NÀr barnen Àr pÄ scouterna fÄr jag roa mig sjÀlv i 90 minuter medan jag vÀntar pÄ att kunna hÀmta. Förra veckan blev det pÄ en Àlvspromenad med Uffe.

Vattnet brusade och luften var tĂ€t av höstdofter. Multnande löv, fuktig jord och lera. Naturen doftar som starkast nu nĂ€r allt snart ska till att vissna. Och efterföljas av en lĂ„ng, doftfri vinter som mest luktar snö. TrĂ„kigt i april – men ganska skönt i november. Det blir liksom ett lugn nĂ€r sinnena fĂ„r vila.

Vi gick över hÀngbron som alltid fÄr det att pirra i min mage.

Skylt som fick det att pirra i Ulfs.

Vi hoppade pĂ„ stenar, kastade stenar, gick balansgĂ„ng pĂ„ rĂ€cken och hade det vĂ€ldigt trevligt. Ända tills fingrarna tappade kĂ€nseln i kylan.

Tycker mycket om att promenera lĂ€ngs forsen. Men skulle inte orka bo dĂ€r tror jag – det dĂ„nar ju och brusar som vid den vĂ€rsta E4a.

Stillheten pÄ bild bedrar. HÀr Àr vilt och vackert! Och jag ser nu fram emot en vecka som avslutas med att jag Äker norrut till stugan för att fiska, plocka lingon, ordna med ved och vinterstÀlla huset. Som jag har lÀngtat!