Jag vill inte att den här perioden ska vara över. Den som pågått några veckor nu. När pojkarna har med sig badbyxor och handduk till skolan och direkt efter sista lektionen går till badplatsen och hänger med sina klasskompisar. Den här perioden när vanlig vardag pågår – men varje kväll är som ett sommarlov. Vi äter på verandan, grillar och cyklar till sjön. Men själva strukturen är kvar: skollunch, läggtider och många ensamma timmar för mig själv att arbeta och skriva. Så som jag gillar att ha det. Vad lätt livet är när det är tjugo grader och ljust hela kvällarna. När inga barn är förkylda. När jag bara tar på mig gympaskorna när jag ska gå på min promenad. Vad lätt livet är när jag kan plocka lite kryddor ur rabatten och smaksätta den enklste pastarätt med. Och vare morgon inleds med kaffe på farstubron.

Imorgon går storbarnen på sommarlov. Så välförtjänt efter en lång vårtermin. Jag jobbar en vecka till och Jakob ytterligare två. Men det ska bli skönt för alla med riktig ledighet. Fast den här sommarvardagen med sin milda regelbundna lunk – den kommer jag sakna en smula.