December är väldigt lik sommarsemestern. Halvvägs in drabbas jag alltid av dåligt humör och känner att jag inte hunnit med någonting av det jag hade drömt om. Sedan kommer den sista tiden och då rinner det bara på och plötsligt har jag samlat ihop till en hel hög underbara upplevelser och känner mig riktigt nöjd. Och precis så har december det varit för mig. För innan helgen hade vi inte haft ett enda besök i – men nu har jag haft tre mysiga grejer här hemma! Först glöggfika för släkten i söndags.

Och i onsdagskväll kom delar av mitt gamla gymnasiegäng på middag. Ju äldre jag blir desto viktigare och värdefullare blir mina äldsta vänner för mig.

Jag gjorde smördegspizza med lagrad västerbottenost, smetana, rom, dill och rödlök ovanpå.

Och en annan med chevre, smetana, päron, honung och pinjenötter.

Rikedom att ha vänner som jag känt i över tjugo år. Vi är så vuxna nu också vilket inte är det minsta konstigt eftersom vi ju närmar oss fyrtio. Men i mina ögon är de fortfarande de femtonåringar de var när vi blev vänner i ettan på musikgymnasiet. Samtalen är lika flamsiga och skratten kommer från magen – men själva ingången i ämnena är mognare.

Något av det första vi började prata om var Kajsa Ekis Ekmans bok Om könets existens. Mycket intressant för mig att diskutera könsdysfori och könskorrigeringar med en jurist, barnpsykolog och en fysioterapeut. För tjugo år sedan var det också kön och könsroller vi pratade om när vi umgicks men mer utifrån frågeställningen “Varför tar killarna så jävla mycket plats när vi har ensembel och ska spela ihop i skolan?!”

Det är så roligt att ha vänner som kan så annorlunda saker än en själv och liksom få snylta på deras intelligens och kunskaper!

Till efterrätt hade jag vispat grädde och philadelphiaost med florsocker och citron och varvade det i glas tillsammans med skurna, sega pepparkakor och lingon. Enkelt och gott!

Vi flyttade in i vardagsrummet

Och fortsatte vårt pratande.

När vi ses tar vi bara upp tråden där vi lämnade den sist och det känns inte som att någon tid alls har förflutit.

Rufsigt hår, vilt gestikulerande och hest astmaskratt från min sida. Som vanligt i detta sällskap.

Sent åkte de hem och jag gick runt och log för mig själv och plockade iordning efter besöket.

Igår slog jag in julklappar och det tar alltid en sån ofantligt lång tid. Därför vill jag ha lugn och ro omkring mig och ingen stress. Satte på julmusik och kokade glögg och dukade fram snören och alla mina finaste gamla julpapper.

Rim skriver vi sällan. Vi har däremot alltid haft en tomte som kommer och delar ut paketen så att själva öppnandet blir en happening. Från högstadiet och genom gymnasiet var det dock jag som var yngst som var tomten som delade ut klappar och sa fräcka saker som fick mormor och mamma att skratta så att de fick torka ögonvrårna. Det oskicket har jag lärt mig av farsans tomtande!

Extremt nöjd över mängden gamla fina papper jag samlat på mig under året.

Och jul på riktigt blir det väl inte förrän man känt doften av lackstång och bränt sig rejält på ett pekfinger?

När jag hållit på ett tag kom Ulf in och läste på paketen.

-Finns det någon fler Ulf än mig? För här är ett paket med alla mina bokstäver på? Och här också?

Och då fick jag snabbt säga att hans paket redan var undangömda på ett otroligt ställe som han aldrig skulle kunna hitta åt. Och att dessa paket var till Ulf den äldre.

Puh. Det är nog sista året han går på en sådan fint. Men det hade varit för spännande för honom om han förstått att paketet framför näsan faktiskt var hans. Kanske hade han gått upp i atomer?

Paketinslagningen blev färdig och efter middagen dukade jag istället fram fika och pyssel på bordet.

Jag hade nämligen bjudit hit Stina och storbarnen på julpysselkväll.

Stina hade tagit med sig sina nybakade (och suveräna) saffransbullar. Receptet finns ju i min julbok!

Vi lyssnade på julmusik så att det dånade, drack dunderglögg och julmust och klippte silkespapper.

Underbara ungar!

Jag kom in i ett riktigt pyssel-il och serietillverkade kottar i guldpapper…

…från en beskrivning av Lotta Kühlhorn

Stämningen var hög!

Och stöket något i hästväg.

Det tog nästan en hel timme att städa iordning när alla hade åkt. Men nu har vi pysslat in julen med besked!

Guldkottarna på plats i bokhyllan.

Och trasselstrutar med notapper och glitterpapper hängdes direkt i granen.

Idag har mina barn skolavslutning. De går fackeltåg till bönhuset och sparkar hem i snöblåsten. Jag själv sitter fortfarande i sängen i morgonrock och bloggar – men nu ska jag hoppa upp, dra på mig kläder och fortsätta städa kontoret och betala räkningar och besvara mail innan julledigheten.