Häxan Surtant i farten igen. Här kommer en lista med riktigt tradiga skrivstilar som förtjänar en offentlig åthutning. I alla fall när de används av människor som har som yrke att skriva och uttrycka sig i text.
- För mycket skojsiga småord som alla använder just nu. Kvack! Jajjebus! Serri! Var rolig på riktigt eller låt bli.
- Att skriva allting som frågor fast det inte är en fråga utan egentligen menat som ett påstående. Kanske är det så att man aldrig blir bättre än nu? Kan det vara så att det här är meningen med livet? Är detta peak vinter? Är det här Stockholms bästa bistro? SLUTA SKRIVA FRÅGOR! Det blir ju bara blaj och snömos av hela texten. Debilt dilleri!
- Onödiga upprepningar. Tårta på tårta är ju en rimlig tautologi. Men en onödig och dålig upprepning är när man säger samma sak flera meningar i rad. Typ ”Jag älskar att leka med mina barn. Att busa med barnen är verkligen det roligaste som finns”. Eller ännu värre ”Det blir ju bara blaj och snömos av hela texten. Debilt dilleri!” Blaj och snömos och debilt dilleri är i princip samma sak. Tröttsamt av mig att fläska på med alltihop.
- Krångliga meningar som egentligen inte betyder något. ”Jag övar på att bli skarpsinnigare i utrymmet mellan pålitlighet och innovation”. Vad betyder det ens? En poetisk text är en poetisk text och det är förstås fine. Men en text som ska avhandla någonting mer vardagligt och handfast måste vara begriplig. En gång skrev jag en bokrecension på bloggen som var helt obegriplig för alla utom mig själv. Skäms fortfarande. Försökte hitta igen den nu för att visa, men tror eventuellt att jag skrev om den för att det blev pinsamt. Men jag minns så väl den berusande känslan av att vara speciell och smart och svårt formulerad. Men om jag skriver för att läsas så är det väl inte lyckat om det bara är jag som förstår vad jag menar? Det är lite samma sak som folk som uppträder och sjunger med stängda ögon för att de tror att det förmedlar inlevelse. Det är tvärtom. Sjung med öppna ögon och möt folks blick. Och skriv så att folk begriper!
- Begreppet tryggt. Inser att det i oroliga tider finns ett sug efter trygghet. Men jag ryser ner i svanskotan om jag måste höra ordet devalveras mer. ”Finns det något tryggare än overnight oats med mandelmjölk och vanilj? ” Ja, fred och ett tak över huvudet, vill jag ryta.
- Ordet orimligt. Orimligt gott, orimligt trevligt, orimligt härligt. Nu är det dags att förpassa det uttrycket till historien, eller hur? Förslag på mustiga ersättningsord: Förnuftsvidrigt gott, barockt trevligt, horribelt härligt!
242 svar
Som privatperson: fruktansvärt gott/bra eller lägg till annat positivt substantiv. Lite krock i huvudet. Mitt tips är att istället använda fantastiskt, vilket förmodligen kan vara det som avses.
Som legitimerad förskollärare: när föräldrar lämnar barnen på morgonen med en uppmaning att ’gå in och busa’.
Tack, men nej tack. På förskolan leker vi så klart mycket och gärna, men att busa är något helt annat.
Positivt adjektiv så klart, sorry!
Menar förstås positivt adjektiv, sorry eller ursäkta!
Klart barnen kan få busa på förskolan, finns ju roligt och bra bus.
Det är en befrielse att komma in här och läsa.
Så härligt när du är häxan surtant! Heja dig! Jag är själv så extremt dålig på att ta tillvara på min egen häxan surtant, något man borde ändra på.
Hej Clara!
Jag läser dina inlägg allt som oftast och tycker du har bra synpunkter och tankar om allt mellan himmel och jord samt att variationen av inlägg gör mig intresserad.
Nu noterade jag, i ditt senaste inlägg om olika skrivstilar, att du använder ett engelskt ord, nämligen fine.
Jag påpekar detta eftersom ditt inlägg handlar om just olika skrivstilar och användandet av ord. Vad anser du om att skriva ett engelskt ord när det finns ett bra svenskt ord att använda?
Önskar dig och familjen en fin kväll!
Det är fine and dandy tycker jag!
Intressanta reflektioner! Jag håller med dig men tycker inte riktigt du fått till påståendefrågorna då du skriver dem mer som frågor? 😉
Ordet absolut tycker jag mig se överallt nu, t ex: ”Det var absolut härligt att komma hem till ett nystädat hus”. Det värsta är att jag använder det själv i tal! Stör mig lite på mig själv när jag hör mig säga det!
En konstig grej som folk började säga i Umeå för några år sen var Just det!, istället för Jaha?. T ex om man ger ny info: ”Jag var på Gammlia igår med Sara” så kunde nån säga ”Just det”, vilket för mig signalerar att de redan visste det. Konstigt, men jag vande mig OCH började säga så själv! 🙈 OCH säger så fortfarande, fast jag flyttat till södra Sverige där folk inte säger så. 🙈🙈
Fick mig tänka på ett dialektalt ord i Värmland, ”Jämt” som jag första åren här hajade till på varje gång jag hörde det. ”Jag ska jämt till biblioteket” eller ”Får jag jämt höra numret?” Ett ganska onödigt men roligt och trevligt tilläggsord.
Det är väl inte onödigt? Betyder att en gör något snabbt, hastigt, i förbifarten. ”Jag ska jämt till biblioteket” betyder ju något helt annat än ”Jag ska till biblioteket”. Kanske går det närmast att översätta närmast med ”bara”.
Det känns som om det används istället för ”jag ska bara” istället för i betydelsen alltid. Jag blev väldigt fundersam när min första värmländska kompis sa ”Jag ska jämt gå på toa”. Då tänker man ju att det är en person urinvägsinfektion eller IBS.
I Umeå och kanske hela Västerbotten eller i större område säger man att man ska göra nåt ”tvärt” eller tvär-göra npt, t ex: ”Jag ska tvärgå till biblioteket.” Eller ”Jag ska tvärt sätta på en tvätt.” Det betyder ”lite snabbt”. Lite liknande som värmländskans ”jämt” gissar jag.
Det använder en även i Dalsland, och det betyder bara eller nyss. Till exempel: ”Jag har jämt åte”. Vilket betyder ”Jag har precis/nyss ätit”.
Team! Engelska ordet team, när det används för att skriva att man är för ngt. Typ att vara team kanelbulle eller team vetelängd. Ryser
Ännu värre blir det om man tar det engelska ordet hooked för att likställa det med något som man är totalt insnöad på fast man använder det svenska ordet; krokad.
DÄR kan vi snacka rys. ”Jag är helt krokad på den här nya trenden med…”
Vidrigt är vad det är!
Ja, det är hemskt!
Och spännande! Spännande maträtter! Spännande inredning! Spännande att ses med nätverksgruppen på jobbet igen! Är det spännande?
Hah, håller helt med! I 97 fall av 100 är det INTE spännande.
Hahaha Så sant….det värsta är att jag säger så själv
Hur kommer det sig att alla säger och skriver ”Med det sagt” helt plötsligt? Det låter ju snyggt, men hör det verkligen överallt just nu.
Från engelskans ”that said”. Jargong sprider sig fort.
Japp! STÖR IHJÄL MIG
Överanvändandet av hur fina alla är: finis, fina du, finaste etc. Vet inte varför, men blir så trött på det.
Vill hemskt gärna lägga till det otroligt störiga ”örti”. ”Har örti tusen andra saker att göra” eller whatever. Vet inte varför jag inte klarar av det men uuuuh.
Har också så svårt för just det, jag tycker det är ett så otroligt fult ord rent visuellt också!
Jag har aldrig hört eller läst det ordet förrän idag, och hade klarat mig bra utan 😀 Som Ulrika skriver ser det så fult ut också!
Skitfult! skönt att någon annan också stör sej
Det finns inget värre än musiker/artister som gör just så som du säger blundar, jo när de dessutom ser ut som de har ont eller lider. Tänk han som spelade nåt ståinstrument på kronprinsessans (tror jag det var) bröllop. Han fick även mig att lida.
Jag kommer att tänka på en kille som jag alltid försökte undvika när jag dansade lindyhop för rätt många år sedan. Han var en okej dansare, men skulle alltid blunda och njuuuta av musiken och vår connection (dansbegrepp i detta fall). Jag stod knappt ut, blir fortfarande irriterad bara jag tänker på det! Det är så uteslutande att blunda, både för en dansare och en musiker, tycker jag. Det var han själv med musiken och danspartnern var bara någon som bidrog till hans härliga dansstund, i stället för att vi skapade en kul och unik dans tillsammans.
Är musiker (med låååång utbildning och erfarenhet) och blundar ibland när jag behöver koncentrera mig extra mycket för att s.a.s leverera. Kanhända är jag inte helt på topp och behöver vara mer närvarande i min egen kropp. Att blunda gör också att jag lyssnar bättre. Kanske har jag en dålig dag/period och måste blunda för att orka genomföra det extremt prestigefulla uppdraget du kanske är vittne till.
Att vara musiker är nog mer mentalt påfrestande än de flesta anar; prestationsångest, krav på perfektion, oro, allmän stress.
Mitt tips: nästa gång du lider av att se en musiker blunda, blunda själv. Lev och låt leva.
Håller helt med! Blunda och njut istället.
Håller med helt. För mig har det aldrig någonsin heller funnits någon beräkning i blundandet, det händer när det behövs.
Nu skriver jag självklart med en nypa salt, men snälla någon, klart en får BLUNDA! Helt omöjligt att inte blunda emellanåt. Kan ju vara att en är blyg. Man kanske vill stänga ut allt runtom för extra känsla. Det är också extremt svårt att inte blunda om det handlar om till exempel kängpunk, pröva sjöl!
Det är ofrånkomligt att man blundar ibland när man sjunger. Men det var faktiskt min sångpedagog som sa detta till mig på gymnasiet. Tror det var feedback till mig 😉 Och det har satt sig sedan dess. Att folk som står och blundar en hel sång och tror att de vittnar om inlevelse, har förstått fel. I själva verket stänger det bara ute publiken.
Jag tycker att folk börjat säga 100 procent hela tiden. Kan det vara på grund av denna? 💯
Du använder det engelska ordet ”captions” i din lista om överanvända uttryck från 2022. Finns det inget lämpligt svenskt ord som underlättar för oss läsare?
Kom gärna med ett förslag! Tycker själv att caption är fult men bildtext låter otympligt och ålderdomligt?
Rubrik?
Men det är ju inte en rubrik utan en bildtext, så kanske blir det förvirrande? 😅🙈
Bildtext är väl bra?
Haha så olika det kan vara. För mig där det ingår i jobbet att skriva rapporter på svenska är bildtext ett helt normalt ord (även om figurtext är det jag använder mest).
Samma här, bildtext är ett begrepp bara: rubrik, ingress, brödtext, mellanrubrik, bildtext. Det använder jag och kollegorna dagligen. Men caption låter väl snajdigare, antagligen, som det mesta gör på engelska.
Bildtext är tydligt & bra!
Bildtext är väl ett jättebra ord! Jag tackar även för att jag äntligen fick klart för mig vad ’caption’ egentligen betyder 😅
Känner inte igen mig? 😏 Men så läser jag bara statliga utredningar och inlagor. Kan göra en egen lista på frekventa ord. Som ändamålsenlig och tautologi.
Jag får klåda över hela kroppen när jag ser ”amen” i skrift när skribenten egentligen menar ”ja men”. 😱
Hahaha, minns att Linda Skugge ofta skrev (skriver?) exakt så och jag älskar det!
Jag får krupp och vill skrika håll käften! varje gång någon säger eller skriver ”Det kommer att bli sämre innan det blir bättre”. Kan vara offentliga Sveriges mest utslitna fras just nu.
100% med dig. På mitt jobb älskar folk uttrycket ”håll i och håll ut” tillsammans med alldeles för nöjd min. Fy fasen vilken floskel. Blir galen!
Mitt värsta uttryck är ”lågt hängande frukter” 🤮🤮🤮
Och varför pratas det i tid och otid om våra ”nära och kära”?? Det finns ju andra ord att variera sig med… närstående, familj och vänner tex. Det började i pandemin och bara fortsätter.
Jag tycker lågt hängande frukt ger en fin bild i huvudet. Jag älskar frukt. Håller med om nära o kära dock.
Användningen av ordet super- får mig att rysa. Supermycket, supertrevligt, superjobbigt osv. Låter oprofessionellt när det används i mer offentliga sammanhang. För att inte tala om det sliskiga ”tack, snälla”, varför inte enbart ”tack”? Stör mig också på personer som inte kan uttala ordet egentligen utan säger egänkligen.
Haha, håller med och än värre blir det när det används i skrift och särskrivs ”super mycket”, ”super fin”, då gör det ont i ögonen.
🙈 Jag har lagt mig till med : Supert! I både tal och skrift. 😂 Ska genast klura på bättre alternativ.
Håller med om ”tack snälla”, och ”ejenklien” gör ont att höra!😵💫
(Dessutom, till Clara: ”tårta på tårta” är väl ingen tautologi? Eller missförstod jag ett skämt?)
Horribelt härligt inlägg!
Det här med krångliga substanslösa meningar som egentligen inte betyder någonting…jag blir GALEN! Håller verkligen med dig om den punkten. Det borde ligga i allas intresse att faktiskt göra sig förstådda när de pratar med eller skriver till andra människor, annars pratar eller skriver man enbart för sin egen skull och då kan man lika gärna låta bli.
Sånna meningar skriver chatGPT och så tror mina elever att de ska komma undan med det, skrattretande!
Känner roat igen mycket i texten. De komplicerade texterna har jag tänkt en del på i olika sammanhang. För mig är nåt av det finaste som finns att skriva rakt och enkelt. Förvisso för att jag själv gärna nästlar in mig (men nog med en tanke om vad orden ska betyda och vilket syfte de fyller i berättelsen). Ibland blir alla ord en massa fluff. För mycket pynt så man inte ser kärnan i det som skulle berättas.
Jag stör mig på uttrycket ” Nu kör vi!!” Används flitigt i olika tv-program, ex melodifestivalen och sportprogram. Sägs ofta flåshurtigt och för att peppa igång sig själva. Kan till viss del förstå det men undrar alltid.. Vart ska ni köra då?
Overnight oats!!! 😡 Blir kall gröt festligare för att man ger den ett engelskt namn??? 🤔
😂
Eller hur? Blötlagda havregryn som fått sunka till sig under natten.
Eller hur, som svar, är också störande och överanvänt men håller till fullo med om overnight oats
Haha
Det svenska namnet är ”rågröt”.
Jag kallar det för ”nattagröt” istället 🤓
Det var gulligt!
Så himla bra!!! Har inte hört ett svenskt ord innan men rågröt är bra! Färskgröt heter det på finska tror jag (tuorepuuro). Det är f.ö inte särskilt gott åtminstone inte som frukost. Kanske som lunch.
Jag har alltid kallat det, och trott att det hetat, davosgröt 🤔
Oj, jag har ingen koll. Vad betyder Kvack, jajjebus och serri?
Samma här. Och örti, som nämns i en kommentar?? Nån som vill förklara? 😃
Örti tror jag är många, nästintill oräkneligt
Her i Norge brukes ordet «ørten», alternativt det litt mer uvanlige « ørten-hundre-og-trygve»,for å uttrykke et tall, en mengde, som er ukjent, men helt sikkert høyt. Vil tro «ørti» muligens har samme opprinnelse…
Är det inte ersättningar för ordet ja!!?? Serri tror jag kommer från Yes sir
Jag trodde ”serri ” var dålig förkortning av seriöst 🫣
Jamen det kanske det är 🧐😃
Blir galen på alla halva meningar i böcker som börjar med ”Och”. Typ ”Åt en bulle. Och den var god.” Det är väl okej att skriva så på en blogg eller på sociala medier, men ska man skriva en bok borde man ha lite bättre språkbruk, tycker jag.
Håller med!
Skrivs inte men sägs av ALLA (hört mig själv också…) ”Jag fattar”, som kommentar i tid och otid.
Hörde en podd där intervjuaren plötsligt lagt sig till med detta och sa det precis hur många ggr som helst.
Åh stör mig också på detta uttryck! Var kommer det ens ifrån?
Eller folk som efter varje mening frågar: fattaru? Typ ”jag blev helt sne, fattaru? Och sen gick vi bara därifrån, fattaru?”
Vill bara skrika: Ja, jag förstår vad du menar!
Men antar att det blir mer som ett tics som man inte tänker på. Men störigt att liksom kräva bekräftelse på förståelse efter VARJE mening 😅
Haha det påminner mig om när jag pratade med en grek på ett flyg och skulle visa att jag fattade vad han menade med något, och råkade dra till med: oh yeah I fat I fat!😂😂
När ens chef skriver ”bolla” eller ”kroka arm” femtioelva gånger utan att egentligen bry sig. Eller då en mer brunnäst kollegor svarar ”magiskt” på typ allt chefen skriver. Börjar min chef skriva ”filmiskt” så säger jag upp mig.
Min chef säger paketera, när jag ska skriva om eller disponera om något. Det gillar jag ändå! Hon säger också foka ist för fokusera, och adressera.
Vad innebär det att kollegan är brunnäst? Länge sedan jag jobbade så hänger inte med
Haha, fy alltså!
Eller kanske episkt? 😉
Precis! Det är helt osannolikt att så många saker är episka. Det kan inte stämma!
👍🤣
”Narrativ”. Vadå narrativ?
Det är väl ett vedertaget begrepp om hur man bygger upp en berättelse om något? T ex narrativet om att bo på landet, eller en viss grupps narrativ om att bo på landet…
Förstår betydelsen men stör mig på att ordet kom från ingenstans och blev en sån fluga. Känns pretentiöst.
Blir riktigt arg när folk skriver ”vart” i stället för ”var”. ”Vart har du köpt den?” ”Vart ligger det?”
Då svarar man: därt
Ditåt! 😁
Roligt men lite hårt svar, tror faktiskt att ”vart”istället för ”var” är dialektalt. Dock skär det lite i öronen även på mig.
Eller ”det vart så” istället för ”det blev så”. Kanske dialektalt, men vanligt runt Sundsvall.
Jag måste försvara ”det vart så”. Det är en gammal form av blev som om jag minns rätt kommer från samma stam som det ålderdomliga ”varde” . Som i ”varde ljus”.
Älskar när uråldriga former lever kvar i dagens språk som språkliga fornlämningar.
Ja det är mitt värsta!! Fy för katten vad många som inte kan skillnaden, jag blir tokig!
Jag stör mig ORIMLIGT mycket på ”hatar på”. Som i ”Varför hatar alla så mycket på henne?”. Eller för all del, ”älska ihjäl mig i”. ”Jag älskar ihjäl mig i dessa finingar.”
”Växa på” tycker jag mig ha hört på radio i betydelsen att man efter ett tag börjar gilla nåt mer. Nån som känner igen det?
”Extremt” gör mig galen eftersom det överanvänds för jämnan. ”Det regnar extremt mycket!” Nej. Det regnar. Ett helt vanligt, hederligt regn. Inga tropiska skyfall direkt.
Eller hur! Användandet av ordet extremt i vissa fall får mig att se ner på den som berättar. Det ordet ska användas när något är oerhört långt från det normala så det knappt går att jämföra med något annat. ”Jag hade en sån extremt långdragen förkylning ”, ja, om du varit förkyld fyra år i rad så visst! ”Det var så extremt kallt förra veckan ” ja, om det var 40 minusgrader och du var barfota kanske.
Skulle så gärna vilja heja med och skratta med, men jag vet inte… jag har blivit mer och mer känslig för den här typen raljanta inlägg och de kommentarer som följer.
Det är så mycket man kan störa sig på.
Hur skall man våga skriva nåt som helst, pröva ut språk, ord och stilar, när det kan sättas i gapstocken och pekas finger åt. Våga stå på en scen när någon stör sig på att man blundar? Våga använda sin röst offentligt överhuvudtaget?
Tack och lov är jag så gammal att jag inte bryr mig längre – dvs jag tar det inte personligt och jag skriver och sjunger precis som jag vill (bortsett från att det är svårt att skriva som man vill på telefonen…) men andra kanske tvekar?
Jag vet att det inte är din mening, Clara.
Till alla vill jag säga: sluta störa er så mycket på andra (som Clara sa för någon vecka sen: Hur kul är jag då?). Lev och låt leva!
Håller med dig, Sara. Jag tänker två saker samtidigt: Kul att språket utvecklas och att folk är kreativa. Kul att vissa ord och uttryck sprider sig och kul att man själv lyckas observera dessa trender. Samtidigt kan jag störa mig på vissa uttryck. Men jag stör mig inte på amvändarna utan på att ett visst uttryck överanvänds. Typ så.
Jag läser Claras inlägg som jag hade läst typ ett kåseri, eller lyssnat på spanarna i P1. Jag tycker hon håller en ton som gör att det blir roligt istället för raljant, bland annat genom att ge sig själv en känga. Och att texten inte är så himla allvarligt menad, till imorgon kan man ha ändrat sig.
Men när jag läser kommentarerna tycker jag kanske en minioritet som behärskar att hålla den tonen, det blir mer gnäll över att man stör sig på saker eller så blir det så himla allvarligt, t ex kommentarerna om att ”MEN DE SKRIVER JU PÅ ENGELSKA”.
Sen är det lätt att störa sig på andras språkbruk men väääldigt lätt att falla in i att använda samma uttryck hela tiden själv. Apropå det så måste jag återigen be Clara sluta skriva ”en balja med te”! Det är den typen av uttryck som bara tål att användas några gånger om året, din kvot är fylld med råge nu.
Jag läser det också som ett kåseri eller en spaning, och raljerandet är ju ganska milt. Det är ju dessutom språket och modeuttrycken som det raljeras över, inte personerna som använder dem. Sånt kan man väl få fnissa och förfasas över. Vi slänger oss alla med formuleringar eller uttryck som stör någon annan (här tror jag också man ska läsa stör med små bokstäver och inte stora). Tror ingen går fri!
Minns ett kommentarsfält till ett inlägg om hur man avslutar ett mejl på en annan blogg. Den fras en person tyckte var vänlig och smårolig uppfattade en annan som överlägsen och dryg, det någon tyckte var artigt och lagom formellt upplevdes som otrevligt och distanserat osv i oändlighet. Det är väl precis samma sak här, det är ju det som är det intressanta med språk (och kommunikation).
Jag tycker det är roligt att fundera över språkets utveckling och användning och ”flugor” (kanske särskilt eftersom jag jobbar med text och språk). Ofta blir det ju också så att en jargong utvecklas i vissa grupper, och signalerar en tillhörighet (i jobbet, i kommentarsfälten på bloggar där många anammar bloggarens språkbruk, mellan kompisar). Den kan man bli lite blind för.
Däremot kan jag hålla med Ossebosse om att tonen kanske blir lite hård i en del kommentarer. Det är ju bara språk. En av mina närmaste vänner använder gärna ordet styrkekram som jag tycker är vidrigt men jag tycker ju inte min vän är vidrig för det!
Jag förstår Claras hänsikt och att den var att skriva en rolig text (bitvis var den rolig också, absolut). De allra flesta verkar tycka att den också var det, hakar på och delar med sig av sina ”hang-ups”. Fine, som Clara skulle sagt. Själv tycker jag varken att den var sJag förstår Claras hänsikt och att den var att skriva en rolig text om skribenters språk. De allra flesta verkar tycka att den också var det och hakar på och delar med sig av sina ”hang-ups”. Fine, som Clara skulle sagt. Själv tycker jag varken att den var så himla kul eller speciellt elegant. Och vad vet Clara om varför någon står och sjunger med slutna ögon? Vad har det med saken att göra?
Hade egentligen inte tänkt säga något om det, för det är ju bara mitt problem att jag tycker det – Clara får lov att skriva hur och vad hon vill. Min åsikt är min. Men, så såg jag några av kommentarerna inlägget genererade. Suck… Alla dessa åsikter som egentligen inte betyder något, men jag blir bara så beklämd av att så många sitter på sina höga hästar och retar sig på helt vanligt språkbruk (eller att någon beter sig på ett visst sätt på en scen, utan att veta vad det kostar den människan som står där).
Kanske är det också för att jag bor i ett annat land? I det här landet är dialekter mycket mer utbrett, skriftspråket är mindre bundet av talspråket och det är generellt en mycket större frihet i språket. Detta bidrar antagligen till att man sällan hör folk ”störa sig” eller ”reta sig” på andras språk.
De flesta gör så gott de kan. Att skriva en text som folk läser, eller stå på en scen och sjunga, kostar! Det vet ju Clara, men det är inte säkert att hennes läsare vet det. Det kan faktiskt kosta så mycket att folk tystnar.
Detta menar jag är ett exempel på en riktigt elegant text om retorik och språk (en gammal goding. Jag vet dessvärre inte var den kommer från):
1. Avstå alltid alla allitterationer.
2. Prepositioner ska man inte avsluta meningar med.
3. Förkunna ditt budskap medelst de enklaste av sätt.
4. Undvik akronymer & förkortningar etc.
5. Generalisera aldrig.
6. Utländska ord hör inte till bon ton.
7. Överdrifter är en miljon gånger värre än underdrifter.
8. Undvik upprepningar och säg inte samma sak två gånger.
9. Det är bara puckon som använder ovårdat språk.
10. Var alltid någorlunda specifik.
Elva. Var konsekvent.
12. Skriv inte ettordsmeningar. Någonsin.
13. Blanda inte olika metaforer, de kommer att inte alltid att passa som fisken i handsken.
14. Behöver du verkligen ställa retoriska frågor?
15. Var kortfattad, försök uttrycka dig med så få ord som möjligt och undvik långa meningar, hit räknas också inskjutna satser som ofrånkomligen förvirrar den förströdda läsaren, så bidrar du inte till den allmänna informationsbombningen som tveklöst (i synnerhet när den är proppad med överflödiga, eller i alla fall inte helt nödvändiga, detaljer) är en av de största tragedierna i denna vår samtid som domineras av mediernas makt.
16. Var ytterst nogrann med stavningen och korrekturläs alltid för att kolla att du inte några ord.å himla kul eller speciellt elegant. Hade egentligen inte tänkt säga något, för det är ju egentligen bara mitt problem att jag tycker det. Men, så såg jag kommentarerna… Suck… Och tänker på alla dessa ogina och småaktiga åsikterna som egentligen inte behöver betyda något, men som kan
Jag jobbar också med text och ord och, speciellt, förmedlingen av dem.
Beklagar stökig start på den texten. Jag klippte och klistrade lite.
Tack för en underbar lista Sara!
Jag håller så med dig, Sara! Skogen skulle bli väldigt tyst om bara de bästa fåglarna fick sjunga 🕊
Gaaaaah!!! Såhär skall inlägget vara (DETTA stör jag mig enormt mycket på – mina egna fel.)(Ja, jag är säker på att det gör mig till en bättre människa)(Stör du dig på parenteser?)
Jag förstår Claras hänsikt och att den var att skriva en rolig text om skribenters språk. De allra flesta verkar tycka att den också var det och hakar på och delar med sig av sina “hang-ups”. Fine, som Clara skulle sagt. Själv tycker jag varken att den var så himla kul eller speciellt elegant. Och vad vet Clara om varför någon står och sjunger med slutna ögon? Vad har det med saken att göra? Hade egentligen inte tänkt säga något om det, för det är ju bara mitt problem att jag tycker det – Clara får lov att skriva hur och vad hon vill. Min åsikt är min. Men, så såg jag några av kommentarerna inlägget genererade. Suck… Alla dessa åsikter som egentligen inte betyder något, men jag blir bara så beklämd av att så många sitter på sina höga hästar och retar sig på helt vanligt språkbruk (eller att någon beter sig på ett visst sätt på en scen, utan att veta vad det kostar den människan som står där). Kanske är det också för att jag bor i ett annat land? I det här landet är dialekter mycket mer utbrett, skriftspråket är mindre bundet av talspråket och det är generellt en mycket större frihet i språket. Detta bidrar antagligen till att man sällan hör folk ”störa sig” eller ”reta sig” på andras språk.
De flesta gör så gott de kan. Att skriva en text som folk läser, eller stå på en scen och sjunga, kostar! Det vet ju Clara, men det är inte säkert att hennes läsare vet det. Det kan faktiskt kosta så mycket att folk tystnar.
Detta menar jag är ett exempel på en riktigt elegant text om retorik och språk (en gammal goding. Jag vet dessvärre inte var den kommer från): 1. Avstå alltid alla allitterationer. 2. Prepositioner ska man inte avsluta meningar med. 3. Förkunna ditt budskap medelst de enklaste av sätt. 4. Undvik akronymer & förkortningar etc. 5. Generalisera aldrig. 6. Utländska ord hör inte till bon ton. 7. Överdrifter är en miljon gånger värre än underdrifter. 8. Undvik upprepningar och säg inte samma sak två gånger. 9. Det är bara puckon som använder ovårdat språk. 10. Var alltid någorlunda specifik. Elva. Var konsekvent. 12. Skriv inte ettordsmeningar. Någonsin. 13. Blanda inte olika metaforer, de kommer att inte alltid att passa som fisken i handsken. 14. Behöver du verkligen ställa retoriska frågor? 15. Var kortfattad, försök uttrycka dig med så få ord som möjligt och undvik långa meningar, hit räknas också inskjutna satser som ofrånkomligen förvirrar den förströdda läsaren, så bidrar du inte till den allmänna informationsbombningen som tveklöst (i synnerhet när den är proppad med överflödiga, eller i alla fall inte helt nödvändiga, detaljer) är en av de största tragedierna i denna vår samtid som domineras av mediernas makt. 16. Var ytterst nogrann med stavningen och korrekturläs alltid för att kolla att du inte några ord.
Vad är ”hänsikt” – är det ett ord? Som skiljer sig från ”avsikt”?
Elin:
Jo, det är ett ord, men kanske inte på svenska. Jag lever (som jag skriver på något annat ställe i det här långa fältet) ständigt med tre språk runt mig och då kan det ibland bli fel. Bor inte heller i Sverige. Avsikt är ordet du söker. Tack för påpekandet.
Jag håller verkligen med dig. Jag tror alla ibland stör sig på andra människor emellanåt men vad hjälper det att raljera kring det? Vad blir bättre och vad får man ut av det? Det handlar ju egentligen bara om att trycka till andra som enligt en själv gör fel. Jag tycker i allmänhet det är ett trist klimat människor emellan. Jag vet att såna här inlägg jag ska vara ”lite roliga” men tycker dom är lika deppiga som när folk skriver utelistor.
😌🌻
Så klokt!
Två ord som var vanliga för något år sedan: life hack och pepp. Dom orden får mig att sluta läsa bums.
Jag ser dom fortfarande då och då men det har lugnat sig. Peppiga, naturvinsdrickande, genomsponsrade, lifehackande bloggare har väl fått nya favoritord.
Har börjat lyssna på er pod, så bra! Funderar på hur olika dialekt du och Julia Wiberg har, fast ni båda är från Umeå tror jag! Du låter nästan stockholmsk och hon har den bredaste norrländska jag nästan hört! Är det så olika i olika byar eller är det bara individuella skillnader? Lägger ingen värdering i det såklart! Var bara nåt jag funderade på..
Japp, det är väldigt olika från ort till ort/by till by. Om man ska vara petig så finns det ingenting som heter ”norrländska” eller ens ”västerbottniska”. Bara inom länet Västerbotten så finns det många olika dialekter och mål. Sen blandas det upp förstås och blir som du är inne på individuella skillnader, det kan exempelvis bero på vad ens föräldrar pratat för dialekt när man växte upp. De kanske ursprungligen kommer från en annan plats med annan dialekt än där de valde att bosätta sig och låta barnen växa upp. Umeå är en stad som folk från kringliggande kommuner och län flyttat till under lång tid vilket medfört en stor variation på dialekter (samt att de kanske suddats ut en del också).
En influencer jag följt (Bradford) skriver gärna: prick nu, prick just nu, punkt etc i sina meningar. Den lätt malliga undertonen ihop med ”punkt” är så tydlig. Därefter har en annan influencer som ser upp till henne börjat med samma uttryck. Snälla, sätt bara dit en vanlig punkt.
Fruktansvärt fint, fruktansvärt bra, fruktansvärt gott…🙄
Tänk, jag har lärt mig ett nytt ord idag: hänsikt. Det har jag aldrig använt.
Min syster tog livet av sig, begick självmord, tog sitt liv, men hon TOG INTE SJÄLVMORD, jag får panik när folk säger så!
Håller med! Det är ju språkligt felaktigt att säga och skriva tog självmord. De har blansat ihop två fraser, omedvetet.
Tycker också att det låter helkonstigt. Man tar väl inga mord, eller???
Wow. Ja det är ju verkligen det språkliga misstaget man fastnar för i det läget. Jag hoppas du rättar den efterlevande på stört!
Kommentarer till såna här inlägget hänger med mig jättelänge, kan inte längre använda ordet Krispigt pga kommentarerna till ett av dina tidigare inlägg om ord. 😀
MEN, vore kul att höra vilka ord du gillar och hyllar! Dvs inte synonymer till ordet du stör dig pp utan bara generellt, vilka ord är klockrena enligt dig?
Bra fråga!
Exakt vad jag också tänkte utifrån andras kommentarer om att bara lista massa utegrejer. Varför inte lista det som är extra bra uttryck just nu?De kanske känns ute och inte så nya/fräscha/unika längre så fort man skrivit upp dem i en formulerad lista, jag vet inte. Men det vore lite roligt iaf enligt mig.
Hahah men ja på att banala grejjer ska symbolisera trygghet!! Känner verrrrrkligen igen det hos en känd bloggare (EB)
Du är så himla bra på de här analyserna. Blir både irriterad med dig och peppad av att fler är irriterade på samma saker! Tack för bra ämne att spinna vidare på med vänner i helgen 👌
Vad som stör mig är att det numera verkar har blivit standard att skriva ”addera”. Och det gick snabbt med, ingen som ens försökte sträva emot.
Vi är några stycken som inte använder ”addera”. ”Magasin” är ett annat ord som halkat in fel. Försöker konsekvent skriva ”lägg till” och ”tidning” i stället. Svenska och engelska är två vackra men separata språk.
Vad intressant! Vill du att vi ska säga plussa eller lägga ihop? Har aldrig hört någon argumentera mot addera förut och hade gärna hört din förklaring. (Och tycker du samma om multiplicera och dividera?)
Kom på sen att du kanske tänkte på addera i något annat sammanhang!
Jag tror inte att det gäller det korrekta användandet av addera inom matematik som man stör sig på. Däremot när det används istället för ”tillsätta” eller ”lägga till” i tex ett recept, till en text eller en outfit. Exempelvis ”addera socker” istället för ”tillsätt socker”.
Addera utanför ämnet matematik ger mig ryyyyysningar. Du adderar ett med två och summan blir tre, ja. Du adderar inte ett ägg i smeten.
Matematik är en sak. Men man behöver inte skriva ”addera mjölet” i recept. ”Tillsätt” är ett bra ord.
På tal om matematiska begrepp så använder min man (som är doktor i fysik) dagligen uttrycket ”faktor”, och jag blir tokig på det. Typ: ”Prisskillnaden har ju blivit helt orimlig, det är ju faktor tre mellan den och den affären” (dvs tre gånger dyrare). Ingen annan säger väl så??
Men idag var vi och spelade spel med hans kollegor. De var ju ännu värre! ”Det blir delta två och delta tre när man köper de här markörerna”. Haha, de tappar de mig, har ingen aning om vad de menade😂😂
Eller såhär: ”Kan vi bara sluta… Kan vi bara stanna upp och… Kan vi bara prata om hur…”
Sociala medier svämmer över av tomma, överanvända uttryck!
Drömmigt, livspussel, jajjemen….
Ok, men kan folk sluta säga styrkekram??
Ja men ja!!! AVSKYR det jävla uttrycket…
Eller när (oftast) bloggare inleder sina inlägg med ”hej finingar…”
Sedan jag flyttade till Småland så har jag ”stört mig” på uttrycket ”hur ellerhur” som används frenetiskt här… jag både fnissar och irriterar mig på samma gång.
Jag är född, uppvuxen och boende i Småland men jag har aldrig hört det uttrycket. Jag får åka runt mer i landskapet verkar det som.
kom till Vetlanda eller Eksjö, i var och varannan mening hör man detta…
Intressant om ”Hur eller hur”. Vad betyder det/ hur används det? Bodde i Småland för ca 10 år sen o då hörde jag det aldrig.
Istället för ”hur som helst”, eller ”vilket som”.
Värst i vetlandabygden måste väl ändå vara ” så jag ska” , sägs efter att man sagt vad man ska göra. 🤢
Hur som helst!
Tack F och Linda för svar om ”hur eller hur”! Intressant tycker jag.
”Så jag ska”, eller ”så jag gör” tycker jag är underbara uttryck dock!
Vet inte varför jag inte kan svara i nästa nivå, men:
Så jag ska/så jag gör. Det är som om man inte kan med någon sekunds tystnad liksom. ”Jag åt kiwi igår, så jag gjorde”.
På ett sommarjobb jag hade som ung var det en äldra dam från nässjö-trakten som liksom aldrig kunde sluta. Det kunde låta ”jag brukar göra så här, så jag brukar, så jag gör…”
Charmigt och märkligt!
Jag stör mig på när ordet ”hyra” används istället för ”avgift” när man pratar om månadsavgiften för en bostadsrätt.
Den här är jag helt med på! Hyra är ju faktiskt något helt annat än en avgift för något man äger. En viktig skillnad.
Beror en hel del på var man vistas också. I lösaktiga språksammanhang är det snarare legio än undantag med floskler. När sådant ofog förekommer i SVT blir det svårare undvika som infantila frågor som ”Hur oroliga ska vi va’ ?” om precis allt från storkrig till tillgången på ägg inför påsken. ”Hur tror du de e’ som par?” undrade programledaren ihop med sin kollega betr paret Macron som besökte Sverige nyligen. Men för helvete, chockades jag, statsbesök från Frankrike och ingen vettig undran i knoppen hos programledaren. Med väninnorna på tjejkväll OK, men i radio i seriösa P 1. Munkavle fram!!! – Härligt ryt från dig, Clara, jag stämmer in på varenda reflektion.
När folk skriver ”jag personligen tycker/känner…”
Skulle jag inte veta vem personen menar om det bara står ”jag”?
😊
”Det (valfri händelse) är ju helt sjuk”. Nej, sannolikt är det något helt normalt, möjligtvis lite ovanligt och uppseendeväckande.
Jag avskyr när uttrycken ”pröva på” och ”testa” används fel och blir ”testa på”…….. Får mig att vilja stänga av vederbörande varje gång. Eller ringa och skälla ut den som skrivit texten.
Själv blir jag väldigt irriterad på ”Gilla läget” Hur kan man gilla ett läge som är helt galet?
Kontrar alltid med ” försöka acceptera”, när man inte kan påverka situationen. Samt uttrycket ”öppna upp” rakt översatt från engelskans ” open up” har alltid fått lära mig att vi ” öppnar” utan tillägget upp. Så nu fick jag öppna och släppa ut lite frustration.
Håller med om mycket av det som irriterar många. Något som jag själv reagerar på är då det sägs eller skrivs ”pratar engelska (eller något annat språk). Språk talas, inte pratas! Pratar gör man direkt med någon vare sig det är ansikte mot ansikte eller i telefon. Tala eller skriv vårdat, något som bl a journalister borde tänka på eller lära sig!
Fasen vad jag älskar kommentarsfältet efter ett sånt här inlägg!
💯(🤣😉)
Förstår precis och stör mig också på en hel del krystade eller på annat sätt onaturliga formuleringar 😀 Samtidigt får man tänka – fatta förskjutningen när precis alla gick och blev fotografer/skribenter/journalister iom de sociala mediernas intåg! Människor som före internet knappt läst någon bok eller skrivit någon text, ”behövde” plötsligt förmedla sina känslor, formulera berättelser och säljtexter etc. Inte så konstigt att resultatet blir blandat. Och tokigt emellanåt.
Lyckligtvis verkar folk ha slutat med ”snel hest” och skriva medvetet barnsligt, störde mig så mycket på det.
”Hur underbart?”, ”Pga orsak”, ”slurpigt” stör jag också mig på, men ”det är sen gammalt” (usch).
Alla sätt i språket att liksom framstå som lite smått infantil och gullig ger mig utslag.
JA! Scrollade igenom kommentarerna för att hitta någon som stör sig på ”det är sen gammalt”. Det dök upp för något år sedan och spred sig oreflekterat bland alla ”slurpiga, adderande, orimliga” internetskribenter. Stör mig så inihelvete! Fast egentligen tror jag att jag stör mig mest på själva beteendet, att folk bara kopierar ett uttryck och börjar använda det utan att verka tänka efter. Jag blir sur på den ryggradslösa inställningen. Läskigt, också, saknar vi människor helt fri vilja och originalitet? Hjälp! Men tack ändå, Lisa, nu känner jag mig mindre ensam!
https://underbaraclaras.se/2022/10/26/overanvanda-uttryck-som-maste-skrotas/
Här kan du läsa om när jag rasade över detta uttryck redan 2022 – och vad jag föreslog för ändring!
Dig kan man lita på, Clara, det är sen juratiden! 😘
haha!
Orka bry sig om all smörja andra skriver…tydligen gör jag det eftersom jag kommenterar detta inlägg som jag tycker är ett lågvattenmärke.
Haha, jag också. Håller helt med dig.
Ända sedan SJUKT började användas som förstärkningsord i stället för mycket eller väldigt krypet det i kroppen på mig. Att vara sjukt glad, lycklig , stolt osv. Sjuk är inte positivt, att vara sjuk är oftast något negativt.
Ja!
Alltså, så galet gott, denna galet snygga soffa … å så galet snygg du blev…sluta använda galet i alla sammanhang, det blir så galet fel!!!
Har länge retat mig på artister, musiker m fl som går upp på scenen och hojtar: ”Mår ni bra.” Unisont kommer ett vrålande ”Ja.” Önskar så att någon reser sig och börjar berätta om sina krämpor. Det vore väl svar på tal.
”Det är sen gammalt” – värdelöst o intetsägande uttryck som ”trendat” i bloggar i perioder. Låter så löjligt tycker jag.
”Starka kvinnor som vågar ta plats” – jag skäms för min egen och alla andra kvinnors skull över det löjeväckande och hurtfriska uttrycket.
Om jag säger ”Tack så mycket”, får jag ofta till svar ”Ingen fara”. Konstigt svar, tycker en gammal Språkpolis.
Så enig i det med å sette frågetecken etter alle setninger. Det er så dumt?? Blir så irritert hver gang? Har irritert meg på det i flere år?
Zest! Orkar inte läsa ett till recept där skal är utbytt mot zest. Citronskal, apelsinskal, limeskal heter det på svenska.
Zest är dock inte samma som skal. Zest syftar på den allra yttersta delen av skalet. Det vita i citronskalet tillhör alltså inte i citronzesten.
Men man river väl aldrig ner det vita när man använder riven citron (eller lime eller apelsin)? Rivet citronskal (etc) är väl precis samma sak?
Exakt. Rivet citrusskal i recept avser bara den yttersta delen, aldrig hela skalet. Den vita delen är besk.
Precis. Jag föll nog i fällan att använda frågetecken retoriskt, som en hel del stört sig på här 😀
Formuleringarna är väl dessutom ofta av typen finrivet limeskal, ibland med instruktionen ”riv det yttersta skalet fint”. Svårt att misstolka. Mycket roligt att nörda ner sig i sånt här!
(Vill man gärna säga zest i stället så får man förstås göra det, men det är som att en massa ord flyttar in med argumentet att de inte ”finns” på svenska, och det gör de ju oftast.)
Zest är fina strimlor av citrus, som oftast används som dekoration, inte finrivet citrusskal. Googla cestjärn Cervera så ser du hur ett sådant ser ut.
Mvh fd kallskänka
Skör. Kände mig skör… Har känt mig skör i veckan…
Bokstavligt, fast sagt /skrivet på eng är oerhört irriterande
Jag märker hur jag anammar orden mina tonåringar använder kontant. Känner mig alltså väldigt fånig när jag då säger att något är ”Fett gott” 😉
Men, jag stör mig oerhört på de tilltal en del har i tex bloggar, FB-grupper osv. Är med i en stor FB-grupp för böcker på feelgood-temat. Där skriver de gärna ”hej feelgoodingar” och det bara kryper i mig.
Eller en blogg jag halkar in på ibland som skriver typ ”finingar”, ”bloggisar” osv till sina läsare.
Eller alla som skriver när någon fyller år ”Finaste xx” – på vilket sätt är denna xx finare och bättre än alla tusentals andra med samma namn? måste man använda ord som betonar att någon är finast, bäst, kan man inte bara skriva ”fina”
Frågan eller uttrycket ”eller hur” som många säger efter att dom sagt något eller när som helst känns det som.
Jag blir tokig. Det finns vissa på radion som avslutar samtal, frågor eller påståenden med ”eller hur”.
Jag pallar inte höra det längre.
Eller att börja en mening med eller hur…. ”Eller hur är det fint väder idag” … 🤢🤮
En varsin. ”Sen åt vi en varsin glass”. Istället för ”Sen åt vi varsin glass”.
”Absolut”där ett enkelt ”ja” skulle räcka och meningar, där ”liksom” hängs på på slutet! Bor i Tyskland, men har också börjat använda ordet ”absolut” med tyskt uttal! På tyska har det ordet fortfarande samma betydelse, som tidigare på svenska, så jag är generad varje gång det hoppar ur munnen!
«Dette kan ha vært en av de morsomste opplevelsene i år» og lignende. Går igjen hos noen bloggere. Hvorfor ikke bare si at det var morsomt? Eventuelt at det var årets morsomste opplevelse?
Som det står i bibeln ”Den som är utan synd kan kasta första stenen” tror vi alla använder ord som andra stör sig på men då får det väl vara så. Så länge orden inte är rasistiska, kränkande, nedvärderande eller på andra sätt stötande så låt var och en uttrycka sig som de vill.
Tror ingen tycker att det är synder vi pratar om här. Och vilken bedrövligt trist inställning till språket om vi inte får diskutera det utan att det anses som påhopp. Språket är ju VÅRT. Tycker mycket om den gamla SVT-serien Värsta språket just för att det var en plattform för att diskutera språk och hur vi uttrycker oss. Särskilt kul var det när Lindström diskuterade med en spåkpolis som fick uttrycka sina aversioner mot olika sätt att skriva och tala.
Jag vill tipsa dig, Clara, och andra här att lyssna på ”Språket i P1”, om du/ni inte redan gör det. Så mycket roligt; tänkvärt och intressant om språk och språkbruk.
Jag älskar också att prata och diskutera språk! Det är otroligt spännande! Språket i p1 är ett ypperligt exempel på ett forum där man just diskuterar språk, uttryck och trender, dock utan att platta till andra. De pratar de ofta om vad folk irriterar sig på och varför, men på ett sansat och intresserat vis.
Men, Clara, för mig är det inte du som är värst här, det är kommentarerna som skaver. Går folk verkligen runt och bryr sig så himla mycket, och tänker så negativt, om sina medmänniskor? (Nejdå, säkert inte. Eller?).
Inte konstigt att många är rädda för att göra sin (skrivna) röst hörd.
Jag lever med tre språk runt mig dagligen. Skriver och pratar två olika och min man har ett tredje. Det gör att jag dels ofta hamnar fel, dels är nyfiken och observant på skillnader och egenheter; ser trender med både utifrån- och inifrånblick. Bland de nationaliteterna jag lever med, är det den svenska sidan som klagar mest på andras språkbruk. Intressant.
Om något har jag blivit väldigt medveten om komplexiteten i ett språk och tycker det är makalöst att vi överhuvudtaget kan kommunicera med varandra.
Menar absolut inte att man inte ska diskutera språket men jag reagerar på tonen hos vissa som kommenterar. Jag har väldigt svårt att tro att det finns en enda människa som inte använder något ord på fel sätt och som innebär att någon annan då stör sig på dem.
Poängen är väl inte att det handlar om fel eller rätt utan om att det är kul att förfasa sig! Precis som att det enda roliga med mello är att sitta och såga alla fula outfits och tråkiga nummer.
Kul att förfasa sig. Jag förfasar mig dagligen och pratar om det. Men! Men, det hamnar inte på ett offentligt forum.
Helt ärligt, så tycker jag att det är något väldigt obehagligt över vuxna människor som förfasar sig över andra vuxna människor på det sättet som många här har gjort. Det är något obehagligt över det, något ovanifrån och besserwisseraktigt. Kan inte helt sätta fingret på det.
Dessutom är det mycket ”jag tycker/känner att det eller det är fult” här bland folk. Språket i p1, och även Fredrik Lindström, tar det till en annan nivå och förklarar bakgrunden till varför folk uttrycker sig som de gör (och varför vi inte alltid håller med om det). Det är oftast den som irriterar sig som får sig en känga.
Med det sagt (ett uttryck som någon störde sig på här ovanför), tycker också jag att språket blir härligare om man anstränger sig för att hitta synonymer och mindre vedertagna formuleringar, istället för att slentrianmässigt skriva som man alltid gör. Du, t.ex, skriver helt fantastiskt.
Ja, håller helt med dig. Här är det också mycket splitter från folks glashus.
Men det är väl det som hela grejen? Vi kastar alla sten i glashus, ingen är felfri (vilket jag ändå tror de flesta har självinsikt nog att förstå) och roar oss med att ”rasa” åt språkliga pet peeves/små irritationsmoment här utan att för den sakens skull gå runt och känna oss hatiska mot medmänniskor som säger ”krispigt” och ”eller hur” lite för ofta i vardagen.
Just nu ser jag att du fått 133 kommentarer. Det förvånar mig mycket. Du som vet hur man skriver kunde väl ge positiva råd hur man bör tala och skriva i seriösa sammanhang. Att leta fel är inte produktivt. Jag har läst ditt inlägg men inte kommentarerna.
Folk som säger eller skriver älskar’t! Kallar sin familj för Flocken (som om den bestod av 14 vilda valpar och levde i skogen) eller tycker något är magiskt
Haha jaa de uttrycken gör mig också generad.
Kommer ihåg när mina söner kom hem från förskolan och ”störde sig på” saker och ting! Blev irriterad, det heter ju, ”det stör mig att”. Idag är det förisuttrycket helt okej även om det skorrar i ett gammalt språköra.
Idag vill jag bli av med förstärkningsuttrycket ”på riktigt”. Verkligheten är väl alltid på riktigt!
Håller med om uttrycket ”på riktigt”. Det låter som om det är ett undantag man måste poängtera att man just nu talar sanning. (rys) Särskilt ruggigt när det är en myndighetsperson eller politiker som säger det.
Ja, det uttrycket stör mig på riktigt när vår högsta politiker använder det
Kan man/jag få slippa höra ’eskalera’ ? Allt eskalerar å användandet av ordet eskalerar för varje vecka – puh!!!
Vad sägs om: ökar, stegras, tilltar, blir mer, blir fler, blir större, blir värre, förstärks…
Klarar inte av fler bloggare som skriver krispigt om allting. Jag hakar upp mig på det, hur allt kan vara så krispigt …också hur det kan upprepas. ”Krispigt väder idag bla bla äter ett krispigt äpple bla bla…”
I många fall handlar det väl egentligen inte om att det är fel på orden i sig, utan att det går fullkomlig inflation i dem och att de överanvänds? Saker får absolut vara krispiga, det har de varit i alla tider, och jag kan leva med en slurpig soppa också. Att leka med ord är kul! Men variation är ännu roligare…
Ja, det här var en allmän reflektion efter att ha plöjt genom kommentarsfältet, du skrev ju i kommentaren att du inte klarade av att fler använde krispigt och det är väl samma sak!
Tack och lov så har det bedrövliga ordet ”sötchock” inte lagts till SAOL.
Gillar inte uttrycket ”lyfta skrot” vid träningssammanhang. Vill plocka fram skämskudden varje gång jag hör eller ser det.
Gillar inte heller Stockholms-influencers som alltid säger ”på ett SÄTT” i slutet av varje mening. Typ ”jag älskar denna hudkrämen på ett SÄTT.” Så konstig mening
Utmärkt inlägg. Viktigt. Personligen fattar jag inte varför ordet ensam nuförtiden heter själv. Jag bor själv. Men jag bor ensam. Vad är det för fel på det? Att känna sig ensam är en annan sak. Men, till exempel: jag gick ensam till skolan. Säger man att ”jag gick själv till skolan” så låter det i mina öron att jag inte behövde ha någon som stödde mig under armen.
Viktigt? Roligt, härligt, lite överdrivet kan jag hålla med om, men på vilket sätt anser du det vara ett viktigt inlägg?
Haha kul inlägg! Ibland när jag läser vissa bloggar tänker jag efteråt ”vad var det egentligen jag läste?”. Texter som ska vara poetiska/djupa men som inte berör mig eller ens har någon egentligen innebörd förutom krispiga, härliga ord. Men jag återvänder ändå och läser nya likadana inlägg trots känslan av någon form av tomhet. Det är nog de ”välkurerade” bilderna och känslan av att allt är lite ljuvligt ändå som piggar upp i vabbruari (?).
Pälskling.. om hunden.. obehagligt!
För att inte tala om när husse och matte kallar sig för mamma och pappa till hunden.
Gulp! Läser här i Finland och inser att jag plockat upp en hel drös av uttrycken som nämns här i kommentarsfältet. Nu blev det check på sötchock också🤭. Älskar att läsa om vardagsspråk!
Jag hör ofta nyhetsuppläsare säga ”det var allt för nu” vilket ar en översättning från engelska. Jag ryser.
När jag läste igenom kommentarerna såg jag kommentarer om addera t.ex. addera något till en outfit. Kan man då säga att subtrahera något från en outfit?
Tack för ett fantastiskt underhållande kommentarsfält, lika underhållande som inlägget! Varsågod för info är ett uttryck jag stört mig på (och använder själv) 🤭
”Just det” som bekräftande svar, gärna MÅNGA gånger under samma utläggning. Känner sekundärskam när jag hör det (och primärskam när jag hört mig själv säga det). Jag får känslan av att man livear att man är Sigge Eklund eller Kristoffer Triumf eller annan dylik, lite eftertänksamt kulturell journalist/podd-man. Kanske också av att man egentligen inte lyssnar så noga.
Kul det var att läsa om detta ämne och hur olika man upplever ord!
Vem har hittat på att vi ska säga minutrar och sekundrar när det heter minuter och sekunder. Något som jag undrar om i dessa sena timrar.
😇Nej förstör inte ordet trygghet för mig. Mitt mantra i min meditation. Att hitta trygghet igen i min, numera, sjuka och funktionsnedsatta kropp. Och ja jag har mat och tak överhuvud. Befinner mig inte i krig. Att försöka skapa en inre trygghet är för mig något vackert. Fullt med självmedkänsla. Och kan förhoppningsvis göra mig till en bättre människa för andra på sikt.
Jag blir irriterad när folk börjar en mening med när och inte slutför meningen, som t ex: När man får följa med sonen eller när man kommer hem till ett nystädat hus. Ja, vad händer då? Jag antar att det betyder att man är nöjd eller glad, men skriv då det istället.
Eller när man säger ”en” istället för ”man”. ”Det borde en inte göra”. Det kanske är dialektalt korrekt på sina ställen, men mig stör det…
”Jag beklagar sorgen” är också tokigt. Att beklaga att någon sörjer blir fel. Hur svåra sorg och sörjande än är så är de i grunden bevis på att man varit fäst vid en annan person.
Även fast!
Det är samma sak. Säg; Trots att, Även om eller Fast än.
Jag förundras över hur meningar ibland konstrueras. När jag var liten läste jag Kalle Anka-tidningar från 70-talet och märkte hur märkliga annonserna var. Nästan alla skrevs med avsiktligt korta meningar, där man med flit bröt av meningen mitt i. Jag kan fortfarande känna klådan av att läsa saker som
”En bil. Den bästa som finns. Inte för att den är snabbast. Men för att den är blå. Ljusblå. Som bara vi kan måla. För det är vår färg”
Det var liksom en velourdoftande säljtext som tvingade läsaren att. ta. pauser.
Ibland ser jag samma sak här i bloggen. Jag misstänker att det finns en tanke om stilistik, men skulle gärna vilja höra resonemanget bakom fraser typ
”När jag kommer hem och släpper ut hunden. Och jag är vrålhungrig. Då tittar jag på himlen.”
Ja, nu är det ju detta en parafras så klart, jag sitter lite illa till för att hitta ett exempel, men undrar över tanken med att avbryta en mening och låta följande mening (bisats) stå som huvudsats?
Den som kom på uttrycket ”Mätt i magen” och ”mätta magen” borde kölhalas. Infantilt och tramsigt. Har svårt att ta människor som använder det på allvar.
I övrigt är jag nöjd om jag får slippa ”Oh My God!”
Tillägg:
”Känslan!” bredvid bilder på allt från husbygge till strandbad eller en kaffe kl. 14.
Även sanslöst och magiskt kvalar in där.
Att äta ”allt som är gott” kryper under mitt skinn.
Jag önskar att ordet ”tokhyllas”kunde försvinna, speciellt från tex Aftonbladet och expressen där allt och alla tydligen ”tokhyllas” vad de än gör.
Nästa grej som jag blir trotsigt arg på är rubriker som ”du har troligen skalat ägg fel i hela ditt liv”. Har jag fått av skalet? Ja, så hur jäkla fel kan det ha varit då? Däremot finns det väl många olika sätt att göra saker på.
Idrottsmän och kvinnor som använder ordet krigar, för att förstärka att man anstränger sig och tänker vinna.
På mitt jobb säger en chef: ja, jag tänker att vi behöver prata om vilka som ska befolka det och det mötet.
BEFOLKA. Så löjligt uttryck så jag får klåda.
Och hen är SÅ förtjust i det uttrycket själv så att hen säger det i parti och minut. Jag vill kasta mig på golvet och hälla bensin i öronen varje gång jag hör det.
Stör mig på när man inte kan göra någon skillnad på tack vare (positivt) och på grund av (neutralt/negativt). Folk som säger ”eller hur”, får gåshud. Sist men inte minst den oerhört trötta metaforen ”resa”, om exakt allt i alla sammanhang. ”Är så glad över att ni får följa med på den här resan!” Nej usch och fy, bevare mig väl 😅
Något jag stör ihjäl mig på är negations-ironi. Alltså: ”Vad ful utsikt” när man lägger upp en bild på vacker utsikt. Eller: ”Vad oglada jag var i fredags!” när man re-capar en otrolig fredagskväll. Det var kul i början, men nu har det för tusan gått för långt
Välgörande och ibland faktiskt nödvändigt att städa upp och rensa ut i sin ” språkgarderob” då och då. Det visar det här inlägget med många olika slags kommentarer. Yrkesskribenter skriver på ett sätt, inte behöver man jämföra sig med dem om man inte är på den nivån, vill jag säga till alla som upprört sig här i kommentarsfältet. Låt oss tala, skriva och
uttrycka oss i livet så länge vi har det. Clara har nog inte menat täppa till folks lust att förmedla sina åsikter utan bara reflekterat över sättet. Alltid roligt förbättra sig. Hur får man ett rikt språk? Välja sina föräldrar är en fördelaktig början. Klass spelar stor roll för språkutveckling. Annars är litteratur en bra utväg. Den som läser utvecklar sitt
språk på ett helt
annat sätt än den som inte. Vi föds inte
med ordmassan, eller hur? Vi hämtar in den eller så nöjer vi oss med några tusen ord som täcker det nödvändigaste. –
Ordet skrana kände jag inte till utan googlade när Clara använde det i ett inlägg. Snow slider/åkmadrass och så lärde jag mig det ordet.
Jeg orker ikke «mums!» og «kort kort»!
Ordet ”utsökt” inte kring mat utan ”klänningen var utsökt skuren”. Va!?! Utsökt handlar om att något smakar fantastiskt i min värld, men nu har jag sett det i flertalet böcker jag läst senaste tiden (nya svenska böcker eller översatta från engelska) där man beskriver kläder/utseende/inredning som ”utsökt”. Stör mig varje gång!
Jag är lite trött på att de mest triviala saker ska vara ”fruktansvärt”, ”traumatiskt” och ge ”gåshud” 🤭
Exempelvis: ”jag råkade skaka en läskburk när jag var liten och blev traumatiserad när jag öppnade burken och det skummade över. Det var frukt-ans-värt! Jag får gåshud bara jag tänker på det”
”Jag missade bussen i morse”
”Nej men gud så frukt-ans-värt, vilket trauma! Fick gåshud direkt”
😁
Jag skulle kunna leva lyckligt om jag inte behövde läsa/höra ordet ”slurpigt” igen. Det ordet får mig bara att tänka på ljudet som uppstår när någon drar in snor i näsan.