Sticker in med en outfit frÄn förra veckan, nÀr snön fortfarande lÄg kvar pÄ Äkern. Samma Äker som nu skimrar i klorofyllgrönt.

Hade pÄ mig en jumper jag precis kommit över pÄ loppis. SÄ fin med en lite lÀngre Àrm, halvpolo och stickad i en stadig kvalité som hÄller formen.

Bar den ihop med en kjol jag köpte pÄ loppis i vintras, ett par urgamla pumps och örhÀngen jag Àrvt av syrran.

Och en loppad liten vÀska som bara rymmer det allra viktigaste.

Om man som jag gillar att variera klĂ€derna mycket, Ă€lskar mĂ„nga olika stilar och gĂ€rna experimenterar med fĂ€rg och form – ja dĂ„ Ă€r det ett mĂ„ste att handla begagnat. Det gĂ„r inte att rĂ€ttfĂ€rdiga att införskaffa sĂ„ mycket nyproducerat- och det gĂ„r faktiskt inte att ha rĂ„d heller. Tror den hĂ€r outfiten kostade max 200 kronor.

Och om jag tröttnar pĂ„ nĂ„got skĂ€nker jag tillbaka det till loppisen. Inte för att det Ă€r nĂ„got fel i att sĂ€lja sin gamla klĂ€der – men jag gillar att skĂ€nka. Det Ă€r ytterligare ett sĂ€tt för mig att bidra till mina lokala secondhandaffĂ€rer. Jag ser det som att jag lĂ„nar plaggen ur systemet nĂ„gra Ă„r och nĂ€r jag tröttnat sĂ„ Ă„terbördar jag dem dit sĂ„ att de kan sĂ€ljas igen. LĂ„ngtidshyra utan bestĂ€mt stoppdatum. SkĂ€nker jag bra grejer vet jag ju att de kan sĂ€ljas igen för en vettig peng – och bidra till PMU, Röda Korset eller FrĂ€lsningsarmens samhĂ€llsviktiga verksamhet.