I torsdags så tänkte jag ha med mig kameran och dokumentera hela dagen. Tyvärr glömde jag bort den för jag hade så mycket jobb, så jag fotade bara själva morgonen. Men vilken morgon sedan! Varenda gren i trädgården var täckt av snö.

Så glad att jag lyckats få upp alla slingor ute. De är ju finast när de är halvt översnöade.

Det är också fint med trädgårdsmöbler som får stå ute året om. De här i grönt klarar vintern och gör trädgården så möblerad och hemtrevlig. I januari brukar snön nå ända upp till bordsskivan.

Bastun var också vackert inbäddad.

Och en första frukostgäst satt vid fågelbordet. En gullig domherre. Visste du att domherrar har lätt för att lära sig sjunga melodier? Förr höll man dem i bur och det fanns till och med speciella sångböcker för dem. Ja, detta vet du förstås redan om du läst min nya bok. Där finns sån intressant kuriosa inproppad lite överallt!

Jag och barnen begav oss till skolan. Men stannade förstås till och hälsade på grannens häst.

Sjön låg frusen.

Och förskolegården var hemtrevligt inbäddad.

Så fint med de duvblå vintermornarna. Och mörkare och blåare ska de bli! Ser faktiskt fram emot det, för det är så vilsamt och lugnt för ögonen. Och sedan tänker jag på euforin jag kommer känna de första mornarna i februari, när jag anar ljus på himlen. Tror bara de som upplevt riktigt mörker förstår vad den sortens tecken betyder.