Sara Rönne skrev ett intressant inlägg på sin blogg härom veckan om att hon tröttnat på sociala medier. ”Det går för fort så att det inte finns plats för åsikterna och tankarna som kräver ett större resonemang. Därför blir det mesta av innehållet det som ryms i en kort förpackning. Typ fetaost- och tomatpasta på TikTok. Otroligt enkelspårigt. Väldigt tråkigt.”

När jag började blogga var vackra bilder en bristvara på internet. Idag finns det ett överskott. Pinterest och instagram bågnar av naturbilder, hem och inspirerande outfits.

När jag började blogga var möjligheten att följa någons liv också mindre. Att hänga med i en vanlig persons vardag gick i princip inte. Men idag flödar instagram, youtube, bloggar och tiktok över av den typen av innehåll. Vardagsbilder, uppdateringar om vad man gör och har ätit till middag.

Men när det går inflation i vackra bilder och vardagsuppdateringar så tappar det också sitt värde. Det finns för mycket av samma material! Jag märker själv att mitt sug efter att se bilder från folks liv minskar. Däremot ökar mitt sug efter att läsa människors tankar. Jag vill höra intressanta resonemang, finurliga funderingar och åsikter om högt och lågt. Yta, existensiella frågor och politik. Det är därför en anonym blogg som Sardellen är en favorit hos mig. Helt utan bilder, bara med en massa pissbra texter! Och Sara Rönne är själv ett bra exempel på en sådan bloggare.

Sara är en outdoorprofil som bor i Åre och postar fantastiska bilder på skoteråkning och fjäll. Men det är inte därför jag följer henne. Jag följer henne för att hon är duktig på att analysera influencer marketing-branchen. Sara har intressanta spaningar om media och AI och gör omvärldsanalyser som känns relevanta för mig som jobbar inom detta fält. Tack vare dessa texter går jag in och läser. Och det gör i sin tur att Saras skoterbilder och fjäll (som jag egentligen inte är så intresserad av) blir roliga och relevanta.

Sara skriver att sociala medier är ointressant, men att bloggar som format håller bättre. Eftersom en blogg bygger på en slags relation mellan läsare och bloggare – medan det man får upp på tiktok och ig är baserat på intresse (inredning, matlagning, gulliga katter, lifehacks). Och där har hon en poäng. Problemet idag är att det är så svårt att nå ut med en nystartad blogg. Men vi som aldrig slutade blogga och som har byggt upp våra publik under decennier inser vilken skatt vi sitter på. Att ha en egen läsarskara utan att ägas av en plattform, som när som helst kan skruva på algoritmerna och göra så att man inte längre får kontakt med de man brukade skriva för.

”Överlag saknar jag PERSONER att följa som tycker och tänker och resonerar om saker.” skriver Sara. Och det gör jag också. Önskar mig fler personer med vassa pennor. För när de skriver intressant så kommer jag också engagera mig i deras outfits och matval. Och även när de beskriver sin vardag och vad de tar sig för är texterna viktiga. Att de är underfundiga och välformulerade. Och jag tror inte att jag och Sara är ensam om den känslan. Läsaren vill att influencern ska beröra mer än yta. När folk har svårt att klara hyran eller går och oroar sig över klimat och krig blir smaken fadd av en influencer som verkar leva i ett parallellsamhälle. Utan ekonomiska bekymmer eller oro för något annat än sitt eget välbefinnande.