Ett skepp kommer lastat med bilder från veckan som gått. Riktig långläsning till söndagsfrukosten.

Veckan började med vabb i vanlig ordning. Tack och lov ingen särskilt krasslig gosse och ingen annan som blev smittad heller. Här äts det persiko-kvarg med glupande aptit.

De flesta dagarna denna vecka har varit soliga, kalla och underbart vårvintriga och jag har passat på att gå ut och promenera och dra Ulf på en bob.

På måndagarna har barnen skidträning nere på byn med en massa andra ungar. Väldigt mysigt när snön ligger tjock på träden och halva skolan är där och röjer runt. Jag passade på att gå en promenad med min kompis Frida runt byn, medan barnen tränade.

Jag har mestadels jobbat på från den här fåtöljen. Skrivjobb till tusen med den nya boken. Ställer ner datorn bland barnens grejer. Spelkort som dräller över hela nedervåningen eftersom Bertil och Folke spelar varje morgon efter frukost innan de plötsligt får jättebråttom att sparka iväg till skolan.

Folke har förresten börjat läsa Harry Potter nu vilket gör mig alldeles pirrig av glädje. Så mycket han har att se fram emot! Är inte de svenska framsidorna så mycket finare än den brittiska för övrigt?

Mitt PT-pass på tisdagen fick ställas in pgav vabb och istället tränade jag i vårt lilla gym i källaren. Inklämt mellan frysboxar och lillkonsum. Svänghjulsträning, kettlebell och hantlar. Körde 50 minuter styrka och sedan 20 minuter kondition.

Det har tagit väldigt lång tid att komma hit. Där jag är trygg och bekväm med att ordna min egen träning.

Det går framåt med mitt nyårslöfte om att konsumera mer kultur. På onsdagen tog jag med mig Elina på Flashback Forever Showen på ett fullproppat Idun. Skrattade tills jag kved. Extremt roligt och extremt grovt.

Sedan gick vi och drack drinkar och pratade alldeles för sent för att vara en onsdagkväll. Somnade vid halv ett typ.

Men på torsdagen och fredagen var alla friska och i barnomsorg och jag fick tid att skriva.

Det här är utsikten från min fåtölj. Känns av någon anledning mycket mer avslappnat att skriva från fåtöljen än vid ett bord. Så fort jag sätter mig och skriver vid ett bord tänker jag

-Det här kommer aldrig gå. Det är för mycket jobb. Jag kommer inte orka sitta så här resten av våren.

Så sätter jag mig i fåtöljen med datorn i knät och vips skriver jag igen.

Lunchpaus med skidåkning som avbrott på en stillasittande dag.

Så kom då äntligen fredagen. Jag kunde träna som vanligt. Efter 50 minuter styrka och 20 minuter i en roddmaskin så har man ett ganska bra glow. Jag stannade kvar och satt i en solstol och skrev efteråt.

Och på eftermiddagen kom barnens kompis Dahlia och hälsade på och sov över. Så nöjd när barnen har besök och ser på film själva ibland så att jag kan få läsa som fredagsmys.

Lördagmorgonen var solig och Essa var deppig för att husse sovit i stan. En sån trånande brud.

Jag och Bertil spelade tre omgångar Finns i sjön och jag förlorade varenda en.

Sedan stack ungarna ut och grävde snögrottor

Medan jag kånkade upp mina pelargoner ur källaren. Varje år tror jag att de är stendöda.

Men så klipper jag bort allt gammalt visset

Och kvar finns själva stommen. Som snart börjar skjuta nya skott och bli stora och fina igen. Jag ger lite ny jord ovanpå den gamla och och svag, svag näring nu i början. Exakt så här sköter jag dem. Minus det närsynta ansiktuttrycket jag har på denna bild.

De här Mårbackapelargonerna har många, många år på nacken och det är alltid ett härligt vårtecken när jag får ta upp dem från källaren igen.

Snart kom Jakob hem från stan medförande gammor Elsa och kusin Felicia och hennes chica bagage.

Kärt återseende.

Lek och stoj

Sedan rakt in i kortspelandet igen.

Medan jag packade matsäck och förberedde för en utflykt.

Familjen tog skotern och pulkan – men jag rymdes inte. Lika bra det för då fick jag en promenad istället.

Svettigt värre och riktigt bra motion.

Vådligt vackert i skogen.

Och Essa hjälpte till att dra mig i de moddiga backarna för hon var helt vild efter att få komma ikapp familjen.

Lycklig återförening.

Och när jag äntligen promenerat fram till gläntan i skogen där de slagit läger…

hade barnen gjort upp eld och börjat tälja grillpinnar.

Det var ett evigt klättrande förstås.

Och efter otåligt grillande över öppen eld (glöden är ju alltid som bäst precis när man är på väg hem igen) åt vi Jokkmokkskorv på mjukkaka.

Någon njöt.

Och solen tittade fram igen och värmde våra kinder. Noterade till och med fräknar på Folkes näsa. Nu är det definitivt vårvinter här i Västerbotten!

Efter att vi fikat skulle vi brottas och alla mina tre barn försökte med förenade krafter att brotta ner mig. Men jag bara kastade dem så att de flög som vantar i luften. Får ju passa på medan detta fortfarande går. Om några år tror jag inte jag vill försöka samma sak. Bertil kommer säkert bli närmare 1, 90 lång som sin morfar och då ligger jag pyrt till.

Hem traskade jag och Bertil tillsammans. Han i snöskor och jag utan.

Aaaaah! Äntligen den blå färg på himlen som jag älskar och saknat så mycket under den bleka vintern.

In kom jag sist av alla efter att jag matat fåren och fyllt på fågelmaten. Tog en bild av vårt torkskåp. Kanske den viktigaste uppfinningen i vårt hem. Ser alltid ut så här vintertid. Barnen och barnens kompisars kläder i en enda röra.

Jag vek tvätt och städade lite i källaren. Och när det började skymma på eftermiddagen kröp jag ner i sängen och läste medan Jakob kirrade middagen.

Tacos till hela högen

Och sedan Mellokväll i soffan innan vi stupade i säng. Återställ våtmarker FTW!