Våren är väldigt mycket ketchup i Västerbotten. Först kommer inget, sedan kommer inget, sedan kommer en jättestor blaffa som nästan förstör aptiten. Våren är så fruktansvärt efterlängtad men snön ligger tjock och då går det inte ens att gå i sin egen trädgård. Det går inte att förarbeta, att dona på lite här och där. Man är fast i att vänta. Men sedan i princip över en natt är hela snötäcket borta och då upptäcker man vårblommorna som stått och tryck i det subnivala rummet och att gården behöver krattas och varför i hela friden står utemöblerna fortfarande i förrådet – de ska ju vara framme nu när det är varm och ljust!? Och var är grillen, GRILLEN?! Köp grillkol nuuuuu! Och då känner man sig försenad. Från en natt till en annan går man ifrån att vara övervänt till att bli försenad och det kan göra vilken frisk människa som helst lite nervklen.

Idag ska vi städa huset. Men sedan ska jag ut i trädgården och jobba allt jag bara orkar och hinner. För nu blir det varmt i en vecka minst och då vill jag kunna vara i trädgården och njuta och inte bli sur för att jag ligger efter.

På med hängselbyxorna, arbetshandskarna, kängorna och ut! Jag ser det som motion efter stillasittande skrivdagar vid datorn.