I tisdags nÀr jag var inne i stan och jobbade kÀnde jag mig sÄ fin i denna outfit! Loppad frÄn topp till tÄ (utom örhÀngena).

Kjolen har legat i kÀllaren över vintern och precis blivit framplockad igen. För den Àr ju ett typiskt plagg som Àr snyggast utan strumpbyxor. Stadig bomull med frasig underkjol.

TvĂ„ personer gav mig spontankomplimanger pĂ„ stan för mitt hĂ„r i tisdags och det gjorde mig sĂ„ glad. Ger ocksĂ„ ofta komplimanger till folk jag passerar som har fina klĂ€der, ett vackert leende eller en hĂ€rlig frisyr. Alla blir sĂ„ glada! Minns dock i gymnasiet hur jag gjorde det och en “cool” Ă€ldre tjej synade mig uppifrĂ„n och ned, rynkade ögonbrynen och suckade

-Jaha?

Det var en pĂ„minnelse om att aldrig bli en vidrig mĂ€nniska. MĂ„let: att vara en person som tjejerna i klassen under mig tyckte var schysst – inte skrĂ€ckinjagande.

Om jag ska vara helt sanningsenlig bytte jag dÀremot ut skorna innan jag for hemifrÄn. För det sista som hÀnde nÀr jag skulle kliva in i bilen var att sulan lossnade pÄ den ena kilklacken. MÄste limma fast den innan jag kan anvÀnda den igen. SÄnt som kan hÀnda nÀr man köper begagnat och som man fÄr vara beredd pÄ.