”Min målbild senaste veckorna har varit tanken på imorgon lördag. Då packar jag in hund och alla barn, målargrejer, korsord, handarbeten och böcker i bilen och bränner upp till stugan för en helt ledig vecka. Där är snöigt och kallt och jag ska ingenting särskilt göra, utom att laga mat till barnen och diska efteråt. Resten av tiden är min egen!”

Skrev jag i inlägget Målbild i torsdags. Och läsaren Kristina kommenterade

När började du se en ledig vecka med barnen som faktiskt ledig och din? Du skriver att du bara ska laga mat och diska men att resten av tiden är din. Ganska många föräldrar har nog en helt annan bild av en ledig vecka med barn – som att absolut ingen tid alls är ens egen. Tror du att det här är en inställning du har haft i hela ditt föräldraskap eller är det något som började när barnen nådde en viss ålder? Det här skulle vara jättespännande att läsa ett helt inlägg om!

Det var många fler i kommentarerna som höll med om att de ville se ett inlägg om saken så här kommer det! Och jag kan börja med att slå fast att jag absolut inte alltid känt så här. Egentligen var det i somras som det började ändras. Det var nämligen det första sommarlovet på tolv år då jag kunde ligga och läsa bok dagtid, göra mina egna små projekt och verkligen vara ifred fast barnen var hemma. Ulf är nämligen så pass stor och förståndig (4 år) att hans brorsor (12, 9 år) kan umgås med honom utan övervakning. Mina barn leker mycket ihop och i somras märkte jag verkligen skillnad från tidigare år. Det gick att vila på ett annat sätt. Jag behövde inte vara stand by precis hela tiden. Långa stunder byggde de lego, studsade studsmatta eller höll på med någonting annat roligt tillsammans.

Jag har velat åka upp så här till stugan med barnen ganska många höstlov – men det har fallit på att jag inte orkat. Inte orkat åka långt, vara ensam med tre barn och ha allt ansvar för mat och disk och läggningar och dessutom eldning och annat som kan krångla i ett sommarhus. Men nu har det hänt något i familjedynamiken.

Igår när vi kom till stugan bar storbarnen in packningen med mig. Sopade bron, gjorde upp eld och efter maten tog de fram snösläden och skottade den långa stigen till vedboden och hämtade in mer ved. På eget initiativ. Ulf kan inte göra så mycket – men han kan ju hänga med sina brorsor medan de hjälper till. Och det gör en enorm skillnad för mig.

Här i stugan har ju storbarnen kompisar i de andra stugorna också. Så på dagarna är de ute och leker, åker skrana och spelar rollspel. Vilket mest gör att jag och Ulf går runt här hemma tillsammans och det är ganska enkelt. Han har en padda med nedladdade filmer (för internet är uselt) och han har fått lite extra skärmtid. Men därutöver är han ganska nöjd med att sitta och bygga lego eller göra en koja, medan jag donar på med mitt. Det är därför jag för första gången känner att jag kan ha höstlov själv med mina barn och faktiskt få lite vila och inte bara arbete. Och det är en stor glädje eftersom det betyder att jag får vara mer i stugan dit jag ständigt längtar – men ofta inte orkat åka till. Tror det här är starten på lite nya vanor för vår familj, faktiskt! Erbjöd till och med Jakob att ta med Essa på resan eftersom det känns som att det ger mer energi än det tar i slutändan.

Så alla ni som bara upplever lovet som ett långt, långt arbete. Jag förstår er precis! Inför långa lov har jag planerat noga för att det inte ska bli för betungande. Ett sådant inlägg med lite olika ideer finns att läsa här.