-Du verkar så pigg?! sa min syster förvånat till mig, sist jag var här och hälsade på. Och nu igen när jag kom hit.
-Du verkar så i balans? Som att du visserligen blir trött men sedan pigg efter en stunds vila.
Det kanske låter som en konstig sak att säga. Vem blir inte trött och sedan pigg igen efter vila? Det är väl precis så det fungerar? Nja, inte riktigt. Inte för mig som varit utmattad i alla fall. För mig har tröttheten varit lynnig, ologisk och nyckfull. Energin har kommit stötvis för att sedan på ett oförutsägbart sätt plötsligt ta slut.
För mig som varit utmattad är “vad pigg du verkar” den högsta formen av beröm. Verkar jag pigg? Ja, men det är kanske för att jag känner mig pigg! Vad består då piggheten i? Att jag far runt som en oljad blixt och uträttar tusen olika saker? Nej snarare att jag orkar hålla igång länge i ett lagom tempo.
När jag kommer till syrran och hälsar på brukar jag ramla ner i ett hål av trötthet. Jag slappnar av så mycket att jag blir håglös. Tröttheten är förlamande och helst vill jag bara ligga på soffan och halvslumra. Men så känns det inte nu. För efter en lång dag på stranden, när barnen äntligen har somnat för kvällen, ställer jag mig och städar hennes diskbänk grundligt och skurar av diskställets flott och alla teburkar hon har vid spisen. Det finns helt enkelt ork kvar.
Vad beror det på? Jag önskar jag visste det exakta svaret – så att jag kunde tillverka mer av denna magiska medicin. Men jag ska försöka spalta upp det för mig själv, för att bli mer medveten av vad som bidragit till förändringen.
Jag har inte småbarn längre. Jag har haft det i tolv års tid, men för första gången har jag bara barn. Ulf är visserligen endast fyra år – men väldigt kompetent och lättsam nu för tiden. Han har dessutom två storebrorsor som både passar och leker med honom. Det finns alltså utrymme för mig att läsa bok en stund mitt på dagen – eller dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro.
Jag har börjat läsa igen. Ingenting (utom möjligtvis skogspromenader) är lika effektivt för min vila som att läsa. Pulsen sjunker och lyckohormoner sprutar runt i kroppen. Under mina tolv åren med småbarn har jag knappt läst en bok om året. Nu läser jag flera i månaden och får alltså mycket mer aktiv vila.
Jag sover bättre och mer. Räknade ut att jag sov ett extra dygn i månaden den här vintern jämfört med förra vintern. Det måste ju påverka kroppen på tusen positiva sätt.
Jag har gått i traumaterapi. Och det har låst upp knutar kring några jobbiga händelser i mitt liv som jag lagt otroligt mycket tid och energi på att försöka hantera. Det var efter traumaterapin som jag plötsligt började sova bättre. Så kanske hänger allt ihop?
Min man arbetar mindre än förut, vilket givetvis minskar stressen för oss båda.
Jag är inte särskilt stressad över mitt eget jobb. 2021 avslutade jag ett jobbsammanhang som senaste åren starkt bidragit till min stress. Sedan dess har arbetssituationen steg för steg blivit bättre. Och denna vår med långt och fokuserat bokarbete men inte så mycket annat som stör, har verkligen varit välgörande för mig.
Jag är stark i kroppen. Jag tränar styrketräning regelbundet. Jag cyklar, promenerar och rör mig på ett sätt jag inte gjort sedan jag var barn. Att träna gör mig piggare på dagarna – och tröttare om kvällarna. Det förbättrar min sömnkvalité och gör det också lättare att välja bra mat på tallriken.
Jag äter mer och bättre än tidigare. Riktig frukost varje dag. Mer grönsaker, fler mellanmål och färre tomma kalorier.
När jag spaltar upp det så här så blir det tydligt att det är många saker som tillsammans skapar en bra hälsa. Och många gånger är det inte upp till en själv att bestämma förutsättningarna. Har man småbarn så sover man ofta sämre. Har man det stressigt på jobbet är det svårt att hinna träna. Hinner man inte träna sover man ännu sämre. Har också ens partner ett stressigt liv finns det mindre möjligheter till avlastning. Genomgår någon närstående en kris saknas kanske både ork och energi att själv ägna sig åt aktiv vila. Som att läsa, trädgårdsarbeta eller gå långa promenader. En form av vila som är nästan lika viktig som sömn. Och har man gamla trauman som spökar och håller en spänd som en fiolsträng om dagarna – ja då är det klart att man blir trött av att leva!
Allting sitter ihop. Hälsa är precis så holistisk som floskeln antyder. Och att skuldbelägga sig själv är det verkligen ingen mening med. Men det fina är att om man lyckas göra en bra sak som främjar ens mående så kanske det med tiden frigöra energi. Så att man kan påbörja förbättringar på ytterligare ett område. Och så hamnar man förhoppningsvis i en mer positiv spiral.
Jag vill tro det. För det är på det sättet jag själv har kravlat mig upp ur utmattningen. Och även om jag kommer bli trött igen, nya kriser kommer uppstå och jobbiga perioder tillstöta. Så vet jag med mig att jag nu har många fler skyddsfaktorer som kan hindra mig från att rasa lika djupt ner.