I lördags morse var vi sega upp ur sängen. Barnen hade en övernattande kompis och när Folke frågade om de inte kunde få scones till frukost föll jag till föga.

Klart vi ska ha scones!

Bakade ett gäng

Som vi kalasade på

Kalas i kalsong

Sedan hoppade jag i min arbetskläder. Jag skulle nämligen ut och göra lite nytta i min trädgård. Essa tog ut löpsteget.

Ser ni henne? Detta är alltså Essas säkerhetsavstånd till elstängslet i förgrunden. Att border collies är signalkänsliga är årets underdrift. Det räcker med ett enda tillfälle för att de ska vara ärrade för livet.

Någon som inte är ärrad för livet. Han ville absolut kontrollera om elstängslet fortfarande gör lika ont.

Det gjorde det.

Fårmassage

Så här har det sett ut i vår trädgård i vår. Uppgrävda perenner från paradrabatt som måste göras om. Deppigt.

Maskrosor fulla rabatterna och inte en enda nedklippt fjolårsperenn.

Och så här såg det ut när jag rensat rabatterna! Ni förstår att det har varit skräpigt värre.

Sedan kånkade jag fram krukor och fyllde med trädgårdskompost och jord.

Barnen åt rabarber

Och någon försökte mortla rabarber, med varierande framgång.

Jag fick ihop femtontusen steg i trädgården men sedan gick jag in och tog ett bubbelbad med Ulf och vilade. För vid sextiden skulle jag på rep i bönhuset, inför söndagens gudstjänst. Och efter det stoppade jag Ulf i säng för att jag skulle på efterfest till byns cykelfest. Tog inte en enda bild och somnade inte förrän halv två på natten.

Men nästa morgon var det upp med tuppen för att lägga håret på papiljotter, måla mig och och sjunga upp inför gudstjänsten.

Sol och väldigt, väldigt friska vindar!

Utsikten från bönhuset.

Det är roligt att bo i en by med så många engagerade människor som lyckas hålla liv i bönhuset. Så att det inte går samma dystra öde till mötes som så många andra. Det vill säga blir privatbostad eller agerar förråd.

Vilket lovsångsteam det var! Wow!

Och kyrkan fylldes snart med människor. Tycker så mycket om att vara i kyrkan för det är bara då man umgås över åldersgränserna på det här sättet. Vi är ju rätt dåliga på det i Sverige annars. Inte många som bjuder mormor och kompisarna till samma party.

Jag fick så många omslutande, trygga tant- och farbrorskramar och uppmuntrande ord. Det var precis vad jag behövde kände jag.

Min vän Charlotte som är en fena på att organisera och styra upp ledde mötet och projektledde gudstjänsten.

Folke och Ylva-Karin

Barnen dansade till lovsången på scenen och Ulf körde en helt egen dans som gick ut på att bistert stå med armarna i kors och stampa takten försiktigt med foten.

”Strumpan i stenen-dansen” kallades den tydligen.

Jag sjöng med kören och solo på Vår fader och kände att det är SÅ roligt att sjunga i kyrkan! Gör det sällan nu för tiden men förut när jag bodde i stan var jag ju med i lovsångsteamet i min församling och då sjöng jag jämt. Dålig sak med att sjunga sällan är att man blir SÅ HIMLA NERVÖS. Eller jag kände mig inte nervös först men när jag började så blev jag det ändå.

Sedan satt jag och Stina och torkade tårar och snöt oss under gudstjänsten som man gör när det är berörande och fint.

Därpå stundade kyrkfikat. Hembakt bröd, kolakakor och rulltårta. Så gott alltsammans!

Min stora gosse

Den glasartade blicken hos någon som somnat sent och vaknat tidigt och gråtit sig igenom en gudstjänst.

Gullig farmor var där och hälsade på.

Stina var som sagt med

Och Ulrika förstås. Efter att vi fikat och pratat och haft trevligt i ett proppfyllt bönhus begav vi oss hemåt.

Men först ville Bertil plocka hägg åt mig. Häggen blommar för fullt och eftersom det blivit så kallt har våren bromsats in och blomningen förlängts. Ganska skönt när perioden mellan hägg och syren dras ut lite. Så man hinner med.

När vi kom hem åt vi varmkorvslunch, anmälde till sommarens scoutläger, kämpade med att få ihop planeringen för semestern samtidigt som jag försökte hjälpa Ulf att laga sin walkie talkie.

Och så tog jag en söndagspromenad med Elina i telefon. Inte svårt att gå långt när det är så vackert.

När jag kom hem igen firade vi Mors dag och åt tårta på verandan.

Så glad över att ha fått vara mamma i tolv år och ha tre så fina gossar. Det är nästan så att man blir sugen på en fjärde.

Efter fikat kröp vi ner under filtar i soffan och kollade på Historieätarna. Jag är så glad att det nu finns i SVT play. Har längtat efter en repris så att jag får visa mina historieintresserade pojkar. De satt som tända ljus och till och med fyraåringen ville kolla!

Medan Jakob gjorde kväll för pojkarna förflyttade jag mig från en tevesoffa till en annan. Tog nämligen cykeln hem till Stina som hade ordnat mys. Vi skulle se The Chosen på Netflix som är en teveserie om Jesus liv. Den har släppts i tre säsonger men sju är planerade. Och efter vad jag hört ryktas så har den transformerat människors liv! Så peppad på att se. Vi hann tre avsnitt och det verkar väldigt lovande.

Och det var den helgen i bilder, det!