Förra vecka var vi med om någonting så otroligt otäckt med Essa. Jakob släppte ut henne på lunchen för att kissa och när hon kom tillbaka så haltade hon och gnydde. Hon hade blivit biten av en huggorm! Och är det något jag varit rädd för ända sedan vi fick Essa så är just detta – att hon skulle bli ormbiten. Det finns nämligen massor med orm här. Och enbart huggormar. I vår sommarstuga är det nästan värst och när vi var där i somras fick hon inte gå lös i höggräset alls och jag stampade hårt i marken på våra skogspromenader. Sedan hände det ändå när vi minst anade det – utanför husknuten på Jakobs kontor. Och det var så fruktansvärt otäckt. Den enda hund jag känt som blivit biten av en orm var min mosters stora, fina labrador. Och han dog. Så jag har verkligen haft respekt för ormbett.

En av alla ormar jag stött på denna sommar

Vi tog Essa till veterinären men det gick inte att göra så mycket mer än att ge henne kortison och smärtlindring och ha henne under uppsikt. Första natten låg hon som ett paket på golvet. Orkade inte ens öppna ögonen. Fick någon slags näringslösning insprutad i munnen för hon ville inte äta. Och nästa morgon var det inte mycket bättre. Vi fick bära henne överallt och där vi la ner henne blev hon kvar. Men sedan har det blivit bättre dag för dag. Hon har kunnat gå allt mer på benet och orkat vara igång en stund på dagarna. Och just nu – en dryg vecka senare – så mår hon bra. Men promenera och springa runt det måste vi vänta med i några veckor, annars kan det tydligen påverka de inre organen. Ganska jobbigt när man är en energisk hund med spring i benen.

Usch vilken skräck det var. Hon hade bara tur som råkade bli biten av en orm som inte tömde allt sitt gift i henne. För då hade det kunnat bli mycket värre. Ta hand om era hundar där ute och akta höggräset – för det är tydligen ett riktigt ormår i år.