Fann en sådan underbar klänning på loppis häromsistens. Känns som en riktig präktig frikyrkoklänning från förr, men egentligen är det bara en åttiotalstrasa. Med smock i midjan, spetskrage och gulliga vita manchetter.
Det bästa? Att den är skön som en pyjamas ungefär. Generellt skulle jag säga att åttiotalskläder som imiterar fyrtiotal är min favoritgenre. Man får de fina snitten men i lite skönare tygval och snitt.
Jag har verkligen fått ett nyväckt intresse för loppiskläder i och med att jag gått ner till (ungefär) den vikt jag haft större delen av mitt vuxenliv. Jag har ALLTID föredragit att handla mina kläder second hand men under de år jag vägde mer så var det inte lika roligt längre. Svårt att hitta saker som satt bra, jobbigt med passformen och jag som redan i mig själv är för stor för många vintagekläder (178 cm långa kvinnor med rejäl axelbredd och 41 i skor har inte varit så vanligt genom historien) fick det inte enklare med extra kilon på kroppen. Så då var det lättare att handla nyproduktion, även om inte heller det kändes särskilt kul. Kläder gick från passion till ett nödvändigt ont och mina dar som modebloggare kändes väldigt långt borta.
Men nu är det kul igen! Fast andra utmaningar har uppkommit. Jag märker hur skev min kroppsuppfattning är efter att ha fött tre barn och gått upp och ner i vikt och sedan börjat styrketräna. Jag har liksom inte fått kläm på mig själv. Bröstkorgen är bredare efter tre graviditeter. Höfterna likaså. Brösten sitter längre ner, mina axlar och ryggmuskler har vuxit av all styrketräning. Huden är mjukare och lösare över hela kroppen och rumpan har klättrat uppåt och ökat en storlek. Jag lägger inte någon värdering i det. Det är bara ovant. Och när jag plockar kläder på second hand så är hälften för stort och hälften för litet och jag står där allt mer snurrig.
Det är som att jag måste lära känna kroppen på nytt. Och just idag övar jag på min kroppskännedom i en klänning som är from.
48 svar
Delar både längd, skostorlek, antal barn och förvirringen kring kläder. Vill att det ska börja kännas roligt igen! Dina secondhand affärer levererar konstant – jag tycker aldrig jag hittar något! Men så måste det vara bekvämt och snyggt, inte den vanligaste kombon 😉
Nej, tyvärr inte den vanligaste kombon alltid!
Fin klänning! Jag har också förändrats i kroppen, både efter barnafödande men nu sista året av en medicin som gjort att jag gått upp i vikt. Jag är inte så lång och att gå upp en storlek gör att jag känner mig som en michelingubbe. Jag slutade med medicinen men insåg att mitt mentala mående är viktigare än vikten av kroppen så jag började igen. Jag har en enda klänning att ha på mig i sommar. En enda som är lagom. Först fick jag panik. Men så tänkte jag att jag ska testa och se hur det känns med bara en liten garderob i sommar. Leva minimalistiskt ett tag. Jag har inte råd att köpa nytt och loppisplagg i stl 44-46 verkar det ont om. Jag har shorts och t-shirts som passar så jag får göra det bästa med det jag har!
Så inspirerande idé att leva med minimalistisk garderob tycker jag! Skulle du ändå vilja hitta någon mer klänning fanns det en himla massa i dina storlekar second-hand hos Sellpy (jag letade själv efter just de storlekarna där för ett tag sen och hittade så mycket fint till en bråkdel av vad det hade kostat att handla nyproducerat) Här är tex en sökning på klänningar i strl 46-48; https://www.sellpy.se/search/Kvinna/Kl%C3%A4der/Kl%C3%A4nningar/Kl%C3%A4nningar?sizes=WMN-EU-46&sizes=WMN-EU-48
Sedan får man ytterligare en ny kropp efter klimakteriet, där inga tidigare vedertagna funktioner beter sig som de ska.
Den skriver jag under på 😃 + att min migrän har blivit katastrof i klimakteriet så det är omöjligt att träna 😣
Haha, japp! Har hört mycket om detta från äldre släktingar
Fast frisyren?
Ett tips
Kolla upp järnvärdet. Inte bara det test de lätt tar utan det grundläggande också. Vår grundbuffert. Vad det nu kan kallas.
Testa ta blutsaft varje dag ett par månader därefter någon månad nu och då.
Och ett par teskedar brännässlor varje dag. Året runt! Plockar du själv unvik gödselstackar. Köper du, se till att det är ekologiskt och torkat på låga temperaturer. Pulveriserade nässlor kan ha utsatts för högre temperatur än 40- 45grader vilket förstör visst innehåll.
Ät nässelsoppa och gröna nässelsåsen till spaghetti. Bäst nu på försommaren.
Jag hade migrän många långa år plus efter barnen också pms. Det är borta nu, båda två efter att jag började fylla på näringsämnen via blutsaft, brännässlor och omega 3 via fisk.
För mig tog det inte ens en månad efter att jag börjat använda blutsaft och nässlor. Så var jag fri från migrän och fri från pms.
Säger inte att det funkar för alla. Men klart värt att prova.
Bra mycket billigare och nyttigare än en massa piller om det funkar.
Jag behövde äta regelbundet annars fick jag migrän. Nu kan jag vitaminfasta utan att bli sjuk.
Jag har fortfarande behov av regelbundenhet i mina matintag. Men tidigare fick jag migrän om mattider förändrades minsta lilla.
Man kan bli riktigt sjuk av långvarigt användande av viss migränmedicin. Vilket hände mig. Så jag slutade tvärt med medicinen och fick leta andra vägar att bli bra.
Tack för tips 😃 det ska jag testa.
Men vilken fin klänning, den klär dig jättebra! Och den passar i by med bönhus och åkrar. Det är en kämpig sak att lära känna sin kropp på nytt efter förändringar. Det är iallafall väldigt roligt att se klädbilder på dig. Du har din egen stil och gör som du vill! Det är så härligt. Jag har en annan stil än du men jag går också min egen väg och det är en sån frihet.
Önskar få se lite aktuella bilder från dina rabatter, rakt upp och ner, om man får önska nåt inlägg.
Ja! Det ska jag nog kunna ordna.
Tack för peppen
Jag har också bytt kroppsform efter att ha fått mina två barn och har gått från timglasfigur till äppelform. Jag har absolut INGEN aning om hur jag ska klä mig längre…
Visst är det svårt!! Känner mig inte bekväm i någonting längre…
Det här är ett sånt himla vanligt problem. Känns inte som att det blir riktigt samma för män eftersom deras kroppar (oftast) inte ändras så mycket på så kort tid
Var och varannat inlägg handlar om din kropp nuförtiden. Så trött på att allt och alla ska vara så kroppsfixerade! Oavsett form och färg så är det ett jäkla tjatande om kroppen, det gör mig modfälld. 😔
Kan vi inte bara få vara som vi är/har skapats och fokusera på det vi har innanför skalet istället – hjärnan och hjärtat.
Jag var aldrig haft en tanke på hur alla delar av kroppen förändrats med livets gång, det är ju så
för de allra flesta.
Jag saknar bullmamman och bondmoran Clara ❤️
Finns väl ingen motsättning i att vara såsom man är och samtidigt skriva om kroppen osv. Motsätter mig att det är ett “jäkla tjatande” om kroppen, iaf. från Claras sida. Tycker att Clara verkligen skriver sunt om kroppen. Vi bor ju trots allt alla i våra egna kroppar och det är enligt mig ganska ensamt ibland, och utseende är ju inte bara skal. Det kan vara en ledsen själ som syns på ytan. Ett ont hjärta och deppig hjärna avspeglas ju i våra ögon och hårkvalité ex.
Att du saknar bondmoran och bullmamman får du, som du säkert förstår, hantera själv. För övrigt så lägger ju Clara ut många “bulliga” inlägg med både mat, bak och lantliv varje vecka.
Att någon, tvärtemot du då, har tankar på att kroppen förändras är ju inte dåligt per definition(som jag nog uppfattar att du tycks tycka). För trots att det är så för de allra flesta så kan någon ändå vilja reflektera, hantera och prata och skriva om det.
För en del kan det ju vara alldeles livsomvälvande att få värre pms med åren, förlora sin “unga version av sig själv, och inte längre ha samma ork osv. Det bara måste få dryftas tycker jag.
Camilla, så bra svar. Håller med om allt du skriver.
Tack Camilla för din kommentar! Här och alltid – du skriver så mycket intressant och bidrar ofta till spännande diskussioner här i kommentarsfältet =)
Åh 😍 tack till dig Clara! Så fint att läsa att du tycker så om det jag skriver.
Jag håller med om att det är mycket kroppsfixering. Verklig fixering som främträder genom de konstigaste utsagorna om kropp, komplex och storlek.
Nu är det den åttonde kommentaren du lämnat på min blogg som handlar om att jag är utseendefixerad. Och när jag går igenom ALLA dina kommentarer hittar jag faktiskt inte en enda positiv kommentar som du har skrivit och funderar i mitt stilla sinne varför du ens läser? Eller läsa kan du för all del göra – men vad är det i DIG som gör att de enda reaktionerna du vill dela med dig av efter läsning är de negativa? Inger bloggen dig enbart negativa känslor? Varför fortsätter du då läsa?
Tänk alla timmar jag lägger ner på att skriva, klura, fota fundera, tänka ut roliga vinklar och ämnen – och så är känslan du lämnas med ändå bara negativ? Det är trist för dig och ganska trist för mig – så kanske är det bättre att du helt enkelt inser att den här bloggen nog inte är platsen där du ska spendera din tid?
Jag har varit ditt största fan men jag upplever att det du förmedlar driver åt det negativa hållet. Jag upplever dig (eller din framställning av dig själv) som mer och mer som ängslig och utseendefixerad. Jag läser inte din blogg så ofta, följer dig inte på IG och lyssnar inte på din podd så jag är inte aktiv följare på så sätt längre. Men ibland läser jag bloggen av ren slentrian och därför tänker jag att detta perspektiv på hur din blogg, och din, genom den, framställning av dig själv, kan uppfattas är av vikt. Du vill väl inte bara ha rövslickare som kommenterar.
Vad synd då att du aldrig skrev något positivt under åren du var mitt största fan – utan bestämde dig för att börja kommentera först när du tappade intresset. Det är ju allmänt känt att positiv förstärkning funkar bättre än kritik. Jag har många läsare som önskar inlägg och ger förslag på teman och många av mina texter och inlägg kommer till efter just sådana önskemål. Det är input som jag uppskattar väldigt mycket. Det här däremot är inget jag har någon som helst användning för. Att du tycker att jag är kroppsfixerad – vad ska jag göra med den informationen? Jag håller ju inte med och sedan är diskussionen över.
En sak kan jag dock säga och det är att den som tror att kläder och stil är ytligt säger det för att de själva är ytliga. För att det är det enda de själva tänker på när de klär sig. För att de saknar djupare förståelse för hur kläder kan användas för att uttrycka personlighet, ändra sinnesstämningar och hjälpa en att förstärka personlighetsdrag. För att de själva inte förmår se kläder och stil som ett kreativt skapande förstår de inte att det hos andra finns djupare tankar och processer.
En helt perfekt kommentar. Man kan undra….Tack annars för fina bilder, texter och trevliga samtal här. Jag snyltar på makens konto här, men får nog skaffa eget. Trivsamt.
Tjusigt! Saknas bara en bibel i ena handen😉
Attans! Det ska jag ha nästa gång =)
Ibland tycker jag att dina outfits är superfina och ibland är det verkligen inte min cup of tea. Men att du alltid kör din egen stil är det mest inspirerande!
Älskar när folk gör det, oavsett om det är nåt jag själv skulle klä mig i eller (absolut) inte – det gör mig så glad att se! Antagligen för att det handlar om att våga bejaka den personliga friheten; när nån gör det ser ofta andra det och vågar mer själva.
Denna klänning faller inom kategorin absolut inte för egen del (alltför många negativa barndomsassociationer). Men skorna hade jag lätt haft ett par likadana! = )
Sara, jag håller verkligen med! Ofta reagerar jag på Claras klädbilder med ett “hjälp, det där skulle jag aldrig ta på mig – men vad snyggt och med vilken pondus/utstrålning hon bär upp det”. Och det är så roligt och inspirerande!
Just denna klänning tyckte jag dock var helt underbar! 🙂
Haha! Puss!
Men så fint med gula skor!
Ibland när jag ser sådana här outfitbilder önskar jag att jag var klädintresserad! Men jag blir bara stressad av klädinköp och klädval. Att ha ett jobb där du måste ha speciella arbetskläder och aldrig dina egna kläder vore rena drömmen, haha.
Nu är jag gravid och känner NOLL lust inför att skaffa större kläder som magen ska få plats i så småningom. Vet inte ens var jag ska börja.
Kanske behöver du inte skaffa så mycket, vänta lite och se. Kanske kan du kombinera plagg i din befintliga garderob på nya sätt? Själv har jag lyckats lösa det genom att köpa ett enda par byxor och nu är det bara dryga två veckor kvar till BF, så jag tänker att jag håller ut med det jag har. Känns onödigt att skaffa något nytt nu längre.
Apropå kommentarer om kropps- och utseendefixering etc: jag tycker bara det är otroligt generöst att vi ens får ta del av dina tankar och din personliga resa vad gäller hälsa, träning och så vidare. I andra perioder har det ju varit andra saker. Det bidrar till att bloggen känns så genuin, i en tid där få såna bloggar finns kvar. Jag känner igen mig i att livet liksom har sina olika årstider och intressen, ibland står träning och hälsa i fokus, ibland ens jobb, ibland någon hobby, och så vidare. Det är naturligt att man i sin blogg skriver om det som känns aktuellt för en just nu. Tack för att vi fått följa på så nära håll genom åren!
Tvärtemot vad några andra skriver i kommentarsfälten så tycker jag du delar väldigt sunda värderingar kopplat till kvinnors kroppar – att få vara allt på samma gång! Att vara stark för sig själv och sina barn, att få vara kreativ och fåfäng, att få vara förvirrad kring en kropp som ändras, att hantera sjukdom och friskhet, att pendla mellan stolt och förvirrad, att ibland känna sig som vackrast på jorden och ibland inte alls. Du skriver om hur mycket du ibland kämpar för att få till din träning, att ta hand om och vara snäll med sig själv och sin kropp, att vara stolt och känna sig fin trots att man inte är size 0. Tycker det sprider en känsla av acceptans för sig själv och att ändå vilja bli bättre – starkare och mer redo för livet. Och heja dig som inte viker ner och ber om ursäkt när folk blir triggade utan bestämt ber dem hantera sina triggers på egen hand – du är min förebild!
Jag håller helt med! Gillar hur både Clara och du sätter fingret på det när ni pratar om pendlingen. Att man lätt pendlar mellan stolt och förvirrad, alldeles oavsett kroppsformen och dess helt egna pendlingar.
Exakt på grund av det, och kommentarer som dina, som jag läser denna blogg med god behållning.
Värme till er!
Tack Lina, Ann och Emma för era vänliga och uppmuntrande kommentarer! KRAM
Men så sant.
Jag tycker du klär i allt du visar upp. Om vi andra skulle ha det på oss eller inte spelar ju ingen roll. Det är dig det passar på. Vi kan ta fram, förminska eller förstärka olika saker med färg liksom med form hos oss själva. Det är en konst i sig. Och där har du en gåva.
Vi förändras så över tid. Det hör livet till
Vi måste få känna. Fundera.
Jag tycker det du skriver är härligt befriande. Systerligt om man kan säga så. Att du delar det. Att man upplever förändringarna, grunnar över dem. Försöker finna sig tillrätta med dem. Utforka det nya.
Allt har sin tid uppenbarligen. Slappare hud, hängbröst, bredare höfter och bröstkorg.. Vi får fler rynkor, blir gråhåriga. Allt förändras hos oss på olika sätt just för att vi är olika och har levt olika typer av liv.
Endel har fått barn andra inte. Endel har tränat andra aldrig. Vi äter olika saker osv. Men åldrandet tillhör alla som blir äldre.
Sedan kan man ju genom träning, kost mm bli mer lik det “jag” man kommer ihåg. Eller i alla fall bli starkare och friskare.
Själv har jag börjat träna hemma och äta nyttigare. Jag blev förvånad vad det gör mycket. Min bröstkorg har dragit ihop sig och magmusklerna syns igen inte för att det var målet. Det bara blev så. Men brösten som schasat ner, hänghuden på magen efter graviditeterna den finns där som en härlig påminnelse om barnen jag fick bära.
Det jag tycker är jobbigt det är håret. Men det har nog inget med att bli äldre att göra. Men det var covid och stressen kring det som tog så mycket av det och det verkar inte vilja komma tillbaka. Och så in i klimakteriet.
Jag vill helst gå i ide. Raka mig, bära peruk. Jag vill undvika att träffa folk. Fast ändå inte.
Jag vill leva och inte låta det hindra mig. Men att få så lite hår har varit ett trauma i sig. Jag vill tro att det kommer tillbaka. Jag vill tro det.
Mitt hår såg också för sorgligt ut efter långa tider av stress och sjukdom. Är det som mitt så kommer det tillbaka, även om det känns som det tar en halv evinnerlighet. Ha tålamod! Och testa peruk eller nån tjusig hatt längs vägen – det kanske visar sig vara helt din grej ❤️
Tack för din fina kommentar E. Tycker inte det är det minsta konstigt att du lider av håret som förändrats. Hår är mer laddat än vi kanske först tror. Så mycket av vår identitet hör ju ihop med vårt hår – det vet ju alla som någon gång gjort en misslyckad klippning. Att då förlora sitt hår måste vara svårt. Lider med dig och hoppas att du ska få hitta ett sätt att vänja dig och stå ut så att inte livshvaliten i övrigt påverkas allt för mycket. För trots sin stora betydelse så är det ju ändå bara hår.
Stor kram
Hej Clara! Jag kommenterar inte ofta men jag läser ofta fina inlägg. Vill bara poängtera att du är klok som en bok och inspirerande. Du har så många olika sidor och det ena utesluter inte det andra. Dessutom har du fått mig att inse olika saker som att gå ner i arbetstid har varit av vikt för att sedan ge den tiden på annat såsom träning- avkoppling och balans. Jag finner 90% av dina inlägg inspirerande och jag fattar inte hur du orkar fortsätta och leverera är efter år. Du är i liknande ålder som mig och jag behöver en blogg som din för att få reflektera kring ålder, vad som är viktigt i livet, drömmar, mål, kvinnligt, manligt och få nya perspektiv och mod att våga se saker från andra perspektiv. Tack för att du orkar blogga – nu ser jag framemot att få se en prunkande trädgård med odling och barn i drivor 🤣
TACK! Det gör mig så otroligt, otroligt glad att läsa. Heja dig Sophia och tack för peppen
Jag tycker att du har rätt i allt du skriver.
Jag har uppnått 80 års ålder med allt vad det har inneburit.
Min make avled förra året 90 år gammal.
Han var vid god hälsa in i det sista.
Vi hade då levt tillsammans i 62 år.
Saknaden är stor men mitt liv måste fortsätta.
För 4 år sedan vägde jag över 105.kg.
Det berodde på att jag fick fel mediciner.
Så jag slutade ta dessa på eget initiativ.
( Har tidigare alltid varit mycket smal och vägt omkring 50 kg.)
Jag blev vegetarian och började med gymnastik vilket läkarna avrådde mig ifrån men det struntade jag i.
Och nu väger jag 51 kg.
Mår jättebra och ute och går ca.6 km. varje dag.
Jag har också adopterat en liten övergiven hund på 7 år som är ett ovärderligt sällskap.
Hon och jag busar och leker och på dagen är vi ute på terrassen en stund i solen sedan är vi ute och promenerar.
Vi möter många personer med eller utan hundar .
Jag har fått flera nya vänner med hjälp av min hund.
Fast jag lever ensam nu så känns livet ändå meningsfullt.
Mina barn bor långt ifrån mig i ett annat land och de har sina familjer där.
Men skit samma jag har det bra där jag bor
De bryr sig inte så mycket om mig längre
Ok det kan kännas bittert ibland.
Men som jag skrev tidigare så lever jag mitt liv och har lyckan och turen att bo i ett land med sol och värme + glada människor som alltid har tid att stanna och prata en stund.
Landet jag bor i är SPANIEN.
Att ha fördelen att få bo i detta landet och att ha en egen lägenhet med en blommande terrass och 5 m. till poolen och 200 m. till medelhavets strand, jaaaa vad kan man mer begära .
Jag är trotts allt lyckligt lottad för allt det jag har gått igenom i mitt långa liv och älskar att vara vid god hälsa.
Kramar till er alla
från Anna-Maria
i Spanien
(Costa Brava)
Anna-Maria – du verkar vara en otroligt cool person!
Wow Anna-Maria! Så härligt att höra en person som varit med om allt du upplevt senaste åren och som ändå är så full av tillförsikt och jävlar-anamma! Blir inspirerad. kram
Och SÅ jag saknar dina klänningar från Miss clarity🌟 De var fantastiska och jag hoppas du ger dig in i klädbranschen igen🌟
Wow Clara, älskar din nya Dianafrill! Dösnyggt! Velat skriva det tusen gånger men skjuter bara upp pga kass padda jag sitter på.
Och älskar att läsa om din träning, fundering över kroppen och loppisfynd. Fortsatt för all del! Har själv något förändrad kropp efter förlossningen tre år sen. Har samtidigt bytt lite stil, så garderoben är klurig. Gillar att se allt ditt!
Åh TACK för peppen Marlene! Puss