Cyklade till skolan med alla barn imorse. Första skoldagen och regnet hängde i luften. Väl där lämnade jag Ulf på förskolan och hojade hem igen till tystnaden. Drack mitt kaffe, tog på mig mina gosiga tofflor och slog mig ner vid skrivbordet med den fina utsikten. Datorn redo och att göra-listan iordning. Ny bläckpenna och rent block. Vilken ljuvlig arbetsro!

Det var länge sedan jag kände en sådan här förväntan inför ett arbetsår. Men det är nog för att jag är på väg mot en ny destination. Våren gav mig viktiga insikter om mitt jobb och under sommaren har de fått marineras.

Det är dags att slå in på en ny riktning. Jag har hållit emot i flera år och gått och väntat på att något ska hända. Ett tecken av något slag. Och nu känner jag mig redo för förändringar. Kanske kommer det ta ett tag innan de märks utåt – men inuti har jag redan börjat.

Jag tar itu med min lista, bockar av, skickar mail, ringer samtal och bokar in möten. Försöker vara modig och sluta backa av rädsla. Om tre år är jag fyrtio. Var vill jag befinna mig då i min karriär? Arbetslusten bubblar när jag klurar på framtiden.