge > 30 minuter signalerar ”vila”; som en skärmsläckare för hjärnan… så det tänker jag på nu när jag måste spotta ur mig datorjox nån längre tid!
Sicken missunnsam kommentar du fick.
Förstår också att din komma-i-form resa har tagit tid och gett resultat.
Din blogg är superb.
Du är en sann inspiration! Tack!
Hahaha, jag läste slarvigt och fort, fick det till WTF.
Lite olikt dig och fick inte ihop meningen och läste om. Fick googla FTW. 🙈
Sättet du senaste tiden beskrivit din träning i relation till vardagen och ditt arbete har för första gången fått mig att själv bli medveten om hur träning och psykiskt mående hänger samman. Jag har ex otroligt nog varken varit medveten om eller förstått att min surrande hjärna efter några timmars arbete kan botas med en 20 min promenad. Eller att jag kan bli klar i huvudet på kvällen efter en lång arbetsdag och läggningar genom detsamma. Tack Clara för ärliga och inspirerande exempel på vad rörelse kan göra med oss! Både moraliskt och kristligt i mitt tycke
Dina blogginlägg är en njutning att läsa. Du har ett sånt färgstarkt och underbart språk och är en duktig fotograf. Framförallt är jag så glad att läsa en blogg som inte uppmanar till konsumtion – det är så tröttsamt och jag undrar verkligen när det blir UTE med dessa tröttsamma hauls och reklam för slit- och slänghetsen. Jag längtar till folk börjar inse att det är ute med denna hetsen. Heja dig!!
Återställ Våtmarker ❤️❤️❤️