Jag har blivit en hopplöst fyrkantig person de senaste åren. Jag som alltid varit flytande, spontan och impulsiv har blivit mycket mer square. Det kom som en strategi för att skydda mig mot en ny utmattning.

Jag svarar till exempel inte i telefonen när jag inte kan prata. Det låter ju som en självklarhet – men det är det inte. Folk svarar jämt i telefon fast de inte kan prata. Och så får man hänga med på tusen sysslor som de ska göra klart medan man pratar. Och så hör man att det tar dubbelt så lång tid för dem att utföra de sakerna, för att de har en i telefon. Då brukar jag föreslå att de gör färdigt sina saker och ringer upp sedan. Oftast försenar det bara mötet med ett par tre minuter – men det gör dagen så mycket lugnare.

När det ringer och jag är upptagen, förmår jag dock inte ens svara för att säga att jag ringer upp senare när jag har möjlighet. För det är en sådan ansträngning att behöva byta mindset och prata med en ny person när jag är uppfylld av något helt annat. Så jag svarar inte alls, vilket förstås är ganska otrevligt. Borde i alla fall svara med ett sms där jag ber att få ringa upp senare. Ska öva mig på att göra det oftare!

Min syster pratar jag med varje dag – ibland flera gånger på en dag – och det funkar för att det är så kravlöst. Jag lägger bara på i hennes öra så fort jag blir minsta distraherad. Hon vet om det och är okej med att jag plötsligt hojtar “NU MÅSTE JAG SLUTA” och bara försvinner. Hon gör också likadant mot mig. Vi vet var vi har varandra och ingen blir putt över konstiga avslut.

Men jag blir så stressad av att märka att andra är stressade och distraherade när vi pratar. Därför kan jag snabbt avsluta samtal med “Nu hör jag att dina barn vill prata med dig. Gör det i lugn och ro så hörs vi senare, hejdå”. Helt utan irritation, bara som ett sätt att slippa hålla på med splittrat fokus. Hatar splittrat fokus. Det är ju nämligen en myt att vi kan hålla på med multitasking. I själva verket är vi människor väldigt dåliga på att multitaska. Det är mer effektivt att göra en sak åt gången och göra den ordentligt än att ständigt hoppa mellan saker. För varje gång koncentrationen bryts så krävs det tid att hitta tillbaka till den. Så att göra färre saker gör att man i själva verket får mer gjort. Jag vill inte passa på att ta ett samtal medan jag handlar mat, eller medan jag packar jobbväskan för att åka in till stan. Det tar tre gånger så lång tid och sedan glömmer jag ändå hälften av mina saker – och har dessutom lyssnat dåligt. Då passar jag hellre av!

Jag har inte bloggat sedan i onsdags och det är ovanligt att jag tar flera dagars uppehåll. Men det är på grund av just det här fyrkantiga förhållningssättet. Hade så mycket jobb på torsdagen och fredagen, så jag hann inte med att blogga under dagen. Och eftersom jag inte längre är beredd att jobba kväll (om det inte är total panik) så har jag helt enkelt hoppat över att blogga. För några år sedan började jag ofta ett nytt arbetspass vid halv nio på kvällen när barnen somnat, för att ta ikapp allt jag inte hunnit under dagen. Och sedan var jag så speedad att jag inte kunde sova förrän långt efter midnatt. Och då vaknade jag trött nästa morgon och presterade sämre under dagen. Då halkade jag efter så att jag behövde jobba kväll igen. Och så snurrade den väldigt dåliga spiralen allt snabbare.

Så många dumheter man hållit på med. Gillar mitt nya fyrkantiga jag mycket bättre! Även om det betyder att ni ibland får vänta på ett nytt blogginlägg.