November träffar som en hammare i huvudet på mig. Varje år är det samma sak. Jag konstaterar i oktober att hösten går bra, att jag har energi och kommer att orka med. Och sedan blir det november och från en dag till en annan är jag glåmig, urtrött och har djupa skuggor under ögonen.
I måndags natt satt jag uppe sent för att få färdigt ett jobb. Somnade inte förrän närmare halv två på natten så igår gick jag runt som en sengångare. Behövde åka in till stan för att jobba och lösa diverse saker och hela tiden gick jag och tänkte på min säng. Att få sova igen. Eller att få krypa ner i badkaret. Det var bara åtta minusgrader i stan, men vindarna var det kallaste jag känt. De kröp in under kläderna och gjorde kroppen spänd som inför ett hot.
När jag kom hem vid halv sex åt jag rykande het Nikkalouktasoppa till middag och direkt efter maten spolade jag upp ett bad och la mig i det kokheta vattnet och slumrade bort. Njöt av hur kroppen för första gången den dagen fick känna sig varm och omhuldad. Gjorde sedan kväll tidigt, somnade tidigt och sov länge inatt. Men vaknade precis lika trött denna morgon. Om inte mer. November, alltså. Vilket slit.
Nu har Jakob tagit morgonlämningen, så jag hämtade bara upp en kopp kaffe och kröp ner i sängen igen för att börja dagen snällt och försiktigt här. Människan får göra vad den kan kan för att orka med månaden. Men hunden har det skönare än någonsin!
44 svar
Bor i Skåne och här finns inget som lyser upp november som t.ex snö, men jag älskar alla höst/vintermånader. November speciellt eftersom det är min födelsedagsmånad.
November i år har varit extra tung. Vi har försökt ge varandra lite mer sovmorgon. Ibland tar min man morgonbestyren själv och ibland jag. Det har hjälpt. Sedan provade vi årets glögg igår och hade mycket tända ljus vilket var mysigt.
Gå kvällspromenad tycker jag också hjälper att få upp energin och sedan komma in i värmen och ljuset efteråt.
I november är allt tillåtet! Sa min bästa väninna och bjöd hem hela släkten att fira hennes födelsedag – en månad för tidigt 😊
Kalas, tårta, god mat och socialt umgänge kan göra underverk.
Själv vill jag sova och läsa böcker på repeat. Tyvärr är det ju inte så tillämpbart med familj, hund och jobb.
Det märks att jag är novemberbarn, trivs så bra i den här månaden så 🙂 Ja, jag inbillar mig att det är orsaken i alla fall, haha.
Samma här, haha!
Kul att du säger det eftersom jag har en teori att man gillar den månad då man är född! Oavsett om man brukar fira stort eller ej. Jag har inte fått 100% medhåll men många verkar gillar sin månad, inklusive jag själv 🙂
Jag är född i november och hatar denna månad. Ingen sol och råkallt. Vill mest sova o är trött. Essa är så fin.
November är en månad att vara snäll mot kroppen, känna in vad den orkar och önskar. Film, böcker, långkok och tid att höra av sig till de man inte hört av på ett tag.
Soppan är god, i Hälsingland kallar vi den vintersoppa.
Jag med! Jag tycker att det är roligt att fylla år en tid på året då människor uppskattar att det händer något kul. Jag föreställer mig att det är rätt trist att fylla i t ex maj eller december då det ska tävla om utrymmet med en massa annat som ska göras.
Va’ fin soffan blev med det nya överdragen, passar fint hemma hos dig. Soppan är jättegod, gör det då och då, passar nog bra idag när det är kallt å snöigt.
/Pirjo
Nu blev jag sugen på Nikkaloukta-soppa. Måste söka efter recept på en vego-variant.
Det var en av mina favoritsoppor när jag var barn (och som vuxen). Min mamma gjorde en så god…mmm… Gjorde en variant med linser för en stund sedan – blev också väldigt bra!
Jag rekommenderar er läsare att klicka arkiv, kalenderarkiv. Jag gick tillbaka i din blogg från 2014 igår. Så kul att läsa. Jag gillade din pastellstil. Ok, vi vet ju nu efteråt att du inte mådde så bra just då.
Men så kul att man kan gå tillbaka så långt. 🧡
Testa med tacofärs i Nikkaluoktasoppan så blir det lite extra fräs på tillvaron plus att det är gott till 1000…
Ja slitsamma november. Jag fick låta min 14åriga älskadeälskadeälskade hund somma in den 13 november. Hon mådde bra in i det sista viket känns fint. Men. Det gör fortfarande ont att andas och varenda fiber i kroppen undrar vad de ska ta sig till när pälsen inte finns inom räckhåll längre. Jag vet inte hur man är vuxen utan henne. Köpte henne när jag var 22 år. Reserverat bok av Hallgren om sorg efter hund och ska hämta på biblioteket men det brukar finnas fina människor här som kanske gått igenom något liknande? Vet ju att du skrev så oerhört fint om Melker Clara. Ska söka fram det när jag orkar.
Åh vad ledsamt. Varm kram från en annan hundägare ❤
Våra husdjur tassar in i våra hjärtan på ett unikt sätt. Det gör så ont att förlora dem, och samtidigt har vi vetat hela tiden att vi en dag skulle förlora dem. Det gör ont, och får göra ont. Strunta i dem som inte förstår vilken kärlek du och din hund delade. Har man inte älskat ett husdjur själv kan man inte förstå hur ont det gör att förlora dem. Hur tomt det kan bli efter en älskad fyrbening.
Jag vet hur ont det gör. Vi är många som vet hur den sorgen kan vara. Var snäll mot dig själv. Ett andetag i taget. En dag i taget, tills det är lite mer hanterbart.
Stackars dig. Hoppas att du kan hitta hopp och tröst. Det är något speciellt med djur och hur det känns att vara nära dem. Jag förstår att du är ledsen
💕🌷
Att mista en fyrbent vän smärtar ❤️
Jag köpte min första hund vid 21 år & känner igen din känsla när han fick somna in vid 14 års ålder & att han följt mig in i vuxenlivet. Två år var jag utan hund då sorgen var så stor. Idag har jag en ny följeslagare & jag utbildade honom så han kan vara med mig på mitt arbete, allt för att få så mycket tid med honom ❤️
Sänder en stor kram från oss till dig i sorgen 🐕❤️
Vad fint att läsa. Tack! 🩵 gått tillbaka till detta inlägg och låtit tårarna bara rinna. Fint med omtanke och känslan av att andra någonstans förstår vad man går igenom.
Åh. Jag skulle precis kommentera att min november varit tyngre än vanligt – min lille vovve fick somna in den 12. Han mådde tyvärr inte alls bra i slutet, det var inte tanken men gick så väldigt fort. Han var med mig när jag gjorde slut med mitt ex, bodde själv, träffade min man, blev bonusmamma. Han var min konstant. Känns som en kroppsdel fattas nu. Man liksom tänker hela tiden sådant som “nu måste vi gå ut”, eller att “jag måste vara försiktig när jag sätter ner fötterna från soffan eftersom han ligger där”. Innan man hinner minnas. Kram till dig, vet exakt vad du känner.
Beklagar din sorg! Rekommenderar Hallgrens bok. Bara läst några sidor men det räcker för att jag ska våga mig på en Rekommendation.
Saknaden sitter verkligen i kroppen. Jag sover med gosedjur vilket känns fånigt men det hjälper lite så då får det vara så.
Så fina bilder. Jag tänder mycket ljus för att få mysigt inomhus nu. Sedan läser jag din blogg och har nyligen börjat lyssna på din och Ericas pod. Vilken bra och mysig pod ni har. Man får göra vad man kan för att höja mysfaktorn denna mörka och kalla årstid.
November ska vara mörk och tung. Sedan när man får tända adventsbelysningen inför advent känns allt mycket ljusare och lättare 🙂
Ja, det är mörkt och tungt nu – har inte ens orkat promenera den här veckan. Vill bara bada badkar eller bastu, dricka glögg och lyssna på julmusik. Och så läsa Underbara Vinter.
Jag tänker mycket på ditt motto om att gå med och inte emot. Det har hjälpt mig mycket, så tack för det ❤️
Åhhhh, tack för påminnelsen om det motto. Precis vad jag behöver! 🙏🏻
Ja och även att ”passa av”. Det tänker jag för mig själv att nej nu ”passar jag INTE på” ” jag passar av” Så bra och hjälpsamt!
Vilken fin fotomodell hon är er hund. Vilken fin blick hon har, rakt in i kameran. Vill också tillägga att väggen med tavlorna, fåtöljen samt lampan passar så bra tillsammans. Jättefint!
Ja, jösses! Vi skolade in dottern på förskolan i början på oktober. Senaste månaden har det inte gått en hel vecka utan att vi varit sjuka. Och som grädde på moset har vi en för säsongen sent och stressigt fältjobb, att jobba som fältarkeolog i -7 grader och snö är ingen höjdare 🥶
Vet att du inte är ensam om att känna så. Det du säger är exakt kopia av av hur jag själv känt. Låter som att ditt sätt att möta det är mycket vettigt.
Äter du D-vitamin?
Om inte gör det! Det är nu vi tappar i depåerna, blir trötta och sjuka.
Det gäller att GÅ UTOMHUS på dagtid under den här årstiden. Det hjälper.
Älskar november med dess blöta löv och mörker. Äntligen får en vara inne och pyssla med sitt med gott samvete. Har dock ”lärt mig” att inte skylta med att jag tycker så, eftersom normen (åtminstone här där jag bor i Tyskland) är att man SKA tycka att vädret i november är dåligt och att allt därför SKA kännas trist och drygt.
Så jag håller min trut och njuter i smyg 😇
Haha, samma här, november är en av mina favoritmånader…
Ja, hu, november i Västerbotten… så mörkt. Man måste vara snäll med sig. Jag kom hem till Umeå i förrgår, efter att nu ha genomgått operationen av sköldkörteln (i Sundsvall). Då sög november. Den blåste i min själ. Och nu är jag där du var: besviken på att jag inte är uppe och studsar. För det skulle ju gå så bra. Och det är november på det.
Ta du så många bad du bara behöver! Ta kaffe från sängläge. Ta allt som hjälper. Jag ska det med 🙂
Så olika man kan känna.
För mig är (var) november verkligen en månad när man kan ta det lugnt och bara njuta. Då är de flesta måsten överstökade, bärplockning och tillvaratagande av dessa, frukthantering, trädgårdsjobb och kanske slaktbestyr…
Mörkret sänker sig, det är tillåtet att varva ner utan en massa måsten. Men man måste också tillåta sig det.
Nu är jag pensionär och har inte en massa krav på mig, men även under mina år som yrkesarbetande och mamma till fem, så innebar november en viloperiod…
Är det ’eggshell’ du valde i kulör från Norrgavel tygerna? 🥚
Vet du vad Clara, någon gång skrev du att vintern är din vilotid. Att det är ett sätt att gå ner i varv och hämta energi till den ljusa våren och sommaren. Jag tyckte att det var så fint beskrivet och varje november brukar jag tänka att nu börjar vilotiden. Inga krav på grillkvällar, utflykter eller semestrar. Jag kan ligga i soffan och läsa bok eller se en serie från kl 17 (om jag får lust). Unna mig att gå ner totalt i varv. Tycker att vintertiden har blivit mjukare sedan den tanken kom in i mitt liv 🙂
Tro mig, det kunde vara värre! Här i södra Sverige innebär ju november absolut ingen snö, utan bara regn och rusk och mörk gråhet. Och det går väl an, om den ligger mellan en färgsprakande oktober och en vit och frostig december. Men förra året var det regn, blåst och 2-10 plusgrader oavbrutet från början av november till slutet av mars. Det var med andra ord november fem månader i streck. Då kan vem som helst tappa livslusten.
Håller med till 150% … FEM månader av grått!!! Det är nästan halva året!
Fram till mitten av januari nån gång går det bra, skönt med vilan i början och sedan julmyset men ett par veckor efter jul… då räcker det faktiskt!!
Var har matlaget tagit vägen?🤗
Ingenstans! Vi hade ett härom veckan bara 🤗