Satt och bläddrade i mormors gamla fotoalbum där många bilder är från olika fjällvandringar. Här närmar de sig Aktse, porten till Sarek. Mormor, morfar, mamma och hennes bästis Anita är med på färden.

Min mamma Marianne äter mjukkaka med falukorv. Iklädd gummistövlar, jeans och hemstickad ulltröja.

Morfar har tagit av sig skjortan och har enbart jeansen på sig. Mormor bär rutig flanell till sina jeans utan stretch och Anita ser ut att vara klädd i helt vanliga kläder med gummistövlar på fötterna.

Bilderna gör mig glad och upprymd. De levde mycket mer friluftsaktiga liv än jag själv någonsin kommer att göra. Men de sov i bomullstält, vandrade i gummistövlar och bar jeans och skjorta på färden. Det är någonting så oerhört befriande med det idag, när varje ny aktivitet är så tätt förknippad med konsumtion. Både träning och friluftsliv fokuserar fullkomligt på utrustningen och att ha rätt grejer. Att “gå ut” har blivit både komplicerat och dyrt trots att det borde vara det billigaste man kan göra.

Som min kompis som blev medbjuden på sitt livs första fjällvandring – men blotta tanken på att ha fel utrustning och heller inte råd att köpa den rätta – förtog mycket av glädjen. Febrilt försökte hon låna ihop grejer från bekantskapskretsen och även om det gick bra till slut blev ju startsträckan så onödigt lång.

Föreställningen om all utrustning som behövs för att gå ut, kan blir ett stort hinder för att alls ta sig ut. När det känns för svårt och dyrt så kommer man inte till skott. Men folk har i alla tider varit ute i naturen och vandrat, tältat, jagat, fiskat och åkt skidor utan utrustning för tiotusentals kronor. Det går också! Även om jag såklart förstår och håller med om att det är mycket trevligare och skönare att vandra i bra funktionskläder.

Men för mig som är helt ointresserad av utrustning och att göra research blir detta ofta ett hinder. Jag upplever en rädsla för att det ska blir fel. Jag orkar inte försöka förstå vad olika slags impregneringar på jackor betyder eller vad som skiljer en dyr vandringskänga från en annan ännu dyrare. Jag vill bara att det ska funka okej och oftast lånar jag Jakobs grejer. Det enda jag egentligen vill är ju att GÅ UT! Inte ägna en vecka åt research för att sedan ruinera mig.

Jag tänker att ett bra första steg för att vara ute mer är att helt enkelt börja gå ut. Med tiden visar det sig vad man behöver. Samma sak med träningen. Första tiden med min PT tränade jag i ett par sladdriga tights och en stor t-shirt med linoljefärgsfläckar på. Det gick! Först sedan jag tränat ett tag brydde jag mig om att hitta tights och sport-bh som jag verkligen gillade. Men lyfter skrot gör jag fortfarande oftast i helt vanliga Converse. Det funkar finfint.