Tar hunden på en kvällspromenad som bara förlängs. Först över berget, sedan genom skogen och därefter ner på åkern vid sjön. Vid det laget har åskskurarna som träffat den varma, torra marken blivit till dimma och doften liknar inget jag tidigare känt. I alla fall aldrig så här starkt. Klorofyllig av nyutslagen hägg och björklöv. Allting liksom rentvättat.

Vi traskar hem genom majkvällen. Ideligen stannar jag upp för att lyssna. Göken, storspoven, ringduvan och tranorna. Essa går lös bredvid mig och hennes ögon söker mina. Ett dag- och ett nattöga. Ett blått och ett svart. Som korpen Kloke i Glasblåsarns barn håller hon uppsikt över mig.