Nu ska jag berĂ€tta mer om min och Bertils resa till Etiopien med LĂ€karmissionen, men först har jag en hĂ€lsning! Efter alla Ă„r jag samarbetat med LĂ€karmissionen sĂ„ kan de nu se att de mĂ„nadsgivare som kommer hĂ€rifrĂ„n tillhör de allra mest givmilda. MĂ„nga av er ger ocksĂ„ större summor Ă€n genomsnittet och stannar kvar som givare lĂ€nge. Jag visste redan att jag har de bĂ€sta lĂ€sarna – medvetna, empatiska och med stort intresse och engagemang för omvĂ€rlden – men det hĂ€r Ă€r Ă€nnu ett bevis pĂ„ den saken. SĂ„ TACK! Blir sĂ„ stolt.

NÀr man tar med sig en tolvÄring pÄ en sÄdan hÀr resa sÄ vÀcks det mÄnga frÄgor och funderingar som förÀlder. Hur Àrligt kan man berÀtta om vad som pÄgÄr i vÀrlden? Hur uppriktigt kan man prata om de fasor som mÀnniskor utsÀtts för? Jag har i mitt förÀldraskap alltid försökt vara öppen och tala klarsprÄk och tÀnkt att det ÀndÄ alltid Àr bÀttre att kommunicera Àn att hÄlla tyst.

NĂ€r vi var i Addis fick vi frĂ„gan om att Ă„ka till Red light district för att fĂ„ en uppfattning om vad som pĂ„gĂ„r dĂ€r. Men ocksĂ„ att hĂ€lsa pĂ„ ett boende för kvinnor som fallit offer för trafficking och sexhandel. Det fick mig att fundera lite extra. Kan man verkligen exponera en tolvĂ„ring för nĂ„got sĂ„dant? Är det ansvarsfullt verkligen? Och efter lite betĂ€nketid gjorde jag bedömningen att det faktiskt var bĂ„de rĂ€tt och viktigt.

Stora omrĂ„den med plĂ„tskjul förvandlas nattetid till blinkande infernon i Addis. Vi körde gata upp och gata ner och överallt stod det folk och hĂ€ngde. DrogpĂ„verkade, hemlösa, sexköpare och prostituerade. Är dörren till plĂ„tskjulet öppen betyder det att det Ă€r ledigt för nya kunder. Är dörren stĂ€ngd betyder det att nĂ„gon annan redan Ă€r dĂ€r. I det smĂ„ plĂ„tskjulen finns inte mycket mer Ă€n en sĂ€ng – men det Ă€r ocksĂ„ allt som behövs.

Den svartaste stunden pÄ resan var att börja se vidde av alla unga kvinnor som utnyttjas. Se hopplösheten men ocksÄ kÀnna raseriet mot mÀnnen som utnyttjar dem. NÀr vi kom tillbaka till hotellet den kvÀllen hade jag och Bertil mycket att prata om.

Dagen dÀrpÄ besökte vi hjÀlpcentret Deborah, som tar hand om kvinnor som har lÀmnat sexhandeln. Det ligger mitt i de fattigaste omrÄdet i Addis, bakom höga portar och murar med stÄltrÄd. Innanför finns en trygg liten oas, ett hus med rum för omkring 20 kvinnor. DÀr de kan bo, fÄ mat, trygghet och omsorg. Och framförallt förutsÀttningar för att lÀra sig ett yrke som kan ge dem en bÀttre framtid.

(Alla kvinnor som varit traffickingoffer Àr anonymiserade i det hÀr inlÀgget och förekommer inte pÄ bild).

Deborah, Addis Abeba, Etiopien

Vi hade med oss tÄrta och lÀsk att bjuda pÄ och fick i vÄr tur uppleva en traditionell etiopisk kaffeceremoni. Samtidigt fick jag möjligheten att prata med flickorna lite mer och höra deras historier.

Bakgrunder Ă€r snarlika. Det handlar oftast om fattiga unga kvinnor som flytt frĂ„n landsbygden pĂ„ grund av krig och oroligheter och kommit till Addis i hopp om ett bĂ€ttre liv. Men arbetstillfĂ€llena Ă€r fĂ„ och arbetslösheten stor, sĂ„ mĂ„nga kvinnor hamnar istĂ€llet i prostitution. Faller offer för mĂ€nniskohandlare som hĂ„ller dem fĂ„ngna och sĂ€ljer dem som varor. Om kvinnorna försöker ta sig dĂ€rifrĂ„n fĂ„r de veta att de har skulder att betala av först. Skulder som förstĂ„s bara vĂ€xer ju lĂ€ngre de stannar. Kvinnorna Ă€r ofta helt ensamma och utlĂ€mnade till sin slavhandlare – och hemmavid vet familjerna ingenting om vad som har hĂ€nt dem.

Precis sÄ var situationen för den unga kvinnan pÄ bilden hÀr ovanför. Men tack vara Deborahcentret sÄ lever hon ett nytt liv.

PÄ Deborah fÄr kvinnorna lÀkarvÄrd, hjÀlp med eventuella missbruk som han ha uppstÄtt av livet pÄ gatan och Àven hjÀlp med terapi för sina trauman. PÄ centret bor de tillsammans med en trygg husmor som Àr mer som en mamma. De bor ocksÄ med andra unga kvinnor som gÄtt igenom liknande saker och dÀrför kan dela erfarenheter. De Àter ihop, handarbetar, umgÄs, ber, hjÀlps Ät i hushÄllet och fÄr lÀra sig ett yrke.

PÄ centret trÀffade vi ocksÄ Mekedes som kom dit i treÄrsÄldern. Hennes förÀldrar mördades inför hennes ögon och hon överlevde genom att springa till skogs, dÀr regeringsstyrkor sÄ smÄningom hittade henne. NÀr hon först kom till Addis sÄ pratade och kommunicerade hon överhuvud taget inte. Men idag Àr hon sex Är gammal och har tjugo storasystrar pÄ Deborahcentret. Hon gÄr i skolan, fÄr omsorg av trygga vuxna och hon fÄr Àta sig mÀtt. Mekedes och Bertil fann varandra omedelbart och började leka och spela fotboll i trÀdgÄrden.

Trots alla sorgliga berÀttelser jag fick höra blev jag glad av besöket pÄ centret. En trygg liten oas mitt i smutsen och kaoset. Jag slogs ocksÄ över den vÀrme, medmÀnsklighet och omtanke jag mötte hos alla som jobbade med dessa kvinnor. Som oförtrutet kÀmpar pÄ med att förbÀttra deras liv.

LÀkarmissionens i Addis jobbar uppsökande mot dessa kvinnor, men det Àr ett svÄrt arbete. MÀnniskohandlare hÄller uppsikt över kvinnorna och om socialarbetare frÄn Deborah-centret lyckas fÄ kontakt med nÄgon sÄ Àr hennes mobilnummer i regel avstÀngt nÀr de ringer nÀsta dag. Och att vinna flickornas förtroende Àr en utmaning. Allra mest effektivt har det visat sig vara nÀr kvinnor som sjÀlva lÀmnat prostitution jobbar uppsökande mot andra utsatta. NÄgot som mÄnga kvinnor pÄ centret ocksÄ gör.

En avgörande faktor för de unga kvinnornas möjlighet att fÄ ett nytt liv Àr förstÄs att lÀra sig ett yrke. Medan de bor pÄ Deborah kan de arbetstrÀna eller utbilda sig. NÄgra jobbade som receptionister pÄ hotell eller som servitriser. Andra lÀrde sig att klippa hÄr eller sy klÀder. Och utanför centret kÀnner ingen till deras förflutna. De fÄr en chans till en nystart.

LÀkarmissionen stöttar mÄnga projekt dÀr outbildade kvinnor kan lÀra sig ett yrke. Bland annat besökte vi en skola dÀr man utbildar i sömnad. Yirgalem Àr sylÀrare som undervisat hÀr i mÄnga Är och som brinner för att lÀra ut hantverket. En varmare mÀnniska har jag nog aldrig tidigare stött pÄ! Hon sprudlade och skrattade och höll hov i sysalen. Och nÀr jag frÄgade henne om utmaningarna sa hon att det inte fanns nÄgra. Allting var roligt. Men sedan tillade hon ÀndÄ.

-Det svÄra Àr att hÄlla fokus. MÄnga kommer hit och bÀr pÄ tuffa upplevelser. Eller har med sig sina barn som behöver passas medan de sjÀlva försöker lÀra sig nÄgonting svÄrt och utmanande.

Den hÀr unga mamman fÄr tack vare LÀkarmissionen chansen att lÀra sig ett yrke. Men eftersom hon saknar barnomsorg följer hennes dotter med till skolan.

I huset bredvid finns dock en förskola som LĂ€karmissionen Ă€r med och finansierar. Men den behöver byggas ut sĂ„ att den kan ta emot fler barn. NĂ€r vi var dĂ€r höll de faktist pĂ„ att bygga ett helt nytt hus för de olika verksamheterna – med hjĂ€lpcenter för hemlösa ungdomar pĂ„ en av vĂ„ningar och utbildning inom slöjd och hantverk pĂ„ de andra. Och förstĂ„s plats för en större förskola.

Jag och Bertil beundrade hantverket och Bertil fick en fin liten plÄnbok i present, med mönster av den Etiopiska flaggan.

Det fantastiska Àr att nÀr man hjÀlper en kvinna sÄ hjÀlper hon fler. Kvinnor som fÄr utbildning och möjlighet till försörjning sprider sitt ljus och kunskap över lÄngt fler Àn sig sjÀlva. Varje investerad krona ger sÄ mycket tillbaka, men det behövs mer! Mer barnomsorg. Mer utbildning. Mer uppsökande verksamheter för att hjÀlpa dem som saknar hopp. Det Àr dÀr vi som mÄnadsgivare kommer in.

NĂ€r vi kom hem hade Bertil först en redovisning för hela skolan – men sedan ocksĂ„ en för sin klass. DĂ€r visade han bilder och berĂ€ttade bland annat det han fĂ„tt lĂ€ra sig om hur kvinnor utnyttjas vĂ€rlden över – och hur vi kan bidra till att göra det bĂ€ttre för dem. SĂ„ stolt över honom!

Och om du blir mÄnadsgivare till LÀkarmissionen sÄ fÄr du mitt pussel Vinterstad som ett litet tack för ditt beslut och din viktiga insats.

Bli givare hÀr.