Tar hunden på en kvällspromenad som bara förlängs. Först över berget, sedan genom skogen och därefter ner på åkern vid sjön. Vid det laget har åskskurarna som träffat den varma, torra marken blivit till dimma och doften liknar inget jag tidigare känt. I alla fall aldrig så här starkt. Klorofyllig av nyutslagen hägg och björklöv. Allting liksom rentvättat.
Vi traskar hem genom majkvällen. Ideligen stannar jag upp för att lyssna. Göken, storspoven, ringduvan och tranorna. Essa går lös bredvid mig och hennes ögon söker mina. Ett dag- och ett nattöga. Ett blått och ett svart. Som korpen Kloke i Glasblåsarns barn håller hon uppsikt över mig.
17 svar
Makalöst vackert!!
Vilken magisk bild! Nordiskt sommarvemod- så vackert att det är smärtsamt, banne mig.
Åh fin bild, fin text.
Vacker bild och vacker text…
Vacker bild och fin text
Vilken trolsk magisk bild och text
Vilket naturfoto❣️ Tack.
Anna Maria
Älskar essa 😍
“Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill….”. Så himmelskt vackert att man blir tårögd är din bild!
Så himla vackert!
Älskar dessa ögonblicksinlägg
Vad glad jag blir !
Så vackert beskrivet och så vackert fångat.
Dette rørte meg helt inn i sjelen 🙏🏼
Igår körde jag med min väninna bredvid i bilen längs vägen från Hampetorp mot Örebro där den grapeapelsinsröda solen som gick sakta ner vid Hjälmaren. Såna ögonblick satte fäste i minnet. Om man kunde framkalla foton från ögonen!
Förresten, när ska de visa Glasblåsarns barn igen!?
Fotot påminner om Vera Frise’ns målningar som visas nu på Västerbottens museum. Hon målade Västerbottens sommarnätter. Vackert! 😊
Magi ❣️ landar som en blandning av vemod och hopp 🫶