Nu är vi hemma igen. Inga löv kvar på träden och på grusvägen ett tunt lager snö. Fyra minus och helt klart antågande vinter i luften. Sov så gott i min egen säng inatt och drack morgonkaffet framför vedspisen. Med mycket mjölk, så som jag vill ha det.
Tänker tillbaka på allt jag upplevt senaste veckan (som känns som en månad) och kände en enorm tacksamhet över det liv jag lever. Runtom i världen finns ett sådant lidande. I Gaza, Ukraina, på gatorna i Addis och många, många tusen andra städer och samhällen. Människor som inte får sin grundläggande behov av trygghet, näring, vila och kärlek mötta. Och här lever vi i groteskt överflöd och kan välja mellan lyxiga badoljor och vilka kjolmodeller som är de bästa. Äcklas av mig själv och mina prioriteringar – och vet samtidigt hur lätt det är att halka tillbaka i det gamla vanliga.
Mina resor till Indien, Kenya, Malawi, Zambia och Etiopien bär jag för evigt med mig. De har präglat mig, förstärkt min känsla av tacksamhet. Gett insikt om livets orättvisor och fått mig att försöka – på de sätt jag kan – bidra till en positiv förändring. Är så glad att jag nu fått dela detta med Bertil och låta också honom förstå något om världen och vilken underbar plats han och jag råkade födas till. Utan att vara det minsta förtjänta av det.
Tänker på alla människor vi lämnat bakom oss. Flickor som vaknar upp till ännu en dag av att samla eukalyptusvistar i timmar istället för att få gå i skolan. Människor som fortsätter sitt outtröttliga arbete med att hjälpa utsatta pojkar. Pojkar som stretar emot omsorgen och kanske reagerar med ilska. Jag tänker på den lilla flicka som lekte i en evighet med Bertil men som varit sluten under lång tid, traumatiserad efter att hon sett sina föräldrar mördas. Och jag tänker på de unga kvinnor som levt i trafficking och nu får chansen till ett nytt liv tack vare att någon annan försöker skapa bättre förutsättningar för dem.
Varje dag är en möjlighet att hjälpa någon annan en bit fram på vägen. Det är en stor nåd att kunna vara till nytta.
44 svar
🩷
Tack tack tack för att du delar med dig av det här så fint! Vi får inte glömma den rena turen – bara det – som gjorde att just vi föddes, just här, precis som du skriver. <3
♥️
❤️
Såna här texter och budskap är ovanliga idag, men de behövs!
Ja ♥️
Så fint du delar, jag har också resor jag för alltid kommer bära med mig. En sån simpel sak som att jag alltid kommer vara tacksam över vår tvättmaskin efter att ha tvättat för hand i 3 månader i Indien (för 10 år sen). Så tungt och tidskrävande! Den djupa och ihållande tacksamheten tror jag fås bara när man upplevt motsatsen.
Människomöten sätter alltid djupare spår än genom skrift och tv. Fint o få dela med sina barn också, när de är mogna för det. Jag hoppas få göra desamma i framtiden!
Viktigt❤️
Och i Israel.
Tack Moa, det var meningen som saknades 🙏
+1 på den kommentaren.
Och i Kongo, i Libyens läger, i Eritrea och i Sydsudan samt Yemen. Hon skrev många många fler länder så Israel var säkert inräknat i det.
Snacka om att missa poängen.
Jag tror Clara syftade på områden där människor lever i humanitär kris, Israel har snarare utsatts för ett terrorattentat, vilket är fruktansvärt, men är inte ett land där människor lever i och länge har levt i humanitär kris som tex i Gaza.
Fint att visa sitt barn vilken tur vi har här i Sverige, men också vilken glädje och skönhet som kan finnas i livet även under svårare förhållanden. Den värdighet och stolthet (och livsglädje) jag stött på i Etiopien, Centralafrikanska republiken och Sydsudan ger så mycket kraft. Kraft som man iaf kan försöka använda till att minska lidande och göra världen lite mer rättvis. Tack för att du delar!
❤️
Underbart att läsa dina rader, Clara!
Har följt denna blogg länge. Din ödmjukhet och godhet mot dem som är mindre lottade kommer att ärvas av dina barn. Du och Bertil är så värda denna och fortsatta resor. Du var säkert en mycket uppskattad gäst med din genuina vänlighet och enkelhet. Tro mig, människor som lever under mycket svåra förhållanden känner mer av detta. Din nästa bok skulle kanske vara en liten ”Tour” i Sverige där du tar del av olika kvinnors livsberättelser, varvat med recept och husmorstips.
Ja verkligen ❤️
Jag har länge tänkt att jag har råd att öka mitt månadsgivande, men har inte fått tummen ur. Det här inlägget fick mig att gå in på organisationen jag velat börja stötta och så signade jag upp mig. Jag orkar inte volontära och ge av min tid så mycket längre pga privata skäl, men jag kan ge av mina pengar i alla fall. Tack.
Det är sannerligen en stor nåd att få vara till nytta! Och jag tänker, att alla de människor du och Bertil fått möta på er resa även har varit till stor nytta för er, och på så vis har ni delat den nåden. Det är det absolut finaste med att resa, oavsett om det är till andra sidan jorden eller till grannbyn. Att mötas, att lära av varandra, att känna tillhörighet.
”Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ. Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler. En hungrande människa mindre betyder en broder mer.” – Stig Dagerman
❤️
Så fint och viktigt inlägg.
Känner också stor tacksamhet men också hjälplöshet. Mina ögon tåras när jag ser bilder på barnen, från alla konflikthärdar 😓 Barnen, barnen, barnen. Utan barnen, ingen framtid. Att livet bara kan rymma så mycket ondska och kärlek på samma gång. Det är fan helt jävla obegripligt 💔
Träffade idag en man som missbrukar och inte vill sluta. Så sorgligt. Finns många i Sverige som inte får den vård dom behöver och pensionärer som köar för mat. Så Sverige är inte ett drömland. Jag o andra ser och försöker hjälpa. Men är själv skör och oj vad man får ont i hjärtat när människor inte har det bra.
Mia, jag instämmer. Det här är ingen kritik mot Clara eller läsare i fältet men de tycks lyckligt (?) ovetandes om att det finns ett parallellt samhälle här i Sverige där villkoren är allt annat än rättvisa.
Det är städerskan som städar kanske ditt hem och som tvingas till sex efteråt för att få ut sin lilla lön eller blir slagen av sin arbetsgivare. Det är kvinnor som lämnar våldsamma män och som inte möts av hjälp från samhället utan lämnas på gatan, bokstavligen. Männen som dör i arbetsplatsolyckor och männen som kör ut mat till bättre bemedlade människor under stor stress och till en skitpeng. Barn som går i skolor där hot och våld är vardag och kanske möts av misär även i hemmet. Vi har tjejerna på SiS hem där det rapporterats om trakasserier och till och med våldtäkter av manlig personal.
I dag (och många andra dagar) ägnar jag dessa människor en tanke och ber för dem – människorna i vårt Sverige.
Ja tyvärr är det så.
Sverige kan bättre.
Ingen ska behöva vara fattig eller råka illa ut i Sverige
Ha det fint. ❤
Du skriver fint. Och allt är sant.
Men ändå. Det har skett ett massaker. Och du nämner bara Gaza. Jag bryr mig också om människorna i Gaza. Det är inte det.
Det är du inte säger, det säger mycket. I din stad, Umeå, fick den Judiska Församlingen stänger ner för några år sedan. För att de inte orkade med alla attacker längre. Tånk dig Clara att det var din kyrka. Det är fint att du åker över halva jordklotet och gör skillnad.
Det är värdefullt och också fullständigt icke kontroversiellt.
Och det är också synd, att du är blind (eller så ser du och är tyst, jag vet inte), för nånting som händer under våra näsor.
Problemet med what-about-ism är att det sällan blir konstruktivt. Så är fallet här.
Snarare att be någon enskild människa att vara till för alla samt lösa alla problem, handlar texten om vad du – just du – kan göra. Clara skriver ”Varje dag är en möjlighet att hjälpa någon annan en bit fram på vägen. Det är en stor nåd att kunna vara till nytta.” Så poängen är inte att Clara är blind för något som sker, utan hon lyfter vikten av att alla vi, du och jag inkluderade, gör något för någon annan människa, för klimatet, för vår värld.
Och det är lite läskigt hur lätt man kan hålla på med cherry-picking dvs tolka en text utifrån vad man vill ska stå där. Clara nämner Gaza, men meningen lyder: ”Runtom i världen finns ett sådant lidande. I Gaza, Ukraina, på gatorna i Addis och många, många tusen andra städer och samhällen.”
Det är en mycket inkluderande mening. Det finns så mycket lidande, på många ställen. Och nej, jag måste erkänna att jag inte gjort så mycket för den judiska församlingen i Umeå, men däremot hjälper jag utsatta barn att få tillgång till skola för att lära sig demokratiska värden. Förhoppningsvis kan det ge mer toleranta samhällsmedborgare i framtiden. Jag kan inte – och ingen annan heller – göra allt, men vi kan göra något. Så implicita frågan som ställs: vad kan du göra? Det är en fråga vi alla bör tänka på, varje dag.
Tack Lisa för ett bra och respektfullt svar.
Jag försökte undviker whataboutism men jag lyckades tydligen inte uttrycka mig tillräcklig tydlig.
Jag tycker inte uttrycket whataboutism gäller när nånting lyser med sin frånvaro. Tex, att nämna Gaza just nu (fullständigt relevant), men inte de kidnappade Israeliska spädbarnen mm, det säger mycket. Och det är INTE politik. Det handlar om terrorister och om du läser deras egna offentligt mål, det handlar inte om att få land, utan att döda varenda Jude.
Även de i Sverige.
Clara är Kristen. Det har jag stor respekt för. Men om hon plötsligt inte fick gå i kyrkan för att alla kyrkor i Umeå var tvungna att stänga ner, hade hon säkerligen hoppats på stöd från åtminstone lokala folk med en platform.
Hade jag i så fall kunnat hjälpa, hade jag tyckt att det ’var en nåd att kunna vara till nytta’.
Det ligger djupt rotad i varenda en av oss att vi har fördomar, och det är vårt jobb att gräva efter dom och jobbar med oss själva. Självgodhet få inte komma i vägen för det.
Tack för det du gör. Alla kan förstås inte göra allt. Jag tänker inte nämna här vad jag har valt att lägga mina resurser på, men du skulle kanske bli förvånad (eller inte), för det går inte riktigt ihop med fördomarna av vad en människa som be om förståelse för Judarnas situation skulle bryr sig om.
Återigen, det har skett en massaker. Och föräldrarna i Israel som få reda på att deras barn är döda är ibland lättade. För de kidnappade går antagligen genom nåt värre än döden.
Och låt mig vara extrem tydlig här. Den tystnaden- det är en tyst mord på det Judiska folket. Jag kallar FÖRSTÅS inte Clara för mördare.
Men det sammanlagda tystnaden, det gör klimatet för det som hände i Umeå, och resten av Sverige och världen, möjligt.
Och i Sverige har Judarna fått uppmaningen att ta av sig alla Judiska symboler. Så att nämna Gaza men inte Gaza ich Israel, i samma inlägg där man uttrycker glädjen att få vara till nytta, ja, jag är inte med i tack vad fiiint kören idag.
Jag förstår din känsla, tycker det är helt sjukt hur judar ska behöva dölja sin religion och känna sig rädda nu, särskilt efter att precis ha utsatts för en extrem massaker/terrordåd. Här i Malmö är det precis likadant som det du beskriver, det är helt galet. Och många som annars har humana värderingar tar inte tydligt avstånd från hatet.
Anna, bara att nån förstår och bryr sig, ger tröst. Tack.❤️
Tänkte precis detsamma som dig A. Tack för att du satte ord på det judiska folkets situation!
J -🙏
Ingen kan göra allt men alla kan göra något för en medmänniska.
Hej och tack Clara för att du delar dina viktigaste tankar.
Har själv sett enorm fattigdom, fast först i vuxen ålder. Tror inte jag hade ’klarat’ att processa de stora svåra frågor dessa erfarenheter har lett till om jag hade varit yngre. Hur stöttar du Bertil i eventuella såna funderingar efter allt ni sett? Tack igen för din underbara blogg ❤️
Nu MÅSTE jag börja med kommentera till dej!
Har läst och följt i MÅNGA år.
Jag är 72 år och just nu i liten Grekisk by jag besökt med mina
4 barn sedan 1995.
Lyssnade på radio programmet. Jag var hemma fru. Arbetat på barnhem, haft fosterbarn. Träffade Jonny när jag var 36 år och ALLT vi båda längtat efter föll på plats!
Vill bara hålla med alla andra som berömmer dej för den du är och GÖR. Senast RESAN med Bertil.
Vinterboken väntar på mej hemma efter 10 ensamma dagar.
Tacksam för min STORA familj ,8 barnbarn. STORA kärleken efter 38 år tillsammans. Många resor , flera ggr i Umeå. Yngsta dotter jobbade på och med FACIT bar.
ALLA inlägg i många år. Nyfiken i morse när jag tog mitt kaffe ( med Wi Fi) vart ni var. Redan nytt inlägg! Vilken viktig resa. En av våra vänner i Etiopien just nu.
TACK Så rörd nu. Fortsätter ta hand om mej och tänker på dej ALLT du klarat och delat med dej!
AMI mitt på Södermalm i STAAAAAN
Som Audrey Hepburn sa,
”Man har fått två händer. En för att hjälpa sig själv, och en för att kunna hjälpa andra”.
Tack, för dina ord, som uttrycker solidaritet, medmänsklighet, ödmjukhet och tacksamhet! De skapar en känsla av nödvändig existentiell mening, vilket signaturen S bidrar med med sin kommentar och Dagerman citat. Tack!
Så sant. Jag har sjäv jobbat västafrika och har ändrat mina prioriteringar sedan dess. Men jag kan givetvis göra mer för andra.
Dock. Sverige är idag ett land med enorma klasskillnader både ekonomiskt och i vilka förutsättningar man får. Därför blir det lite missriktat när du hänvisar till vilka prioriteringar vi i Sverige har.
❤️
Ja usch det är en så mörk värld och just nu känns det som att det verkligen går åt fel håll. Skönt att läsa om människor som gör fina saker som kontrast ❤️
Jag brukar gilla det du skriver men här känner jag lite obehag i magen. Du nämner Gaza men undviker att skriva ett ord om det fruktansvärda terrordåd som hände civila judar, bl a många barn och ungdomar. Judar är ständigt utsatta, ständigt legitima mål, inte bara i Israel utan i hela världen. Du har själv sagt att du är vänster och jag hoppas att det inte är förklaringen (utan bara obetänksamhet), för det finns knappast något parti i dagens Sverige där så mycket jude- och Israelhat frodas.
Instämmer helt med dig Ewa. Jag har under några månader lyssnat på en informativ och intressant podd om judarnas historia under 2000 år av ständiga förföljelser. Jag kan varmt rekommendera podden som heter Folket som överlevde.
Tack Ewa
Vet inte om Clara har skrivit sitt namn på namninsamlingen som många influencers publicerar just nu. Med 4 olika krav- men inte nånstans nämns krav på frigörande av de Israeliska gisslan. Det vånder i magen på mig.
Judiska liv har alltid anses som billigt, även om det är omedvetet hos många som ser sig själva som humanister.
Jag lyssnar just nu på en podd där Aron Flam intervjuar Anders Norell. Väldigt informerande för mig, som inte är infödd Svensk, att förstår varför Vänstern är så blind och oinformerande i denna fråga.