Jag blir alltid lite ledsen nĂ€r jag Ă€r i Stockholm. Ledsen av min brist pĂ„ varmare kĂ€nslor. Inte för att jag mĂ„ste ha varma kĂ€nslor för stan – men det Ă€r ju Ă€ndĂ„ vĂ„r huvudstad! Och husen och gatorna dĂ€r Ă€r ju lika mycket mina som alla andra svenskars. Jag ser ju att det Ă€r vĂ€ldigt vackert. Jag borde ju ocksĂ„ kĂ€nna en anknytning till Nordiska museet, till Gamla stan, till Skansen, till söder och till Kungliga slottet. Men jag kĂ€nner ingenting nĂ€r jag hör en utlĂ€ndsk turist tala om hur vacker vĂ„r huvudstad Ă€r. Det Ă€r som att det inte angĂ„r mig överhuvudtaget. KĂ€nner mig varken stolt eller glad för jag har ju Ă€ndĂ„ ingen emotionell knytning till platsen.

Jag bor inte lÀngre i UmeÄ men kÀnner alltid stolthet nÀr staden fÄr beröm eller utmÀrker sig. För sitt rika kulturliv och för det politiska engagemanget för jÀmstÀlldhet och miljö. Jag kÀnner att det har med mig att göra. Jag Àr en del i det. Jag Àr ocksÄ stolt över byn jag bor i. HÀr Àr alla stolta! IstÀllet för att tonÄringar suckar och pratar om att flytta hÀrifrÄn sÄ fort som möjligt, pratar mÄnga om hur de vill kunna bo kvar. Och sedan jag blev mer engagerad i byn pÄ olika sÀtt sÄ kÀnner jag ocksÄ mer kÀrlek och ansvar för den.

Det gör nÄgot med en nÀr man uppskattar platsen man bor pÄ. Det Àr nÄgonting vÀldigt fint och en kÀnsla vÀrd att vara rÀdd om. Men det betyder ocksÄ att vi mÄste göra ordentliga försöka att fÄ mÀnniskor att engagera sig i sin nÀrmiljö. Vi vet ju att varma kÀnslor kan skapas för en person som vi visar kÀrlek, sÄ samma sak borde rimligtvis gÀlla för en plats.

Jag tillhörde den första Ă„rskull som gick pĂ„ MidgĂ„rdsgymnasiet i UmeĂ„ nĂ€r skolan var nybyggd. Den var i perfekt skick – sĂ„ fin och ren. Sedan fick nĂ„gon för sig att klottra i ett trapphus och en lĂ€rare frĂ„gade oss vad man skulle göra för att fĂ„ det att upphöra? Jag rĂ€ckte upp handen och sa nĂ„got om att man helt enkelt kunde peka ut de skyldiga som idioter sĂ„ att de fick skĂ€mmas. Men min klokare lĂ€rare sa att hon trodde att det bĂ€sta vore om vi istĂ€llet kunde öka kĂ€nslan bland oss elever att skolan Ă€r nĂ„got att vara rĂ€dd om. Att vi skulle vara stolta över att gĂ„ dĂ€r och kĂ€nna att just vi var viktiga för att skolan skulle fortsĂ€tta vara i fint skick.

För att kÀnna ansvar för en stad, förort, by eller skola krÀvs att vi har engagerats i den platsen. Att vi fÄr kÀnna att just vi Àr viktiga för dess existens. Att vi knyter emotionella band till den och tar ansvar.

Med det sagt sÄ tror jag att jag ska lÀgga in en charmoffensiv pÄ Stockholm. Inte för Stockholms skull kanske. Men för att det blir roligare för mig. Varje gÄng jag Àr dÀr ska jag gÄ förbi nÄgon vacker plats och öva mig pÄ att tÀnka att det hÀr Àr lika mycket mitt att njuta som vilken Stockholmare som helst. Sist övade jag mig pÄ Nordiska museet. Det gick riktigt bra, tycker jag! NÀsta gÄng ska jag öva mig pÄ Gamla stan.