På gymmet där det varit proppfullt sedan i januari börjar det glesas ut alltmer. Det är nyårslöftena som gett upp, en efter en. Samma fenomen varje år rapporterar de som driver gymkedjor: en tillfällig topp vid det nya året, sedan tillbaka till ungefär samma nivåer som innan.

Själv lunkar jag på med träningen. Försöker få till mina två styrkepass i veckan och två konditionspass på skidor. Det har gått helt okej efter jul, förutom när jag varit sjuk. Men den här tiden på året är jag också mer träningsmotiverad än någonsin. Det blir ljusare, varmare och lättare att ta sig ut. Och jag vet att längdskidesäsongen bara pågår någon månad till här i Västerbotten så jag försöker fånga varje chans. Därutöver försöker jag få ihop ordentligt med steg – 70 000 i veckan. Det innebär i min stillasittande vardag att ta en promenad på 60-90 minuter per dag för att det ska uppnås. Innan hälsoåret 2020 – när jag var som mest inaktiv – satsade jag på att gå en sådan promenad i veckan. Så jämfört med det så är jag otroligt duktig!

Det svåraste med hälsan är dock kosten och att hitta en bra balans i vad jag äter. Att inte frossa överdrivet på helgerna men heller inte äta för lite under veckorna. Mitt problem är nästan alltid att jag äter för lite under dagarna vilket gör mig jättehungrig på kvällarna vilket i sin tur gör det svårt att hålla sig från allt som är gott och onyttigt. Samtidigt är jag otroligt stillasittande under mina arbetsdagar vilket gör att jag inte förbränner särskilt mycket. Det är mer huvudet än kroppen som skriker efter något att tugga på. Och då försöker jag ge mig själv bra mellanmål. En banan doppad i jordnötssmör, ett grönt äpple och en näve sötmandlar. Eller bara en torkad osvavlad aprikos till kaffet när jag känner mig riktigt sockersugen.

Min inställning till träning och mat är lugn, tråkig och förståndig. Inga snabba lösningar. Inga nya, tillfälliga rutiner som kommer att bli omöjliga att hålla. Det som gör skillnad på lång sikt är att orka nöta på. Fortsätta göra små, bra val i sin vardag. År efter år. Inte fantisera om när jag är “framme” och inte behöver tänka på det längre. Utan tvärtom acceptera om att jag kommer behöva tänka på detta livet ut, eftersom träning är så viktigt för hälsan och utbudet av mat alltid kommer locka mig att äta för mycket.

Hälsoresan 2024 är inte så kul och energisk. Mer klok, förståndig och tråkig. Helt i sin ordning med andra ord.