En sak jag lĂ€rt mig om stress Ă€r att man blir vĂ€ldigt, vĂ€ldigt dum av att vara stressad. Dum sĂ„ att man fattar Ă€nnu sĂ€mre beslut Ă„t sig sjĂ€lv. Man svarar snabbt pĂ„ mail och förfrĂ„gningar och tackar idiotiskt nog ofta ja pĂ„ istĂ€llet för nej. I ivern att skotta undan arbete – vilket som helst – sĂ„ kan man faktiskt rĂ„ka ta pĂ„ sig mer arbete. Att tacka ja till nĂ„got som gĂ„r ganska snabbt att lösa kan vara otroligt belönande för den som stĂ„r inför stora och till synes olösliga problem.

NĂ„got jag brukar sĂ€ga till mig sjĂ€lv (och alla mina vĂ€nner) vid stress Ă€r –Kom ihĂ„g att du blir dum i huvudet. Fatta inga förhastade beslut. NĂ€r du ser veckan framför dig och den kĂ€nns oöverstiglig. Börja inte agera, dra och slita i allting pĂ„ samma gĂ„ng. Ta istĂ€llet en liten stund och inventera krasst vad du kan plocka bort. NĂ„got möte som kan skjutas pĂ„ framtiden? MĂ„ste du verkligen Ă„ka och storhandla ikvĂ€ll? Är det helt nödvĂ€ndigt att barnen Ă„ker pĂ„ just den dĂ€r fotbollstrĂ€ningen om det Ă€r sĂ„ att du behöver vila den kvĂ€llen? Finns det möjlighet att flexa ut nĂ„gon dag? Finns det nĂ„gonstans du kan curla dig sjĂ€lv för att orka lite bĂ€ttre?

Det finns ofta luckor och lösningar men vi behöver stanna upp och lugna ner oss för att se dem. Och bara att göra den övningen kan sĂ€nka stressen. För det gör att man pĂ„minns om att man har makt över sitt liv. Inte all makt förvisso – men mer makt Ă€n man tror nĂ€r man Ă€r stressad och dum.

Jag har övat jÀttemycket pÄ det hÀr efter utmattningen. SÄ pass mycket att min första instinkt nÀr jag blir stressad Àr att sÀtta mig otroligt stilla i ett rum. Ju mer stressad jag blir desto trögare försöker jag göra mig sjÀlv för att inte förvÀrra röran. Det Àr förvÄnansvÀrt effektivt!