Allt bÀr den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthÀrdar den. SÄ stÄr det i Första Korinterberevet om kÀrleken. Men dessa vackra egenskaper kan ocksÄ tillskrivas mina fötter.

För oj vad de fÄr bÀra och uthÀrda.

Och oj vad de tror och hoppas pÄ lite omvÄrdnad frÄn mig.

Men tji fick fossingarna – för de Ă€r den del av kroppen jag tĂ€nker allra minst pĂ„! Jag glömmer bort fötterna i lĂ„nga perioder eftersom de aldrig lĂ„ter höra av sig. Aldrig krĂ„nglar eller trilskas. Aldrig brĂ„kar med mig. Det bara bĂ€r och uthĂ€rdar.

Kanske Àr det kanske dÀrför fotbad Àr sÄ extremt njutbart? NÀr jag nÄgon gÄng om Äret kommer pÄ mitt misstag, spolar upp ett fotbad, tar fram fotsalt, fotfil och löddrande tvÄl. SÀtter mig till rÀtta i en stol och ryser av vÀlbehag nÀr tÄrna klyver vattenytan.

De sista ska bli de första

Fotbad Àr vardagslyx som kostar noll kronor utöver varmvattnet. VÀrt att unna fötterna efter att ha varit instÀngda en hel vinter! Fottvagningen fick till och med en religiös innebörd, nÀr Jesus inför deras sista gemensamma mÄltid tvÀttade lÀrjungarnas fötter som ett tecken pÄ ömsesidigt tjÀnande.

GÄ i frid, pÄ vÀlskötta fötter!