På lördagen hade vi fyraårskalas för Uffe. Tänk att det var fyra år sedan jag sist var gravid!? Sedan jag låg i värkarbete i ett badkar på förlossningen och lyssnade på Spanarna för att skingra ångesten. Tänk att jag inte längre har ett småbarn utan en kompetent liten unge som refererar till sina storebrorsor som ”mina pojkar!.

-Var inte så arg på mina pojkar! fräser han när vi säger åt storbarnen att raska på på morgonen

–Är det duuu som är fröken åt mina pooojkar?! gastar han åt fritidsfröken när hon går förbi förskolegården.

-Var är pojkarna nu då? frågar han direkt han kommer innanför dörren efter förskolan.

Hur som helst. Nu var det kalas för lilleman. Han hade bestämt fika och ville ha prinsesstårta, punschrullar och hållglass. Alltså glass som man håller i. Inte i skål. Jag hade på mig samma klänning som jag hade på barnvälsignelsen och som jag haft tusen gånger sedan dess. Bra pris per användning!

Det var ett väldigt paketberg från alla släktingarna. Ulf hade önskat sig en vrålande Kinky-Kong i present (alltså en Kingkong som kan vråla om man trycker på magen på den. Men jag rättar aldrig en rolig felsägning) och stod och fingrade på paketen och försökte lista ut om det kunde finnas en sådan någonstans.

Saft och citrontårta

Soligt som en sommardag inomhus.

Vi fikade och hade trevligt

Och sedan skulle det sjungas för födelsedagsbarnet vilket förstås var väldigt prövande för nerverna.

Och därefter skulle ljusen blåsas. Det kräver sina lungor.

Ulfs min sammanfattar faktiskt också på pricken min känsla inför den här våren. Och tanken på att jag måste hinna färdigt med min nya bok innan midsommar.

Så mysigt att ha stort kalas för Ulf. Det är bara andra gången vi har en sådan baluns för honom för de första två åren var det ju pandemi.

Bertil och Folke fick ett Othellospel från farmor och vi har redan hunnit spela det flera gånger. Vi spelade typ aldrig spel hemma när jag var liten men jag spelar med mina barn hela tiden. Tycker att det är så mysigt.

Uffe testade sin nya playdoh

Men i present fick han också en nerfgun av gammor. Och ett bowlingset av morfar. De leksakerna gick att kombinera på ett underbart vis. Vi ställde upp käglorna på köksön och sedan blev det turnering.


Prickskytte på käglorna. Alla deltog.

Farmor, morfar, kusin Jonas och farbror Jens…

Gammor var oväntat stadig på handen och sköt ner fler käglor under vilt jubel.

Puh, vilket kalas det blev! Nu är det jag som fyller år här näst. Närmare bestämt om arton dagar. Men då är jag på skrivarresa med Malin och en bättre födelsedagspresent till mig själv kan jag inte tänka mig.