Jag sitter vid vedspisen och dricker mitt morgonkaffe. Tre barn har rasat iväg till skola och förskola och frukostdisken står kvarlämnad på köksbänken. Jag hör klockans tickande och det svaga mumlet från Jakob som har patientsamtal på övervåningen. I övrigt är det stilla.

Jag har en sådan där måndag när jag känner mig gråtmild och trött men glad. En stor arbetstopp är nästan förbi och jag börjar ana vilan. Det lugnare december som jag älskar och brukar försöka skapa för mig själv. Jag tittar ut över fågelbordet, ut i trädgården som är översållad av domherrar, talgoxar och andra småfåglar. Doften från en första hyacint hänger tung i luften och blandar sig med den av brinnande björkved.

Jag har lovat barnen att vi ska julpynta i veckan. De vill ta fram sina tomtelandskap och ställa i fönstret och jag ska hänga upp girlander och julbonader. Imorgon är det luciarep i byns bönhus och på söndag är det scoutgudstjänst och sedan julmarknad. Två andra kvällar ska vi in till stan och gå på öppet hus för olika högstadieskolor där Bertil kanske ska börja nästa år. Det kniper till av tanken på att ha honom så långt bort om dagarna.

Men just är alla här. Hela flocken är hemma på byn och jag får sitta i mitt tysta kök och se hur det ljusnar utanför fönstret. Det här ska bli en bra dag!