
I slutet av femtiotalet bodde min faster Inger några år i Örnsköldsvik. En vår grävde hon upp vitsippor och skickade hem dem till min farmor i Glommersträsk. Vitsippor var inte så vanligt förekommande i Lappland på den tiden – men de överlevde trots allt. Och de spred sig i farmors trädgård. Än idag står de kvar där och blommar så vackert, jag tog den här bilden när jag hälsade på sist.
Så småningom flyttade min faster upp till Kalix. Från farmors täppa grävde hon upp en tuva vitsippor och planterade i sin trädgård. Även där trivdes och bredde blommorna ut sig. Och många år senare tog mamma en tuva vitsippor från min fasters trädgård och planterade ut den hemma i Umeå. Sedan dess blommar hela baksidan till mitt barndomshem i vitt.

Och så en vår för några år sedan grävde jag upp en tuva vitsippor från mammas och pappas trädgård, la dem i en låda och tog med hem till mig. Jag planterade ut blommorna nedanför köksfönstret, så att jag får se dem varje majdag.

Nu lyser de vita stjärnorna i vår trädgård om vårarna. Och jag tycker mycket om att tänka på hur vitsipporna kom hit. Hur resan påbörjades i slutet av femtiotalet, i en kartong som kom med bussen. Och att blommorna vandrat från den ena trädgården till det andra i nästan sjuttio år – för att nu slutligen också få blomma hos mig.
Jag undrar hur många fler platser de kommer att resa till?
35 svar
Det är ju sådär alla POM-växterna levt vidare och spritts! Extra roligt att odla en växt som bär en hel massa minnen, kanske av människor som stått en nära, kanske av såna man aldrig träffat men som bott på ett ställe man älskar osv.
I min trädgård finns flera rosor jag hittat vid gamla, förfallna ödetorp, i diken, i kohagar osv.
Åh, vilken fin historia dessa vitsippor har. Fantastisk resa de har gjort.
Älskar inlägg som desssa ❤️
En sån söt och fin liten ”saga”!! 🤍💚
~ Om vitsippans vandring~
❤
Vackert.
Så fin och rörande historia.
Det där är inga vitsippor vilka som helst. Det är vitsippor med affektionsvärde. Vilken fin historia!
Älskar detta. Har hämtat flera blommor från mina föräldrars gård till min trädgård och de skänker mig sådan glädje. Särskilt blåsippan, som inte är så vanlig där jag bor nu (i Sörmland där jag kommer ifrån är de desto vanligare, och inte ens fridlysta). Min farfar hämtade blåsipporna från sin föräldragård för sådär 65 år sen och planterade på min föräldragård, där de har spritt sig fantastiskt bra. Och nu har några fått flytta med mig. Det är så fint tycker jag. Varje vår drar jag med mig ungarna ut för att kika efter de små knopparna, vilken glädje!
(nu har jag lärt mig att man visst inte får gräva upp blåsippor trots att de inte är fridlysta, men det var jag lyckligt ovetandes om när jag tog med dem)
Så fint att se en tradition föras vidare, vitsippor eller tankar
..
Men åh vilken fin historia
🧡❤️💙💚💛
Åh så fint! Hos min morfar stog en nyponbuske som kom från min mormors mor. Som det blev supergod nyponsoppa av! När jag var liten grävde jag upp en stickling och satte hemma hos mamma och pappa. Nu har jag äntligen en egen trädgård. Så i sommar ska jag gräva upp en stickling till mig själv. Och varje år när den blommar kommer jag tänka på min morfar! ❤️
Så fint! Jag har fått tulpanlökar av min pappa som kom från gården där min farmor växte upp, och där släkten har bott i snart 250 år. Från Skåne till Göteborg och nu i Borås. Mina solklara favoriter!
Sådan igenkänning och sånt mys i hur du beskriver detta. Tack!
Vilken fin resa dina vitsippor har gjort. Så fint att få läsa.
Så fina minnen med vitsipporna
Så fint! Jag har också växter från mina föräldrar, och de har växter från sina föräldrar, men ännu har inget fått flytta i flera generationer. En annan sak jag drömmer om är att plantera växter och träd som har anknytning till olika tider och platser i livet. Jag vill gärna ha en rönn för jag hade ett sådant favoritträd i skogen när jag var liten. Paradisbuskar för det växer i mina föräldrars trädgård. Magnolia för att jag pluggade i Lund. Ginkgo för att det växte en sådan på gården där vi bodde förut. Osv. Det är min plan!
Verkligen fint Clara! Där i blommorna lever din mamma, faster, farmor och du själv vidare många år framöver.
Åh, men for en utrolig koselig historie 😍 Her er vitsipporna ferdigblomstret for i år, men jeg har gjennom hele våren gått og tenkt at om jeg skulle bevart én eneste duft året gjennom, så hadde det vært den av vitsippor. Nydelig!
Jättefint med sipporna. Men, tänk, trodde du växte upp i en lägenhet, nu får jag bilden av att du bodde i villa/ småhus som barn. Kanske båda iofs. Plebsen let me know!❤️
Korr. : Please ska det stå såklart!😂
Åh vilken mysig historia, och till bästa blommorna! Jag älskar vitsippor! 💕 Jag har inga i trädgården, men här nere i Skåne blommar de rikligt i skogar och dungar och jag njuter så varje år! De har fått fastna på några tavlor också och fler lär det bli! 😄
❤️
Så fin i håret på andra bilden 🙂
❤️
Vad lustigt. Jag har aldrig tänkt på att man kan ha vitsippor i trädgården. Ska jag nog prova till nästa år. Nu är de färdigblommade här i Stockholmstrakten. Vilken fin berättelse om hur de kom hem till dig.
Min mormor hade gullvivor i sin trädgård som vi tog med oss från Åland där de är mycket vanligare än där mormor bodde. Så växter kan resa uppåt i generationerna också!
Åh, en sådan rar liten berättelse. 🤍🤍
Jag har rosor i min trädgård som min farmor hade i sin trädgård. De hade hon i sin tur fått av sin granne (född någongång på 1910-talet) som hade dem i sitt barndomshem, så väldigt gamla. Men de växer så vackra och rosa nu, även här.
Min farmor hade också stora, vackra perenna vallmo utanför staketet vid sitt hus. Min farmor är nu död sedan fyra år, och jag kände så starkt att jag ville ha vallmo från hennes hus, så jag promenerade förbi där i höstas, men alla överblommade vallmo förutom just en hade klippts ned av nuvarande ägare. Kändes som att det var min farmor som sparat den till mig, hon älskade sitt sekelskifteshus och bodde där i många många år så finns någon del av henne kvar någonstans, så är det där. Nu är de planterade och jag hoppas hoppas att jag får åtminstone en blomma som jag kan plocka fröer av och föröka, så att jag också kan plantera hennes fina vallmo vid mitt hus, ut emot gatan till ♥️
<3 så fint
Underbar historia!!
Finaste jag läst på länge!🥰
Min mamma och pappa har vitsippor i rabatten. Det är sannerligen vackert, och så fint att kunna gräva upp en tuva och ta med sig från pin till pin :’)
Det här gjorde mig rörd. Tack för fin läsning!
Så härligt att vitsipporna trivdes på de nya platserna. Här på Skånes västkust om det inte finns lövskog så trivs de inte. Jag försökte plantera in dem en höst men bara bladen kom på vårkanten.
Så vackert. Blir rörd.