Jag kämpar så mycket just nu med tvivel på om jag egentligen kan något? Känns som att jag inte räcker till någonstans kreativt. Är i den där fasen av bokskrivandet när jag har för mycket kvar för att ropa hej men hunnit skapa tillräckligt mycket för att känna vad sjutton ska detta bli? Tänk om den inte säljer alls och så har jag plöjt ner all denna tid och energi i en ekonomisk flopp? Det har jag inte råd med! Jag har inte hunnit sköta om bloggen ordentligt på flera månader vilket märks på statistiken – och på instagram saknar jag inspiration. Men det har jag ju gjort länge, så det är inget nytt.
Och jag vet att sådana här perioder kommer regelbundet och det är inget att haka upp sig på. Det enda jag måste göra är att nöta på. Inte titta bakåt utan ro utav bara helvete så att jag kommer över på andra sidan. Min talang är inte att vara bäst utan att vara segast och mest envis. Så jag måste vara det och kämpa på. Men det känns oerhört tungrott.
Tror kanske det är avsaknaden av rutiner också? Har varit bortrest på sportlovet, hela påsklovet, en vecka i London och nästa vecka åker jag igen. Och hur härligt det än är att jobba från en annan plats än hemma så är det också svårt – för jag behöver rutiner. Stabilitet, hemmaliv och lugn för att kunna skapa.
Nu ska jag sluta beklaga mig, stänga internet och istället återgå till bokskrivande.
37 svar
Lugn bara lugn. Det blir bra!
Är själv i exakt samma läge: jag vet att jag gjort rätt, fattat rätt beslut, är på rätt väg. Men resultaten låter vänta på sig – då gäller det att inte vackla utan tro på sig själv, fortsätta envisas, fortsätta tänka positivt så kommer resultaten/förändringen whatever förr eller senare.
Håll fast vid det du tror på. Vad vore positivt tänkande värt om man bara använde det i medvind/när det går lätt? Det är när det går trögt vi behöver det som mest – och då kan det försätta berg. Gäller även ute i den stora världen – vi kommer att lösa ALLT om vi bara fortsätter hålla fast vid det goda, vid det vi tror på från hjärtat.
KRAM till er allihopa därute
Tack för tänkvärda ord som var ämnade Clara men jag behövde dom lika mycket!
😉
Kram Kattis i Linköping 🤗😻
Jag älskar dagar i mitt liv då det händer/jag ser mer än jag hinner eller orkar blogga om – som det ofta är på resor! Men vi har ju helt olika bloggar (och antal läsare…) så jag förstår att det kan vara annorlunda. Jag blir ändå förvånad över om din statistik gått ner, jag tänker att vi är så många stammisar här inne.
Vi är kvar!
Sedan många år och ser fram emot kommande.
Stammis ❤️
Att komma ur rutinerna kan slå undan fötterna rejält, förstår vad du menar!
Men fortsätt att ro i jämn takt så blir nog allt bra. 🙂
Jag håller med – vi är kvar! Du är en av de mest givande och inspirerande bloggarna i detta avlånga land. Tack för att du kör på och för att du är DU!
Lyssnar i just denna stund på dig i podden skapa till 100.
Blir superinspirerad och rekommenderar dig att lyssna på det för att hitta nya tag 😉
Här är en stammis till, sen så många år tillbaka. Stannar kvar här, och uppskattar det du delar såväl när det är tungrott som i medström, det är det som gör din blogg så bra ❤️
känt precis samma, med mycket, på sistone. hamnar lätt i att jämföra med andra, men nästan ÄNNU värre – att jämföra med mig själv i andra lägen. I stället för att ha självförtroendet i att ha klarat saker förut blir det som ett ok. “Jaha ja, det var på den tiden jag kunde skriva, så synd att jag slösade bort den begåvning och tappade snitsen…” tänk vad ens hjärna kan hitta på saker för en! håller tummarna för både dig och mig framöver.
Kloka, rogivande, inspirerande ord yet again! Tack stammis Nr 263830 😉
Jag har också en puckel i livet att ta mig över och försöker tänka och göra som Doris i ”Hitta Nemo”; fortsätt simma!
Är också en stammis sedan många år och kommer inte överge skeppet.
Extrem igenkänning pa detta (är forskare). Skräcken i mitten när allt är svart att fa ordning pa, trots alla timmar och dagar och veckor… tanken att det bara är skit och man slösat sin värdefulla tid. Men det blir ju alltid bra till slut. Och sen undrar man hur man lyckades skriva det där och hur i helvette man ska kunna göra om tricket sa att säga. Och ända fortsätter man (!) för däremellan är det ju ibland helt fantastiskt, att skriva
Det spontana som dyker upp i mitt huvud är acceptans. Försöka att ställa sig lite utanför det som är, titta på det, känna på det och kanske mjukt konstatera, det är inte som jag vill, jag uppskattar det verkligen inte. Men det är så här det är eller ser ut. Att säga okej till något är inte att gilla det ,eller att ge upp, utan bara att veta vad det är. Sen utifrån det kanske titta på hur det går att röra sig vidare. Det är ok med alla känslor, de finns där en stund innana de passerar vidare.
Ibland måste skaparlusten få tryta en stund. Kanske dags att göra något annat en stund. Så kan det kreativa så ligga till sig och gro en stund innana det brakar loss igen.
Ta väl vara på er.
Så himla fint skrivet! 💜❤️🩹🦋
Heja dig! Kämpa på! Tycker du är väldigt bra på det du gör, och dippar måste väl en få ha emellanåt. Tycker alltid det är trevligt att läsa din blogg, dina klokskaper, ärligheter och inspireras av inlägg. Låt känna det du känner idag, men glöm inte ditt värde och dina styrkor, och upp på hästen igen en annan dag! Du är grym! 💕🤗💪🏻
Jag har haft det tungrott men äntligen så går det lättare och jag är mycket mer energifylld.
Hejaheja dig! Din blogg är det mest värda stället att titta in på på hela internet, även under de perioder du upplever dig i en svacka.
Jag läste inlägget om folkhälsomyndighetens rekommendationer högt för min man och vi hade så intressanta diskussioner om när vi uppfyller dem och inte och vad vi behöver i våra liv för att hjälpa upp svackorna. Du inspirerar!
Känner för övrigt igen mig i tungrott-känslan. Mycket känns deppigt och segt och lite nedslaget just nu. För mig är det högt och lågt som påverkar; världsläget, klimatet, den förjävligt segdragna vintern (älskar vinter, men inte när det snart är maj….), och att jag är sugen på att byta jobb och få nya utmaningar men inte riktigt vet vilken riktning jag ska välja. Känner mig ganska kompetent, har rätt lång erfarenhet i min bransch och vill inte “byta ner mig”. Samtidigt som jag läser annonser och känner mig otillräcklig. Men jag jobbar med min värderade riktning och försöker agera utifrån den. Sitt still i båten och ro framåt. Snart är det vår på riktigt!
Jag har fått uppfattningen att du valt att inte längre vara lika personlig i bloggen, vet inte om det stämmer. Tex inte skriva så mkt om ev dåligt mående. Jag kan verkligen förstå det, hade gjort samma sak, men jag tycker bloggen nu inte känns lika personlig och intressant och det kanske visar sig i statistiken. Tycker dock så mkt om din och Malins podd!
Nej jag har inte valt det. Det du märker är helt enkelt att jag mår bättre 🤗 skriver därför inte lika mycket om ohälsa och dåligt mående längre!
Jag har följt din blogg i 2 år Är både mormor och farmor Har mina både bra och dåliga dagar Dåliga dagar går in och läser gamla sms från nån av barnbarnen
Jag tittade så senast som idag i dina gamla böcker ’odla’, kalas’ och baka’- steg för steg. Och jag tycker dom är så inspirerande!
Så tveka inte på om du kan, för skapa böcker kan du!
Jag är dock fortfarande på jakt efter ’fixa’ boken. 😊
Stor kram!
Kör på bara! Vi finns kvar. Jag har inte tänkt en tanke att bloggen skulle blivit lidande, om något tycker jag bara att det blir bättre och bättre här.
Ska vi hjälpa Clara lite? Om alla som läser går in och gillar något inlägg på Instagram och kanske kastar en kommentar så får hon lite skjuts i statistiken! Det är ju inget fusk eftersom vi faktiskt är många som gillar det du producerar.
Hojta om du kan se effekten Clara!
Kämpa på! 💪här sedan typ 2008 😃
Så bra du beskriver när arbetet går trögt. Det känns säkert igen av många.
Jag har precis hittat tillbaka till bloggvärlden, har dammat av min gamla blogg och blir så glad när jag ser att det fortfarande är många som är kvar här. Eller så har kanske fler som jag tröttnat på på scrollandet och letar sig tillbaka till att läsa det man själv väljer och i den takt man själv vill. Tack för att du fortfarande håller igång.
heja❤️skönt att höra , varför säker stig hela tiden… du kanske skapar nytt i ditt liv. inte bara boken utan mera växer ur gammalt skinn😻
Jag är så imponerad av dig! Att vara i den jobbiga fasen av kreativt arbete och ändå bara kämpa med “om jag egentligen kan något?” (inte tvivla på ditt värde som människa, vilket jag lätt hamnar i under den fasen) det tycker jag är fantastiskt bra gjort! Anar att det beror på att du har lyssnat på dina behov och skaffat dig en bra grundbalans i tillvaron.
En stor anledning till att jag uppskattar bloggen är för att du berättar om vardagligt, roligt, jobbigt och särskilda tillfällen utan att på något sätt vara gränslös. Dessutom oftast väldigt vackert både i ord och bild. Du får mig att skratta, gråta, inspireras, bli rörd, tacksam med mera. Förstår att det inte gör någon skillnad för hur det känns just nu, men ville ändå låta dig veta det. Heja dig!
Kämpa på! Hoppas du får känna lite ny inspiration och energi snart 💞
Jag ligger just nu på soffan och känner mig otillräcklig efter ännu en dag av vardagskaos… Räcker inte till för de tre barnens behov och lyckas inte vara där jag behövs när jag behövs. Hemmet är kaos. Och på jobbet är det också kaos. Och var ska man ens börja dra i något för att göra några förbättringar? Behöver sova men orkar inte gå och lägga mig…
Jag har för mig att du hade någon bloggserie om att bli ”fullvuxen” och att du ordnade upp olika hinder för att ert vardagsliv skulle fungera bättre. Kan du inte skriva om hur du hade det innan du började med förändringarna – hur såg problemen ut och hur kom du på hur du skulle komma vidare? Och vad blev första stegen?
Blir förvånad när du skriver att bloggens statistisk går ner. Tycker ju att du levererar väldigt bra och läsvärda inlägg. Men det kanske är så att inte ens de stora och väletablerade bloggar kan ha dagar när bloggen står tom. Ingen aning. Min lilla läsarskara försvinner när jag inte är synlig vilket är lite trist. Jag tänker dock att du har din trogna läsarskara som kommer finnas kvar.
Den här tiden på året kan tyckas härlig och bjussig och ljus, vilket den ju är på många sätt och vis. Trots det är det också en period som rent allmänt är mycket tungrodd för många människor.
Jag önskar dig nytt tryck i stegen, och att du ska känna dig trygg nog att luta dig mot din proffsighet och allt hårt jobb som byggt upp din “position” hittills. Det blir bra, det här också! Och så påminner jag om vikten av att tömma skallen och ha lite tråkigt för att sätta fart på kreativiteten. Testa att lägga allt åt sidan en dag. Inga lurar med poddar eller böcker, inga bloggar, inget Instagram, ingen dator. Bara du, hemmet, naturen, dina tankar. Mycket peppigt tycker jag själv.
Envis och segast – men också bäst på ditt eget unika sätt, för den publik som uppskattar just dig så himla mycket! Ditt skrivande och dina bilder ger mig så mycket. Jag läser typ två bloggar och din är en. Du är också en förebild för mig som också skriver och fotar och älskar kreativt mode och inredning. Så heja heja heja dig!
Mina besök härinne är inte alltid kopplat till vad du producerar, alltså skulle ju inte läsa om jag inte tyckte om din blogg såklart. Men ibland kommer annat emellan och man besöker lite mindre frekvent. Har ofta mer med livet att göra än åsikter om innehållet eller uppdateringsfrekvensen för min del, kanske är det så för fler ibland.
Heja heja! Fortsätt ro, ett steg i taget ❤️ Det är alltid en ljuspunkt i min dag att titta här för att läsa och ta del av vackra bilder. Uppskattar blandningen av allt. Ta hand om dig!
När jag får den känslan och de tankarna så försöker jag stanna upp och tänka på om det jag gör, och hittills gjort, oftast är meningsfullt. Om svaret är ja så stretar jag vidare i min egen oduglighet och snålblåst tills varmare vindar kommer🌱
Så fint när du även delar med dig av svårigheter. Är en tröst när jag själv upplever svårigheter. Mitt är att jag tappat goo et typ drivet i tillvaron. Men däremot sträckläst 7 böcker när tillfälle givits. Kanske en form av biblioterapi som de talar om i TV programmet Babel
Om du har tid att läsa något kan jag tipsa om en bok som bl.a i ett kapitel tar upp hinder i skapandet. Eva Sanners bok ”Det sjunde steget” om kreativitet och om att finna sin livsrytm. En fin liten bok. Välskriven. Och inspirerande. Finns kanske på bibliotek. Den har även funnits i pocket. Då har de bytt titeln till ” Så blir du mer kreativ” men det är samma bok.
Du verkar ha massa disciplin trots ditt tvivel. Hälsningar från Stockholm.
Detta var precis vad jag behövde höra idag. Jag är nere i en dipp just nu som varat några veckor. Tankarna mal om hur värdelös jag är, både på jobbet och hemma. Samtidigt har jag varit här så många gånger förut att jag vet att det vänder efter ett tag.
Så nu ska jag fälla upp kragen, stoppa händena i fickorna och fortsätta gå i det iskalla duggregnet och motvinden tills jag kommer ut på andra sidan.
Tack för att du delar med dig!
Har varit sjuk över en månad med lunginflammation och följder efter det. Att alla möten med kollegor försvinner, nästan alla aktivitet, och bara vara hemma, hemma och ändå inte orka röja eller projekta – fy sjutton så tunggrott! Och att se orimligt mycket på sociala medier på alla er som lever så mycket och är så friska och aktiva…(i mina ögon)
Man ska minnas att våren också är den tuffaste tiden för väldigt många, flest personer i vårt land tar sina liv i mars och april, vid sidan av nyår och midsommar. Så den tid på året som de flesta hyllar som “ ljus och ljuvlig” är faktiskt en inte bara tuff, utan livsfarlig brytningstid för många.
Önskar dig allt gott och nya krafter och kreativitet! Ser fram emot din bok!